Parallellt med Sveriges kamp mot EM nästa sommar har Spanien redan börjat snegla mot en mästerskapssommar. Nu väntar förvisso nordiskt motstånd på bortaplan nästa samling, först i Oslo innan Sverige väntar på Friends, men vägen till EM ligger öppen för La Roja.
I går tog Spanien sjätte raka segern i kvalspelet. Inte en enda förlorad poäng. Men allt har inte varit enkelt. Luis Enrique klev av som förbundskapten på grund av personliga skäl. Hans radarpartner Robert Moreno (som varit med Enrique i Roma, Celta & Barcelona tidigare i karriären) har övertagit ansvaret.
Helt oprövad som huvudtränare. Men ett val som också kändes som det enda logiska. Det spanska landslaget har haft nog med snabba och oväntade förändringar de senaste åren. Det var inte läge att byta ut en ledarstab igen.
Och än så länge rullar saker och ting på för Robert Morenos lag. I går gjordes hela nio förändringar i startelvan jämfört med kvalmatchen mot Rumänien, men det blev ändå en munsbit.
Det är en imponerande bredd som existerar för Spanien just nu. För några år sedan fanns en ganska stabil stomme i landslaget på 17-18 spelare. Det finns inte i dag. Inte alls på samma sätt.
När Unai Núñez gjorde sin landslagsdebut i går blev han spelare 33 att användas i EM-kvalet. På sex matcher. Det måste nästan vara en rekordnotering. Jämför med Sverige som använt 22 spelare.
Robert Moreno har till och med varit tydlig själv att han har en enorm lista över spelare som är aktuella för truppen, att det inte finns någon självklar förstaelva och att det inte ens existerar en given förstamålvakt. Nu fick David de Gea chansen i går, men det var hans blott andra match i kvalet. Kepa har stått mest.
Som jag ser det finns det bara tre spelare som är helt givna i en spansk startelva. Sergio Ramos (som för övrigt tangerade Iker Casillas notering på 167 landskamper, flest av alla i Spanien), Jordi Alba & Sergio Busquets. I en 23-mannatrupp finns det ytterligare ett gäng som är helt givna. Sedan är det ofattbart tight.
Jag skulle inte ta gift på att exempelvis Rodrigo Moreno (tvåmålsskytt mot Färöarna och med fyra starter i kvalet) hänger med till EM nästa sommar. På anfallssidan finns väldigt många som jag, när skador läggs åt sidan och säsongen kommer igång på allvar, ska in och konkurrera.
Álvaro Morata är en av dem. Diego Costa vore väl en nyttig addering med sin karaktär och sitt driv? Iñaki Williams hade erbjudit helt andra spetsegenskaper med sin snabbhet. Kan Iago Aspas hållas utanför om han nosar på 20 ligamål igen?
Well, ni hör själva. Det är idel lyxproblem men det finns väldigt få som är givna. Pratar vi just anfallare, där det känns allra svårast att spekulera i vilka som är aktuella om åtta-nio månader, är Paco Alcácer den jag tror allra mest på. Håller han sig skadefri kommer han göra sina mål i Dortmund och han är den mest naturlige nummer nio-spelaren med måltjuvskaraktär i landslaget.
Samma lyx, eller problematik beroende på vilken del av myntet man väljer att se, finns så klart på mittfältet. Koke, Isco, Luis Alberto, Sergio Canales & Sergi Roberto är en kvintett som alltså inte ens var med i den här truppen.
Jag har fått en del frågor hur högt jag håller det här spanska laget. Att det finns tillräckligt med kvalité för att gå hela vägen i ett EM är odiskutabelt. Men det finns också en del frågetecken och ganska lite kontinuitet. Många av de som utgjort en del av truppen det senaste året har väldigt ynkligt med erfarenhet från landslagsfotboll. Samtidigt kan man vända på det till en positiv hunger, för den finns garanterat.
Det jag gillar mest med Robert Morenos uttagningar är att det finns plats för spelartyper som Fabián Ruiz och Saúl Ñíguez. Lirare som kanske är bättre utan boll än med, lirare som står för något annat än det vi associerat med det spanska fotbollsspelare under alla dessa år. Men hur charmigt det än må vara att använda 33 spelare i ett kval och rotera kraftigt mellan matcherna så tror jag inte det är en dum idé att jobba med större kontinuitet. Just nu har det förändrats från samling till samling vilka som prioriterats.
Jag har ärligt talat inte en susning vilken elva som hade spelat om EM-premiären var i morgon. Jag hade kunnat gissa, men förmodligen haft en del fel. Vad vet jag, kanske är just den bredden en styrka som kommer göra att Spanien tar sig väldigt långt.
Men räkna med att alla spelare som ligger på gränsen (med andra ord nästan alla), kommer gå in i den här säsongen med en extra hunger. Det gäller att vara på topp, annars springer någon annan förbi. Det finns ju en del som knackar på porten.