Turbulent i Barcelona? Milt uttryckt, ja.
Detta är inte första gången som det rapporteras om att Leo Messi funderar på att fly Barcelona. Skillnaden jämfört med tidigare? Messi fyllde 33 häromdagen. Han har inte vunnit Champions League på fem år.
Även om han fortfarande håller liknande nivå som under det senaste decenniet är Messi förstås medveten om att tiden inte är på hans sida. Han börjar se slutet. Och han vill givetvis maximera det han har kvar av sin proffskarriär.
Det ter sig helt rationellt att Messi går i tankarna att lämna Barcelona. Klubben han varit i sedan tidiga tonår. Klubben där han spenderat nästan hela sitt liv.
När katalansk media börjar rapportera alltmer frekvent att Barças presidentkandidater – det är val i klubben nästa år – per omgående kommer prata med Messi för att var och en lägga fram sin strategi och plan för den närmsta framtiden, det säger allt om hur prekär situationen faktiskt är.
Messi har lyft fler titlar än nästan alla sina konkurrenter i fotbollsvärlden. Men blickar man tillbaka på den senaste femårsperioden är det ingen som minns Barça som en framgångssaga. Ett lag som på något sätt skrivit historia.
De senaste åren har präglats av tomma ord från styrelserummet, en sportslig ledning som famlat i mörkret utan koll på varken grundpolicy eller ekonomi, och mitt i allt har Leo Messi visat vägen och sett till att Barcelona ändå radat upp titlar på löpande band.
För bara fem år sedan kändes framtiden ganska väl utstakad för Barcelona. Åtminstone inte lika grumlig. Den långsiktiga ersättaren till Messi fanns redan i klubben: Neymar. Han hade precis dunkat in 3-1 i Champions League-finalen mot Juventus. Han hade redan visat att han var redo att axla ett ännu större ansvar.
Brassen var inte tålmodig nog utan valde PSG:s projekt i stället. Från ordförandepositionen var det tydligt att “alla Neymar-pengar kommer inte kastas i väg, utan spenderas med omsorg och portioneras ut på mer än bara nya spelarinvesteringar”.
Well, sedan Barças senaste CL-titel 2015 har klubben spenderat mer pengar än någonsin nya spelare. Miljardbelopp på Ousmane Dembélé, som haft närmare 20 skador sedan ankomsten. Miljardbelopp på Coutinho, som var tänkt att ersätta Andrés Iniesta, men nu hamnat i Bayern München på lån. Miljardbelopp på Antoine Griezmann, som i en titeldefinierande match mot sin gamla klubb Atlético fick hoppa in när klockan närmade sig 90 minuter.
Ja, till och med Arda Turan kan räknas in i ekvationen. Men det är en värvning som är fiaskostämplad på en helt egen nivå. Visste ni att turken faktiskt tillhörde Barcelona så sent som i tisdags?
Barcelona har blött pengar de senaste åren. Men de dyra investeringarna har inte gett någon sportslig effekt. Arthur skulle vara den tilltänkta Xavi-typen att leda Barcelonas mittfält de kommande åren. Nu tvingades Barcelonas ledning att sälja honom för att kringgå Fifa Financial Fair Play och släcka klubbens ekonomiska bränder som de själva orsakat.
Leo Messis kontrakt med Barcelona går ut 2021. Jag är övertygad om att han spelar fotboll i den blåröda tröjan till hösten. Men sen då? Inte lika säker.
Messi känner av att peaken närmar sig ett slut. Kanske är han redan över på andra sidan. Han vill vara en del av ett sportsligt projekt som är sunt och tar vägvinnande beslut. Han vill tillhöra ett lag som kan utmana om de tyngsta titlarna.
Just nu tillhör han ett lag där supportrarna sätter störst framtidshopp till Riqui Puig, 20, och Ansu Fati, 17. Det är en romantisk tanke att två egna produkter ska leda laget in i framtiden, men det säger också en hel del om hur illa skött FC Barcelona är och vilken lång väg det är tillbaka. Problemet är att saker och ting måste ske snarast om Leo Messi också ska tillhöra den blåröda morgondagen.
***
På tal om titeldefinierande matcher, vilken prestation av Real Madrid att rycka åt sig tre poäng i går.
Inte den bästa av matcher från Madrids sida. Långt ifrån. Men det är likväl oerhört imponerande att hitta ett vägvinnande sätt. Grundtryggheten i försvarsspelet – Real Madrid släpper in minst mål i hela ligan vilket inte hänt på ett decennium – tillåter laget att spela med tålamod framåt.
Trippelbyte från Zidane gav viss effekt, kantspelet blev bättre och visa en fin omställning på högerflanken ordnade Dani Carvajal straff. Sergio Ramos bränner numera aldrig straffar. Det fanns en tid då han lite nonchalant kunde slå straffar i landslaget. Nu har han utvecklats till en av världens säkraste från elva meter.
Inte bara fördel, nu är det matchboll Real Madrid.
***
Samtidigt som jag imponeras av Real Madrids sätt att lyckas ro med sig tre poäng från matchen måste jag hylla Getafe. Vilket fantastiskt lag. Det ser inte särskilt spektakulärt ut. Men det finns en hunger, en vilja och ett kollektiv som är starkare än något annat jag sett i La Liga på mycket länge.
Jag tycket Pepe Bordalás Getafe påminner väldigt mycket om Diego Simeones tidiga Atlético Madrid. Nu har han utvecklat spelet i Atleti, fått andra spelare att jobba med och därtill en helt annan kravbild.
Jag skulle inte bli förvänad om en (Mauro Arambarri/Nemanja Maksimovic) central mittfältare hamnar i Atlético som ersättare till Thomas Partey inför nästa säsong. Eller om en annan (Marc Cucurella) spetsar ytterpositionerna.
Det finns nog flera klubbar som öppnat ögonen och är redo att fynda i den här Getafe-upplagan.