Det är den tiden på året. Dags för att titta lite individuellt. Som vanligt oerhört svårt då man vill väga in så mycket – betydelse för laget, avgörande i viktiga matcher, jämnheten och så vidare – och allt är som det brukar heta helt subjektivt.
Det finns inget facit, inget som är rätt eller fel. Det här är min bild av det hela. Kom gärna med input och ta ut era egna säsongselvor från La Liga. Här kommer min.
Säsongens XI 2018/19 (enligt 4-3-3):
Jan Oblak
Damián Piqué Djené Alba
Sarabia Rodrigo Canales
Messi Benzema Aspas
Målvakt: Jan Oblak (Atlético Madrid)
Jag höll Marc-André ter Stegen före i höstas, men i slutändan förlänger Jan Oblak sin svit som ligans bäste målvakt ännu en gång. Han må ha ett ramstarkt försvar framför sig, det bästa i hela ligan, men även sett till räddningsprocent är Oblak i topp och han har fått mer att göra den här säsongen än föregående. Världsklass!
Högerback: Damián Suárez (Getafe)
Den hetlevrade uruguayaren har nått sin karriärstopp på senare dagar. Grinig, småful, jobbig att möta men också en följsam försvarsspelare och ett vapen framåt med sin känsliga högerfot.
Mittback #1: Gerard Piqué (Barcelona)
Många undrade om Gerard Piqué verkligen kunde ta ansvar och “växa upp” när Carles Puyol slutade för några år sedan. Det har han gjort. Och nu tagit ännu större kliv i sin utveckling som en ledare på planen. I en förhållandevis skadebenägen backlinje finns Piqué alltid att lita på.
Mittback #2: Djené Dakonam (Getafe)
En av de som personifierar Getafe allra bäst. Resolut försvarsgestalt som med sin blotta närvaro gör lagkamraterna bättre. Också trygg i passningsspelet. Klubben lär få svårt att behålla honom.
Vänsterback: Jordi Alba (Barcelona)
En av de mest givna uttagningarna den här säsongen. Har blivit Lionel Messis bästa polare på planen och börjat göra poäng på löpande band.
Mittfältare #1: Pablo Sarabia (Sevilla)
Involverad i över 40 procent av Sevillas målproduktion. Äntligen fått sitt stora genombrott. Passningsspelare av högsta kvalité. Kommer antingen förlänga och öka sin lön rejält eller lämna för större uppdrag.
Mittfältare #2: Rodrigo Hernández (Atlético Madrid)
Bolltrygg passningsgubbe och stark bollvinnare i samma kropp. Inte riktigt samma kvalité i presspelet som sin föregångare Gabi men en helt annan kaliber när det gäller passningsspel. Jagas av i stort sett alla tunga pjäser och Atlético uppges vilja mer än tredubbla hans lön för att stanna kvar.
Mittfältare #3: Sergio Canales (Real Betis)
Dani Parejo tänker ni? Lätt att tänka på senaste månaderna men han var svajigare i höstas. Giovani Lo Celso då? Svindlade höga höjder, men inte lika jämn. Jag tycker Ivan Rakitic, som nästan aldrig gör en dålig match, utmanar Sergio Canales främst om den här positionen. Väljer främst Canales för att jag unnar honom en hel säsong av fotbollsflyt så vi betraktare kan få njuta av hans vänsterfot och spelsinne.
Anfallare #1: Lionel Messi (Barcelona)
Vann skytte- och assistligan. Helt okej i övrigt också.
Anfallare #2: Karim Benzema (Real Madrid)
Den som stod starkast när det blåste som värst. Gör en av sina bästa säsonger poängmässigt i karriären.
Anfallare #3: Iago Aspas (Celta Vigo)
Utan Iago Aspas hade Celta förberett sig inför en höst i Segunda División nu. Cristhian Stuani var också fantastisk, han förtjänar alla hyllningar. Men Aspas spelade färre matcher, en del dessutom halvskadad, och löste kontraktet åt Celta. Beundransvärd säsong mitt i det himmelsblåa kaoset.
Bänk: Marc-André ter Stegen (Barcelona), Mario Hermoso (Espanyol), Nemanja Maksimovic (Getafe), Ivan Rakitic (Barcelona), Giovani Lo Celso (Betis), Cristhian Stuani (Girona) & Borja Iglesias (Espanyol).
Årets tränare: Pepe Bordalás (Getafe)
Det räckte inte hela vägen till Champions League, men vad gör det i slutet av dagen? Getafe, nykomling förra säsongen, har nått Europa-spel för andra gången i klubbens historia och förgyllt framför allt den här våren på ett sätt som ingen hade kunnat förutspå. Har spelat en nästan sensationellt och irriterande skarp fotboll på ett oerhört ospanskt vis där allting bygger på en stark defensiv och där den första försvarsspelaren är uppställd som anfallare i spelsystemet. Vilken saga.
***
Det blev en del förändringar jämfört med hur det såg ut när jag plockade ut höstens elva.
Den var enligt följande:
ter Stegen
Carvajal Piqué Bartra Alba
Banega Rodrigo Sarabia
Messi Stuani Aspas
Ungefär hälften kvar. Dani Carvajal (som slitit med skador), Éver Banega och Marc Bartra inte ens med i truppen när vi summerar säsongen. Inte för att deras vårar varit bedrövliga på något sätt, men andra har stuckit ut mer.
***
I morgon delas säsongens sista titel ut i Spanien.
Dags för Copa del Rey-final mellan Barcelona och Valencia. Två lag som spelat tiggt de senaste mötena. Och två lag som kliver in till den här finalen med helt olika perspektiv.
För Barcelona är det chans på en titel i mängden. Det gör varken bu eller bä i slutändan. Att klubben till och med annonserade att det inte blir något publikt firande vid en eventuell titel säger väl allt. Den där cuptiteln har blivit vardag i Barcelona.
Fatta vad deppigt att inte ens få fira en titel rejält. Vad är poängen då?
Valencia, å andra sidan, behöver inte ens annonsera om det blir firande vid eventuell titel. Hela Sevilla, förmodligen även hela Valencia, skulle ta eld. Klubben har längtat efter en titel i över tio år. Det skulle kunna definiera hela framtiden.
Bara av den anledningen vore det mäktigt att se Valencia lyfta en titel igen. Men då ska motivation slå klass. Framför allt ska Lionel Messi stoppas.