Det finns spelare och så finns det spelare.
Andrés Iniesta tillhör en speciell sort. Inte bara för hans fotbollsbegåvning utan också för det faktum att han tillhört samma klubb i 20 år, skördat enorma framgångar och fungerar som en unik symbol för FC Barcelona.
Han klev för några veckor sedan förbi Carles Puyol i antalet spelade matcher för klubben och har nu dessutom nått drömgränsen på 600 tävlingsmatcher. Bara den forne parhästen Xavi Hernández har gjort fler.
1996 lämnade Iniesta familjen och tryggheten i lilla Albacete för att se hur långt fotbollstalangen kunde ta honom. Han skrevs då in i Barcelonas mytomspunna ungdomsakademi La Masía – och de första åren var framför allt tuffa psykiskt. Lille Andrés – lika ödmjuk och försiktig som än i dag – grät sig ofta till sömns av ren hemlängtan.
Men fotbollen höll honom kvar. Och fotbollen gav honom allt.
Med åren växte Iniesta till sig, blev snabbt en stjärna i ungdomslagen och debuterade för A-laget 2002. Resten är, som man i sportens väg ofta brukar säga, historia. I dag är Andrés Iniesta lagkapten för ett av världens bästa klubblag, han har vunnit 29 titlar och är trots sina 32 år fortfarande en avgörande faktor i väldigt många lägen.
Just nu har Iniesta ett kontrakt som binder honom till Barcelona fram till 2018. Planerna för att förlänga kontraktet är redan i full gång och det är helt ömsesidigt att grundidén är att Iniesta ska avsluta sin fotbollskarriär i Barça.
Enligt Diario Sport har klubben rent av bestämt sig för att låta Iniesta själv avgöra när det sker. Ikonspelare som Iniesta växer inte på träd. De existerar knappt i dagens fotboll. Därför förtjänar de att bemötas och hanteras på ett speciellt sätt.
I normala fall när det pratas nya kontrakt för spelare över 34 (vilket Iniesta kommer vara 2018, när det nuvarande kontraktet löper ut) baseras längden på de sportsliga prestationerna. Det är Barcelonas policy. Men i fallet Iniesta läggs allt sådant åt sidan.
Klubben planerar att låta Iniesta själv välja hur länge han vill fortsätta spela. Och därefter ge honom en ny roll inom klubben. Som ambassadör likt Emilio Butrageño för Real Madrid, ett ansvarsområde inom La Masía eller någon form av tränarroll.
Nog för att Iniesta har tillräckligt med status för att säkerligen få ett helt omklädningsrum att tystna. Oavsett om det är Messi, Neymar och Suárez som sitter där. Men personligen känner jag inga vibbar av Iniesta som huvudtränare i framtiden. Åtminstone inte på den högsta seniornivå.
I La Masía däremot, har jag svårt att tänka mig en bättre ambassadör och representant än Iniesta på samtliga plan. Han var själv en exemplarisk elev på samtliga plan och alltid varit representativ för hårt arbete, ödmjukhet och lojalitet.
Oavsett vilket så agerar FC Barcelona precis som sig bör med en spelare som gjort 600 matcher, vunnit 29 titlar och i dag bär kaptensbindeln. Sådana spelare förtjänar att behandlas extraordinärt. Sådana spelare förtjänar att få ett så värdigt avslut som möjligt.
När det tar slut återstår att se. Att Iniesta och Barcelona däremot någonsin kommer gå skilda vägar känns föga troligt.