Efter en direkt svag höst och nyligen fyllda 33 år har det inte alls varit orimligt att frågor ställs beträffande Cristiano Ronaldo. Är det här säsongen vi kommer blicka tillbaka mot i framtiden och peka på som den negativa vändpunkten? Varifrån det aldrig blev bättre? Varifrån han aldrig var den där enorma skillnaden som tidigare?
Nä, jag tror inte det.
Sanningen är att Ronaldo var, inte bara med Ronaldo-mått mätt, inte bra i höstas. Han samlade till slut ihop en bunt med målnoteringar som de flesta anfallare hade varit tillfreds med, men spred inte ut sitt målskytte och var alldeles för blev i alldeles för många stora matcher.
Men även om just höstsäsongen var ett lågvattenmärke för Ronald i Real Madrid var det knappast första gången han inlett en säsong sisådär, för att därefter växla upp.
Småskador och en svit av kortare försäsonger än många av lagkamraterna är ganska logiska faktorer.
Det var väl framför allt kroppspråket och känslan av att saker och ting inte löste sig lika enkelt som tidigare som gjorde att åtminstone jag började fundera på vart Ronaldo var på väg när säsongen hade nått tre-fyra månader. Men det var i höstas. Och nu kan vi konstatera att portugisen följt sin mall precis som de senaste säsongerna.
Han har vuxit allt starkare in i den här säsongen. I dubbelmötet med PSG visade han vägen. Och nu har målfabrikationen i ligaspelet närmat sig standardnivå.
Det är logiskt att en spelare som Cristiano Ronaldo, som lever mycket på explosivitet och behöver vara i absolut fysiskt toppskick för att prestera på den allra högsta nivån, inte kan hålla samma nivå elva månader om året. Han är definitivt inte på väg utför, i alla fall inte riktigt än, utan har bara haft en lite längre startsträcka än normalt.
Ska Madrid lyfta en pokal i maj lär det krävas att Cristiano fortsätter hålla den här nivån.
***
Såg ni för övrigt assisten från Luka Modric till Cristianos 1-0-mål borta mot Eibar?
Herregud!
Fotbollspoesi. Ett tekniskt nummer som i min värld inte kan bli mer vackert.
Han gjorde många eminenta aktioner, kroaten. Men det är väl ingen direkt revolutionerande rad att skriva. Den där assisten ändå, den stack ut ur mängden. Det var Quaresma-nivå. Större komplimang än så för en lirare som använder yttersidan av foten ofta går inte att få.
***
Deportivo La Coruñas val av att plocka in Clarence Seedorf som tränare framstår mer och mer som en paniklösning á la Tony Adams i Granada.
Laget kunde åtminstone göra mål tidigare. Om än släppa in fler, för det mesta.
Seedorfs gäng har producerat ett mål framåt på sex matcher nu. Å andra sidan har laget inte släppt in så där överdrivet mycket mål som var fallet under Cristobal Parralo, men med en halvdåsig defensiv och en genomusel offensiv kommer man inte långt.
Den här tränareffekten som det pratas om så ofta har drabbat Deportivo fast på ett negativt sätt.
***
Ny helg, nytt Gerard Moreno-mål.
Anfallaren har varit involverad i 46 procent av Espanyols ligamål den här säsongen. 46 procent!
Han har räddat jobbet åt Quique Sánchez Flores många gånger och nu skjutit Espanyol allt närmare en plats på övre halvan. Gerard har garanterat skjutit in sig själv i VM-diskussionen också.
***
Slutligen tragiskt men också väldigt vackert.
Det har aldrig känts lika angeläget att lyfta blicken över andra sidan Medelhavet. Jag såg precis bilderna från Fiorentinas hemmamatch mot Benevento. Första mötet efter Davide Astoris plötsliga bortgång. Det är svårt att inte bli berörd av scenerna från Franchi och den enorma kärlek, respekt och värdighet som Viola-fansen visade.
Jag har själv varit i Florens och på arenan och vet hur mycket Fiorentina präglar staden. Det är svårt att ta in känsloförloppet för alla i och runt klubben och ja, en hel fotbollsvärld.
Vila i frid.