Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Mentala problem och skadebekymmer – nu står Deulofeu & Jesé och stampar

För tre år sedan var Gerard Deulofeu och Jesé Rodríguez Spaniens mest uppsnackade talanger. En spelade för Barcelona, en för Real Madrid.
Och tillsammans i de spanska ungdomslandslagen körde de över allt som kom i deras väg.

Den där sommaren 2012 sprang Spanien hem U19-EM i Estland. Julen Lopetegui, i dag i Porto, var mannen som drog i trådarna på tränarbänken. Gerard Deulofeu blev utsedd till turneringens främste spelare, Jesé Rodríguez gjorde flest mål. Tillsammans dominerade de.

I Barcelona-lägret var de flesta övertygade om att Deulofeu med lite mognad skulle bli ytterligare en i mängden La Masía-produkter som till slut etablerade sig i a-truppen.

I Real Madrid-lägret var de flesta övertygade om att Jesé var talangen med stort t, som inte bara skulle skeppas vidare utan stanna i huvudstaden och lyckas ta plats bland alla inköpta stjärnor.

***

Just i dag slog det mig på allvar vad som hänt, eller snarare inte hänt, när jag först såg Gerard Deulofeu göra comeback för Sevilla efter ett par månader i frysboxen, och därefter Jesé Rodríguez hoppa in för Real Madrid när blott fem minuter återstod av matchen.

Medan många andra från det där U19-mästerskapet i Estland etablerat sig som stjärnor i stora klubbar ute i Europa har varken Deulofeu eller Jesé gått den väg till mötes som de själva och många andra trodde. Paul Pogba dominerar i Juventus, Harry Kane öser in mål i Premier League och André Gómes har tagit en gjuten plats i ett storsatsande Valencia. Alla spelade U19-EM 2012 – ingen var lika framstående som Deulofeu eller Jesé.

Vad är det egentligen som har hänt?

Ska vi tala klarspråk kring Deulofeu verkar alla hans tränare genom åren vara inne på samma linje. Han har talang som få andra – men saknar rätt attityd och inställning. Jag vet inte om det handlar om mognad, lathet, egoism eller vad som kan ligga till grund för problemet. Glasklart är dock att någonting saknas för att Deulofeu ska kliva ur det valpiga träsket och på allvar få fart på sin fotbollskarriär.

Efter U19-EM 2012 gjorde ytteranfallaren 18 mål på 33 ligamatcher för Barça B i Segunda División. Han utsågs till hela seriens bästa spelare och fick som grädden på moset lira fyra matcher i a-laget. Säsongen därpå lånades han ut till Everton för att, åtminstone vad som kommunicerades utåt, bättra på sin fysik.

En utlåning till Premier League var knappast någonting som blev verklighet för varken Leo Messi eller Andrés Iniesta, som inte heller var särskilt fysiskt starka vid samma ålder som Deulofeu. Det var ganska uppenbart att Gerard behövde växa upp och lära sig att stå på egna ben.

25 PL-matcher och ett gäng youtube-klipp senare återvände Deulofeu till Barcelona för att etablera sig i a-truppen. Han genomförde försäsongen med laget och spelade matcher, men bara ett par veckor innan övergångsfönstret stängde lånades han som en blixt från klar himmel ut till Sevilla. Luis Enrique litade mer på ett år yngre Munir El Haddadi – som säsongen innan mestadels spelat juniorfotboll – när det handlade om det taktiska.

Upp på brädan och ut i lånesvängen igen. Och utifrån de första månaderna i Sevilla hade jag personligen kunnat svära på att den nu 21-årige ytteranfallare skulle vara helt given i Unai Emerys startelva vid det här laget. Men det är inte så enkelt i fotboll. Talang och spetskvalitéer betyder inte allt. Man måste lära sig att samarbeta och ta det hårda jobbet också.

Efter en fin start på sejouren i Sevilla har Deulofeu successivt fallit allt längre ifrån startelvan. I går spelade han sina första minuter sedan februari, och då handlar det inte om idel skadebekymmer utan rena petningar. Och som han spelade under sin halvtimme mot Rayo Vallecano lär han inte stärkt sina aktier om mer speltid framöver.

För ett år sedan gjorde Gerard Deulofeu spansk a-landslagsdebut och var inställd på att kriga om en plats bland några av världens främsta anfallare i Barcelona. De senaste veckorna har han i stället upplevt en vardag på läktarplats eller på Sevillas bänk.

Det enda som kan stå i vägen för Deulofeus framgång är hans eget spöke. Talangmässigt har han allt som krävs. Om han bara hade haft den mentala delen hade han högst troligt delat omklädningsrum med Leo Messi redan nu.

“Vad som inte dödar gör dig starkare”, twittrade Deulo ut efter att ha blivit ratad i Europa League-mötet med Zenit.

“Sevillas består av mästare, men man lyckas inte utan ödmjukhet och hårt arbete”, twittrade Unai Emery efter matchen.

***

Jesé Rodríguez då? Handlar det också om inställning och attitydproblem? Nja, inte alls på samma sätt – även om det på senare tid har börjat tryta för 22-åringen.

Las Palmas-sonen har representerat Real Madrid sedan 2007. Han dominerade i ungdomslagen, var med och förde Castilla upp till Segunda División, och bildade väl där en hypergiftig anfallsduo tillsammans med Álvaro Morata.

Jesé var den större talangen jämfört med Morata. Ett år yngre, mer spetsegenskaper, och mer flexibel att kunna spela på i stort sett varje offensiv position.

Förra säsongen gjorde Jesé sin första riktiga säsong i a-truppen. Efter en höst utan överdrivet mycket speltid dök den stora chansen upp när Gareth Bale gick sönder. Frågan var: Jesé Rodríguez eller Álvaro Morata?

Carlo Ancelotti satsade på Jesé, och han satsade rätt. Under början av 2014 var Jesé en av Real Madrids bästa spelare. Många var överens om att Bale skulle få slita blod för att återta sin plats i startelvan. Det skulle han aldrig behöva.

I en Champions League-match mot Schalke 04 i mars skadade Jesé knät. Det var illa. Riktigt illa. Anfallaren missade resten av säsongen och var inte tillbaka på Santiago Bernabéu förrän början på december i fjol. Mer än åtta månader utan fotboll sätter sina spår, inte minst mentalt.

När Jesé blev skadad hotade han om en startplats. Det har han inte varit i närheten av den här säsongen. Ancelotti har matchat Rodríguez väldigt sparsamt – och till slut brast det.

I bortamötet med Elche fick Jesé värma upp i hela andra halvlek, för att till slut hoppa in när en och en halv minut återstod.

“Han kan inte göra så här mot mig”, skrek Jesé till Fernando Hierro, den gamle ikonen som i dag är assisterande tränare.

Bara en match har Jesé fått starta den här säsongen (då gjorde han dessutom mål). För en spelare som förra säsongen nätade mot Barcelona, Atlético & Valencia och snuddade vid en startplats under våren är ett åttaminuters inhopp mot Celta Vigo inte tillräckligt.

Jesé Rodríguez är 22 år. Han måste spela regelbundet och en tillräckligt stor mängd för att utvecklas på rätt sätt. I nuläget gör han inte det.

***

Tre år efter den där sommaren 2012 när Deulofeu och Jesé lekte fotboll tillsammans står båda och stampar.

Jag tror fortfarande att vi en dag kommer få se båda dra på sig landslagströjan och tillsammans bära Spanien långt i ett mästerskap. Men fram tills dess måste de hitta rätt i vardagen och kontinuerligt få spela fotboll.

Som det ser ut just nu lär det inte bli i varken Barcelona eller Real Madrid.

Publicerad 2015-04-27 kl 12:09

Senaste tweets

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons