Det är så det brukar heta. Ligan finns. Ligan lever. Det osar toppstrid igen.
Och visst är det alltid lite trist när det är avgjort för tidigt. Kampen om titeln ska leva in på slutspurten. Det är då det är som roligast. Det är då matcherna blir mest minnesvärda. Men att det skulle vara Levante som knep fem av sex möjliga poäng av Atlético och på bara några dagar vände och vred på toppstriden, det stod i höga odds. Samtidigt är Levante på väg att göra en historisk säsong. Laget har goda möjligheter att sluta före lokalantagonisten Valencia för första gången någonsin. Därtill väntar semifinalretur mot Athletic i Copa del Rey, där Levante har 1-1 att gå på från första mötet i Bilbao. Levante som aldrig lirat en stor final kan därmed uppleva något alldeles extra den här våren.
Med det sagt var det likväl otippat att Las Granotas skulle åka och vinna på Wanda Metropolitano. Hade prestationen varit 0-2-symbolisk hade jag som Atlético-anhängare känt en krypande nervositet känsla och börjat höra Real Madrids flås. Men faktum är att Atlético spelade väldigt bra fotboll och långt ifrån ett bottennapp ur ett rent spelmässigt perspektiv. Vinner det matcher? Nej, det ska göras mål också. Det gjorde inte Atlético mot Levante.
Nu väntar nyckelveckor för Atlético och för den fortsatta toppstriden. Kommande omgång är det Villarreal-Atleti följt av Real Madrid-Real Sociedad. Maken till matcher. Och sen, den 7 mars, El Derbi Madrileño.
När vi är många som ropat hej och pekat på den rödvit-randiga huvudstadsklubben som vinnare kan det vända på fyra dagar. Ligan finns. Ligan lever. Det kan bli en otroligt häftig vår att hänga med på.
Jag kommer fortsätta prata och skriva om Jorge de Frutos om Jorge de Frutos fortsätter leverera på det sätt han gjort den senaste tiden. 3+9 den här säsongen. För en spelare som gör första säsongen i La Liga. Och var tredjevalet på sin position i Levante när säsongen drog igång.
Jag kommer fortsätta hylla Sergio Canales också. Det blir svårare och svårare för Luis Enrique att blunda för Canales. En av ligans bästa spelare sedan årsskiftet. Men det är vansinnigt, nästan mördande, konkurrens på det spanska mittfältet inför VM-kvaltruppen som ska tas ut om några veckor.
Rodrigo och Busquets är väl, trots den sistnämndes sviktande form, rätt givna på de defensiva mittfältspositionerna. Men sen då? Canales, Koke, Thiago, Merino, Fabián, Saúl, Llorente, Pedri & Ceballos slåss om fyra, max fem, platser. Då räknar jag inte in offensiva fältare som Mikel Oyarzabal & Dani Olmo.
Även om Canales är på väg att skaffa sig enorm status i Real Betis kan jag inte dra mig från att bli en aning kontemplativ kring hans framtid. Har han en vända i en toppklubb till i sig? Blir han näste i raden att representera Spaniens två största giganter? Eller ska han utomlands? Det sistnämnda vore förödande för ligan. Men att en klubb som Barcelona tittar extra på Canales tar jag för givet.
Gick ju inget vidare för de spanska lagen i Champions League förra veckan. Möjligt att det säger något om att toppen blivit sämre de senaste åren. Det är en utveckling som det inte kan blundas för.
Därför ska det bli oerhört kul att se både Real Madrid & Atleti kliva in i slutspelsfasen den här veckan.