Andreas Isaksson, Tobias Hysén, Emir Bajrami, Kennedy Bakircioglu, Christoffer Källqvist, och Tommy Naurin tillhör de som slutar/har slutat, och sedan har vi ett gäng andra som lämnar allsvenskan efter många års lojalt och fint slit.
Men när vi går in i allsvenskans sista vecka så vet vi fortfarande inte vad som händer med Markus Rosenberg. Malmö FF:s viktigaste spelare i modern tid kan spela sin sista allsvenska match på söndag och detta på Stadion i Malmö, men det är det ganska tyst om. Det är ju egentligen absurt, även om skulle kunna avtackas mot Genk hemma i slutet av november eller i vår utan att spela.
Jag som jobbar mycket med MFF får ofta frågor om föreningen, och en fråga ställs oftare än alla andra frågor tillsammans. ”Fortsätter Rosenberg även 2019?”. Den frågan som är långt efter, tvåa på listan, är ”Vad hände egentligen med MFF i våras?”. På den frågan kan man ändå ge förklaringar och teorier, leta insikter och info, skapa diskussioner.
Men när det kommer till Rosenberg så har jag sällan något bra svar att ge. De (få) ställen där jag själv har frågat runt ger ännu mer intetsägande svar. Det är säkert en fullt medveten tystnad.
När man pratar med Rosenberg så hör man att det inte är något större problem att spela här och nu, men för ta ungefär hans egna ord om det: om han fortsätter så ska maskinen startas upp igen nästa år, och det brukar ta lång tid innan det når maxnivå. Han känner sig oftast/alltid som bäst på hösten.
Och när jag pratade med 36-åringen för ett par veckor sedan så tog vi upp att han knappt ens hinner se klart matcherna som han blir utbytt i, för återhämtningen till näst match ska inledas och ingen tid får spillas. Efter det ska han göra vissa saker i ungefär 72 timmar för att maximera sin återhämtning.
Till detta är Rosenberg en affärsman, och vill han kan det säkert vara mer än ett heltidsjobb nästa år. Det går säkert att skjuta upp just den biten, men den finns ändå där.
Det var annorlunda förra året. Då sa han också att han skulle sluta, men när han under sensommaren satte sig ner med sin fru för att diskutera igenom det igen så behövde han inte säga något. Hon visste redan att han skulle fortsätta ett år till (“Jag kan se på dig att du inte är klar”). Rosenberg gick till Daniel Andersson innan en träning, sa att han skulle fortsätta, och efter träningen låg ett kontraktsförslag framme som tog några minuter att förhandla om så att alla var nöjda. Allt var färdigt för fortsättning redan i början av september, och han radade i intervjun efteråt upp vad som skulle ske 2018: vinna cupen, vinna ligan, och ut i Europagruppspel.
Han har varit bättre i år än vad han var förra året, men fram tills för några veckor sedan trodde jag ändå att det var givet att han skulle sluta. När Uwe Rösler kom in och sa att han vill få Rosenberg att fortsätta så var min ärliga tanke “Kom igen Uwe, jag tror inte att du har greppat den här situationen”.
Jag fick fortfarande frågor om hans eventuella fortsättning, men reflekterade knappt över det. Inte bara för sakerna ovan, utan för känslan i intervjuerna. Så fort frågan kom upp så blev det svar om hur mycket han uppskattade att spela fotboll här och nu. Känslan var att han gav icke-svar bara för att slippa säga att han slutar. Men sen…
Daniel Andersson sa att det inte var några problem att förlänga om Rosenberg själv ville. Vill Rosenberg spela vidare, då får han stanna.
Och det kom ett par gånger där Rosenberg själv öppnade upp. Om laget går vidare vidare från gruppspelet i Europa League, då vill man ju spela i åtminstone det slutspelet. Så lät det först. Sedan pratade han om att det inte var en självklarhet att sluta, framför allt i en intervju efter matchen mot Hammarby.
– Med så stora beslut i livet kommer man aldrig vara säker på vad som är rätt eller fel.
– Det kommer aldrig bli en sådan dag där man vaknar upp och man tänker ”okej, jag ska sluta” eller ”jag ska fortsätta”. Tanken har hela tiden varit att jag ska sluta. Jag har väntat i perioder för att se hur kroppen och även huvudet känns. Det känns bättre än jag hade hoppats på.
Lagkamrater som Behrang Safari och Guillermo Molins tror att Rosenberg fortsätter, men Molins sa att det inte gick att läsa av någonting utan att han bara chansade.
Det känns som att den här veckan kan avgöra mycket för hur Malmö FF:s nästa år blir, och säkert också mycket kring hur Rosenberg själv tänker.
Först match mot Sarpsborg i dag. Vinst där och MFF har ett bra läge att ta sig vidare för att spela slutspel i vår.
Sedan Elfsborg på söndag. MFF är i dagsläget fyra i allsvenskan. Slutar de trea så är de garanterade Europa League. Slutar de femma så måste de vinna cupen. Slutar de fyra så måste de vinna cupen, eller så måste någon av lagen i topp-3 vinna cupen för att MFF ska få EL-platsen.
De två kommande matcherna är inte bara viktiga för att börja sätta ett slutbetyg på Malmö FF:s 2018. De känns också viktiga för Rosenbergs framtid. Jag har svårt att se att han lägger av om laget går vidare i Europa League, men det känns väl också tveksamt att han fortsätter om laget (kanske) inte spelar i Europa 2019?
Men kom ihåg: bara för att det har gått från något definitivt till något som har öppnat upp sig, så innebär det inte en fortsättning. Det innebär bara att det är en öppning nu.
Oavsett hur det blir så lär han säkert en huvudroll i hur det går i dag mot Sarpsborg. Markus Rosenbergs hemmamatcher i Europacupspelet sedan återkomsten: 16 matcher, elva mål. Kan han göra det mot Olympiakos, Sparta Prag, RB Salzburg, Celtic, Besiktas, Midtjylland, och Sjachtar, då kan han göra det mot Sarpsborg.
@jonas_hansson