Nu ska Valencia möta Huesca senare i kväll (ett Huesca som behöver gripa sista halmstrået och kommer kämpa för allt de är värda) men oavsett resultat i den matchen så befinner sig Getafe i pole position för att säkra den där fjärdeplatsen.
Vilken helt remarkabel säsong, hur det än kommer sluta. Vilken helt fantastisk prestation. Pepe Bordalás har vi redan hyllat. Jorge Molina och Jaime Mata likaså. Men det finns många att prata gott om. Ingen står över kollektivet och det är verkligen en enad grupp som har fått det här att fungera så bra.
Men har ni inte sett så mycket av Getafe under säsongen är det trots allt ett gäng spelare som ändå förtjänar att hyllas lite extra. Djene, som bland annat ryktas till Arsenal nu, är kanske inte den verbala ledaren i försvaret men definitivt den praktiska ledaren som med sin både självklarhet och tuffa spelstil bidragit med enorm trygghet hela säsongen. Han är också en av de som faktiskt har en ålder där det finns utvecklingspotential och således en del pengar att kunna tjäna. Han sitter dessutom på ett kontrakt till 2023.
Annars är innermittfältet bestående av Nemanja Maksimovic (hade svårt att platsa i Valencia förra säsongen) och Mauro Arambarri en stor del i att kollektivet Getafe fungerat så pass bra. Utan skador och med stor kontinuitet har det relativt unga centrallåset på mitten blivit en mardröm för motståndarna. Maksimovics smartness i kombination med Arambarris tekniska begåvning och medfödda uruguayanska grinat har fallit väldigt väl ut.
Det är just den trion som jag tror kommer bli allra svårast för Getafe att behålla inför nästa säsong. Varför skulle Jorge Molina, 37, eller Jaime Mata, 30, flytta på sig i det här läget? De är kungar i Getafe. Alla älskar dem. Det vore om Mata ser chansen att tjäna riktigt stora pengar – han han ju trots allt mest huserat i de lägre divisionerna – men skulle Getafe knipa fjärdeplatsen vore det dumdristigt att inte stanna kvar och få chansen att spela Champions League.
2-0 mot Girona var lika tryggt och rättvist som resultatet visar. Efter Sevillas totala kollaps hemma mot Leganés i fredags (torsk 0-3) så ska det mycket till för att El Geta tappar det här.
Fan vad sjukt. Men inget annat än rättvist.
***
Snacka om att ordningen är återställd i Baskien igen. I höstas var det Alavés som rosade marknaden samtidigt som övriga lag verkligen underpresterade.
Nu har både Athletic och Real Sociedad vaknat till liv och båda utmanar om en Europa-plats. Symboliskt blev det väl när Alavés i går förlorade mot La Real och ännu en gång hade förtvivlat svårt att göra mål.
Det förvånar mig inte om Alavés rent av hamnar på undre halvan.
Och utan Abelardo – och säkerligen ett par spelare som lär flytta på sig – spår åtminstone jag ett väldigt tufft år till mötes för klubben.
***
Det är främst landslagsdebuterande mittbacken Mario Hermoso, rekordvärvningen tillika målmaskinen Borja Iglesias samt Sergio Busquets-light i form av Marc Roca som fått mest uppmärksamhet i säsongens Espanyol.
En annan som tagit fart rejält på den här sidan nyår är Oscar Melendo. En lirare som tillhört klubben sedan han var sex år och gjorde sitt första A-lagsmål i derbyt mot Barça förra säsongen. Och firade helt galet.
Det är först den här säsongen han etablerat sig som en startspelare i Espanyol och framför allt den här våren varit helt fantastisk. Det lös om Melendo, som är en teknisk vänsterfotad mittfältare som är bättre framspelare än avslutare, när Espanyol slog Atlético med klara 3-0 i går.
Det är ett namn värt att lägga på minnet.
***
Oh, vad tungt för Valencia att släppa in det sista målet mot Arsenal i torsdags.
Men 3-1 är ingen fullständig katastrof. Är det något Valencia bevisat under Marcelino är att de aldrig ska räknas bort och att underlägen är till för att vändas. Fråga bara Getafe. Eller Betis.
***
Sanslöst imponerad av Ernesto Valverdes taktiska triumf mot Liverpool och Lionel Messis uppvisning.
Att spela Arturo Vidal före Arthur och få en mer fysisk spelartyp som är duktigare utan boll – och dessutom har mer rutin från den typen av matcher – var ett genidrag. Barcelona såg oerhört bekväma ut trots lågt bollinnehav och valde att medvetet satsa på kontringsspel.
När Mo Salah & kompani faktiskt hade farten uppe i den andra halvleken tycker jag Valverde visade prov på bra matchcoachning när han plockade av Philippe Coutinho och satte ut Vidal mer på vänsterkanten för att backa upp Jordi Alba, samtidigt som Nélson Semedo klev in och tätade till högerkanten.
Med tanke på vad som hände i Rom för ett år sedan tror jag inte Barcelona-supportrarna bryr sig lika mycket om bollinnehav eller klacksparkar. Vinna blir någonstans det viktigaste.
Nästa säsong kommer ändå Frenkie De Jong och med både honom och Arthur på ett mittfält lär inte tiki-taka-fotbollen försvinna från Camp Nou.