Sju omgångar kvar av ligaspelet. Det brukar och det borde betyda att det är nu allting avgörs. Att det är nu de viktigaste matcherna väntar. Att det är nu hjältar och syndabockar stämplas.
Men jag kan inte komma på någon annan säsong som känts så tom sett till spänning som den här. Är det färre profiler? Färre sidohistorier? Nej, varken eller.
Möjligen har skillnaden mellan botten och toppen blivit större – men den har alltid varit stor och det brukar aldrig spela någon roll i slutskedet.
Tyvärr har det varit avgjort nästan överallt lite för länge. Sju omgångar kvar, 21 poäng att spela om, och ändå känns det mesta helt avgjort. Det kommer förändras ett par tabellplaceringar hit och dit. Men inte mycket.
Barcelona kommer vinna. Málaga, Las Palmas och Deportivo La Coruña åker ur.
Det är lite öppet kring de sista Europa-platserna och kanske som allra tightast kring andraplatsen där Atlético sitter i förarsätet men har både Valencia och Real Madrid hack i häl.
I toppen kvarstår så klart Real Madrid som den stora negativa överraskningen. Efter 1-1-resultatet i derbyt samtidigt som Rodrigo Moreno ordnade ny Valencia-seger är Real fyra i tabellen just nu. Alltså kvalplats till Champions League. Är det något positivt det ändå säger är att konkurrensen fortfarande är större i toppen än bara ett par lag. Nu även med Valencia inkluderat.
“Los Ché” kommer, lite beroende på hur det går de avslutande omgångarna, minnas som en stor positiv överraskning den här säsongen. Efter en rejäl dipp efter nyår har Marcelino fått ordning på bygget igen och klubben har upplevt sin minst turbulenta säsong på väldigt länge.
Girona? Jätteöverraskning. Portu, Pablo Maffeo och Álex Granell är tre spelare som imponerat kraftigt och bevisat att de håller väldigt hög nivå. Och Cristian Stuani har vaknat från de döda och smällt in 17 baljor. Hade någon överhuvudtaget – Stuani själv inräknad – kunnat förutspå det?
Annars är den största positiva överraskningen efter nyår Real Betis. Ni minns säkert hur Quique Setiéns lag inledde säsongen helt fantastiskt bra, för att sedan kollapsa under slutet av hösten. Efter nyår har laget fått en nytändning och de senaste månaderna har ett 3-5-2-system börjat praktiseras, något som fått väldigt klar effekt.
En av de mest intressanta matcherna att blicka emot kommande helg är just Girona-Betis på Montilivi. Girona är trots allt bara fem pinnar bakom Betis (som ligger femma nu) och har definitivt häng på en Europa-plats.
Även om kampen om andraplatsen (och tredjeplatsen) förvisso handlar om både pengar och prestige känner åtminstone jag att det som får mig mest intresserad inför slutspurten är att följa lag 5-9 och kampen om Europa.
Tyvärr ser det ut på det sättet den här säsongen. Med sju (!) omgångar kvar.
***
Var det bara jag som tyckte El derbi Madrileño kändes som en repris?
Jag tycker majoriteten av de senaste derbyna varit som ett skyltfönster för Keylor Navas och Jan Oblak. Herregud vad bra de är.
***
Mikel Oyarzabal, Sergio Canales, Ruben Pardo…
Med laget Real Sociedad förfogar över och den fotbollen laget spelat den sista tiden framstår det som ett rent under att laget ligger på tolfte plats. La Real skall alltså vara sämre än hälften av lagen i serien. Ofattbart.
***
För er som missat det måste jag skrytsamt bara tillägga att mitt lag i division 7, FC Sampierdarenese, kanske gjort vinterns bästa fönster ändå.
Välmeriterade Djurgårdstrion Kenneth Høie, Adde Johansson och Enrico Cardoso Nazaré har anslutit till truppen och det var inte alltför längesen någon av dessa herrar lirade aktivt på elitnivå. Høie en kort sväng i Dif i fjol och Enrico i grekiska ligan för bara tre år sedan.
Det är ungefär som ett lokalt division 6-lag i Valencia-regionen skulle värva David Albelda och David Navarro samt en brassetrollare där jag på uppstuds inte kommer på någon pensionerad Valencia-bekanting. Edu kanske. Han gjorde väl större avtryck i Arsenal men lirade ändå ett gäng säsonger i Valencia.
Det det varit något.