Det känns som att Ernesto Valverde redan har sin “galaelva” klar. Samma baklinje som i fjol där Nélson Semedo må hända står närmat en startplats men ändå är väldigt långt ifrån. Ett mittfält där Philippe Coutinho flyttat ner ett hack och fyller Andrés Iniestas roll som den offensivare ur trion.
Det var inte alls givet hur Barças mittfältstrio skulle komponeras inför säsongen. Än så länge har det varit ganska klara besked från Valverde vilken gjuten roll Ivan Rakitic har bredvid Sergio Busquets. Och inte minst klara besked från spelarna själva gällande leverans.
Arthur? Har hyllats av många medspelare, verkar ha alla sportsliga förutsättningar att lyckas men behöver tid.
Arturo Vidal? Well.. Känslan redan från start är att chilenaren kommer få inrikta sig på mest inhopp. Vems plats ska han ta? Kan bidra med tyngd och dynamik och är mest lik Paulinho av de som lämnat.
Rafinha? Hade egentligen velat lånats ut. Kommer få speltid emellanåt och kan säkert bidra på sitt sätt, men har en lång väg att vandra för att ta en ordinarie plats.
***
Leo Messi gjorde hattrick nummer 42 i ordningen i går. Tre olika mål och olika typer av briljans. Hans frispark i den första halvleken gav Barça övertaget som aldrig ifrågasättes mot PSV, även om det dröjde till sista kvarten innan det definitiva avgörandet.
Apropå frisparkar. I de fem största ligorna under den senaste femårsperioden har Messi gjort minst tio mål fler än närmaste konkurrent. Det är en galen siffra.
Jag minns hur många år det tog för Messi att bli en skicklig frisparksskytt. Redan vid ett tidigt skede av karriären började han skjuta en del frisparkar, trots att konkurrensen från Ronaldinho, Xavi & även Rafa Márquez var stor. Han var så nära så många gånger, men lyckades inte.
Messi gav sig inte. Han stannade kvar efter träningspassen för att nöta. Han visste själv att det till slut skulle släppa. Efter år att fantomräddningar och ramträffar började så bollarna sitta.
Nu är han en av världens främsta frisparksskyttar. Till gjorda mål den absolut bäste.
Hans nötande han adderat ett vapen till Barças offensiv som under några år efter Ronaldinhos exit var näst intill noll.
***
Fortsätter tjata om Ousmane Dembélé.
Det var alltså en del ihärdiga rykten om att han skulle få dörren från Barça i somras. Många trodde Malcom skulle utmana om en plats i startelvan.
Dembélé har inte bara varit bra utan också högst avgörande för Barcelona den här säsongsinledningen.
***
Atlético behövde en reaktion efter den svaga inledningen i ligaspelet och det kunde knappast börjat sämre än att Monacos gunstling Samuel Grandsir petade in 1-0.
Utan Diego Simeone (avstängd, så klart) behövde Atleti visa moral och bortsett från supercup-matchen mot Real Madrid var det här första gången för säsongen som det riktiga Atlético visade sig.
En blixtrande kontring där Antoine Griezmann skarvade fram Diego Costa fixade kvitteringen. En patenterad Koke-hörna rakt på José Giménez panna och 2-1. Därefter försvarade rödvitrandigt hem tre viktiga Champions League-poäng och gav sig själva lite andrum inför fortsättningen.
Jag gillar vad jag har sett av Rodrigo Hernández i Atlético så här långt. Har länge prisat mittfältaren sedan han först började knacka på dörren till A-laget i Villarreal men han visar tendenser att det här steget tillbaka till Atlético, som är en av klubbarna han fostrats i, inte togs för tidigt.
Det råder inga tvivel om att Rodri är en sportslig uppgradering av Gabi. Att han till och med tagit över nummer 14 gör det ännu mer uppenbart att det är den rollen han ska fylla.
Men det är framför allt Gabis erfarenhet och ledaregenskaper som kan bli frånvarande i säsongens upplaga av Atlético. Det gäller att den generationen som på sikt ska ta över helt redan nu börjar ta mer ansvar. Koke har gjort det länge. Saúl behöver göra det, Griezmann likaså.
***
Champions League är tillbaka på Mestalla i går!
Även om det inte var lika längesen som Valencia var i den prestigefyllda turneringen som Inter, får jag lite samma vibbar som i går. Stämningen utanför arenan och på densamma var elektrisk. Det var uppenbart hur länge fansen hade väntat. För Inters del tog det sju år. För Valencia har frånvaron inte varit lika lång – men likväl en evighet för fansen som förväntar sig och kräver att det spelas CL på Mestalla.
I kväll är det så dags och skarpt läge direkt. Cristiano Ronaldos Juventus (visst kan vi väl ändå säga så?) kommer på besök. Det kan inte bli annat än ett galet spektakel.
Real Madrid-Roma? Lite i skymundan, men också högintressant så klart. Spelar Roma lika nonchalant som i andra halvlek mot Chievo kommer Madrid göra minst tre mål från distans.