Marginellt mer bollinnehav för Barcelona. Men färre avslut än Chelsea. Och färre ramträffar. Färre hörnor. Färre löpmeter.
Sånt som i slutändan inte spelar någon roll alls. Fotboll handlar om att vinna. Att vara effektiv. På åtta avslut träffade Barça mål sju gånger. Chelsea prickade innanför målramen blott tre.
Synonym till den där effektiviteten stavas Leo Messi. Och jag tror nästan allt redan har sagts om argentinaren. Alla hyllningskrönikor har redan skrivits. Han är en vinnare. Den sortens spelare som kliver fram när det behövs.
I en match som var jämn och där Chelsea gjorde mycket rätt blev slutresultatet ändå 3-0 och Messi var den ensamt stora skillnaden. Två strålande mål och en kanske ännu mer strålande framspelning.
Antonio Conte summerade både allt med känslor nere vid planen och verbalt utanför densamma på bästa sätt: “Messi är den bäste spelaren någonsin”.
I dagens fotboll är det svårare att år efter år leverera i de största turneringarna än att få träff i ett VM-slutspel som spelas under ett par veckor vart fjärde år. Å andra sidan har han inte varit direkt dålig där heller, den lille store liraren.
Jag vet inte vad som bör eller behöver tilläggas om Leo Messi. Han spelar på en nivå som är högre än både medspelare och motståndare och jag känner för varje match jag ser bara tacksamhet att få uppleva all historia han fortsätter skriva.
Den tacksamheten kommer förmodligen bara växa ännu starkare i framtiden.
***
Lucas Hernández, som minst sagt är högaktuell på många sätt, blev i dag uppkallad till franska A-landslaget.
Att han har de sportsliga kvalitéerna som krävs för att slå sig in i en fransk trupp råder inga tvivel om, även om det är helt sanslös konkurrens i mittförsvaret, men det är förstås ingen tillfällighet att han kallas in av Didier Deschamps i det här läget.
Jag har skrivit om situationen tidigare. Att Lucas själv hintat om att vilja representera det spanska landslaget och fotbollsförbundet har skyndat på processen kring medborgarskap i hopp om att han ska spela i La Rojas färger.
Men Lucas egen tweet efter kallelsen vittnar om att tankarna inte ligger hos Spanien. Och det hela kanske bara var en smart kupp för att få Deschamps att öppna ögonen.
“Jag är väldigt glad att bli inkallad till landslaget. Stolt att få representera mitt land”, skrev Lucas.
Jag är själv allergisk mot att den här typen av “övergångar” faktiskt existerar allt mer frekvent. Därför känns det bra att Lucas gör som han gjort under alla ungdomsår – representerar Frankrike.
Bara uppsättningen av unga vänsterfotade mittbackar som råder i den franska fotbollen just nu är galen. Samuel Umtiti, Aymeric Laporte & Lucas Hernández. Spelare som hade varit givna i väldigt många landslag. Någon eller några kommer inte ens få följa med i VM-truppen.
Apropå spelare i fokus. Dagens store rubrikman Wissam Ben Yedder blev också inkallad till den franska truppen. Något oväntat men välförtjänt sett till hans säsong som helhet i Sevilla.
Frankrikes trupp generellt är helt vanvettigt stark på pappret. Men det gäller att få ihop det också.
I morgon tar Julen Lopetegui ut den sista spanska truppen innan VM-samlingen.