Först och främst: Barcelonas insats var makalöst imponerande. Vi minns som bekant att Barça vann trippeln så sent som i våras – men den här prestationen slår alltihop. Och det mest imponerande av allt? Att Leo Messi inte ens behövdes.
Lägg då till en högst ovan Sergi Roberto som högerytter vars lungor skapade panik i Real Madrid-försvaret. Roberto, en spelare som stundtals blivit både ifrågasätt ur ett kvalitativt perspektiv men också fått stå ut med tjatet att han “enbart är kvar i Barça för han är fostrad i klubben”, bevisade inte bara för sig själv utan för hela omvärlden att han är på precis rätt plats.
– Sergi Roberto är en spelare att hålla ögonen på de kommande åren. När han väl slår igenom kommer ni alla bli överraskade, sa Pep Guardiola 2011.
Det har tagit förmodligen tagit längre tid än både huvudpersonen själv och Guardiola hade trott. Men är det någonting som Barças tunga skadehöst fört med sig av det positivare slaget så är det Sergi Robertos utväxling. Han har spelat högerback, sittande mittfältare, offensiv fältare och som i går högerytter.
En otroligt nyttig truppspelare som i El Clásico dessutom bevisade en gång för alla att han även är en spelare för de stora matcherna.
Just den yran som Roberto hittade in i och därifrån serverade Luis Suárez ledningsmålet, det var samma yta som Real Madrid aldrig fick grepp om under hela matchen. Och det utnyttjade Barças kreatörer sånär till maxnivå.
Real Madrid-Barcelona 0-4.
Världens största klubblagsmatch. Över 600 miljoner som såg. Real Madrid blev förnedrat – på hemmaplan.
Rösterna om att Rafa Benítez skulle sparkas hördes redan innan matchen var färdigspelad. Men är svaret verkligen så enkelt?
Redan när laguppställningen presenterades kändes det noll Benítez-inspirerat och hundra procent Florentino Pérez-prägel. Den defensiva balansen var lika med noll. Det var en rak Galactico-elva.
I den går alltid James Rodríguez eller Gareth Bale före en Isco, för att de värvades dyrare och med mer prestige. I den går alltid en nyköpt Danilo i 300-miljonersklassen före egna produkten Dani Carvajal.
Jag har förvisso svårt att se att Carvajal, Isco eller för all del Casemiro hade förändrat matchbilden avsevärt, men grundpoängen kvarstår. Galactico-tänket fungerar inte i det långa loppet – någon måste få tid och utrymme att bygga sitt lag.
Det bästa typexemplet på att en profilspelare inte nödvändigtvis behöver vara bättre än en grovjobbare är Sergi Roberto. Man bygger inte ett lag med enbart stjärnor.
***
Han har avgjort en VM-final, blivit utsedd till EM:s bästa spelare och lirade fotboll bäst av alla i Champions League-finalen så sent som i våras.
Andrés Iniesta gör inte särskilt många poäng. Väldigt lite, för att vara exakt. Men är det någon gång han kliver fram, då är det när det som mest behövs.
En gång är ingen gång, två är lika med noll? Skit samma för Iniesta.
Den vassaste strängen Don Andrés har på sin lyra är egenskapen att kliva fram när laget behöver det. Med ett avgörande mål, en framspelning eller någonting annat spelar ingen roll. I El Clásico passade han på kliva fram på alla tänkbara sätt – och blev den tredje Barça-spelaren i historien att applåderas av planen.
Andrés Iniesta var stundtals överlägsen på Santiago Bernabéu.
***
Redaktionens två största profiler under gårdagen var tveklöst Sam och Barry. Duon som kommenterade och framför allt reagerade under El Clásico har lockat fram många grav hemma i TV-soffan.
Här finns ett litet sammandrag från gårdagen.
***
Kan man inte förvänta sig mer av Cristiano Ronaldo i ett möte av sådan här dignitet? Jo, det klart.
Han förtjänar kritik. Och har fått det.
Samtidigt ska vi poängtera att Ronaldo gjort sin spelmässigt sämsta säsongsinledning i Real Madrid sedan flytten från Manchester United. En del mål, absolut. Men det finns ingen jämnhet i spelet. Målen har fördelats på få matcher och förmågan att kliva fram och frälsa laget som tidigare har inte stuckit ut på liknande sätt som tidigare.
Han kanske behöver en nytändning ändå. Det är mycket som inte har stämt för Cristiano den här hösten.