Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Forsberg borde få Guldbollen - här är mina vinnare på Fotbollsgalan


Andreas Sundberg

Ofattbart att landslagschefen tappade det - så gick det till

Vi skulle precis gå in till Inters träningsanläggning vid Appiano Gentile när jag undrade vad Lundh sysslade med. Luren vid örat samtidigt som fingrarna smattrade på tangenterna på hans dator. Ståendes. En syn jag har sett tidigare men som alltid ser lite kul ut.

Några minuter senare small det till.

Damlandslaget planerar att bojkotta Fotbollsgalan och det kan även bli en strejk mot Frankrike. Det här på grund av att spelarna ännu inte kommit överens med Svenska Fotbollförbundet om något nytt avtal.

Nyheten toppade kvällstidningarna, DN, SvD, Ekot och flera andra medier och SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand hade nog knappast räknat med att han skulle stå på San Siro och svara på frågor om detta dagen innan den viktiga matchen mot Italien.

På Janne Anderssons presskonferens ställde Aftonbladet en fråga om det här till förbundskapten Andersson och lagkapten Andreas Granqvist. Då bröt presschef Niklas Bodell in och sa att det inte blir något svar på frågan på grund av att fokus ligger på matchen mot Italien.

Två minuter senare stod landslagschefen Lasse Richt och stirrade argt på oss i media. Jag frågade vad det var frågan om och fick svaret att frågan om damlandslaget var respektlös och inte relevant.

Richt var så jäkla arg så jag plockade upp telefonen och spelade in och frågade varför denna ilska:

– Det är respektlöst från den som startat det här. Jag är upprörd. Att gå ut med det här dagen innan vår viktigaste match… Det är inte okej.

– Jag hoppas att det här bara handlar om att de inte tänkte på det. Jag hoppas det.

Är inte frågan på presskonferensen relevant då?
– Nej, inte på en internationell presskonferens där vi pratar om vår match. Då är det inte relevant.

Har spelarna reagerat?
– Det är klart att allt kommenteras och allt blir det en diskussion om, även en sådan här fråga.

Stör det här er?
– Jag hoppas inte det. Om det stör mig så räcker det.

Presschef Bodell stod bredvid under hela intervjun och det såg hela tiden ut som att han hoppades att Richt skulle avsluta och gå därifrån.

Det kan jag förstå.

Först och främst: Heja damlandslaget, och det är en självklarhet att spelarna ska känna sig respekterade för sitt arbete. Och det är helt oväsentligt när Caroline Seger eller någon av hennes lagkamrater svarar på frågor och berättar om detta. Ingen borde bry sig om det är dagen innan eller dagen efter herrarnas match mot Italien.

Sedan var Aftonbladets fråga i allra högsta grad relevant och det var bra känsla att inte ställa den tidigt på presskonferensen utan att vänta till vi i media bara hade två frågor kvar.

Det är verkligen inte upp till landslaget eller SvFF att bestämma vilka frågor från media som är relevanta eller inte. Blir så trött på att fotbollsfolk oftast vill ha frågor om 4-4-2, vad man tror om domaren och andra trötta frågor, och sedan blir stötta när man får frågor som inte är väntade.

Det som borde varit en enkel fråga att svara på för herrlandslagets förbundskapten och lagkapten gjorde i stället att landslagschefen tappade det och fick sig själv att se oskön ut. Det var ingen bra bollkänsla när det enda det handlar om är att damlandslaget kämpar för att bli respekterade.

Nu hoppas vi att SvFF gör allt i sin makt för att komma överens med damlandslaget.

***

Det ska ju spelas en match i Milano där vi befinner oss. Sverige leder med 1-0 efter en bra prestation på Friends Arena.

Segern gjorde att Sverige med Janne Andersson som förbundskapten är obesegrat på hemmaplan och har tagit fina segrar mot Italien och Frankrike samt spelat oavgjort mot Holland.

Hur har Sverige varit på bortaplan då?

Under Anderssons tid som förbundskapten har det i tävlingslandskamper gått så här:

Luxemburg-Sverige 0-1
Frankrike-Sverige 2-1
Bulgarien-Sverige 3-2
Vitryssland-Sverige 0-4
Holland-Sverige 2-0

Tre förluster och två segrar. Målskillnad 8-7.

Italien med Ventura som förbundskapten hade inför mötet med Sverige ett facit på bortaplan: Fyra segrar (uddamål mot Albanien och Makedonien där man avgjorde i den 92 minuten) och en förlust (0-3 mot Spanien), med målskillnaden 11-6.

Venturas hemmafacit i tävlingsmatcher:

Italien-Spanien 1-1
Italien-Albanien 2-0
Italien-Liechtenstein 5-0
Italien-Israel 1-0
Italien-Makedonien 1-1

Tre segrar och två oavgjorda. Målskillnad 10-2.

Så det är ganska tydligt att både Sverige och Italien är som bäst på hemmaplan.

***

Fick loss den svenska startelvan sent i går. Fick precis innan landslagets träning höra att Albin Ekdal inte kunde köra, och någon timme senare att det som väntat blir Jakob Johansson som ersätter och även att Mikael Lustig går in som högerback i stället för Emil Krafth.

Det blir en utmaningen att överleva första 25 minuterna på San Siro. För då kommer det vara ett tryck. Klarar Sverige av det är det klart att hemmafansen, som redan är ganska negativa, kan vända sig mot sitt lag.

Det blir även en utmaning att klara sig utan Albin Ekdal. Ekdal var en av planens bästa spelare på Friends och framför allt hans fina förmåga att klara av att spela sig ur motståndarnas första press hade varit bra att ha på San Siro.

Men Jakob Johansson har gjort bra landskamper, som mot Frankrike på bortaplan och inhoppet mot Italien, så det är bara att hoppas på en ny fin insats.

Sebastian Larsson måste göra ett lika bra jobb som senast, Ola Toivonen måste ta skitjobbet igen och bana väg för sina lagkamrater, Emil Forsberg vara den som som vågar visa mod och hålla i bollen och driva på framåt, och bakåt vill vi se Andreas Granqvist och Victor Nilsson Lindelöf ligga steget före och vara rejäla.

Det brukar vara laget och inte bara en individ som kliver fram när Sverige har gjort bra matcher under Janne Andersson. Så måste det vara i dag också.

***

Tog en löprunda vid San Siro tillsammans med nya kollegan Frida Nordstrand. Det var lugnet före stormen och det började riggas upp med souvenirer och annat. Gillar arenan som är otroligt mäktig och hård.

***

Minns när Sverige slog ut Danmark i EM-playoff och spelarna direkt efter slutsignal började håna media som hade tvivlat på landslaget. Då var Sverige underdog.

Landslaget har haft en tendens att lyfta när folk har tvivlat.

Nu är det dock positivt runt Sverige och negativt runt Italien. Bara att hoppas att det inte betyder något.

Andreas Sundberg

Rosenberg bäst och viktigast - mina röster i Allsvenskans Stora Pris

När AIK värvade bort sig blev det en enmansshow.
Malmö FF joggade hem allsvenskan 2017 och deras dominans under de senaste åren imponerar stort.
En stor anledning är Markus Rosenberg. 
I år var han seriens bäste anfallare och den spelaren som betydde mest för sitt lag.

Den 3 februari 2014 återvände Markus Rosenberg till Malmö FF. Efter det har han fört klubben till tre SM-guld, två gruppspel i Champions League och bidragit till en jäkla massa miljoner in på banken.

Andra allsvenska klubbar drömmer om att deras förra stjärnor, som nu är ute i världen, ska återvända.

Markus Rosenberg återvände och han gjorde det trots att han utan några problem hade kunnat stanna kvar utomlands och tjäna betydligt mer pengar.

Jag beundrar det väldigt mycket.

Enligt mig var Rosenberg allsvenskans bästa anfallare den här säsongen och även den spelaren som betydde mest för sitt lag.

När Markus Rosenberg är bra då är Malmö FF bra. Inte nog med att han själv är bra, han gör även sina lagkamrater bättre.

Rosenberg har startat i 20 matcher den här säsongen. Facit: 15 segrar, 3 oavgjorda och 2 förluster.

Utan Rosenberg från start har MFF fyra segrar (Sirius, Kalmar, Häcken, J Södra), fyra oavgjorda (Östersund, Sirius, Hammarby, Kalmar) och en förlust (AFC).

När MFF spelar match och Markus Rosenberg leder sitt lag ut på planen, redan där sätts nivån. Bröstet utåt, kaxigheten och självsäkerheten som förmedlar att hans lag är störst och bäst och kommer att vinna den här matchen.

Ingen annan är i närheten av den attityden.

Och en annan sak som har imponerat är inställningen och jobbet i defensiven, till exempel har det varit ganska många defensiva hörnor som anfallaren har nickat bort.

Som årets anfallare gör Rosenberg upp med Saman Ghoddos.

Rosenberg har gjort sju mål och fyra assist på 20 starter.

Ghoddos åtta mål och fyra assist på 20 starter.

Ghoddos vår var inte vass utan han kom igång i mitten av säsongen och hösten i allsvenskan och framför allt i Europa har varit väldigt bra.

Ser man till helheten och med guldet så har Rosenberg i mitt tycke varit bättre och därför placerade jag honom högst upp i kategorin årets anfallare i Allsvenskans Stora Pris.

Valde Issam Jebali som trea, Paulinho fyra och Mohamed Buya Turay femma.

Det är inte bara Markus Rosenberg som har varit vass i Malmö FF. En annan som utmärkt sig och som varit allsvenskans bäste mittfältare är Anders Christiansen.

Mittfältare var den tuffaste kategorin att slå sig in på topp fem. Efter Christiansen var mina val: Ken Sema, Fouad Bachirou, Niclas Eliasson och Kim Källström.

Tufft att lämna spelare som Magnus Eriksson, Brwa Nouri och Simon Lundevall utanför.

Man kan ju diskutera om Eliasson med en halv säsong ska vara med men tycker att om man dominerade så som han gjorde under våren (13 poäng på 17 matcher) så är det svårt att hålla honom utanför.

Årets bästa försvarare är Rasmus Lindgren. Häckens lagkapten har styrt upp försvaret för laget som förra säsongen hade stora problem med defensiven.

Rasmus Lindgren är i en egen allsvensk klass bland försvarsspelarna när det kommer till spel med bollen, och spelförståelsen är det inte heller många som kan mäta sig med.

Lindgren känns som en av allsvenskans mest underskattade spelare, är övertygad om att han hade fått mycket mer kredd om han hade spelat i något av lagen från Stockholm, MFF eller IFK Göteborg.

På plats två till fem var det tuffare.

Mina val föll på Sotirios Papagiannopoulos, Anton Tinnerholm, Jacob Une Larsson och Eric Larsson.

Det är lurigt med Östersund där flera spelare har växlat upp och varit väldigt bra i Europa League, som Tom Pettersson. Men ser man till hela den allsvenska säsongen håller jag Papagiannopoulos lite högre.

Per Karlsson och Nils-Eric Johansson var också bra 2017 men hamnar utanför topp fem.

Tycker att Andreas Isaksson varit bäst av målvakterna och att Johan Wiland är tätt efter.

Därefter: Pontus Dahlberg, Michael Langer och Peter Abrahamsson.

Årets tränare: Graham Potter följd av Magnus Pehrsson, Mikael Stahre, Özcan Melkemichel och Rikard Norling.

Gillar att Melkemichel fått ut mycket av många och att Stahre fått ordning på Häckens defensiv och utmanar om Europa trots att Alexander Farnerud och Alhassan Kamara gick sönder under säsongen.

Norling fick ordning på det till slut, men vårsäsongen var för dålig. AIK:s tränare hade det tufft med klubbens svaga värvningar i Stipe Vrdoljak och Sulejman Krpic.

Under hösten var materialet bättre och Norling kunde trycka upp sina ytterbackar och sluta spela med fem försvarare.

Årets nykomling: Pontus Dahlberg före Felix Beijmo, Kristoffer Olsson, Simon Olsson och Curtis Edwards.

Daleho Irandust har också varit en ny och trevlig bekantskap i allsvenskan och hade man bara gått på vissa matcher (herregud vad bra han var i hemmamatchen mot IFK Göteborg) så hade han fått plats på topp fem. Men helheten (femton starter, två mål och fem assist), nja. Han har inte varit given i startelvan. Han kunde kanske ha kommit med i stället för Edwards men inte högre än så.

Allsvenskans viktigaste spelare är alltid svårt men tycker som jag skrev tidigare att Markus Rosenberg har varit det.

Kim Källströms betydelse för Djurgården har varit extrem. Hade Hammarby hängt kvar utan Björn Paulsen? Det är inte helt säkert.

Där är topp tre.

Som fyra och femma: Rasmus Lindgren och Anders Christiansen.

Andreas Sundberg

Tack för all respons efter Kalla fakta

Det måste ha varit otroligt konstigt för de svenska spelarna att gå in till matchen mot Holland. Klart att det måste vara svårt att spela så som man brukar när man vet att man har en 6-0-ledning. Det var tydligt.

Inför matchen pratade de svenska spelarna och ledarna om att man skulle gå för seger. Ändå maskades det från minut ett och man stannade kvar med bra huvudspelare på fasta situationer. Ingen kyla med bollen utan oftast panik och slå långa chansbollar.

Tycker att Sebastian Larsson var bäst i Sverige. Framför allt hans första 25 minuter var väldigt bra. Då var “Seb” överallt, var tuff, vann dueller och bra i passningsspelet.

***

Arjen Robben, vilken spelare! Han dominerade, gjorde båda målen och det var fint att se hyllningarna efter hans sista landskamp.

***

Play off mot antingen Danmark, Italien, Schweiz eller Kroatien. Känslan är att Danmark är sämst men med tanke på derby och revansch lär Sverige vara den motståndaren man taggar till mest mot. Sedan Kroatien som nyligen spelade oavgjort mot Finland. Bäst av lagen känns Italien och Schweiz.

***

Roligt att vara tillbaka på Fotbollskanalen efter en tid på Kalla fakta, som också var kul.

Vill tacka för fina ord efter programmet som sändes för en vecka sedan och som ni hittar här.

Kul att många har pratat och skrivit om programmet.

Poddar som Lundh, Offside, Tutto Balutto, 3fem2, Dampsnack och Trea på bollen har pratat om avsnittet.

Utländsk media som engelska The Times har skrivit om Kalla fakta och det har varit artiklar, krönikor och snack i DN, Resumé, Journalisten, Svenska Dagbladet, GP, Fotbollskanalen, Radiosporten, Expressen och Aftonbladet, och extra kul när min tidning Bohusläningen ringde upp och gjorde en artikel.

Också kul att spelare och fotbollsfolk har hört av sig.

Det finns en del nyhetsarbete kvar att göra efter programmet, bland annat Sirius tvist med Soccer Soldier efter Kingsley Sarfos övergång till Malmö FF. Soccer Soldiers juridiska ombud är Martin Klette (som ju också är agent till Albin Ekdal).

Återstår att se vem som får rätt men spontant känns det tveksamt av Sirius att flera personer vid flera tillfällen har försökt att få ner Soccer Soldiers procent på Sarfo (sista gången var precis innan affären till MFF).

Procenten på 50 procent är så klart mycket men varför skrev man då det avtalet, försökte förhandla ner till att nu efter övergången plötsligt hävda att det är ogiltigt och att Soccer Soldier ska bli helt utan pengar?

Och varför så mycket hemlighetsmakeri och dåligt minne när Sirius påstår att man inte kommer ihåg att man mejlat Soccer Soldier om att sänka procenten?

Så tvisten är ett jobb som ska göras. Sedan ska allsvenskan avgöras och Sverige ska spela om en VM-plats. En kul höst väntar.

 

Andreas Sundberg

Granskningen igång - nya uppgifter om rekordförsäljningen av Isak

I dag startade vår granskning (granskningen kommer ju pågå även efter måndagens Kalla fakta-program). 10:30 drog det igång med klippet där Kingsley Sarfo kör bil utan körkort. Vi var på plats vid Swedbank Stadion ett par gånger och såg när han körde sin bil.

MFF gick ut och sa att Sarfo har ett utländskt körkort, något som, enligt Marie Strand, inte stämmer. När Kingsley Sarfo kom till Sverige 2013 bodde han hemma hos Marie Strand fram till han flyttade till Sirius och Uppsala. Och det är med Marie Strand som Sarfo övningskör med.

Innan Sarfo köpte sin bil hyrde hans agent en bil till honom. När vi frågade MFF-stjärnan om det sa han att det stämmer men att han haft en chaufför.

På måndag sänds Kalla fakta-programmet som heter: Fotbollssyndikatet. Agenter, spelarkapningar, rekordaffärer, matchfixning och annat är med i programmet.

Nu är nyhetsarbetet igång och det kommer mer. Mycket mer.

Under söndagen kommer det fler nyheter. Bland annat nya uppgifter om Alexander Isaks rekordaffär. Här på Fotbollskanalen kommer ni hela tiden kunna ta del av de senaste nyheterna och uppdateringarna.

Tips på saker i ämnet tas gärna emot på:

Twitter: @A_Sundberg

Mejl: andreas.sundberg@tv4.se

Andreas Sundberg

Stor granskning på gång

Det var ett tag sedan bloggen uppdaterades. Anledningen är att jag under sommarens transferfönster lånades ut till Kalla fakta.

På måndag är det dags att visa upp resultatet. Då publiceras vår granskning av Fotbollssyndikatet. Agenter, spelarkapningar, rekordaffärer, matchfixning och annat är med i programmet. Kalla fakta nu på måndag, TV4 klockan 20.00.

Men redan på lördag drar vi igång nyhetsrapporteringen.

Här på Fotbollskanalen kommer ni hela tiden att kunna ta del av de senaste nyheterna och uppdateringarna.

Tips på saker i ämnet tas gärna emot på:

Twitter: @A_Sundberg

Mejl: andreas.sundberg@tv4.se

Andreas Sundberg

Inte orimligt att Ericson fick lämna U21 och trams att inte Isak platsar i P19

Det har alltid varit lika kul att följa och bevaka U21-landslaget. EM 2009 i Sverige, 2015 i Tjeckien och i år i Polen. Det är ett kul jobb.

Den här gången blev det en rivstart. Vi flög till Warszawa och tog bil 20 mil ner till Lublin. Efter bara en dag blev det bil tillbaka till Warszawa och flyg till Manchester med målet att få tag på Victor Nilsson Lindelöf.

Landade vid midnatt, upp tidigt dagen efter och taxi till träningsanläggningen vid Carrington. En bild när han kom dit. Sedan till hotell i centrala Manchester och några timmar senare fick vi som första media en intervju med Lindelöf som Man United-spelare.

Fyra timmars sömn på hotell vid flygplatsen i Manchester innan flyg tillbaka till Warszawa och bil den här gången till Kielce.

Sedan fokus på U21-landslaget.

Presschefen Staffan Stjernholm var som alltid en klippa och fixade det mesta för oss i media. Har nog aldrig varit så att han inte har uppfyllt någons önskemål, i alla fall inte från oss på TV4 och Fotbollskanalen.

Det är många saker jag gillar med att arbeta med talanger. En del spelare är blyga och inte vana vid att bli punktmarkerade av Fotbollskanalen, Aftonbladet, Expressen, DN, TT, SVT med mera, andra är helt tvärtom och tar för sig ordentligt.

Ofta brukar U21-spelare tycka att det är kul med uppmärksamheten och att göra media. I år var nog första gången jag var med om att någon från U21 tyckte att det sög med media och det var Pawel Cibicki.

2015 blev det guld och prestationen imponerade. Tittar man på spelare för spelare så var det kanske inte superkonstigt att det gick bra? I dag tillhör spelarna Manchester United, Werder Bremen, Besiktas, Hellas Verona, Genoa, Celta Vigo, Anderlecht, Mainz, Eintracht Frankfurt med mera.

Men givetvis var det väldigt starkt att ta guld och det kan ingen ta ifrån Håkan Ericson och spelarna. Resultatmässigt gjorde Ericson ett bra jobb som förbundskapten och då blev det så klart kontroversiellt när han inte fick vara kvar. Men det var inte orimligt att det inte blev en förlängning.

Ericson fick jobbet som förbundskapten mycket tack vare ett visst stöd från Erik Hamrén som ville se ett tajt samarbete mellan U21-landslaget och A-landslaget.

Hamrén och Ericson var kurskamrater på GIH i mitten av 1980-talet och har jobbade ihop i Vasalund.

Hamrén lyfte till och med upp Ericson i A-landslaget och han ingick i ledarstaben under EM och även på januariturnéerna.

När Hamrén slutade var det inte konstigt att Janne Andersson ville ha in en U21-tränare som han har förtroende för. Ericson fick till exempel inte vara med på Anderssons första januariturné.

Sex år på posten är ett tag och om förbundet dessutom beslutar sig för hur man ska göra i landslaget, hur man ska arbeta, och en kanske inte gör på samma sätt så blir det problematiskt. Som Ericson själv sa på fredagens presskonferens efter EM-uttåget: ”Jag har nog inte varit tillräckligt politisk.”

Fotbollskanalen har skrivit att SvFF inte ville ha kvar Håkan Ericson för att man inte gillade att han så tydligt jagade jobbet som förbundskapten för A-landslaget när Erik Hamrén slutade och att han gick ut öppet och berättade om sin besvikelse kring nobben. Dessutom ogillade man hans kopplingar till en agent. Ericson kritiserades även för hans användande av icke-evidensbaserade metoder för mental träning. Just biten med HRV-träning är långt ifrån så som SvFF vill arbeta.

I U21 har en hel del spelare som fick mycket speltid hyllat Ericson. Och efter guld 2015 och ett väldigt bra kval till årets EM blev det som sagt kontroversiellt när han inte fick vara kvar.

Ser man till EM 2017 så går det inte att komma runt att Ericson inte tog ut den bästa truppen. Står till exempel fast vid att Simon Gustafson är tillräckligt bra för att ta en plats i ett ungdomslandslag. Det håller inte att motivera beslutet med lite speltid när man sedan tar ut ett helt gäng spelare som inte heller platsar i sina klubblag och när vissa till och med har svårt att få en plats på bänken.

Erdal Rakip hade passat som handen i handsken på Simon Tibblings plats i den avgörande matchen mot Slovakien. Ericson tycker om att spela med yttrar som behärskar och tycker om att dra sig inåt och hjälpa de centrala mittfältarna. Men Rakip fick inte plats i truppen. Nu blev det pannkaka. På den ena kanten hängde inte Kerim Mrabti med och på den andra fick Alexander Fransson flytta in centralt efter 21 minuter för att Ericson då förstod att han behövde ha sin bästa centrala spela där mot ett starkt motstånd som körde över Sverige. Då åkte Melker Hallberg ut på en vänsterkant. På bänken satt Niclas Eliasson och tittade på.

Just det här med hur förbundskaptener motiverar laguttagningar känns osynkat i Svff.

Läste i DN att Claes Eriksson sagt att Alexander Isak inte platsar i P19-landslaget för att han inte har spelat i Dortmunds A-lag. Men Joel Asoro som spelar i Sunderlands U23-lag, Amin Affane som har gjort sex matcher i AIK, Muamer Tankovic som knappt har suttit på bänken i AZ och Carlos Strandberg som inte har spelat på tre månader (senaste starten för fyra månader sedan) kom alla med i U21-landslagets EM-trupp.

Det går inte ihop och det är osynkat.

I A-landslaget har till exempel Kristoffer Nordfeldt, Jimmy Durmaz och andra som har haft svårt att få speltid i sina klubbar kommit med. För att ta ett annat exempel.

Är man bäst ska man vara med. Klart att Alexander Isak platsar i ett nittonårslag där konkurrenterna spelar i superettan och heter Isac Lidberg, Viktor Gyökeres, Max Svensson med mera.

Om man vill motivera petningar med lite speltid i klubblaget, måla då inte in dig i ett hörn och ta med andra spelare som inte får spela i sina klubbar.

Tillbaka till U21-EM. Tyvärr blev det inget slutspel den här gången. Det blev för många individuella misstag som straffade sig.

Linus Wahlqvist straffmiss i slutet mot England, Filip Dagerstål som drog på sig en straff i sista minuten mot Polen och innan det hängde inte Dagerstål och Adam Lundqvist med vid 0-1.

Med tanke på hur svårt det har varit att besegra Sveriges U21-landslag var det förvånande att man blev så fullkomligt avklädda mot Slovakien.

Det är lätt att vara efterklok men hade gärna sett att man hade varit bättre på att förändra formation i vissa lägen.

Som när man ledde med 2-1 mot Polen, var tillbakatryckta och det hängde en kvittering i luften. Då borde man ha offrat en anfallare och antingen tagit in en mittback eller defensiv mittfältare för att stänga igen.

Eller i början mot Slovakien när alla såg vad som var på väg att hända. Slovakien var väldigt bra, det borde Sverige haft koll på efter att ha scoutat laget. Och flera svenska spelare var slitna. Kristoffer Olsson och Melker Hallberg blev helt överkörda på mitten och borde därför fått hjälp av en till.

I årets EM i Polen var Simon Tibbling, Alexander Fransson och Jacob Une Larsson bäst.

Förväntade mig mer av Linus Wahlqvist, Kristoffer Olsson, Pawel Cibicki och Carlos Strandberg.

Tyvärr saknades det karaktärer 2017. Det gjorde det inte 2015. Och i år var det tydliga grupperingar i laget och det var inte positivt, något även Radiosportens Håkan Mild var inne på när vi gjorde Fotbollskanalen On Tour.

Nu tar vi nya tag. Snart drar allsvenskan igång och det lär hända en hel del i transferfönstret. Malmö FF och IFK Göteborg har en hel drös med spelare som har utgående kontrakt och kan AIK träffa rätt med anfallare den här gången?

Hoppas att svenska lag kvalar in i Champions League och Europa League. CL i Malmö igen hade varit magiskt. Sedan hoppas vi också på fortsatta framgångar för A-landslaget när VM-kvalet drar igång i höst igen.

Andreas Sundberg

Anmärkningsvärd och vågad laguttagning av Ericson

LUBLIN. Ödesmatch. Sverige måste vinna för att kunna ta sig vidare. Då gör Håkan Ericson tre förändringar i startelvan där en är ofrivillig.

Fick efter Sveriges stängda träning i går rapporter om att Niclas Eliasson och Kerim Mrabti turades om att spela på skadade Simon Tibblings plats på mittfältet. Alltså inte Muamer Tankovic som ofta startade i kvalet och även i genrepet, och som hoppade in och ersatte Tibbling både mot England och mot Polen.

Valet föll alltså på Mrabti.

Oväntat med tanke på att Eliasson hade en mycket bättre vår i allsvenskan än Mrabti.

Tror att Håkan Ericson tänker så här:

Eliasson passar bättre på vänsterkanten så om man skulle ha tagit in honom hade man fått flytta över Alexander Fransson till höger.

Det hade ju inte varit konstigt om det inte vore för att det nu blir en förändring på vänsterbacken där Egzon Binaku kommer in. Där är nog Ericson lite osäker och då värderas Franssons defensiv högre än Eliassons.

Att Adam Lundqvist får sätta sig på bänken är inte jättekonstigt. När Pa Konate, som var förstavalet, skadade sig hade Ericson ett läge med Lundqvist, som gjorde några starter i början på kvalet men som inte spelade i slutet, mot Binaku, som gjorde en stark vår i allsvenskan. Inte helt givet för förbundskaptenen. Han valde Lundqvist. Insatsen mot England var inte bra och framför allt i den första halvleken hade han svårt att hänga med. Mot Polen kom han helt fel vid det första baklängesmålet.

En annan som var olycklig mot Polen var Filip Dagerstål och nu petas han också vilket gör att det blir två förändringar i backlinjen. Det är anmärkningsvärt och vågat.

I Franz Brorsson får man en helt annan spelartyp. Han är bra på att försvara sitt straffområde och mål. Stor, stark och resolut. Dock inte lika bra med fötterna som Dagerstål.

***

Precis innan vi avslöjade startelvan träffade jag och kollega Forsstedt Radiosportens expert Håkan Mild. Vi gjorde Fotbollskanalen On Tour och pratade om U21-landslagets turnering så här långt.

Mild var inne på samma sak som jag också har lagt märke till, att det är tydliga grupperingar i truppen. Vi pratade om det och om hur det såg ut på onsdagens stängda träning. Mild blev väldigt förvånad när han fick höra att både Adam Lundqvist och Filip Dagerstål riskerade att petas. Två förändringar i backlinjen är anmärkningsvärt.

Dessutom vilken spelare Mild tycker är bäst i U21-landslaget.

***

Se upp för Stanislav Lobotka. Innan onsdagens träning tokhyllades Lobotka av spionen Reine Almqvist. Håkan Mild tror att det kan ha varit ett taktiskt spel för att väcka de svenska spelarna.

Träffade Anton Cajtoft som har gjort två bra matcher i EM. Han berättade om kampen tillbaka efter sin korsbandsskada och att han låtsades spela fotboll. 

Andreas Sundberg

Unnar Tibbling framgång och Brorsson borde kommit in

Det blev en tung avslutning på kvällen. Ett sent mål av Polen på straff gjorde att matchen slutade 2-2 och nu blir det svårt att ta sig vidare. Mest ledsen efter matchen var Simon Tibbling som skadade foten i den andra halvleken och tvingades byta, och som efteråt haltade runt med en lindad fot. Det såg ut som att Tibbling skulle börja gråta vilken sekund som helst. ”Ett av de jobbigaste ögonblicken i mitt liv”, sa han.

Simon Tibbling är verkligen en spelare som jag unnar framgång. Har genom åren stött på många som älskar att spela fotboll och som är helt inne i det men intrycket och känslan jag har fått varje gång jag har träffat Tibbling är att han nog älskar det lite mer än alla andra.

Har ni sett bilden på Tibblings gamla pojkrum? Visste ni att han hade 15 bollar, en balansplatta, en Dif-klocka och en skivstång med massa vikter i det rummet?
Det var för tre år sedan.

Visste ni att Tibbling fick trixningsförbud av sin mamma när han var elva år? Hon tyckte att han kunde göra något annat än att bara kicka boll.

– Det var ett tag där som det var ganska mycket. Jag kickade med bollar överallt. Man tyckte att det blev för mycket och att jag skulle göra något annat också. Föräldrar, tränare och kompisar bromsade mig, sa han när jag träffade honom och gjorde den här artikeln i mars 2014.
Blev berörd av att Tibbling var så himla ledsen efter gårdagens match. ”Ett av de jobbigaste ögonblicken i mitt liv.” En U21-match, liksom. Där det blev 2-2 i EM mot värdnationen Polen och där han själv gjorde en bra insats.

Hoppas att mittfältaren kommer tillbaka snabbt och snart kan spela fotboll igen. Men om det är en jobbig skada som håller honom borta ett tag är jag säker på att han kommer att komma tillbaka starkare än någonsin. Man kan ju ändå träna andra saker.

Matchen då.

Svag start på matchen av Sverige. Scouten Roger Sandberg hade varnat för att Polen skulle vara bra och ösa på för fullt i början. Så blev det. Sex minuter tog det innan Adam Lundqvist och Filip Dagerstål köpte korv och så var det 1-0.

Sedan växte Sverige. Mycket tack vare mittfältarna Kristoffer Olsson, Alexander Fransson och Simon Tibbling. Trion tog tag i det och gav Sverige ett övertag. Olssons passningsspel, Franssons lugn och klokhet och Tibblings vilja och driv banade väg för sitt lag och gjorde att Polen trycktes ner mer och mer ju längre halvleken gick.

1-1-målet var fint. Kristoffer Olsson med en smart och rak passning till Fransson som vände upp och la upp för Carlos Strandbergs kvittering.

Och innan halvtid slog Olsson en fin hörna som Sveriges bäste försvarare Jacob Une Larsson nickade in i mål.

Halvtid. Vad bra det såg ut. Krakow. Slutspel. Så kändes det.

Men i stället för att spela enkelt, smart, bestämt, och aggressivt så var det ett Sverige som i den andra halvleken slarvade och var ängsligt.

Kristoffer Olsson som var så fin i passningsspelet i första halvlek slog plötsligt bort enkla bollar och slarvade på tok för mycket. Man väntar på att han ska klara av att dominera och hålla en hög nivå under längre perioder. Nu är det för mycket upp och ner, likt en juniorspelare. Tyvärr. För när det fungerar så är det riktigt bra. Förutsättningar och kapacitet finns så det är bara att hoppas att han kan ta det där steget. Klarar han av det så kommer han att knacka på dörren till A-landslaget.

När Olsson gick ner sig fick försvararna ännu större problem och även Melker Hallberg och deras brister blev ännu tydligare.

De individuella prestationerna i defensiven var dåliga under stora delar av matchen. Filip Dagerstål gick inte att känna igen från insatsen mot England. Adam Lundqvist gjorde ännu en svag insats och ligger nog pyrt till mot Slovakien. Linus Wahlqvist gjorde också en blek prestation.

Polen tryckte på i andra halvlek. Sverige kämpade för sitt liv. Simon Tibbling skadade sig och då tappade laget ännu mer.

Om försvarsspelet inte fungerar och man ska försvara en 2-1-ledning så borde man ändra formation, speciellt med tanke på att Polen var på väg igenom flera gånger.

Franz Brorsson borde ha kommit in. Muamer Tankovic kanske inte borde ha gjort det i läget som var.

Hade gärna sett Brorsson in bredvid Une Larsson och upp med Dagerstål på det centrala mittfältet. Dagerstål hade problem där bak och var det som orsakade straffen i slutet. I IFK Norrköping är han central mittfältare så det hade inte varit en ovan position om han flyttats fram i banan. Dessutom är Brorsson bättre på att försvara sitt straffområde och mål.

Antingen så eller bara ta in Brorsson och köra med tre mittbackar.

Carlos Strandberg fick chansen och visade att han hör hemma i startelvan och det var synd att han inte startade mot England.

Pawel Cibicki försökte och försökte men det hände inte så mycket och han hade svårt att hota och skapa chanser.

Cibicki har inte gjort mål sedan den 8 maj.

På hans tolv senaste matcher har det blivit ett mål.

Han gjorde tre mål på de tre första allsvenska omgångarna. Innan uppehållet blev det fem raka matcher utan något mål och han har inte heller hittat rätt i de två matcherna i U21-EM eller i genrepet mot Danmark. Han måste nog visa mer än så om det ska bli Manchester United. Skämt å sido, det är klart att han måste göra fler poäng om det ska bli en flytt till någon bra klubb i Europa.

Andreas Sundberg

Tankovic vägrade träffa media efter premiären - Eliasson het på träning

Vi har lämnat Kielce och är nu tillbaka i Lublin. Känslan är att Sverige hade problem i 20-25 minuter efter avspark men att man sedan växte in i det och var bättre i slutet av första och i andra halvlek.

Klart att det är bittert att det inte blev tre poäng med tanke på Pawel Cibickis ribbträff och Linus Wahlqvist straff, men ändå helt okej med en poäng i en premiär mot England.

Det var ett steg i rätt riktning om man jämför med genrepet mot Danmark. Några saker imponerade och gav svar på tidigare frågetecken om det finns ledare i laget. Mittbackarna Jacob Une Larsson och Filip Dagerstål var bäst i Sverige. Rejäla i duellspelet och även bra med bollen. Extra starkt av Dagerstål med tanke på att han inte har spelat mittback så mycket utan varit central mittfältare i IFK Norrköping.

Blir mer och mer imponerad av Anton Cajtoft. Han har varit fin på träningarna här i Polen och var gjorde en bra match mot England.

Alexander Fransson visade att han hör hemma i startelvan. Men han borde spela på det centrala mittfältet. Fransson är ingen yttermittfältare men gjorde det ändå bra på den positionen, framför allt i den första halvleken. Sedan blev han trött, säkert på grund av den ovana positionen, och gjorde en del slarviga saker.

På den andra kanten gjorde Simon Tibbling en bra arbetsinsats och sprang, sprang och sprang lite till. Han började matchen med att sätta försvarsspelet och växte sedan mer och mer i det offensiva. Spelade enkelt och var bra på att lösa situationer.

Men om man väljer att spela utan renodlade yttrar som Fransson och Tibbling så krävs det att man har ytterbackar som kan och vågar ta sig framåt. Linus Wahlqvist var bra på det, men Adam Lundqvist var inte lika bra på det.

Lundqvist hade det tufft och blev uppäten av England, speciellt i den första halvleken. Får han en ny chans mot Polen?

Lundqvist, Melker Hallberg och Gustav Engvall klarade inte att komma upp på samma nivå som sina lagkamrater.

Engvall ligger nog pyrt till och jag blir inte förvånad om Carlos Strandberg startar tillsammans med Pawel Cibicki mot Polen.

Strandberg kom in och gjorde ett piggt inhopp. Rimligt att både han och Muamer Tankovic, som startade i genrepet, kom in. Däremot märkligt att Kerim Mrabti gick före Niclas Eliasson. Visst, det kanske berodde på matchbilden men under veckans träningar har Mrabti och Simon Tibbling turats om på högerkanten. Och förstod inte riktigt bytet av Tibbling som växte och växte och hade en bra period precis innan han blev utbytt. Han var kanske helt slut i kroppen?

En spelare kom inte ut till oss i media efter slutsignalen och det var Muamer Tankovic. Han var den enda som petades efter genrepet mot Danmark och var säkert besviken. Nu var han avbytare och då behöver man inte göra media efter match men han var ensam att inte komma ut till oss. Efter lördagens träning är Tankovic dock en av sex som träffar media. De andra är Une Larsson, Olsson, Lundqvist, Hallberg och Engvall.

***

 

Eliasson var riktigt het på lördagens träning och gjorde ett par fina mål.

***

Hann inte se Polens match mot Slovakien men pratade med Johan Arneng som bodde på samma hotell som oss i Kielce och hade sett matchen, han sa att den hade ett högre tempo än Sverige-England.

Polen förlorade med 1-2 och det betyder att båda lagen måste gå för seger. Det blir en tuff uppgift igen. Men tycker att Sverige gjorde en ganska bra match mot England så det blir säkert en jämn match på måndag.

***

Janne Andersson var på lördagens svenska träning. Han var imponerad också över mittbackarna Jacob Une Larsson och Filip Dagerstål. A-landslagets förbundskapten ska vara kvar och se måndagens match mot Polen. Här är intervju med Janne Andersson.

Andreas Sundberg

Senaste tweets

Arkiv