Medaljställningen i La Liga efter nio omgångar:
1. Barcelona
2. Alavés
3. Espanyol
Det är trots allt inte ett par matcher spelade, utan en fjärdedel av säsongen. Saker och ting brukar ha satt sig då. Därför är det en udda syn att se två lag av många tippade på nedre halvan inför säsongen faktiskt ha inlett så starkt.
Det är också ett kvitto på att de förväntade topplagen redan gått på en och annan mina, vilket gör hela ligan betydligt mer öppen och intressant inför fortsättningen. Bara åtta pinnar skiljer serieledaren till Valencia på plats 14.
Att Barcelona återfinns i topp är inget som direkt överraskar. Laget har haft en ganska svajig månad på slutet, men visade både mot Tottenham i Champions League och mot Sevilla senast att högstanivån är väldigt spänstig. Med eller utan Lionel Messi. Men det klart det blir en väsentlig skillnad – och armskadan som kommer hålla argentinaren borta i några veckor gör det ännu mer öppet för andra att på allvar träda in i hjälte-rollen när El Clásico står runt hörnet. Ingen Cristiano Ronaldo finns i andra laget heller, för den delen. Apropå att fylla någons skor alltså.
Uppe i Vitoria borde det nästan firas vid det här laget. Alavés har gjort en imponerande säsongsinledning där segern mot Real Madrid så klart varit kulmen. Men jag tycker fortfarande inte att det säger någonting om vart lager finns i tabellen när säsongen summeras. Tuffare spelschema väntar och helt plötsligt kommer en dipp. Förutsättningarna för att lösa ett nytt kontrakt – som fortfarande är det primära målet – är dock väldigt bra.
Espanyol då? Låt oss prata lite om det ständigt bortglömda Barcelona-laget. Det lyfte ju aldrig för laget när Quique Sánchez Flores drog i trådarna, trots att han fick nästan två år på sig att bygga ett lag – med bättre ekonomiska förutsättningar än vad klubben haft tidigare. I april tidigare i år fick Quique foten och reservlagstränaren David Gallego klev in för att ro säsongen i land.
Klubben hade tid på sig att leta noggrant efter rätt ersättare och än så länge ser det ut som ett välscoutat jobb. Rubi har äntrat tränarbänken och är förmodligen okänd för den breda massan. Det har gått upp och ned under hans tränarkarriär men det finns några saker som sticker ut på den positiva sidan. Förra säsongen ledde han Huesca till direkt avancemang till La Liga. 2012/13 ledde han Girona till klubbens då bästa säsong dittills. Han har även varit en kort sejour i Barcelona, där han ingick i Tito Vilanovas tränarstab och främst skulle inrikta sig på fasta situationer.
Nu är han tillbaka i Barcelona men i en annan klubb, däremot för den delen inte främmande för Rubi. Han har varit verksam både som spelare och ledare i Espanyol tidigare, vilket kanske underlättat arbetet under sommaren och hösten.
Under sommaren har det inte skett några enorma förändringar i truppen. Skyttekungen Gerard Moreno såldes tillbaka till Villarreal, Sergi Darder köptes loss permanent från Lyon och Borja Iglesias blev Espanyols dyraste värvning någonsin när han anslöt från Celta Vigo för tio miljoner euro. Just Borja har redan börjat ge valuta för pengarna och stått för fyra mål och två assist.
Men det är framför allt många av de yngre spelarna som tidigare inte riktigt levererat kontinuerligt som har lyft sig flera snäpp. Marc Roca har varit oerhört nyttig på det defensiva mittfältet och Mario Hermoso har vuxit ut till en fältherre i mittförsvaret. Adderat med den betydligt äldre och mer rutinerade skaran där bland annat Sergio García, Diego López och Esteban Granero ingår har Rubi fått jobba med en skön mix och lyckats sätta ett 4-3-3-system (eller 4-5-1 om laget inte har bollen) som fungerar.
Espanyol kommer inte behöva slåss för sitt kontrakt. Kanske kan den här säsongsinledningen snarare vara en hint om att det bortglömda Barcelona-laget vill ta upp kampen om en plats ute i Europa.
***
Antonio Conte, Santiago Solari eller kanske Guti?
Det är inte en fråga om, utan när Julen Lopetegui och Real Madrid är ett minne blott. Det handlar framför allt om att en ersättare ska vara på plats – i alla fall internt – innan hela apparaten verkställs.
Även om det till slut kom ett mål mot Levante så lyckades Lopeteguis Madrid slå klubbrekord i antal mållösa minuter i rad. Med ytterligare en förlust i bagaget finns det få livlinor kvar för Lopetegui. Hans misslyckade sejour i Porto framstår just nu som ett paradis jämfört med det år han gått igenom rent karriärsmässigt.
***
Jösses, vad Marc-André ter Stegen är i vass form!
Måste börja lyftas fram ännu mer i diskussionen om de bästa målvakterna i världen.
***
En annan vars jobb ligger i värsta farozonen är Marcelino. En seger på nio matcher med DET materialet är helt oacceptabelt. Valencia flög fram förra hösten men ser ut att vara så tydligt medvetna om att det har tillkommit en helt annan press nu.
Jag tror ändå Marcelino får några chanser till. Men halkar laget efter ytterligare kommer den sportsliga ledningen till slut inte ha något val.