Det var elva poängs försprång för bara några veckor sedan. I kväll kan marginalen bli blott en poäng. Atlético de Madrid tappade bara sju pinnar första halvan av säsongen. Sedan dess? 14 tappade poäng på tio matcher.
För första gången sedan årsskiftet är det inte bara Atlético som har allt i egna händer. Barcelona kan också spela hem en ligatitel utan att vara beroende av andra resultat.
Det har varit jämna strider om titeln tidigare. Jag minns väl när Atlético senast vann titeln, säsongen 2013/14, och höll på att snubbla på mållinjen. Torsk borta mot Levante i omgång 36. Oavgjort hemma mot Málaga i omgång 37. Det krävdes poäng borta mot just Barcelona i den avslutande rundan för att kamma hem ligan.
Men det vi upplever nu är något helt annat. En potentiell kollaps av helt andra proportioner.
Under tiden jag har följt den spanska fotbollen kan jag bara minnas säsongen 2003/04 som ett lämpligt exempel. I alla fall när det gäller ett lag som så tydligt tappat greppet om ligatiteln. Det finns många andra fall gällande lag som tappat Europa-platser eller vandrat från övre halvan till nedflyttningsplats. Men just i fallet tappad serieledning är Real Madrid 2003/04 det som ekar tydligast.
David Beckham hade kommit in sommaren 2003. I laget fanns redan Ronaldo, Zinedine Zidane, Luis Figo, Raúl & Roberto Carlos. Efter 26 omgångar ledde Madrid med hela åtta poäng. Det fanns väl inget som kunde stoppa “Los Galácticos”?
Med facit i hand är det lätt att peka på Claude Makélélé-försäljningen inför säsongen som en gigantisk del i ett felbygge. Han ersattes aldrig ordentligt. Real Madrid gick bara på namnen och hade världens allra största stjärnor, men ett helt obalanserat lag. I slutändan var truppen för tunn. Och under slutspurten av ligan tappade Real Madrid allt. Sista sju omgångarna förlorade Real sex av matcherna. Från serieledning till tabellfyra. Ett totalfiasko. Valencia vann titeln den säsongen.
Skulle Atlético tappa det som var ett försprång på elva poäng är det tveklöst den största kollapsen sedan 03/04. Vinner Barça mot Valladolid i kväll är det alltså en poäng som skiljer. Och Real Madrid skuggar där bakom. El Clásico stundar till helgen. Barça-Atleti väntar längre fram i maj.
Vi är redo för ett guldrace av sällan skådat slag.
Något att addera på Atléticos fortsatta utmaning den här våren, med start kommande helg mot Betis, är att Luis Suárez & Marcos Llorente båda är avstängda. Och João Félix går för tillfället skadad.
Läget för oväntade hjältar att kliva fram har aldrig varit bättre än nu.
Det här blir ett karaktärsprov av större mått. För Atlético som klubb. För Diego Simeone som tränare. Och för spelarna som ska göra det ute på planen.
Iago Aspas först till 10+10 den här säsongen. Alltså tvåsiffrigt i både mål och assist.
Kan Luis Enrique verkligen blunda för en sådan spelare i en EM-trupp, när så många offensiva spelare brister rent formmässigt?
En annan som förstås är helt given i en spansk landslagstrupp framgent är Gerard Moreno. För en spelare.
Hans senaste två år är på en helt annan nivå än tidigare. Jag hade svårt att se storheten i honom tidigare men lägger mig helt platt nu. Han är en av ligans absolut bästa.
Och ska han testa vingarna i en större klubb så kanske det krävs en flytt till sommaren.
Men visst vore det fint om han blev kvar i en klubb som Villarreal i stället. Han har åtminstone Guiseppe Rossis målrekord att lägga beslag på först.