Rädd för att misslyckas eller modig nog att lyckas

Jag minns min allsvenska debut som den var igår. I ett soligt Gävle fick jag hoppa in och spela några minuter i en otroligt välspelad oavgjord tillställning. Nervositeten gjorde sig påmind när man stod där med en minut kvar att spela och gjorde i ordning benskydden. En minut var det alltså kvar! Det gick knappt att misslyckas. Den minuten var skön att få. Debuten var avdramatiserad och avklarad. I hemmamatchen mot GAIS i omgången som följde fick jag spela 20 minuter och kunde sakta men säkert växa in i den allsvenska kostymen. I tredje omgången mot Djurgården fick jag äntligen spela från start. Dock på min lillebrors bekostnad, det sved! Är det någons plats man inte vill ta så är det ju ens egen brors så klart. Men han lyckades lite bättre än mig längs karriärsvägen senare ändå så med andra ord var det kanske jag som fick honom att sätta lite extra fart och bli den fantastiska spelare han var.

I början av karriären är man väldigt spänd och nervös inför matcherna. Pressen, stressen och den egna viljan att prestera bra gör att känslorna kan gå åt alla håll samtidigt under en matchdag. Med all säkerhet vet jag att jag inte är den som har mest problem med sådana tankar utan jag har snarare varit ganska bra på att hantera dem. Men likväl kan det vara svårt att prestera när man kommer upp som ung spelare och har förväntningar på sig från såväl omgivningen som från sig själv. Rädslan för att misslyckas får inte bli större än modet att våga lyckas. Man får alltså inte glömma sin egen identitet när man väl står där och ska prestera i det största svenska rampljuset.

Elis och kamratmöte

Kopplat till det jag nyss skrev är jag mäkta imponerad av Elis Bishesaris intåg i allsvenskan. Stressen som kommer med att vara målvakt vill jag inte ens tänka på. Jag själv var mittfältare och kunde någonstans gömma mig i ett kollektiv och jobba hårt om nervositeten skulle ställa till det med tekniken av någon anledning. Elis ser inte ut att lida av någon existensiell ångest kopplat till fotbollsspelandet alls. Självklarheten han visar upp såväl med fötterna som i luftrummet förtjänar en eller två egna rader här. Sättet han skapar lugn kring sig med sitt agerande är en ovärderlig egenskap som målvakt och kommer att ge Blåvitt glädje framöver. Relaterat till mina egna stapplande minuter i allsvenskan är Elis inledning på säsongen värd att imponeras en aning över.

Kamratmötet blev inte riktigt en glimrande historia men hade så klart sina stunder. Framför allt fick vi alla väderlekar på en och samma gång men även vissa bra prestationer så klart. Enskilda spelare som man kan imponeras av är Traustason som har vuxit fram till Norrköpings allra viktigaste spelare med sina kvaliteter i såväl offensiven som defensiven. Hans erfarenhet gör sig tydligt påmind i många situationer och han kanske bör rankas som en av seriens toppspelare. Även det jag har sett av Tim Prica gillar jag skarpt. Stark i det felvända spelet men kan ta löpningar både med och utan boll. I honom har Norrköping en riktigt fin spelartyp. Annars pratas det en hel del om Yalcouye nu! Skicklig, kvick och outtröttlig. Just i den här matchen kanske han inte lämnade något större avtryck men potentialen som finns där är så klart något IFK Göteborg bör värna om och utveckla så snabbt som möjligt.

Tvillingderbyt var välspelat

Tvillingderbyt var välspelat men inte sprakande. Matchen i sig var ganska jämn men AIK verkar veta ganska väl hur man ska neutralisera Djurgårdens styrkor. De tog viss kontroll över händelserna och såg över 90 minuter aningen starkare ut än DIF. Det är inte första gången AIK visar upp sin förmåga att prestera i derbyn. Bergstrand och Lagerlöf lyckas inte riktigt uppbringa det där sista i de här matcherna för att få laget att vinna. Fråga mig inte varför det blir så men någonstans ligger det en hund begraven. Kanske är det så enkelt att AIK har ett litet litet mentalt övertag som gör att de lyckas få in bollen i mål och vinna de här tajta matcherna.

Från omgång ett mot VSK fram till omgång fyra mot Djurgården har AIK gjort en stor förbättring av sitt spel och ser väldigt stabila ut. Framför allt är det presspelet högre upp i banan som har gjort att de kan få ut mer av sina individuellt duktiga spelare. Istället för att de har bollen långt ner på egen planhalva lyckas de att vinna den högre upp och därmed få möjlighet att både kontra (vilket de är duktiga på) och att etablera possession på motståndarens planhalva. Kan de bibehålla den här nivån över tid kommer det att rulla in poäng till solnalaget.

Djurgården har verkligen ingen anledning till oro. De är bra och trots förlusten hade de nog fler chanser än AIK att faktiskt göra mål. Tillfälligheter avgör viktiga och snåla matcher. Den här gången var de på AIK:s sida. Albin Ekdal visade i derbyt att han är redo fysiskt för att spela allsvensk fotboll på riktigt igen och han kommer så klart att behövas nu i det komprimerade matchschemat. Bergvall såg frustrerad ut och måste lära sig hantera de tuffare tagen som han kommer att utsättas för. Ta det som en komplimang att bli hårt tagen och klaga inte för snabbt till domarna. Det kommer inte bli snällare spel när han kommer utomlands!

GAIS har snart en passande kostym

GAIS håller på att växa in i den allsvenska kostymen och gjorde mot Mjällby sin kanske starkaste prestation hittills. Mjällby var steget efter i många situationer vilket betyder att det blir svårt att vinna matcher. GAIS var aggressiva och hade högre fart i både presspel som i offensiva löpningar. Det betalade sig i slutändan också i form av tre poäng. GAIS måste också var nöjda med sin utvecklingskurva sett från omgång ett tills nu. Försvaret är mer kompakt och spelet i de båda straffområden är några nivåer upp i jämförelse med matchen mot BP. Borta mot Kalmar behöver de vara både kompakta och aggressiva för att slippa springa efter bollen alltför mycket. En annan sak som var av betydelse var Jack Cooper Loves inhopp och målskörd. Med Cooper Love i målform kan deras kontringsspel förbättras, vilket bör passa väl i matchen mot Kalmar och möjligen ge dem poäng.

Häckens offensiv imponerar

Häcken har höga toppar och kan prestera väldigt bra fotboll när saker stämmer. Mot Hammarby gick det i perioder. De spelar vågat i defensiven vilket kunde och kanske borde renderat i fler baklängesmål. Lägen fanns för Bajen helt klart. Om Häcken ska knipa de översta platserna i serien behöver de med all säkerhet täppa igen bakåt. Som jag sa förra veckan, de ska inte behöva göra tre-fyra mål varje match för att vinna. Men har man spelare som Inoussa, Layouni, Chilufya, Romeo, Lindahl, Gustafsson och Rygaard på planen samtidigt kanske man kan förvänta sig en frejdig offensiv och en mindre bra defensiv. Det finns val för en tränare att göra och man måste förstå innebörden och ta konsekvensen av dem. Jag kan ju gilla att Paco spelar med massor av offensiva spelare samtidigt. Framför gillade jag det jag såg av Inoussa denna gång. Tekniskt skicklig och med förmågan att glida fram och förbi sina motståndare. Spännande spelare minst sagt.

BP fortsätter att spela väl och var numret större än HBK. Imponerande framsteg av Mellbergs gäng. Västerås presterade återigen bra men inkasserade sin fjärde raka 0-1-förlust. Vem ska göra målen? MFF var inte lika bra som tidigare men tog ändå tre nya poäng tack vare Nanasi. Brattberg och VSK höll emot länge och bör ändå på något sätt vara nöjda. Kalmar vände trenden med en bra prestation och Värnamo tog en stark trepoängare i Uppsala. Vart ska serien ta vägen? Allsvenskan är vad den alltid har varit, oviss och superintressant!

Omgångens…

Omgångens frisparksmål – Zeljkovic kanon var snygg men Traustasons var ännu snyggare. Totalt otagbar och av högsta internationella klass.

Omgångens mest tragiska – Abdihakin Ali hann spela i SEX sekunder i derbyt! Det såg ut som att han fick ett pistolskott ner mot hälsenan/vaden och föll ihop. Oerhört tråkigt för honom efter att ha kämpat sig in i elvan och presterat bra. Krya på dig.

Omgångens spelare – Zeidan Inoussa charmade mig och fastnade på min näthinna. Elis Bishesari var omutlig! Båda två blir omgångens spelare i den fjärde omgången.

Omgångstipset för omgång 4 & 5

Jag kan enkelt konstatera att jag suger på att tippa, men jag fortsätter ändå! Här kommer nästa omgångstips. Denna gång för både omgång 4 och 5.

Omgång 4

AIK – Värnamo 2-0

Göteborg – Häcken 2-2

BP – Sirius 3-2

Djurgården – Malmö 1-1

Norrköping – Elfsborg 2-2

Halmstad – Hammarby 0-1

Kalmar – GAIS 1-0

Västerås – Mjällby 0-1

Omgång 5

Malmö – AIK 3-1

Värnamo – Halmstad 0-1

Djurgården – GAIS 4-1

Häcken – Norrköping 3-1

Elfsborg – Sirius 1-1

Mjällby – Kalmar 2-0

BP – Göteborg 2-1

Hammarby – Västerås 2-2

// Viktor

Hur länge ska Västerås behöva behålla sina noll poäng? Trots att man släpper in ett klantigt mål på hörna i inledningen mot Halmstad har VSK flera bra lägen att kunna kvittera (inte minst straffen). Västerås är modiga i sitt presspel och med bollen spelar de vårdat och framåt. Egentligen finns det inte särskilt mycket att klaga på gällande deras inledning på återkomsten i allsvenskan. Förutom den lilla detaljen att de inte gör mål! Hur kan man missa så många lägen? Hade det varit något annat lag än VSK hade det blivit krisstämpel och jordens undergång. Nu är det bara ett stort aber som någonstans passerar i bruset.

I omklädningsrummet är man nog mer oroliga. Det finns alltid någon sorts tröst i att man spelar väl och har övertaget i matcherna, men krasst sett handlar fotboll om att göra mål och det gör inte Västerås. Trots två straffar, flera öppna lägen och fina inspel så har VSK ett gigantiskt problem när det kommer till den lilla detaljen att förvalta sina chanser. Öva avslut varje dag på träning! Låt spelarna få göra mängder med mål i alla möjliga former. Det finns inga genvägar utan bara hårt jobb för att skaffa självförtroende i svåra situationer. Nu är det stabens ansvar att se till att spelarna får göra mål i olika avslutsformer. Då kommer de kunna vända den poängmässigt jobbiga inledningen.

Göteborg tog sin första trea

Enligt mig var det bara en tidsfråga innan Göteborg skulle få poäng för sin inledning av allsvenskan. Jag tycker att de har varit bra mot såväl Djurgården som mot Halmstad. Intensiteten finns där och de spelar synkat som ett lag i både offensiven som defensiven. Givetvis är det inte fulländat på något sätt och man kan kanske kräva ännu mer i längden från en sådan stor klubb som IFK Göteborg faktiskt är. Men med tanke på fjolårssäsongen måste klubben vara nöjd med de framsteg som görs, även om det är små steg är de ändå i rätt riktning.

Santos var den med mest spring i benen på Guldfågeln Arena och låg bakom en hel del av det som hände framåt för IFK. Hans snabbhet sätter verkligen motståndarna på prov och jag föredrar att se honom i en mer offensiv position än den som högerback. Han skapar lägen för sig själv men även för sina lagkamrater när han drar iväg med sina löpningar både med och utan boll. Mucolli är speluppläggaren, Abraham är finurlig men det är Santos som många gånger ger de andra ytor att operera i.

I och med segern får Blåvitt det lilla lugnet som de så väl behövde. Den mentala hälsan lär förbättras avsevärt och chansen att kunna vända underlägen och vinna svåra matcher ökar så klart när man får betalt i poäng för sina bra prestationer. Norrköping på hemmaplan i nästa omgång kan med stor säkerhet rendera i en ny trepoängare tack vare den väldigt viktiga trean i Kalmar.

Kalmars inledning oroar

Kalmar känns aningen dränerade på självförtroende och då är överdrivet possessionfokus kanske inte att föredra. Kortpassningar i eget straffområde kan man ju skippa för det är sällan det leder till mål framåt. Börja bollinnehavet aningen längre upp så det i alla fall finns möjligheter att ställa saker till rätta om det nu går fel. Riskminimering kan ha flera betydelser och om man vill vara ett lag som tar initiativ i matcherna med hjälp av bollinnehav bör man ändå kunna värdera situationer utifrån hur farligt ett eventuellt bolltapp skulle kunna bli. Två bortgivna mål på tre matcher leder sällan till poäng och bra tabellplaceringar. Sluta spela vid egen mållinje!

Mjällby och AIK såg bra ut

I matchen i Blekinge fick vi se AIK:s starkaste match för säsongen. Det jag efterlyste i min analys efter matchen mot BP fick vi nu se i verkligheten. Presspelet var mil bättre än i föregående matcher och flera gånger pressade AIK högt med resultatet att de lyckades sno bollen på offensiv planhalva. I och med den bra pressen fick de oftare bollinnehav på motståndarens planhalva och kunde då också enklare få in Saletros i spel. Ali spelade från start och visade ånyo att han bör ha den platsen så länge som Ellingsen är ur spel. Han springer oftare med högre hastighet än Celina och hjälper sina medspelare mer. Om AIK fortsätter så kan de bli ett lag som dominerar matchbilder och styr vad som händer på planen i större utsträckning än vad de kanske har gjort tidigare.

AIK var bra men jag tycker även att Mjällby är bra. Oavgjort var nog ganska rättvist. Det som slog mig i denna matchen var att även Mjällby allt oftare ville och vågade spela igång bollen med kortare pass. Utan att ta överdrivet mycket risk försökte de spela sig ur AIK:s press. Just denna gång kanske med blandat resultat men i mina ögon var de rätt bra på just det spelet också. Torstensson håller på att bygga något riktigt starkt och fint på Strandvallen!

Bajen studsade tillbaka och Häcken är High Chaparall

Efter förlusten i Malmö tog Bajen emot Elfsborg. Inledningsvis var Elfsborg bättre och då första halvlek många gånger var ganska sömnig kunde man skönja att det var två lag som inte ville ge bort något i onödan. Inte något av lagen är helt i harmoni och är fortfarande lite sökande. Jag vill påstå att det snarare var Elfsborg taffliga försvarsspel än Hammarbys anfallsförmåga som blev matchavgörande. Visst har Bajen spets i Djukanovic och Besara som fick de chanser som Elfsborg mer eller mindre bjöd på. I öppna lägen gör de två herrarna sällan någon besviken. Men om jag hade varit Jimmy Thelin hade jag varit oerhört missnöjd med hur alla tre målen tillkom. Ihåligt, stillatående och avvaktande kan möjligen beskriva Elfsborgs försvarsagerande. En liten uppsträckning behövs.

Matchen på Hisingen var verkligen vilda västern. Målchanser skapades till höger och vänster. Utan att veta säkert så misstänker jag att Brommapojkarna hade fler. Både Häcken och BP spelade ett rappt anfallsspel som snabbt tog lagen framåt i planen. Jag vet inte om det säger mer om försvarsspelet än om anfallsspelet egentligen men oavsett var det väldigt trevligt att vara åskådare. Farten och rörligheten är något som lagen har gemensamt och kanske blir försvarsytorna lite för öppna just därför. Det sker positionsbyten i anfallsspelet som med stor säkerhet ställer till det såväl i det egna försvarsspelet som för motståndarnas försvarsspel. Vad är hönan och vad är ägget? Jag är inte säker. Två kreativa och offensiva lag lirade hur som helst mot varandra och drog upp underhållningsvärdet avsevärt.

Oroväckande för Häckens del bör ändå vara det faktum att man behöver göra sju mål på två matcher för att kunna ta poäng. De är inget Halmstad direkt! Om Hisingslaget vill hänga med uppe i toppen i år igen måste de kunna stänga igen mycket bättre än vad de gör just nu. Fotboll ska inte bara vara roligt utan det ska vara effektivt och vägvinnande också. Paco har en del att jobba med för att få bort High Chaparall-känslan även om helheten ser betydligt bättre ut nu än vad den gjorde för en månad sen.

Ska MFF jogga hem det här?

Jag har spelat många matcher under min karriär och mött många bra lag. Ajax 2010/11 hade världsklasspelare på i stort sett varenda position och spelade en bländande fotboll. Vertonghen, Alderwereld och Van der Wiel var grymma. Christian Eriksen styrde spelet och Luis Suarez armbågade sig fram och gjorde pressbollsfinter när han öste in mål. Det jag vill komma till är att inte ens det laget var så dominanta som Malmö är just nu. MFF lämnar inget utrymme för diskussion. De ser till att motståndarna inte ens kan kippa efter luft utan ger dem digerdöden på en gång. Just nu är det ett enkelt läge att säga den klassiska frasen “vinner de inte serien äter jag upp min hatt”.

I matchen mot svaga Värnamo återfanns Dahlin, Berg Johnsen, Taha Ali och Rosengren bland annat på bänken. Oliver Berg tillbaka på plan! Cornelius har prickat formen och Nanasi är så hal, så hal. Egentligen finns det inte så mycket mer att säga om MFF mer än att de är mer överlägsna än Ajax kanonlag var 2010.

Omgångens generaler eller kanske småpojkar – Norrköpings mittlås såg till att inte släppa någon över bron. Runars oerhört töntiga tweet fick kanske oönskad effekt då småpojkarna blev generaler. Åtminstone för en dag.

Omgångens karatekick – Baidoo visade visserligen prov på smidighet men hjärnförmågan kan man undra över. Daniel Larusso hade dock varit avundsjuk!

Omgångens spelare – Tim Erlandsson stod i vägen för allt! Toppat med en frilägesräddning och en “straffräddning”. Håller man nollan blir det poäng till laget, så enkelt är det!

Omgångstipset för omgång 4

Fyra tecken korrekt förra omgången och ett resultat. MFF:s 0-4 satt som en smäck!

Göteborg – Norrköping 3-1

Sirius – Värnamo 2-0

Malmö – Västerås 3-0

AIK – Djurgården 1-1

GAIS – Mjällby 0-2

Häcken – Hammarby 3-2

Halmstad – BP 1-1

Elfsborg – Kalmar 2-1

Ha en underbar vecka

// Viktor

Vissa lag behöver uppgradera grundjobbet

Norrköping först och främst! De är ihåliga och i många delar av spelet är de steget efter sin motståndare. Med tanke på att de har många individuellt duktiga spelare behöver de få ihop en helhet och en attityd som är något eller några steg upp från vad de har presterat i de två inledande omgångarna. I matchen mot Mjällby var det spel mot ett mål och den kampvilja som man absolut måste ha i en bortamatch på Listerlandet syntes knappast till. Visst gör Mjällby otroligt många saker bra och de kommer med stor säkerhet vara bättre än många tror under 2024, men likväl måste Norrköping kunna fungera bättre som lag och både springa och fajtas till den grad att de känner att de lämnat varenda gnutta av energi ute på planen. Jag tror att Norrköping tror att de är lite bättre än vad de faktiskt är.

Samma sak gäller Elfsborg och till viss del Kalmar. Det är absolut inte lika tydligt som i fallet med Norrköping men efter fjolårets säsong där båda dessa lag presterade väldigt bra så känns det som att de till en liten del har gjort avkall på det där skitiga grundjobbet och de där löpningarna i hög hastighet. Elfsborgs första halvlek senast mot Västerås hade kunnat sätta dem i ett läge där de hade kunnat ligga under med 3-0. Istället kom de undan men blotta förskräckelsen och kunde genom ett ursnyggt mål av Noah Söderberg vinna med 0-1. De behöver, precis som Holmén sa i sin analys, in och kriga och vinna bollar igen. Precis det de gjorde väldigt bra förra säsongen. Likaså KFF. I många delar av spelet ser det okej ut men den där intensiteten som krävs i både löphastighet och närkampsspel behöver en uppgradering för att poängen ska trilla in.

Liknande situation i AZ

Ibland är det lätt att hamna där. När jag var i AZ mitt första år 2012/2013 hamnade vi till och från i den fasen där vi visste att vi var bra och att vi hade spelare som kunde avgöra matcherna. Dock blev det så ibland att vi tullade lite på grundjobbet och förlitade oss på vår skicklighet. Matcher som vi borde ha vunnit kunde vi förlora eftersom någon eller några alldeles för ofta fuskade med löpningar för att hamna i rätt positioner. Mitt under matcherna kan det vara svårt att bryta ett momentum och det måste till en attitydförändring och en kravställning från minut ett på varenda träning.

GAIS steppade upp och VSK och Blåvitt förtjänade mer

GAIS tog sina första allsvenska poäng på många år och gjorde på flera sätt ett mycket mer positivt intryck prestationsmässigt än i premiären. Backlinjen förhöll sig bättre till varandra och lämnade inga ytor för Värnamo att komma till enkla avslut. Jag gillade även vad jag såg av Wängberg och Lundgren offensivt. Klokt men idérikt och tillsammans Amatkarijo hotade de Värnamos vänsterkant gång på gång. Sen är det givetvis synd om Värnamo som tvingas spela “hemma” borta. Deras största tillgång är gräsplanen i Värnamo och publiken där. 2024 är det nästan pinsamt att gräsplaner inte kan vara redo när serien drar igång!

Några det så klart inte är synd om på något sätt, eftersom deras oförmåga att förvalta sina chanser till mål skiner igenom, men som ändå har förtjänat mer under inledningen är Västerås och IFK Göteborg. Västerås första halvlek mot Elfsborg var klockren! Deras anfallsspel skördade framgångar gång på gång och hade bara avsluten varit någorlunda bra hade de lett matchen i halvtid med 3-0. Ali som var relativt klinisk i avsluten ifjol borde ha nätat. Börjar det att gå i troll i sådana situationer kan det vara svårt att bryta. VSK kom ganska enkelt runt på kanterna och kunde slå in bra inspel. Gefvert var verkligen aktiv och jag tycker fortfarande att Åslund och Linday spelar bra och klok fotboll.

Blåvitt var mot Halmstad precis lika bra som i inledningen mot Djurgården. Askou har implementerat en fotboll som bygger på fart och kraft och som gör det jobbigt för motståndarna då de sällan får lugn och ro. Jag tror att det är ett vägvinnande koncept i längden, om de nu också kan addera det ack så viktiga elementet att göra mål. De har kreativa spelare och kommer tillräckligt ofta till attraktiva ytor för att kunna skapa möjligheter att göra mål, men de saknar en målgörare! Nummer nio-positionen behöver fyllas med en farlig anfallare. Någon som nosar till sig målchanser och stöter in bollarna precis framför sin motståndare. Sammantaget sett gör dock IFK:s prestationer att jag ändå är ganska övertygad om att de kommer ta poäng, om inte hjärnorna börjar spöka på liknande sett som förra året.

Matchernas match och Malmös överlägsenhet

Jag är övertygad om att jag inte har sett ett mer överlägset lag än Malmö anno 2024. Mot Hammarby var de återigen herre på täppan och gjorde Bajen-spelarna till osäkra juniorer. Gül och Erabi syntes inte alls och Besara jobbade verkligen i uppförsbacke. 5-3-2-taktiken som Bajen ställde på benen gjorde att de blev baktunga och de offensiva spelarna blev väldigt isolerade. MFF dikterade villkoren på hela planen och vann helt rättvist. I mina ögon ser jag inte hur något annat lag ska kunna stoppa de himmelsblå. IKT har börjat göra mål och Nanasi och Taha Ali är precis så bra som man hoppas på att få se. Malmö är ruskigt bra!

Sen kommer vi till matchernas match i omgång två. Häcken spelar både smart och vägvinnande på Tele2. Kompakt försvarsspel och tryggt anfallsspel toppat med sylvassa kontringar. Chilufya gjorde allt rätt till 0-1. Snodde bollen av Gulliksen och skottfintade sedan bort två försvarare innan han satte bollen i nät. Han är väldigt farlig med sin kvickhet och sin teknik och kan möjligen bli en bubblare i skytteligaracet. 1-0 blev sedan både 2-0 och 3-0 innan det otroliga hände. Hur det kunde hända förstår jag fortfarande inte och att det får hända gör mig oförståendes. Skicka bollen ut i skogen i sådana lägen! Istället skulle det finspelas på egen planhalva och till och med dribblas lite. Smartnessen kan absolut ifrågasättas.

Nguen var överlägsen

Istället kom nye Nguen in och vände allt på egen hand. Smart, skicklig och hungrig. Han kanske inte är redo för 90 minuter men han kommer att göra skillnad med varenda minut han får i speltid. Nu knorrar han upp en boll i krysset och hugger på en retur och skarvnickar fram till straffsituationen. Djurgårdens spets har blivit ännu spetsigare och är det något lag som kanske kan utmana MFF i år så är det nog Djurgården. 0-3 blev alltså till 3-3 på sex minuter! Med den otroligt inspirerade publiken i ryggen kändes det som att allt var möjligt för DIF-spelarna. De flög fram! Enligt min mening var det minst lika mycket publikens förtjänst att laget kunde frambringa den moral och kraft som gav dem en poäng. Otroligt!

Bergvall visade återigen vilken otroligt duktig spelare han är och vilka fina egenskaper han besitter. Ibland tar han bollen och liksom bara flyter förbi motståndarna. I en allsvensk kontext ser vi inte det särskilt ofta. Tottenham har nog gjort ett fynd!

Omgångens straffmiss – Mer än hälften av omgångens straffar missades. Vilken miss missades mest? Vilken miss missade minst? Vasic var kylig nog att valla sin straff och slå in returen. Medans Max Larssons med stor sannolikhet var mest kostsam. Otroligt ändå att så många straffar missas.

Omgångens spelare 1 – Tokmac Nguyen visade stor klass när han kom in och vände matchen. Hans betydelse för matchutgången var solklar och på de få minuter han spelade hinner han bli omgångens spelare

Omgångens spelare 2 – Isaac Kiese Thelin visade alla att han vill vara med i toppen av skytteligan igen. Han är där man ska vara och han är precis en sådan striker som varje lag skulle vilja ha. En pålitlig målskytt!

Omgångstipset för omgång 3

Andra omgången gav mig inte mycket att hurra för den heller. Två tecken rätt och noll resultat rätt. Måste anse mig själv som en ganska värdelös tippare. Men snart vänder det. Kanske i omgång 3?

Mjällby – AIK 1-0

Västerås – HBK 3-1

Norrköping – GAIS 2-2

Kalmar – IFK Göteborg 1-3

Djurgården – Sirius 2-1

Värnamo – Malmö 0-4

Häcken – BP 3-1

Hammarby – Elfsborg 1-1

Smaka på de resultaten. Nu vänder det. Ha en fin vecka

// Viktor

Hjärnsläpp mitt i all intensitet

De inledande 25 minutrarna mellan IFK Göteborg och Djurgården var oerhört underhållande och av hög allsvensk kvalitet. Blåvitt hade med all säkerhet pratat om att gå ut med hög press och mycket energi. De ville inte ge Djurgården en lugn stund och i mångt och mycket lyckades de mer än väl med sin taktik. Närkampsspelet var tufft (men ofta fair) och Blåvitts anfallsspel var både initiativrikt och med precision. De såg ut som ett lag som vill dominera matchbilder och jag tycker faktiskt att de såg ut som ett topplag tills…Thordarsson förstörde deras eftermiddag! Urbota dumt och oförlåtligt mot lagkamrater och supportrar. Ridå ner och en förlorad premiär.

Jag förstår inte vilka tankar som for igenom hans huvud när han tar det andra gula kortet högt upp på offensiv planhalva. Vad tänker han? Visst har man själv tagit en hel del dumma beslut genom alla år och man har sett många konstiga saker hända, men sällan har jag sett en mer korkad utvisning. Detta vet givetvis Thordarsson om och mår nog riktigt dåligt över situationen som blev. Men faktum kvarstår, kortet blev avgörande för matchutgången.

Båda lagen imponerade annars. Djurgården fortsatte sitt rörliga och finurliga anfallsspel där framför allt Bergvall och de båda ytterbackarna syntes. Både Piotr och Dahl är outtröttliga och far fram i varenda anfall. Dahl har dessutom kryddan i sitt spel att han kan variera både löpningar, passningar och finter efter situationen han befinner sig i. I mina ögon är det Djurgårdens nästa stora försäljning då han besitter egenskaper som är eftertraktade internationellt sett. Kul att se kreativa ytterbackar som dessutom kan försvara.

Bergvalls huvudspel! Vi har sett det i cupen tidigare men jag trodde nog inte han var så bra i luftrummet som han faktiskt är. Både timingen och spänsten är bra och när vi till det adderar modet att sätta in i huvudet i olika situationer får vi helt plötsligt en spelare som är mer komplett än man tidigare trott. Han bör vara ett namn för JDT inom kort.

Glenn är klockren!

En liten rad om Glenn Nyberg också. I mina ögon är han allsvenskans bästa domare då han inte har någon prestige. Han har spelförståelse och kan både vara mänsklig och stentuff på samma gång. I premiären gjorde han det mesta rätt trots inramningen och tuffa situationer. Bravo Glenn!

Häcken bröt sin svit

I samma stad fick Häcken se sig besegrade av mitt överraskningstips Mjällby. Häcken kunde inte förlänga sin svit av tretton raka segrar på hemmaplan och för första gången på oerhört länge blev de även mållösa på Bravida. Jag tycker absolut inte Häcken var dåliga. De dominerade matchen men kom verkligen inte igenom Mjällbys ramstarka försvarslinjer. Jag har sagt det förr och säger det igen, vill man se hur ett lag ska arbeta tillsammans och täcka upp för varandra ska man kika på Mjällby. Inget lämnas åt slumpen. De ger Häcken de ytor de vill ge bort men inget annat. När de efter 35 minuter också fick lite ordning på sitt anfallsspel kunde de även skapa vissa farligheter mot Linde i Häckens mål. Jagne visade återigen vad han kan bidra med och kommer säkerligen få chansen att visa det under längre tid i matcher framöver.

Slutsatsen efter matchen på Hisingen är ändå att båda de lagen kommer att ta ganska många poäng. Trots Häckens problem att skapa chanser mot Mjällby så tror jag att de kommer att ge sig själva chansen att vinna många matcher framöver. Däremot kanske inte Djurgården borta i nästa match är en de bör vinna.

Kalmar gav bort premiärpoängen

Hammarby och Kalmar ville båda ha boll och försöka bygga anfallsspel genom possession. Det gick sådär tycker jag. I jämförelse med matchen mellan Blåvitt och Djurgården var matchen på Tele2 rätt tafatt. Brolin/Magashy bjöd på 1-0 och Sjöstedt på 2-0. Pigge Trenschow hade tafatta avslut och Kurtulus kom in och hade tafatta uppspel. Jafarpour var tafatt i sitt försvarsspel och domare Karlsson var tafatt när han blåste bort Kalmars 2-2-kvittering. Jag har helt enkelt sett bättre matcher.

Vad var bra då? Besara som vanligt! Han är fortfarande den som gör skillnad med sin blick och sitt passningsspel. Nu gjorde han både mål och assist och gav Hellberg den där efterlängtade premiärsegern. För oj vad viktig den segern var! En förlust hade givit ringar på vattnet till känslan efter den halvdana försäsongen. Man såg på Hellbergs målfirande hur viktig matchen var. Ångest försvann för varje mål de gjorde. Så klart! Nu åker de till Malmö med en positiv känsla och ett litet lugn. Ingen tror att de ska ta poäng mot Sveriges bästa lag och kan därför gå ut och spela väldigt avslappnat, detta tack vare tre viktiga pinnar mot ett ganska tafatt KFF som man kan förvänta sig betydligt mer av framöver.

Sirius, BP och Västerås imponerade

Tre lag som man inte tänker är så bra som de kanske är visade sig från sin bästa sida under påsken. Sirius dominerade matchbilden helt mot ett svagt HBK och jag gillar vad Mattiasson har gjort med Sirius. Det är väloljat och synkat i långa perioder och laget är verkligen byggt med omsorg. De spelar en framåtlutad fotboll där individerna ges chansen att spela på sina styrkor. De kommer att bli en obehaglig överraskning för fler lag än Halmstad. Castegren visar fortsatt fin form och Noel Milleskog gjorde inte bara ett snyggt mål utan var ständigt på gång och oroade HBK:s försvar. Halmstad däremot måste skippa längre chansbollar mot ensamma forwards. I Uppsala hände det alltför ofta att en boll kom mot en isolerad spelare och då blev anfallsspelet kortvarigt och lätthanterligt för motståndarens backlinje.

BP var lite för bra för nykomlingen GAIS. Det som förvånade mig mest var hur GAIS inte var villiga att försvara sin box med allt de hade. Visst spelade de i perioder bra fotboll framåt men vad hjälper det när man bjuder på både ytor och chanser. Hålet som lämnades vid 0-2 målet är obegripligt. Mittfältet måste följa och jag tror det var Cardaklija som inte alls hade koll på att en jätteyta lämnades inne i eget straffområde. Ageranden som sådana är förbjudna om man som nykomling vill plocka poäng i en tuff allsvenska. BP däremot har en dimension till gentemot förra året. Grundtryggheten och helheten ser helt klart mer allsvensk ut och trots att de nu mötte ett svagt motstånd är jag övertygad om att de kommer prestera bra även mot tuffare motstånd.

Västerås gjorde helt klart en toppmatch mot ett nervöst och utspritt AIK. VSK höll ihop laget medan AIK var skärrade och utspridda. Kalle Karlssons man-man-spel gav önskad effekt och Saletros och Celina kom inte alls till sin rätt. Västerås mittfält var helt klart bättre än AIK:s dito och jag imponerades av både Åslund och Linday. Orädda och initiativrika med boll och dessutom aggressiva utan. I backlinjen gjorde Marques och Douglas allt rätt och så länge de klarade sig undan löpdueller med Pittas undkom de problem. Västerås förtjänade att få med sig ett bra resultat från Solna men om man ska säga att något saknas så är det den sista spetsen.

Den spetsen hade däremot AIK. Modestos mål är ingen tillfällighet och dyker det upp en chans har han gång på gång visat att bollen oftast hamnar i nät. AIK har spelare som individuellt sett besitter en hög allsvensk fotbollsförmåga. Det framkom inte riktigt i premiären. Västerås neutraliserade det AIK är bra på och istället såg AIK idéfattigt och obekvämt ut. Henning Berg var frustrerad med all rätt och hade inget motmedel till det tryck hans lag utsattes för på planen. Istället för att driva spelet blev de ihåliga i sin jakt på att hitta ett bollinnehav. De hade behövt vara mer cyniska och satt Pittas och Modesto i spel i djupled. Den läxan tror jag att de har lärt sig om liknande situation uppkommer igen. AIK-fansen ska för tillfället vara oerhört nöjda med att det blev tre poäng efter en högst medioker premiär.

MFF kommer att bli svåra att slå

Norrköping var nog inte så dåliga som många vill få det till efter 1-5 hemma mot Malmö. Resultatet är givetvis inte okej men det finns ändå något hos Peking som kan bli vasst. De är inte där ännu och ingen trodde nog på att de skulle ta poäng mot Malmö. Jag tror ändå vi kan räkna med att poängen trillar in för Norrköping ganska snart.

Med andra ord vill jag egentligen säga hur bra Malmö är! Jag har så höga förväntningar på dem att allt annat än segrar i de matcher de spelar är ett stort misslyckande. Trots att de slår Norrköping borta i en premiär med 5-1 hoppas man på någon form av totalfotboll under merparten av de 90 minuterna som spelas och det säger mycket om både mig och Malmö FF kanske? Men har man Taha Ali på bänken så vet man att de andra spelarna är jäkligt bra! Daniel Andersson har gjort ett kanonjobb och Rydström får återigen möjlighet att visa att han är den tränare som utländska klubbar bör rycka i. Min misstanke är att MFF kommer välta kull Hammarby enkelt i sin hemmapremiär nästa helg.

Omgångens solo – Noel Milleskog hann inte visa mycket i Djurgårdströjan innan han tog klivet över till Sirius. Men i den allsvenska premiären för Uppsala-laget gjorde han tunnel på Baffo, gled förbi näste HBK:are och curlade sedan in bollen i bortre. Ursnyggt!

Omgångens taktiker – Kalle Karlsson hade verkligen gjort sin läxa då VSK gjorde allt rätt i bortamatchen mot AIK. Det enda som saknades var ett mål. Torstensson och Mjällby i all ära men trots förlusten i Solna imponerades jag av Västerås modiga och välspelade premiär.

Omgångens spelare – I hård konkurrens med flera andra visade ändå Marcus Danielson sin storhet. Varenda Blåvitt-inspel tog han undan. Rätt fot på rätt plats i defensiven och kryddade sin premiär med ett mål och en assist. Toppspelare!

Omgångstipset för omgång 2

Första omgången gav mig endast tre rätta tecken och noll rätta resultat. Bättre lycka den här omgången.

BP – AIK 2-1

Mjällby – Norrköping 2-0

Malmö – Hammarby 4-1

Halmstad – Blåvitt 1-1

Värnamo – GAIS 1-1

Västerås – Elfsborg 1-3

Kalmar – Sirius 2-1

Djurgården – Häcken 2-0

Ha en fin vecka

// Viktor