Tibblings riktiga debut och Igboananikes semester
Sundbergs blogg
Jag hade det på känn, men var ändå inte säker på om Magnus Pehrsson verkligen skulle våga starta med Simon Tibbling i den allsvenska omstarten. Men 17-åringen fick chansen mot IFK Göteborg. 94 minuter senare kunde vi konstatera att han tog den. Det syntes inte att det var hans första start i allsvenskan. Det fanns inga tecken på nervositet. Tibbling uppträdde på ett moget sätt. Han var lugn, vårdade bollen och visade att det här var något han hade tänkt att göra flera gånger.
Prestationen var inte fantastisk, men den var bra och framför allt väldigt intressant.
Något jag gillar med Simon Tibbling är inställningen. Viljan att utvecklas. Innan EM-uppehållet la Djurgårdens hemsida upp en intervju med 17-åringen. Följande gick att läsa: “Alla spelare utom en såg fram emot semestern, men inte Simon. Han ska spela och träna mest hela tiden och hoppas att det inte blir någon semester alls.”
Jag älskar den inställningen och därför är jag fundersam över Kennedy Igboananike.
Efter att ha varit längre in i frysfacket än fiskpinnarna togs anfallaren till nåder av Magnus Pehrsson. “Han har visat upp en riktigt bra attityd”, tycke Pehrsson.
Som försoningspresent fick anfallaren en veckas semester, samtidigt som övriga truppen tränade inför den allsvenska omstarten.
Om han var med i truppen mot Blåvitt? Nej. “Han är inte i fysisk form.”
Då undrar man ju varför han fick ledigt när övriga truppen tränade.
Tror ni att Simon Tibbling hade dragit iväg på en veckas semester?
Jag har själv spelat fotboll på elitnivå. Och jag hade aldrig tagit semester i det läget. Jag hade inte kunnat slappna av. Tankarna hade hela tiden handlat om revansch. Viljan att visa tränaren, lagkamraterna, fansen och alla som har följt Kennedy-gate. Jag hade brunnit för det. Precis som jag tror att Simon Tibbling och många andra hade gjort.
Publicerad 2012-07-04 10:20