Barcelona inne i sin bästa period den här säsongen, lät det inför. Och det var svårt att argumentera för något annat.
Barcelona inne i sin värsta period sedan Joan Gaspart-tiden, lät det efteråt. Och det är svårt att argumentera för något annat.
Nu står Ronald Koeman där igen. Han har bytt spelsystem, han har fått fart på Leo Messi. Ändå, när allt gäller, faller Barcelona som en sten från himlen.
Faktum är att Koemans Barça har förlorat alla tyngre matcher den här säsongen. El Clásico, Atlético på Metropolitano, Juventus i matchen som avgjorde CL-gruppsegern, Athletic i Supercopa-finalen, Sevilla i Copa del Rey-semin och nu PSG. Det är också första gången i historien Barcelona förlorar två raka hemmamatcher i en europeisk turnering. Det är inget som Koeman kommer glädjas åt att ha på cv:t framöver.
Allt är förstås inte Koemans fel. Men det här var den definitiva spiken i Koeman-kistan. Han lär sitta säsongen ut, eftersom det fortfarande inte finns någon med mandat att på riktigt ge honom sparken, men mer än så blir det inte.
Det tycks vara så att motståndarlag helt tappat den där rädslan för Barcelona som fanns tidigare. Att åka till Camp Nou och spela för ett resultat. Med vetskapen att vinna nästan är en omöjlighet. Nu är det inte så längre. PSG var halvvägs till Bayern, men med bud på mer.
Från att Neymar lämnade klubben 2017 har det successivt, säsong efter säsong, gått i den negativa riktningen. I går vann PSG utan varken Neymar och Ángel di María. Övertygande. Rättvist. Och Barças bäste spelare var förmodligen Marc-André ter Stegen. Det säger allt om den bristande slagkraft som råder hos den katalanska jätten just nu.
Jag kan dock inte låta bli att med spänning se fram emot våren/sommaren och allt därefter. Jag var så pass ung vid övergången Gaspart/Laporta i början av 2000-talet att det inte riktigt går att jämföra. På den tiden var det också ett annat Barcelona.
Nu är klubben är inne i det mest kritiska läget jag har upplevt. Presidentval, en alarmerande ekonomisk situation, Messi-gate och en pågående generationsväxling. Och vem vet om ens Xavi vill hoppa på det här tåget redan till sommaren? Är det verkligen rätt läge för honom att kliva in?
Vi vet hur snabbt det kan vända för storklubbar. Barças status förändras inte över en natt. Men ute i Europa har konkurrenterna ändrat uppfattning och börjat se annorlunda på Barcelona. Det finns inget kvar av det Barça som vann Champions League 2015. Förutom ett par spelare som blivit äldre och sämre.
Barcelona kommer tillbaka. Men det är inte så enkelt att det bara är att kalla tillbaka en nygammal president för att få allt att lira igen.
Det är svårt att skriva några rader här utan att nämna Kylian Mbappé. Vilken fantastisk spelare. Och om han inte redan hade bevisat sig tillräckligt på den stora scenen – han var ju trots allt bärande i VM-guldet – var detta den stora kvällen det i framtiden kommer pratas om.
Hade jag varit PSG hade jag gjort allt för att behålla Mbappé och inte gått för en i sommar 34-årig Lionel Messi.
Hade jag varit Florentino Pérez har jag gjort allt för att få honom till Real Madrid. Många tyckte om att poängtera hur 22-åringen trivdes i en vit tröja på Camp Nou.