Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Sex siffror och tre frågor kring Malmö FF:s Kingsley Sarfo - allsvenskans David Silva?

Kingsley Sarfo är klar för Malmö FF från Sirius. 22 år, var uttagen i Ghanas landslag, årets spelare i superettan 2016, månaders allsvenska spelare i april, och en av de högsta övergångssummorna någonsin för en allsvensk klubb.

Det ska både vara en kvalitetsstämpel och en stor vidareförsäljningsmöjlighet på Sarfo, men vad är det MFF har värvat?

Snabbt om hans bakgrund: född och uppvuxen i Ghana, kom till Sverige efter att ha blivit upptäckt av bröderna Strand. Lyckades inte få ut sin höga nivå i början när han testade i Rosengård, Mjällby, och BW90, men ett bra skyddsnät och tålamod gjorde att han stannade kvar. När han började växla upp i BW90 kom Sirius och han har vuxit sedan dess.

Av de offensiva spelarna är det bara Issam Jebali (Elfsborg) som har fler passningar per match än Sarfo i årets allsvenska.

Sirius är ett genuint bra fotbollslag, med en genuint bra duo (Niklas Busch Thor och Christer Gustafsson) bakom Sarfo. Däremot höjde Sarfo lagets nivå i så många av de offensiva delarna.

Eventuellt springer jag rakt ut på ett minfält här. Jag vet hur det brukar låta när man jämför en allsvensk spelare med en internationell stjärna. Men. Bortse från kvalitetsskillnaderna och tänk istället på spelartyp. Och då tycker jag nog Sarfo är rätt nära David Silva i spelsätt.

Ibland startade han till höger, men i år främst centralt som en offensiv mitt i en 4-2-3-1 (personer med andra definitionsbegrepp kan säga 4-3-3). Om jag förstår det korrekt: 2015 mest kantspelare. 2016 varierande. 2017 mest centralt. Centralt fick flyta runt som han ville i Sirius, men känslan är att han hellre hittar ytor på kanterna än att dra sig bakåt.

Han användes i speluppbyggnaden på så många sätt. Ibland fick han uppgifter som egentligen inte var långt ifrån en targetspelare: hålla i bollen samtidigt som lagkamrater flyttar till rätt placering. Avlasta när laget är i press. Ofta många touch med bollen, men håller ändå tempot uppe.

En av hans absoluta styrkor verkar vara att hela tiden förbättra anfallssekvensen för laget. Inget ego-spelande för att visa upp sig, utan systematiskt ta sig förbi lagdelar.

Har en hög passningsprocent (85% till rätt adress), och sett till svårighetsgraden i spelsättet har han inte särskilt många bolltapp.

Hans överlägsna kvalitet är dock tekniken. Han är den typen av spelare där det inte gör skillnad var bollen tar på kroppen. Mottagningen blir nästan alltid som han vill.

Till detta gillar jag hur han driver bollen. Den låga tyngdpunkten och de korta stegen i hög frekvens, alltid redo att passa iväg bollen. Han behöver inte vänta på ”rätt fotnedsättning” för att slå en bra passning, utan tajmar rätt även om något nytt händer. Blicken är ofta uppe, och det tar inte många hundradelar från att han ser en lösning till att den utförs.

Hans bollhålleri kan dessutom fungera som en frustrerande faktor för motståndare. Att de känner att de alltid är nära honom, men aldrig lyckas ta tillbaka boll. Kolla på när han är nära motståndarna med bollen. Han driver fortfarande på för att hitta alternativ. Lugnt och kontrollerat. Ofta bra beslut, men sällan samma beslut. Man vet inte vad som händer, det enda man vet är att det lär bli ett bra beslut. Tempoväxla förbi, lobbpassa med yttersida, tunnla, finta, kroppsfinta… Det finns inga standardlösningar.

Snittar 1,5 ”nyckelpassningar” i öppet spel per 90 minuter i allsvenskan i år. Det är bara Alexander Farnerud (1,9) som har högre snitt. Sarfo hade drygt 70 passningar in i motståndarnas straffområde i våras.

Det är ofta driv, kombinationsspelande, och röra sig för att hitta nya ytor, men han slår också många djupledspassningar (både höga och låga) bakom motståndarnas lagdelar. Många spelare får sällan optimal kraft när det ska djupledspassas, men Sarfo vet hur en ska göra för att hålla tempot uppe och maximera chansen. Det blir sällan ”rinna iväg” eller ”stanna upp” med hans passningar.

De 85 procenten passningssäkerhet blir än mer imponerande när man ser svårighetsgraden i det han håller på med.

Av de skottglada spelarna är det bara Romário (Kalmar FF) som är mer enfotad än Sarfo i avslut. Sarfo har 28 avslut i år. 27 med vänsterfoten.

Sarfo är vänsterfotad. Extremt vänsterfotad. Nästan varje touch sker med den foten. Det kan vara frustrerande i skottlägen när högerfoten ska användas, men i spelet tycker jag sällan det blir ett problem. Han använder vänster utsida med lika skarp precision som allsvenska toppspelare använder sin bästa fots insida.

Det har funnits kritik mot att han ibland gör för få poäng. 83 matcher, 12 mål, 21 assist i Sirius. I snitt en poäng var 194:e minut. Siffrorna är dock bra för 2017. 3 mål, 4 assist, 2 ”hockeyassist”. Sarfo var direkt involverad i 9 av de 14 spelmålen Sirius gjorde när han varit på planen.

Han har fått medial uppmärksamhet för målskyttet i år, men jag tycker hans stora nytta är när Sirius bygger anfallsspel. Han är inte den som tar kraftfulla löpningar in i straffområdet, eller agerar Niclas Eliasson på en kant. Han flyter runt, oftast mellan motståndares backlinje och mittfält, för att tänka ut hur han ska göra anfallet farligare.

Av hans 33 poäng är det bara något enstaka som kommit på fasta situationer. Många stora poängspelare får ju annars ”enkla” poäng på det sättet. Sarfo har tagit enstaka hörnor i år, och jag tycker han har otur som inte fått åtminstone någon assist då flera av leveranserna har kommit till medspelare.

Dessutom skulle jag uppskatta att nära hälften av totalen mål och assist har kommit på kontringar. Ett sätt som MFF prioriterar att anfalla på.

Men visst. I avslutsfasen finns saker som ska göras bättre. Han har utvecklats till att bli en bättre avslutare, men om man ska säljas vidare för de högsta beloppen kan det krävas ännu mer poängsamlande.

Det finns få imponerande siffror i hans defensiva arbete.

Här är kanske den stora förändringsbiten för Sarfo i MFF. Oavsett om han hamnar på en kant (mest logiskt vore högermitt), central mitt, eller som släpande anfallare så kommer han behöva ta ett klart större pressansvar. Kom ihåg Wolff Eikrems vår, som delvis har påverkats av vad Magnus Pehrsson vill ha ut av spelare när laget inte har boll. Sarfos roll i Sirius var också lugnare. Mest täcka ytor och stanna kvar i omställningsspel.

Däremot verkar Sarfo ändå vara klart godkänd när det blir skarpt läge. Det finns exempel i de flesta matcher när han har stressat, eller följt med i löpningarna när motståndarna kontrar, eller tryckt bort motståndare med axeln. Han flyger inte runt i närkamper eller ignorerar tråkiga uppgifter.

En stor del av Sarfos spel att han har koll på var med- och motspelarna är. Han behöver inte springa runt, för han vet från början var han ska placera sig. Det ska bli intressant att se hur mycket av hans spelintelligens som kommer av att han är… spelintelligent, och hur mycket som kommer från att han och Siriusmedspelarna har lärt känna varandra i flera år. Vad händer i en ny miljö med kort inkörningstid? Det är en av tre stora frågor, ihop med hur han agerar i presspelet och vilken position han kommer att ta.

Och Malmö FF har en uppenbar egenskap som de saknat i år: att spela sig igenom försvar som ligger lågt från början. Kalmar FF, Hammarby, Örebro SK. I sådana matchtyper ska Sarfo vara en som bryter motståndarlinjer. Det är nog det han kommer att ge laget först och främst.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Snabbanalys av Malmö FF:s CL-motståndarna – frisparksdominanterna FK Vardar

Tidigare idag gav jag bakgrundsinfo om Malmö FF:s motståndare i Champions League-kvalet, FK Vardar från Makedonien. Kortfattat: de ägs av en rysk spelbolagsgrundare som har investerat rejält med pengar i landet.

Jag tyckte däremot att det blev för tunt, så jag har också kollat igenom deras säsong 2016/2017. Mästare, 83 poäng på 36 matcher, +51 i målskillnad, höll nollan i 21 matcher. 13 poäng ner till tvåan, 29 poäng till trean. Misslyckades i CL-kvalet mot Dinamo Zagreb (3-5).

Den här truppen byggdes och har hängt ihop sedan 2015. Då blev Goce Sedloski huvudtränare och spelarna som används idag är i mycket kvar sedan det året. Av de 13-14 spelarna som fick mest speltid förra säsongen kom tio stycken in under 2015. En ovanligt stark kontinuitet för att vara i Makedonien – Sedloski är också den enda huvudtränaren i ligan som ens haft sitt uppdrag i mer än ett år.

Ska man kort få ner spelidén så definierar de sin uppställning som 4-2-3-1, med några undantag. Det har en hög teknisk kvalitet jämfört med motståndarna. De gillar att ta tag i bollen och driva med hög fart, antingen för att avsluta själva eller hitta instick. De lirkar lite som MFF ibland: gör en del mål på hög press, kontrar bra, och vill gärna hitta direkta djupledsbollar.

De är också starka på fasta situationer. Av deras totalt 75 mål kom 9 mål direkt på frispark, 5 straffar, runt 10 hörnmål, och 3-4 mål på frisparksinlägg. Ungefär/drygt en tredjedel av målen.

Jag gillar framför allt deras kreativitet på fasta, med många varianter och många som fick avsluta. Åtminstone fem olika spelare sköt frisparkar mot mål, och fyra av dem gjorde mål direkt på frispark. Frisparkarna hade ofta varianter och laget gjorde också några mål via korta hörnor. En av frisparksvarianterna som ofta används är att Juan Felipe hoppar över eller petar boll till en medspelare. Oftast förväntas nog stjärnan Juan Felipe ta den, men FK Vardar gillar sina överraskningsmoment.

Straffskytten är också Juan Felipe, som gillar att ta Simone Zaza-liknande steg mot bollen innan han oftast gör mål.

En annan sak jag noterade var deras distansskottskärlek. Av de knappt 50 gjorda spelmålen så var runt tio av dem via distansskott. Flera gånger kom det till lägen där det kändes vansinnigt att skjuta och inte passa sig fram till bättre läge, men ändå kom utdelning.

Några negativa saker? Truppen har hög snittålder, men det är med både fördelar och nackdelar. Motståndarna i makedonska ligan ger för mycket utrymme för att veta hur bra FK Vardar står sig mot ett lag av MFF-kvalitet. Det fanns ett gäng situationer förra året där FK Vardar hela tappade motståndarna.

Stjärnorna? Det är en stark uppsättning spelare. Kolla exempelvis på hur många olika poängspelare det var i ligan: Juan Felipe (9 mål, 10 assist), Dejan Blazevski (11, 9), Jonathan Balotelli (11, 4), Damir Kojasevic (9, 6), och Boban Nikolov (7, 8).

Då har jag ändå inte nämnt Tigran Barseghyan (7, 4), som missade varje match under hösten med skada, samt januarivärvningen Jaba Jigauri (3, 5). Bägge hade ett snitt på en poäng var 100:e minut.

Men visst. Tre spelare sticker ut extra:

Juan Felipe. Brasse på offensivt mittfält. Vald till ligans bästa spelare. En hög teknisk nivå, påhittig men ändå lugn. Bra bollhantering med vänsterfoten. Anfallen byggs ofta upp och förbättras av honom, som ofta är flera nivåer bättre än motståndarna i ligaspelet.

Jonathan Balotelli. Brasse i anfallet. Behöver kanske göra några fler mål, men enkel att gilla. Ganska rejäl kropp (185 centimeter), men en allroundanfallare. Bra både med och utan boll, snabb, hård i kropp. En sådan spelare som MFF-supportrar kanske tänker ”han borde vi köpa” om han gör två bra matcher mot MFF.

Barseghyan från Armenien. Barseghyan var lagets bästa spelare i avslutningen, trots att han missade hela hösten som skadad. Startar på högerkanten, tar sig ofta in och använde sin vänsterfot för att skjuta eller hitta instick. Han är lika bra på bägge delarna.

Vid något klipp kallades han “Armeniens Hulk”, men nja. En bra uppsyn på var medspelarna är, ”bara” 23 år, och har en mogen fräckhet. Såhär gjorde han i det stora derbyt mot Pelister i våras:

En startelva kan ungefär se ut såhär:

Balotelli
Blazevski – Juan Felipe – Barseghyan
Gligarov – Spirovski
Demiri – Grncarov – Velkovski – Brdarovski
Gacevski

Novak (mittback), Nikolov (central mitt), och Kojasevic (yttermitt) får också många minuter, och högerbacken Hovhannes Hambardzumyan (ja.) är kanske förstaval, men har varit skadad ofta.

För att sätta mer ansikte på spelarna. Målvakt Gachevski blev i höstas uttagen till Makedoniens landslag, där någonstans bakom Mitov Nilsson. Mittback Grncharov blir snart 35 år och har haft en förhållandevis bra Europakarriär, rejäl men ibland fult spelande. Demiri kom in i truppen i januari, möjligen Makedoniens framtid på vänsterbacken.

Blazevski har genuint bra poängproduktion, och jag gillar Kojasevic. Kojasevic startade säsongen som ordinarie till höger, med sådär låg och fin tyngdpunkt, innan Barseghyan var för bra för att peta. En dribbler som har accepterat att han har en högre ålder, men ändå gillar att driva boll när han kan.

Blir det då stora truppförändringar? Oklart. De har värvat två unga makedonska spelare och har nu brasseanfallaren Mateus Lima Cruza på provspel. De verkar också få behålla det mesta då de har annonserat en fin mängd kontraktsförlängningar.

Deras nästa match är mot Admira Wacker, på träningslägret i Österrike, men det är oklart hur nära en bra startelva som de kan komma. FK Vardar har sex spelare iväg på U21-EM, fyra-fem spelare fick extra ledighet då de spelat med sina landslag, och brassarna var tillbaka i träning först igår eller idag.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Malmö FF:s motståndare i Champions League backas upp av en rysk spelbolagsgrundare

Malmö FF möter FK Vardar i Champions League. Vad vet vi där? Vi får ge det några dagar att kolla upp hur de agerar på en fotbollsplan, men det visar sig snabbt att det står en en rysk affärsman bakom dem.

2003 grundade Sergey Samsonenko bettingbolaget Betcity, som har sin bas i bland annat Ryssland och Makedonien. Jag vet inte storleken på Betcity idag, men 2013 var det ett av Rysslands fem största spelbolag. Affärerna sköter Sergey ihop med sin fru, Irina, och har han också en mor som också är involverad i affärsvärlden på eget håll.

2006 kom han till Makedonien och han har gjort investeringar och/eller gett bidrag till en spridd skara institutioner och företag i landet. Kyrkor, flygbolag, tennishall, och sjukhus, men i sportvärlden är han mest känd för sitt intresse i handboll och fotboll. Han äger RK Vardar, som i år vann handbollens Champions League i final mot Paris SG. Detta efter stora investeringar i både trupp och infrastruktur.

Så Samsonenko är tät. Han var med när det spenderades 150 miljoner kronor på handbollsarenan, och 2014 investerade han i fotbollsklubben FK Vardar. En av de första sakerna han gjorde var att lägga 40 miljoner kronor på ett träningscenter.

Han har en ganska tillbakadragen profil i media, men fick böta knappt 40 000 kronor för några år sedan efter några kommentarer i samband med en viktig handbollsmatch, då han anklagade det danska domarteamet för att inte vara opartiska i en match mot Flensburg.

– Jag förstår inte varför våra ”vänner” från Danmark är med i den här matchen […] när Flensburgs sponsorer kommer från Danmark.

– Jag vill inte investera €7 miljoner (knappt 70 miljoner kronor) per säsong att se att vissa situationer upprepar sig om och om igen.

– Förtjänar vi att vara (i finalarenan) i Köln? Det tycker jag, sett till våra investeringar inte bara i A-laget, utan i infrastruktur, ungdomssektionen, och handbollens framtid i Makedonien.

Han kom dock till fotbollsklubben tre år efter att deras arena, Philip II Arena, blev uppfiffad. Den arenan tar över 33 000 åskådare, men enligt European-Football-Statistics var deras publiksnitt under 1000 i ligan förra året.

Den högsta publiksiffran i ligan var på 3800, men när de mötte Dinamo Zagreb i Champions League-kvalet förra sommaren var det 17 000 på plats och året innan det var det 22 540 mot APOEL. Nu verkar de dock få spela på en klart mindre arena i CL-kvalet, en arena som tar drygt 6000.

Däremot är det oklart exakt hur mycket Samsonenko investerar i fotbollsklubbens spelartrupp varje år. Det pratades om en avdankad Andrei Arshavin förra våren, men det är inga stora klubbar som nyförvärven kommer ifrån.

Det kom ett beslut för några dagar sedan att inte förlänga med sin klart mest namnstarke spelare, 32-åringen Goran Popov (bland annat Dynamo Kiev och West Bromwich) som dock ändå inte fick mycket speltid. Deras sportchef är Darko Pancev, 17 mål på 27 landskamper för Jugoslavien och spelare i Röda Stjärnan och Inter på 90-talet. Han kom tvåa i Ballon d’Or 1991.

En kan väl dessutom gissa att FK Vardars ambition är att ta sig vidare åtminstone en omgång. De har vunnit fem av de sex senaste ligatitlarna och är dominanta i hemlandet, men har alltid åkt ur i andra kvalrundan i Champions League: BATE (totalt 2-3), Steaua Bukarest (1-5), APOEL (1-1, bortamål), och Dinamo Zagreb (3-5).

Vi har anledningar att återkomma till Samsonenko och FK Vardar de kommande veckorna.

Källor: UEFA, Macedonianfootball, Eurohandball, TV2, Handball-Planet, Ekipa, Championat-Rostov, Vademecum, European-Football-Statistics, Nezavisne

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Liverapportering från Malmö FF:s träning - och den kamerunske provspelsansökaren

Jag har semester, men ändå värt att ta sig till Malmö FF-träningar. Dagens försök: att göra en liverapportering i efterhand. För att efterlikna en liverapportering har jag därför inte rättat till så mycket, utan det blir råmaterialet.

MALMÖ FF TRÄNING, FREDAG 16 JUNI

10.56. För första gången på ett par månader är jag på plats strax innan träningen börjar.

10.57. Förvånad att ingen är här. Kollar MFF-kalendern. Träningen börjar 11.30.

11.11.
Olof Persson kommer ut. ”Vi hade en längre sittning med spelarna”. Förmodligen för att prata om upplägget de kommande veckorna.

11.27. Mattias Svanberg är först ut av spelarna, och vatten är vått. Han och Teddy Bergqvist måste ha längst träningsplanstid i år. Först ut, sist in.

11.31. Blicken från Jonnie Fedel. De unga spelarna råkar sparka bort bollen mot honom, för andra gången, och förväntar sig att han ska springa för att passa tillbaka. En av de unga spelarna inser allvaret och tar ett löp för att hämta bollen.

11.32. När det är zombieapokalyps och matbrist om 50 år. Ta er då till Swedbank Stadion. Där kommer det finnas äppel- och päronträd nog för att föda flera generationer Malmöiter. Rasmus Bengtsson har hög fruktkonsumtion och slänger vilt ifrån sig skruttarna innan träningen börjar.

11.33. Igår hade Oscar Lewicki oroväckande långt hår. Nyklippt och fin nu.

11.35. Alla spelare är ute. Målvakterna kör för sig själva.

11.38.
Det börjar med något kvadratliknande. Jag räknar 20 utespelare och tre målvakter (Wiland + F.Andersson + M.Nilsson), så en spelare saknas. Oklart vem. Olof Persson tar i alla fall hans plats.

11.40. Tre olika kvadrater. Indelningarna:

Sana, Jeremejeff, Rakip, Hadzikadunic, Olof Persson, Carvalho, Vindheim

Bergqvist, Svanberg, Shabani, Hugo Andersson, Adrian, Vagic, Kralj

Tinnerholm, Safari, Rosenberg, Bengtsson, Lewicki, Nielsen, Christiansen

11.41. Olof Persson-gruppen är den som har mest roligt. Vindheim tränar rensningar och ger ifrån sig ett glatt “wööö-iiiij”.

11.43. Byte av övning efter fem minuter.

11.43. Wolff Eikrem! Det är han som saknas. Fysioterapeut Robertsson säger att det är en liten svullnad från gårdagens träning. Inga problem utan vilar från uteträning fram tills det har lagt sig. Övriga som inte är med: Berget, Yotún, Cibicki, Brorsson (är med sina landslag), Erik Andersson (TFF).

11.44. Jens Fjellström kollar på Bengtssons knä och flaxar med händerna. Magnus Pehrsson dirigerar rejält med kroppsspråk inför den nya övningen.

11.46. Okej så den nya övningen är alltså bara samma övning som tidigare, fast i större format och bara två kvadrater. Uppdelning:

Bengtsson, Rakip, Nielsen, Tinnerholm, Vindheim, Christiansen, Jeremejeff, Andersson, Sana, Rosenberg

Hadzikadunic, Carvalho, Bergqvist, Svanberg, Shabani, Vagic, Kralj, Safari, Lewicki, Nielsen

11.49. Vad tyst det är under övningen. Den enda som hörs är Magnus Pehrsson.

11.51. Sana kan omöjligt ha haft en träning i sitt liv där han vinner såhär mycket boll i kvadraten.

11.52. Provspelaren är här igen! Kontext:

Igår kom en person fram till Magnus Pehrsson efter träningen och frågade om han fick träna med laget. Det var då oklart vem det var, Pehrsson själv visste inte, men idag dök han upp igen och jag tog ett snack med honom.

Stephan Tchuisseu. Född i Kamerun 1989, flyttade till Tyskland för knappt tio år sedan, mittback, 185 centimeter. Han har semester och besöker Sverige och Danmark, och ville fråga MFF om möjligheterna. Såklart en för dålig fotbollsspelare för MFF och han kommer aldrig att få träna med laget (27-28 år, spelade senast i tyska sjättedivisionen), men han klickade åtminstone i fyra bra grejer: valde semester i Malmö, bra engelska, verkar vara en genuint trevlig person, och bra klädsmak.

Han sa själv att han hade spelat i bland annat Stuttgart Kickers, men internet har ingen sådan information. Kanske bara något provspel där? Han har bara tillhört tyska lag långt ner i divisionerna.

12.02. Konversationen med Tchuisseu tog tid. Pa Konate har kommit ut för att springa loss.

12.03. Spel! De bägge lagen:

Vindheim, Bengtsson, Hugo Andersson, Adrian, Rakip, Sana, Svanberg, Jeremejeff, Rosenberg (+ Hadzikadunic)

Tinnerholm, Nielsen, Carvalho, Safari, Lewicki, Kralj, Shabani, Vagic, Bergqvist

Christiansen tillhör bägge lagen, och sedan blev det lite byten här och var under spelets gång.

12.10. Träning på lågt försvarsspel och att ta sig igenom lågt försvarsspel? Inga målvakter med, utan mindre mål och mindre yta. Bengtsson vilar lite.

12.11. ”Skit i alla kommenterar, nu spelar vi istället”. De enda hårda orden från Pehrsson idag.

12.11. Vindheim. Bra spelare, bra avslutare. Offside, men fortsätter att visa bättre offensiva än defensiva kvalitéer.

12.12. Rosenberg spenderar ett antal sekunder med att förklara att en annan offside inte var offside.

12.12. Regn!

12.13. Pehrsson den här gången: ”Jävligt bra!”. Jag missade vad han syftade på.

12.17. Jag har varken på mig lögn- eller överdriftmössan när jag säger att det var ett rejält ”SWOSH!”-ljud när Konate sprang förbi en. Kör spring vid sidan av, ihop med Ben Rosen.

12.17. Som KvP-Mattias Larsson noterade igår. Tobias Sanas konsekventa användning av både långbyxor och långärmat. Varje träning. Undantagslöst.

12.19.
Rasmus Bengtsson är med igen. Pehrsson samlar alla och har ett långt arbete med att handdirigera vad spelarna ska göra. Målvakter ska vara med nu.

12.20. Sana har tur idag. Nu är det officiellt kallt ute.

12.22. Ole Törner berättade just vad Christiansen sa när bollen var på väg mot dansken. Rolig situation, men ordvalet behåller vi två för oss själva.

12.24. Räknar man samman symbolvärde och målkvalitet så får vi inget bättre mål idag. Rasmus Bengtsson slår en delikat djupledspass till Rosenberg som kommer fri med målvakt, målskyttar in den via bortre stolpen.

12.25. Det börjar att hagla. Sverige den 16:e juni.

12.26. Spelaren vars hår påverkas mest av blöthet: Vindheim. Spelarna som inte påverkas alls: Nielsen, Carvalho, Shabani.

12.31. Bra intention från Lasse Nielsen. Drar iväg på låååång löpning utan boll. Carvalho har dock för kraftiga benmuskler och passningen blir för hård.

12.34. Tchuisseu är kvar. Ytterligare ett plus. Trevlig, bra klädsmak, bra resmål, bra engelska, och ger inte upp MFF ens när det haglar.

12.35. Fysioterapeut Alexander Nilsson är tillbaka, springande med regnjackor till ledare och några spelare. Precis då kommer träningens sista hagel- och regndroppe.

12.35. Pehrsson är verkligen klart mest aktiv i ledarstaben. Vissa huvudtränare gillar mer övervakande roller. MP är istället inne i smeten och snackar ofta.

12.37. Bra mål av Sana, bra framlirkat av Christiansen. Halva den här träningen har spenderats i samtal och med blicken ner i anteckningar, men visst har Sana varit positivt överraskande idag?

12.40. Spelet avslutas. MP tar ett snack med Vagic. Använder den där fingervalsen som tränare gör ibland. Pekfingrarna uppåt, drar händerna fram och tillbaka mot bröstet. Rörelsen som Tony Adams gör här i början, men utan att se galen ut och med pekfingrarna uppåt istället för hela handflatan.

12.46. Carvalhos svär rejält när han slår bort en passning. Gillar ändå Carvalhos utveckling de senaste månaderna. En helt annan trygghet och självklarhet.

12.46. Olof och Jens ska hålla koll på offsidelinjer. Sett till fotbollsspelares vinnarskallartendenser så är det inte en helt kontroversfri arbetsuppgift.

12.47. Bra mål av Jeremejeff. Placerar in med kraft. Fortsatt mycket rull och letande.

12.48. Bengtsson tar sig fram fint. Bollen till Svanberg. Skjuter i stolpen. Tillbaka till Bengtsson. Ett laddat läge. Många fokuserade blickar. Bengtsson kan definiera den här träningsdagen. Perfekt avslutsläge och… usel lobb rakt på målvakten.

12.48. Eventuellt det sista som händer. Är det slut där?

12.50.
Icke. Ben Rosen samlar alla spelare. De tre yngsta spelarna behöver inte vara med. Målvakterna återgår till sina egna övningar.

12.52. Spelarna ska bara springa runt i en ring. Fyra-fem spelare i varje klunga.

12.54. Pa är ju med i den här löpövningen!

12.57. Slut?

12.58. Nej. Nu ska de springa åt andra hållet.

13.01. Tchuisseu har lämnat. Tog äventyret slut idag?

13.02. Pehrsson och Persson står i mitten och snackar med varandra. Fortsatt väldigt många svårtolkade handformer. Har SvFF:s ledarutbildning en handgestkurs?

13.03.
Är det slut?

13.03. Slut!

13.07. Jag flyttade till Malmö 2010. Jag har inga problem att förstå danska. Men. När Jonnie Fedel skriker så vet jag fortfarande inte vad alla ord betyder.

13.10. Ingen förvåning att Svanberg och Bergqvist är sist kvar (ihop med Vagic och Adrian) för att ta de sista bollarna och fixa ihop målen.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Tre skäl till varför Nanne Bergstrand är tillbaka i Kalmar - trots att styrelsen tvekade

Peter Swärdh, en svensk elitfotbolls trevligaste personer, har fått sparken från Kalmar FF och blivit ersatt av Nanne Bergstrand.

Swärdh i Kalmar FF: 72 matcher med ett poängsnitt på 1,15 poäng per match, det vill säga bottenlagsdåligt. Delar man upp allsvenskan i halvår så var fyra underkända och en väl godkänd (hösten 2016).

Kalmar FF ville idag peka på att Maic Semas 0-1-mål i slutet av sista matchen var en avgörande faktor, men föreningen har mått dåligt under en lång tid. Vi på Fotbollskanalen skrev om spelarmissnöje redan i maj 2016. Det missnöjet har varit kvar i ett års tid. Inte mycket har hänt.

Spelarna ska framför allt ha fått för diffusa taktiska instruktioner. Det slutade med att de samlade ihop sig och satte sina egna instruktioner. Spelet fungerade när Rasmus Elm, Ismael, och Romário var på planen för att lösa svåra sekvenser. Det blev också en acceptans för tränarsituationen eftersom laget tog många poäng under hösten.

Frågan är hur mycket föreningen kände av detta när de “bara” valde att stadga upp runt Swärdh i vintras. Ny assisterande tränare, ny fystränare. Men inga nya spelare, undantaget ett lån av Melker Hallberg.

Ismael och Rasmus Elm har saknats under stora delar av våren och då har man sett hur få idéer laget har. Det är sällan det har funnits intressanta anfallsalternativ, utan det mesta har avslutats med intetsägande distansskott. KFF har gjort nio mål. Fem på fasta situationer och sedan ett par distansskott. KFF har knappt ens fungerat när de har gått tillbaka till att spela på den enklaste basnivån.

Det ska också ha funnits missnöje mot att Swärdh inte kan hantera 90 minuter av en match. Några siffror för att backa upp:

I de första halvlekarna sedan 2015 har Swärdh en plusstatistik på 6 mål. I de andra halvlekarna har han en minusstatistik på 24 mål. En standardmatch för KFF var att inleda bra, ha bolldominans, och sedan tappa.

Och Östersunds Jamie Hopcutt har gjort lika många mål (4) under sina fem senaste inhopp, som Swärdhs alla inhoppare har gjort totalt under två och ett halvt år (203 inhopp).

Den tredje faktorn, ihop med matchcoaching och brist på struktur, är det fysiska. Att KFF försämrats ju längre matcherna ska delvis ha berott på för dåligt tränade spelare. KFF har också haft ungefär 20 olika spelare skadade bara i år. Det har klagats på andra faktorer, framför allt konstgräset på Gasten, men under 2,5 år har en huvudtränare det klart största ansvaret för skador.

För att parafrasera Jan Ekstrand, en av världens främsta forskare kring fotbollsskador: de fyra viktigaste punkterna för att hålla spelare skadefria är tränarens ledarstil, spelarnas belastning, intern kommunikation, och spelarnas välmående. Skador är ”otur” klart mer sällan än vad vi tror. Swärdh satte sig själv i den här skadesituationen.

Sedan har det funnits försvårande aspekter. Hur ska en kunna bygga ett lag runt Rasmus Elms fragila situation? Swärdh ville verkligen, verkligen, verkligen ha en anfallare i vintras, men det blev inget. Lönekostnaderna i föreningen har sänkts med 15-20 procent sedan Swärdh tog över.

När Kalmar FF presenterade Nanne Bergstrand som ersättare idag hoppade ordförande Mattias Rosenlund direkt på två saker som Nannes styrkor: struktur och matchcoaching. Det, ihop med att Nanne har en stark historik med att vända dåliga trender, gjorde att han anställdes.

Redan när Swärdh anställdes sa Emin Nouri något i stil med “det känns som en Nanne-typ”, på ett positivt sätt. Nu får åtminstone Nouri vad han vill ha. Jag vet inte hur spelargruppen ser på Nanne Bergstrand, men den typen av tränare verkar ha saknats av några spelare i alla fall.

Men av allt man har hört tidigare så har styrelsen varit tveksam att ta tillbaka Nanne. Att de inte ville göra samma sak igen. Det fanns några interna lösningar som ibland kom till ryktensytan. Assisterande Divan Petersson eller Henrik Rydström exempelvis. Samtidigt har KFF inte råd med superettan, och därmed inte råd att chansa på oprövat.

Nanne Bergstrand har hängt oftare runt Kalmar FF än den allsvenska matchen där han blev inzoomad i TV, med ett block i handen där han ska ha antecknat hur lagen kom till målchanser. Vid en U19-match ska han ha stått tio meter från bänken och diskuterat nästan hela matchen med akademichefen Jens Nilsson. Han ska också ha tackat nej till andra skandinaviska bud (oklart om det var Danmark eller Norge). Han ville det här, och han bodde redan i trakten.

Och jag hade inte förvånats om Rydström kommer komma närmare A-truppen nu i någon ledarroll. Kanske inte i sommar, men på sikt.

Nåväl. I den truppen Nanne tar över finns 22 utespelare. Han har tränat 13 av dem tidigare, och ytterligare fem är unga spelare. Frågan är nu hur mycket nytt han kommer att få in.

Det ska vara en brasse (Romário) på provspel, då KFF verkar vilja ha en reservspelare till David Elm.

Det är en 24-åring som i grunden ska vara en bra anfallare, men som varit skadad i två år och därefter inte platsat i ett mittenlag i portugisiska andradivisionen. Nu kommer han från den brasilianska fjärdedivisionen, sportchefen har inte sett honom mer än på klipp, och han ska inte vara den mest lätthanterliga personligheten.

Det kan vara en dold guldklimp, men KFF måste bli rejält mycket bättre på transfermarknaden om de ska stanna kvar länge i allsvenskan. Blir dem inte det så spelar det ingen roll vem som är huvudtränare. På fem transferfönster har KFF fått in César Santin, Pär Ericsson, Starke Hedlund, Biskupovic, Abdu, Eid, Anier, Söderqvist, och Hallberg. Inget allsvenskt lag klarar sig kvar med så dålig träffsäkerhet på värvningar.

Bergstrand är här för att rädda kvar KFF i allsvenskan, men med ett kontrakt på 2,5 år ska det också bli intressant att se hur mycket helhetsansvar han vill ha över föreningen på lång sikt. Vad kan det tänkas betyda för sportchefen Thomas Andersson-Borstams roll?

@jonas_hansson

Fotbollskanalen