När ska vi ta Real Sociedad på största allvar?

Senast La Real ledde ligan så här långt in på säsongen var 2002/03 då laget tränades av fransmannen Reynald Denoueix. Hela vägen in till omgång 36 hade La Real greppet om ligan, men föll på eget grepp och såg i slutändan Real Madrid sprinta över mållinjen först.

Hur många omgångar ska det gå innan vi ska ta Real Sociedad på lika stort allvar den här säsongen?

För låt oss vara ärliga. Rent spelmässigt är det bara Atlético som varit jämnare och, i viss mån, bättre. Offensivt har inget lag varit i närheten av Real Sociedad så här långt. Skapar flest chanser, gör flest mål.

Nu blev det bara 1-0 borta mot Cádiz i går, men det kunde slutat 5-0. Mikel Merino sumpade tre jättelägen. Adnan Januzaj hade med lite skärpa blivit målskytt.

Men det viktiga i ett sånt här läge är att Real Sociedad vinner den typen av matchen. De på pappret enkla. Det klart det vill till att även prestera i de stora matcherna för att orka hela vägen i ett ligarace. Men det är annars väldigt klassiskt att lag som utmanar som en underdog ofta tappar lite för många poäng i de matcherna som “bara ska vinnas”. Därför ska inte gårdagens 1-0-seger underskattas. Att lyckas vinna den typen av matcher är vitalt.

Och utan att förta någonting av Imanol Alguacils fantastiska jobb med Real Sociedad över de senaste åren, är det självklart att den här säsongen har någonting speciellt över sig. Läget att inte bara flåsa de stora elefanterna i nacken utan även göra något historiskt kanske inte kommer tillbaka på det här sättet igen.

Det vet Real Sociedad så klart om.

Även om alla ledare och spelare fortsätter på Atlético-manér prata om “partido a partido”, vikten av att inte tänka på tabellen utan bara ta en match i taget, så förstår alla vilken möjlighet som börjar öppna upp sig. Inte för att Real Sociedad haft flyt och samlat på sig fler poäng än de förtjänat. Utan för att Real Sociedad är ett av ligans bästa lag. Det klart spelarna förstår att chansen faktiskt finns.

Innan jag helt och fullt sträcker pekar ut Real Sociedad som en genuin titelkandidat vill jag se hur laget presterar de kommande veckorna, när spelschemat blir allt tuffare. Kommer Alguacil vända fokus och prioritera ligan helt och fullt framöver? Kommande söndag väntar toppmöte med Villarreal. Innan jul ska La Real möta såväl Barcelona som Atlético.

Men som läget är nu, en fjärdedel in, förtjänar Real Sociedad verkligen att ligga där uppe i toppen. Jag slutar inte imponeras av sättet Alguacil och hela klubben jobbar långsiktigt. 16 spelare från A-truppen består av egna produkter. Det finns både spets och bredd. En tydlig spelidé vilket innebär att så fort en spelare är borta finns alltid näste spelare på tur redo att kliva. Tydligaste exemplet är den defensiva mittfältspositionen. Asier Illarramendi inledde i den när förra säsongen startade. Sedan dess har främst Igor Zubeldia lirat där, emellanåt Ander Guevara och när alla tre varit skadade klev unge Martín Zubimendi från reservlaget in och gjorde positionen till sin. Nu är han helt plötsligt svår att peta.

Adnan Januzaj då? Kan jag skriva ett helt inlägg om Real Sociedad utan att nämna belgaren?

Nej, förstås inte. Januzaj har verkligen tagit upp kampen med Portu på högerytterpositionen. Problemet är att Januzaj inte är lika vass defensivt, framför allt inte i presspelet.

Men han har något extraordinärt. Det finns få spelare i La Liga som bidrar med samma underhållning på fotbollsplanen och kan bidra med det där lilla extra. Inlägget till Isaks 1-0-mål var perfektion. Han hade en dribbling i straffområdet som redan blivit viral och bjöd överlag på mycket av värde. Det som skiljer Januzaj senaste halvåret med hur han inledde förra säsongen är att han inte bara bjuder på show och försöker allt det omöjliga, utan också blivit mer effektiv.

Det liknar Lucas Ocampos utveckling i Sevilla ganska mycket.

Och bidrar säkerligen till en del sömnlösa nätter för Alguacil när det gäller laguttagningar. Det är nästa halva startelvan som för tillfället inte har en cementerad spelare utan hög konkurrens. Kanske är det just den bredden som håller Real Sociedad kvar i toppskiktet hela vägen in i mål.