Bartomeu ville peka på de 13 titlarna som tillkommit under hans tid som president. Men ska vi vara ärliga så är inte mycket de sportsliga framgångarna hans förtjänst. Ingenting egentligen. Trippelsäsongen 2014/15, den senaste riktigt storartade säsongen för Barcelona, och som Gerard Piqué nämnde i La Vanguardia “där stjärnorna stod rätt för klubben”.
Men det var ett lag där Ivan Rakitic hade kommit in och fungerade som en utmärkt ersättare till Xavi. Där Andrés Iniesta dansade på sista versen men fortfarande tillhörde världseliten. Där Marc-André ter Stegen tog de stora kliven från talang till världsmålvakt.
Framför allt var det ett lag som innehåll en anfallstrio som slog alla möjliga målrekord. Och som trivdes i varandras sällskap. Det är helt enkelt enklare att vinna fotbollsmatcher med Leo Messi, Luis Suárez & Neymar i samma lag.
Efter dess har det mesta dalat för Barcelona. Ekonomin har blivit avsevärt mycket sämre, det har funnits en tydlig polarisering inom klubben där styrelserummet och A-lagstruppen stått på varsin sida, klubben har förändrat sin värvningspolicy å det grövsta där allt färre från den egna akademin har blivit satsade på, samtidigt som stora pengar spenderats på världsstjärnor som med facit i hand inte riktigt passat in.
En ålderstigen Jérémy Mathieu värvades in. Akademispelaren Marc Bartra fick lämna.
Lucas Digne, som hade haft svårt att platsa i PSG, kom in som ny vänsterback. Akademispelaren Alejandro Grimaldo skeppades.
Arda Turan värvades in för dyra slantar utan varken given plats eller någon konkret roll. Akademispelare som Adama Traoré fick snällt ta exit-dörren.
Addera Aleix Vidal, Paco Alcácer, André Gomes. Spelare som aldrig lyckades i klubben. Spelare som totalt kostade ungefär en miljard.
Och då har vi inte ens påbörjat miljardspelarna som anslutit de senaste två-tre åren och knappast svarat upp på ett sportsligt sätt i paritet till prislapp och förväntningar.
Barcelona tappade sin identitet. Förvisso trillade en del ligatitlar och Copa del Rey-titlar in ändå. Men krisen som pågått längre än ett halvt decennium bakom kulisserna har sminkats över och det är i första hand tack vare Lionel Messi. Han har fått hjälp av ett par andra som ska nämnas. Luis Suárez, Marc-André ter Stegen och kanske Jordi Alba allra främst.
Men steg för steg, säsong för säsong, har Barcelona nedmonterats. Förra säsongen stod först Ernesto Valverde, och därefter Quique Setién, med en ålderstigen spelartrupp utan tydlig riktning eller idé om hur nästa stegs skulle tas.
Det är anmärkningsvärt att den negativa spiralen utanför det som skett på fotbollsplanen har fortsatt de senaste åren, och att det först nu briserat på allvar. Det medför att den kommande styrelsen – ny president ska vara på plats senast i januari 2021 – kommer ha en hel del att hantera från första dag. Det må vara början på något nytt, något bättre och något mer stabilt för FC Barcelona. Och laget kommer alltid vara en titelutmanare ändå. Men det kommer inte vända över en natt.
Att president, eller numera ex-president, Bartomeu avslutade med en bomb och deklarerade att “FC Barcelonas styrelse har accepterat medverkan i en framtida Euro Super League samt ett nytt format gällande klubblags-VM” går bara utläsa på ett sätt. Bartomeu vill göra ett sista försök att skapa sitt legacy och förknippas med någonting positivt, någonting som ska sätta FC Barcelona i rätt kurs ekonomiskt och en gärning klubbens supportrar ska peka på som lyckad i framtiden.
Sanningen? Ingen kommer höja Bartomeu om det blir en europeisk superliga i framtiden. Vill ens supportrarna det? Vill ens medlemmarna det? Framför allt är det ingenting som är konkret gällande en sådan liga, eller snarare turnering, ännu. Första möjliga spelåret är 2024 och det är lång väg dit.
Bartomeu gjorde ett sista misslyckat ryck för att få någon kredit i framtiden. Det kommer han aldrig få. Han kommer bara bli ihågkommen som presidenten som nästan fick Leo Messi att lämna klubben. Som aldrig lyckades nå de sportsliga höjderna trots att alla förutsättningar att bygga framgång runt en argentinare fanns där. Som en av de värsta presidenterna som agerat under klubbens historia.