Mina tippade vinnare i Svenska cupen rök all världens väg redan i gruppspelet och jag måste säga att jag är aningen förvånad över hur Elfsborgs gruppspel utvecklade sig. Segern mot GAIS var till slut rättvis men den matchen hade absolut kunnat sluta annorlunda. Förlusten mot ÖIS förstörde cupäventyret och släpper man in tre mål mot ett bottenlag från superettan bör man vara orolig. I sista matchen mot Degerfors hade de allt i egna händer och borde absolut ha kunnat prestera bättre än vad de gjorde.
När man tittar på den matchen förvånas man över hur många långbollar som inte hittar rätt adress. Den annars så säkre Johan Larsson skickar bollar upp i luften både långt och brett. Förmodligen har han en tanke med det han gör så klart men det såg verkligen inte ut så. Det kändes som att det var på chans. I det stora hela blev det för mycket chansbollar för min smak. Med de spelare de har borde de kunna etablera spel lite oftare mot de gruppmotståndare de nu mött. Rulla bollen snabbt längs backen och få motståndarna i förflyttning för att sen spela den långa bollen de är så bra på. Som det såg ut nu var Degerfors ofta samlade och hade koll på Elfsborgs spelare när den längre bollen slogs. Variationen och säkerheten i det offensiva behöver boråsarna just nu förbättra. Och jag känner mig ganska säker på att det kommer bli bättre innan serien drar igång.
BP ser stabila ut
Ett lag som har gjort mer än vad man hade förväntat sig är BP. Som jag skrev förra veckan misstänkte man kanske att nivån skulle dala en aning när de tappade tongivande spelare till andra allsvenska klubbar. Även om spelet inte ser riktigt likadant ut som ifjol känns det som att de har tagit kliv i sin utveckling och sättet de spelar på känns mer självklart än 2023. Mellberg med stab har med små medel lyckats bli vägvinnande och det ska bli jätteintressant att se hur Irandust kan passa in i laget och kanske utveckla det offensiva spelet ännu mer. Snyggt jobbat i Bromma!
Häcken var dock sett över hela matchen det bättre laget även om det kanske var marginellt. Inledningsvis var de betydligt starkare än BP och fick också ett mål efter ett typiskt “Häcken-anfall”. Hade två noll också kommit hade Brommapojkarna inte orkat ta sig tillbaka. Men istället jämnades matchen ut och efter första 25-30 minutrarna är den i princip helt jämn. Även här slås man av att likt Elfsborg har Häcken just nu tagit ett steg bakåt. Det saknas lite edge! Men efter ett steg bakåt kan man kanske förvänta att det blir två steg framåt när den nye tränaren har fått sätta sin prägel under en aningen längre tid. Men faktum kvarstår, Häcken bör vara lite bättre än vad de är just nu.
Hjärnsläpp!
Malmös match mot Varberg var ointressant fram tills det började bråkas. En liten skalle hit och en knytnäve dit i matchens absoluta slutskede. Faaan va onödigt! Martin Olssons hjärnsläpp förvånar mig. En man i 35-årsåldern som har varit med om så mycket bör kunna hålla sig lite coolare i den 90:e minuten mot Varberg. I en match som i princip var över och MFF var vidare ur gruppspelet. Men det är den där glöden som är så svår att behärska. Utan den glöden kanske Martin inte hade nått dit han har gjort. Jag försvarar inget av det han gjorde i matchen och jag förstår att en privatperson kan få nog av våld inom om sportvärlden och polisanmäler. Olssons agerande är oacceptabelt så klart men den glöden han har får man inte gratis. Det gäller bara att kanalisera den i rätt riktning. Avstängning lär det bli och det ska bli spännande att se hur polisen agerar i en sådan här situation.
En annan torftig match
Den avgörande matchen i Kalmar bjöd på en ganska dålig gräsmatta och därmed ett ganska långsamt spel. Kalmar var det piggare laget och hade bud på mål inledningsvis. AIK hade problem med gräsmattan men när de fick till bra anfall var det oftast via Omar Faraj. Han är stark och teknisk och nyttig på många sätt. När han hamnar mer rätt inne i straffområdet och börjar göra mål har AIK en kanonforward “in house”. Sen att Modestos målform är ihållande bör AIK-anhängare vara tacksamma för. En snygg vallning på Saetra gav AIK den poängen de behövde för att glida in i kvartsfinalerna.
Däremot, om Kalmar kan få igång Jonathan Ring och Dino Islamovic kan det bli kul för KFF i år igen. Laget spelar väl och behöver bara den sista finslipningen för att det ska leda till fler målchanser. Med tanke på nämnda spelares ålder så tar jag för givet att de är dittagna för att göra skillnad.
Bajens bästa match
Hammarby var tvungna att slå Mjällby för att ta sig vidare ur en lurig grupp. Första 20 minutrarna i matchen tog laget en hel del konstiga beslut och onödiga risker när de spelade i sidled djupt ner i eget straffområde. Men efterhand fick de ordning på sitt djärva passningsspel och när återerövringsspelet dessutom fungerade utmärkt blev det i stora stunder spel mot ett mål. Bajen spelade snabbt och säkert fram till sista tredjedelen men hade inte finessen för att lirka upp Mjällbys otroligt bra försvarsspel. Djukanovic hade behövt våga lite mer! Han är den som kan luckra upp ett försvar genom att dribbla sig förbi. Hade jag varit tränare hade jag sagt till en mittfältare och ytterbacken att löpa runt honom så de kan ta bort eventuella “extra” försvarsspelare och sen låta Djukanovic köra. Med största sannolikhet hade det blivit farligt fler gånger än det hade gått dåligt om ni förstår vad jag menar.
Mjällbys ramstarka laga imponerade med sin offervilja och sin disciplin. Ytterst få gånger blev det farligt nere hos Lundin. Återigen är jag mest imponerad av deras mittfältare som är villiga att göra ett stenhårt jobb och därmed göra livet enkelt för mittbackarna. Besluten som backarna behöver ta blir så mycket enklare när mittfältarna begränsar motståndarnas möjligheter. Kan man spela på det sättet kommer AIK att få det svårt i kvartsfinalen. Slänger man in Jagne och Bergström från start också så har Mjällby två riktigt tunga offensiva pjäser som kan ställa till oreda i motståndarförsvaren på egen hand. Mjällby blir farliga i det här cupspelet. Precis som förra året!
De spelar lite modigare än de klarar av
Varken Norrköping eller Sirius är på något sätt dåliga. De försöker spela bra fotboll och vill gärna snabbt framåt. Men jag tycker också båda lagen spelar på gränsen till övermodigt. När vissa lag spelar passningsspel lågt på egen planhalva känner man sig rätt trygg med att de kommer att komma därifrån med bollen i behåll. När både Sirius och Peking spelar känns det fragilt. Som att det när som helst kan gå snett. När de möttes i en ganska underhållande 2-2 match i Uppsala var det inte ofta det gick snett, men möter de lag som är mer samkörda i presspelet och lite mer aggressiva kan det sluta illa för båda dessa lagen om de fortsätter ta onödiga risker i uppspelen. Det ska bli intressant att se Norrköping mot ett starkt MFF!
Sirius var ändå det aningen bättre laget tycker jag. Framför allt är det Joakim Persson som skapar oreda hos motståndarna. Jag tror jag har sagt det innan men visst är spelstilen lite likadan som Luis Suarez. Lite flaxigt men ofta kommer han framåt med bollen och hans mod tar honom ofta till avslutslägen. Det modet hade man velat se hos fler spelare! Tillsammans med Melker Heier är han den drivande i Sirius anfallsspel och kommer i år igen ställa till det för många backar. Att Norrköping tog sig vidare ur gruppen må vara hänt men i min bok var Sirius aningen bättre.
Kvartsfinalerna
BP – HBK känns oviss. Brommapojkarna hemma på konstgräs är favorit men HBK:s gnetande är likt Mjällbys svårt att spela emot. Inte alltid supersexigt men vem fan behöver det när det handlar om att vinna en match och att ta sig vidare? Ingen! Nu är det vinna eller försvinna och då kan man försvara sig till segrar. Mitt tips är 1-1 och straffläggning avgör där HBK lyckas vinna.
Malmö är stor favorit på gräs mot Norrköping. Peking försvarar sig lite för dåligt för att kunna stå emot Malmös offensiv. Kan Malmö få upp tempot i passningsspelet och inte stampa för mycket på bollen som de gör ibland så blir det svårt för Norrköping att komma nära de himmelsblå. Mitt tips är 3-0 till Malmö där Botheim gör sina två första mål.
Djurgårdens gruppspel har varit urstarkt och jag har svårt att se att formen ska fallera på en vecka. Degerfors kommer att få det hett om öronen men kommer ändå ta ledningen på Tele2. Därefter blir det spel mot ett mål och 2-1 vinsten för DIF blir knapp men solklar. Hümmet fortsätter att prestera och gör det avgörande målet.
Mjällby mot AIK blir målsnålt och jag misstänker att Mjällbys tyngd blir avgörande. När Saletros inte får utrymme att styra (vilket han inte fick mot Kalmar) är AIK ganska lättlästa. Mjällby är smarta nog att ta bort Saletros och då blir det en matchbild som passar blekingarna utmärkt. 1-0 på Strandvallen känns väldigt rimligt.
Fyra cupfinaler och tre vinster – en cupspelare
Jag spelade många kvartsfinaler i cupspel. Jag älskar konceptet att en match avgör. Vinna eller försvinna! Då kände jag mig alltid som bäst. Det kan låta konstigt men en seriematch kan ibland bli mellanmjölk till känslan. Man borde givetvis se alla matcher som en cupfinal men vissa matcher bara händer och man är inte 100% där. Däremot när det är utslagning som gäller är man alltid påkopplad deluxe och inget lämnas åt slumpen. I min karriär tog jag mig med mina lag till fyra cupfinaler och vann tre av dem. Två gånger vann jag skytteligan i cupspelet. Jag var kanske en cupspelare mer än en seriespelare. Det kan jag vara fine med.
Slutligen måste jag nämna ett av de konstigaste målen jag har sett. Pontus Dahlberg kunde bara skratta åt eländet när han missade bollen och släppte in en djupledspassning från 70 meter i mål. Bisarrt nästan. Allt kan tydligen hända i kärlek och i fotboll.
Ha en fin vecka
// Viktor