Jag kan inte dra mig till minne att Karim Benzema inlett en säsong så här svagt i Real Madrid. Inte ens när han opererade utanför startelvan under Gonzalo Higuaíns bästa dagar i klubben. Då gjorde han ändå mål och hade ett hyfsat snitt.
Den här hösten har han mestadels uttryckt frustration efter det ena misslyckade avslutet efter det andra.
Jag skrev inför säsongen att det här Real Madrid-bygget hade varit så gott som komplett på förhand om man hade värvat in en spetsanfallare som hade konkurrerat på allvar med Benzema. Jag gillar Borja Mayoral, men är han verkligen redo att utmana om en plats på allvar? Han står på tillväxt just nu och det skulle, om jag får gissa, snarare krävas ett prekärt skadeläge än någonting annat för att Mayoral skulle få chansen i ett viktigt läge.
Det finns ingen som flåsar Benzema tillräckligt i nacken och om Zinedine Zidane vill fortsätta spela på samma sätt kommer fransmannen fortsätta lira. Jag hoppas att El Míster tänker om och i de kommande matcherna väljer att spela som den avslutande kvarten mot Tottenham. Det vill säga med Cristiano Ronaldo som central anfallare och Isco och Marco Asensio med utgångsposition på kanterna men relativt fria tyglar att vika in och göra lite som de vill.
Med Karim Benzema i samma form som för ett par år sedan hade Real Madrid inte legat lika långt efter i ligaspelet och definitivt gjort fler mål mot Tottenham i går. Varken Antonio Adán (som stod i vägen för allt Benzema försökte med när Betis vann på Bernabéu för några veckor sedan) eller Hugo Lloris (galen parad på Benzemas nick från bara ett par meter) insatser ska förringas på något sätt. De var enorma. Men ska 29-åringen fortsätta vara en startman i världens mäktigaste lag måste han börja göra mål.
För övrigt häftigt att Mauricio Pochettinos upplaga av Tottenham – ett lag han varit med och byggt under flera år nu – verkar vara på allvar. Det är en liten Atlético Madrid-resa som Spurs har gjort och etablerat sig på allvar i Premier League-toppen. Det enda som saknas nu är titlar. Kanske är det på gång redan den här säsongen. Laget verkar onekligen vara att räkna med på riktigt.
***
Har vi inte bara gått och väntat på att Sevillas luftballong ska spricka så att laget tas ned på jorden?
Jag hävdar inte att lagets fina inledning på säsongen varit en slump eller föranletts av tur. Det finns gott om kvalité i det här Sevilla, inte minst offensivt, och vi väntar fortfarande på att en del spelare bara ska explodera.
Men att utmana i den absoluta toppen av ligan? Att vara redo för nästa steg i Europa?
Jag har aldrig varit övertygad om att Eduardo Berizzos lagbygge är redo för nästa nivåer vid ett så här tidigt skede. Jag tror däremot inte han är en felrekrytering. Sparka honom redan nu? Dumheter.
Sevilla ligger femma i ligan och har fortfarande allt i egna händer att ta sig vidare i Champions League – dessutom med ett ganska fördelaktigt spelschema.
Däremot var det bara en tidsfråga innan laget skulle gå på sin första riktiga mina. Att explosionen blev så enorm att det faktiskt skakar om hela Sevilla var väl få som hade anat på förhand.
Jag tycker 5-1-förlusten mot Spartak Moskva säger ganska mycket om dagens Sevilla. En oerfaren tränare på den här nivån, ett lag med många nya ansikten och en trupp som är bred men saknar defensiv styrka.
Nico Parejas ledaregenskaper i backlinjen hade behövts i en sådan här match. Och framför allt så uppdagas det hur ovärderlig Steven N’Zonzi är på Sevillas mittfält. Det finns ingen i truppen som kan ersätta honom. Jag har inte övertygats av Guido Pizarro och både Michael Krohn-Dehli och Éver Banega gör sig knappast som bäst i balansrollen.
Det är först nu det blir intressant att börja följa Sevilla. Smekmånaden är över för Berizzo, nu gäller det att hoppa upp på hästen igen och börja leverera resultat.