Nu har säsongen börjat sätta sig på allvar, vi är trots allt mer än en fjärdedel in. Och vi kan därmed konstatera att Atlético Madrid är det av förhandstippade topplagen som inte kommit upp i den nivå de flesta hade väntat sig.
Det är offensiven som harvar. Diego Simeone har aldrig roterat så här mycket under en säsongsinledning tidigare. Det kan förvisso ses som ett sundhetstecken och är ett kvitto på klubbens framgångar den senaste åren vilket lett till effekten av en större och mer konkurrenskraftig trupp.
Men det är också tydligt att “El Cholo” inte har en lika självklar förstaelva som tidigare. Han har ingen given anfallspartner till Antoine Griezmann. Han byter position på flera spelare från match till match. Och ett grundproblem som varit djupt rotat i Atlético under hela Simeones era är problematiken som kvarstår i matcher där laget behöver styra matchen med bollen i sin ägo.
Det har blivit bättre, men lirare som Óliver Torres och Nicolás Gaitán har haft svårt att prägla Simeones Atlético. Det kanske helt enkelt är så att den bästa versionen av Atleti aldrig kommer innefatta en “nummer tio”-spelare. Det går att nå framgång ändå. Problemet är att det kan bli lättläst om man håller på i samma mönster.
Den enkla lösningen kanske heter Diego Costa. Vi får väl svaret i vår.
Nu har hur som helst Atlético lirat fem oavgjorda och vunnit fem matcher under ligasäsongen. Ett starkt defensivt facit och en styrka i sig att ännu inte förlorat. Men bollar man även in Champions League-insatserna i hela summeringsekvationen kan vi slå fast att Atlético inte kommit upp i den standard många hade trott. Laget är redan åtta poäng efter Barcelona i toppen.
***
Omgångens stormatch spelades på Nuevo San Mamés i Bilbao. Athletic mot Barcelona, Baskien mot Katalonien. Ett känsloladdat möte på många sätt med tanke på rådande politiska tillstånd i landet – vilket vi lär kunna märka av ännu mer när katalanska nykomlingen Girona tar emot huvudstadens Real Madrid i morgon.
Barça vann dock oavsett vad på San Mamés och tog nionde segern. Trots att det periodvis inte alls sett ut som ett mästarlag på banan har man inkasserat seger på seger och gemensam nämnare i samtliga fall är Lionel Messi.
Argentinaren banade väg ännu en gång och var delaktig i båda målen. Den annars mest imponerande insatsen stod faktiskt Barças man som vaktar målet: Marc-André ter Stegen.
Han får sällan några ljusstrålar på sig och har vad många kanske tycker ett ganska behagligt jobb. Men att agera keeper i ett lag som sällan anstormas och har mängdvis av målchanser emot sig är en av de svåraste uppgifterna psyket och att verkligen hålla sig fullt fokuserad när insatserna behövs.
Jag skulle påstå att ter Stegens insats mot Athletic, där han stod för tre-fyra otroligt bra parader, var en av tyskens bästa under sin tid i Barcelona. Han har en fight mot Bayern München som sticker ut och även en rad andra väldigt starka insatser, men som helhet var det här en match där han fick visa hela sitt register.
***
Leganés cyniska spel kommer bärga många vitala poäng den här säsongen. Men det var först nu ett av de riktigt tuffa testen uppenbarade sig. Det blev förlust mot ett, vilket bör understrykas, pressat Sevilla och jag är helt övertygad om att Leganés november månad inte kommer vara lika poängstark som oktober.
Ändå ett charmigt gäng som kommer göra många matcher till 90 plågsamma minuter för motståndaren.