Bloggen kommer lite mer försenad än tänkt. Skyller ifrån mig på en intensivare jobbhelg än vanligt och konstaterar att det helt enkelt tagit lite tid att ta igen vad som behövt tas igen.
Vilket ändå varit en del.
Kanske framför allt utanför planen och spelet i kulisserna, snarare än vad som hänt på den gröna mattan.
Men vi kan väl ändå börja med det sportsliga. Det spelades trots allt Copa del Rey-final i lördags. Alltid en folkfest med tanke på att finalen spelas på neutral mark. Eller, vi har sett lag få spela final på sin hemmaplan tidigare men det är åtminstone delat hälften-hälften sett till supportrar. Och det är någonstans det mest relevanta.
I ett land där bortaföljeskulturen inte existerar på samma sätt som i många andra länder blir därför cupfinalen extra speciell. Det är heller inga onödiga ligacuper eller dylikt som gör att det hela ebbar ut som en titel i mängden. I Spanien bryr sig lagen om Copa del Rey. Den är väldigt prestigefylld.
Själva finalen blev väl inget vidare spännande dock. Må hända att Vincenzo Montellas Sevilla – jag har fortfarande lite komplicerat att skriva den meningen för jag vetifan hur mycket det faktiskt är Montellas Sevilla – slog förvisso ut Manchester United och firade triumfer i Champions League. Men spelet överlag den här våren har varit hackigt, svårdefinierat och definitivt inte ingett något större framtidshopp.
Finalen mot Barcelona var ytterligare ett bevis på vad oklar den här Sevilla-upplagan är. Fantastiska spelare, i sina stunder, men ett lag där alldeles för många pendlar mellan en väldigt hög högstanivå och en alldeles för låg lägstanivå för att kategoriseras som toppspelare.
Det har inte varit enkelt för Montella, men jag har åtminstone inte kunnat utläsa någon struktur eller tydlighet i hans arbete och det finns mycket för klubben att fundera på fram till nästa höst.
Från Sevillas håll går det inte enbart skylla på att laget mötte Barcelona “i fel läge”. Det klart att Barça hade varit storfavorit oavsett vad. Men CL-uttåget i Rom ligger färskt i minnet och det var uppenbart ett revanschsuget lag som Ernesto Valverde kastade ut på banan.
Det har varit en alldeles lysande säsong för Barcelona. Undantaget magplasket i Rom.
Och även om många säkerligen kommer rubricera hela säsongen med “nederlaget som stod i vägen för en historisk trippel” så avslutar ändå Barça med flaggan i topp. Ligatiteln kommer firas vid senare tillfälle. Nu fick laget lyfta säsongens första pokal.
5-0 i en final är mäkta imponerande. Andrés Iniesta fick lyfta sin sista (?) trofé i en final och avrundade med en Iniesta-värdig insats. Philippe Coutinho var fantastisk. Luis Suárez den killer han varit hela våren. Och Leo Messi hittade tillbaka till sin säsongsnormala nivå.
Det blir dock väldigt intressant att se vad som händer post Iniesta i Barcelona. Det saknas inte talang i den där truppen, eller meriterade spelare, men det saknas faktiskt vinnarkaraktärer. Riktiga ledare. Utan Iniesta och utan Javier Mascherano måste nya spelare kliva ut ur skuggan och axla ett betydligt större ansvar.
***
Bye bye Deportivo.
En skymt till upphämtning anades. Hade Clarence Seedorf fått Depor att vakna?
Men det spelar ingen roll nu. Levante slog Athletic borta med 3-1 i går. Nio poäng med fyra matcher kvar kommer Deportivo inte klara av att ta in.
***
Vilken säsongsavslutning Alavés har gjort. Kulmen? Kanske 4-0-viktorian borta mot Las Palmas häromdagen. Alavés största bortaseger sedan uppflyttningen till La Liga.
Laget var i ett ganska prekärt läge, åtminstone högst indraget i bottenstriden, kring årsskiftet. Nu är laget på plats 13 med nytt kontrakt klappat och klart.
Förmodligen med en svensk anfallare permanent i klubben till hösten också.
***
Det kommer bli offensiv rensning i Real Madrid i sommar. Mer om det senare. Det som framför allt bli spännande att följa är vilka spelare som klubben går för – inte vilka som lämnar.
Det känns ganska uppenbart. Gareth Bale den senaste i raden som kan ha spelat bort sig helt. Krävs enorm uppryckning i CL-avslutningen för att rädda sitt eget skinn i Madrid.