Säsongen går sakta men säkert mot sitt slut. Men även om Barcelona har säkrat ligatiteln, Rayo och Huesca redan är klara att stämpla ut som degraderade så finns enormt mycket att se fram emot med de sista två omgångarna.
Börjar vi rent sportsligt återstår kampen om Champions League-platsen, som jag redan skrivit en hel del om. Barcelona-Getafe blir ur många perspektiv oerhört intressant att följa i morgon. Det blir säsongens sista match på Camp Nou. Hur reagerar supportrarna efter kollapsen i Liverpool? Det som skulle bli en sista fest kommer bli något helt annat. Och på andra sidan står ett Champions League-jagande Getafe som har precis allt att spela för.
Valencia-Alavés blir en direkt kamp om Europa. Valencia vill spela in sig i den finaste av turneringar (nu finns heller ingen livlina i form av Europa League kvar utan CL måste säkras via ligaspelet) medan Alavés vill få upprättelse efter en bedrövlig vår och ändå ta den där sjundeplatsen. Allt på sin spets på Mestalla.
Girona möter Levante på Montilivi och en bortaseger skulle hamra ned den katalanska klubben till Segunda División igen. Allt på sin spets.
Athletics sanslösa vår kan kulminera med en Europa-plats men man möter ett Celta Vigo som fortfarande inte säkrat nytt kontrakt. Allt på sin spets även där.
Bortser vi från det sportsliga ser jag också fram emot att se hur publiken på Metropolitano sprider sin kärlek och väljer att hylla Diego Godín. Tänk att han anslöt som 24-åring från Villarreal för under hundra miljoner. Det var lite annorlunda på den tiden, men fortfarande stora summor som värvades och såldes för.
Nu, nio år senare, kan vi konstatera att Godín är en av Atléticos främsta rekryteringar genom alla tider. Han har varit med under hela Diego Simeones era – klubbens mest framgångsrika någonsin – och bärgat åtta titlar. Därtill också spelat två Champions League-finaler.
Han drömde säkert om att få lyfta en pokal som avslutning, nu som kapten under sin sista säsong i klubben, men han har varit lojal och en superproffs i alla avseenden vilket gett honom ikonstatus i Atlético. Ingen annan utländsk spelare har gjort fler matcher för klubben. Och han tillhör en av de som vunnit allra mest i Atleti-tröjan.
Det var rörande att se Godíns tårar på presskonferensen tidigare i veckan när han tillkännagav att han lämnar till sommaren. Han har själv berättat om anbuden som kommit in, sommar efter sommar och där bland annat Manchester City hade ett kontrakt på bordet inför den här säsongen, men hela tiden visat lojalitet mot Atlético. Nu har han hunnit fylla 33 och jag tror han gör helt rätt i att söka en ny sista utmaning innan karriären rundas av helt.
Även Atlético behöver komma vidare. Men det kommer ta sin tid. Det finns många duktiga mittbackar där ute. Men få med samma ledaregenskaper och som fungerar som en förlängd arm från tränarbänken.
Han borde få ett lika värdigt avslut som Fernando Torres fick.