MFF:s magiska uppvisning

Salzburg hade med sig 2-1 till Malmö men skulle ändå ösa på och dominera från den första minuten, sa de själva inför returen. Så blev det inte. För när lagen kom in på planen för uppvärmning, en halvtimme innan avspark, så gick det att se vilka som ville vinna mest. MFF-spelarna rusade ut på planen och såg tokladdade ut. Fansen var inte mycket sämre utan lyfte sitt lag redan där.

Åge Hareide ändrade taktik och valde att köra en holländsk 5-3-2-uppställning. Markus Halsti flyttade ner som mittback tillsammans med Erik Johansson och Filip Helander. Ett otroligt lyckat drag, trion var fantastisk och gjorde inte ett enda misstag under hela matchen.

MFF-tränaren ville att hans lag skulle vara starkt centralt för att förhindra Salzburg från att spela raka uppspel på stjärnan Jonathan Soriano, så som de gjorde så ofta på hemmaplan. Soriano var helt osynlig och hade inte en enda målchans på Swedbank Stadion.

På kanterna gjorde Anton Tinnerholm och Pa Konate förmodligen sina bästa insatser i karriären. Båda stängde igen defensivt och vann de flesta duellerna. Och spelade vårdat och lugnt. Tänk att Tinnerholm spelade i Åtvidaberg i våras och att Konate var utlånad till Öster i superettan. Nu har båda spelat in MFF till Champions Leagues gruppspel.

Hareide tog även in Magnus Eriksson från start och det draget var också väldigt lyckat. Tillsammans med Markus Rosenberg skapade duon oreda i bortalagets försvar.

Malmö FF startade i ett rasande tempo och satte en hög och aggressiv press på Salzburg. Och det tog bara tio minuter innan Rosenberg stod för en fantastisk prestation på mittplan när han lurade två motståndare innan han frispelade Magnus Eriksson. Målvakten Peter Gulacsi rusade ut, Eriksson ramlade och fick straff. Fram klev Rosenberg och satte kyligt 1-0. Drömstart.

Inte nog med det. Åtta minuter senare var det dags för 2-0 – och vilket mål sen. Magnus Eriksson stod med ryggen vänd mot mål, vände upp och lobbade från 35 meter över målvakten. Från början såg det galet ut att ta avslut därifrån, men det fina med målet var att det var meningen.

Malmö FF orkade vara lika aggressivt halvleken ut och gick till vila med ena benet i CL-gruppspel.

Ganska snabbt in i den andra halvleken började MFF tappa sin höga press och lagdelarna sjönk längre och längre ner. Salzburg fick mer boll, men varje gång de närmade sig hemmalagets straffområde så stod Halsti, Johansson och Helander i vägen som en mur.

Ju längre matchen gick blev fler och fler bortaspelare sugna på att anfalla för att spräcka nollan. Det öppnade upp för MFF-kontringar och i den 84:e minuten löpte sig inhopparen Simon Kroon loss, fick ett fint läge att avsluta, men valde osjälviskt att frispela Rosenberg som bara kunde rulla in 3-0. Det gjorde han inte. I stället dribblade han av två motståndare innan han retfullt petade in sitt andra mål vilket betydde säkrat avancemang.

Helsingborg var med i Champions League 2000 och sedan dess har vi räknat och kommit upp till 14 jobbiga år. Men det är slut på det nu. Malmö FF ska spela i världens bästa klubblagsturnering. När domaren blåste av matchen föll spelarna ner på knä. Några grät. Det såg ut som att Rosenberg var en av dem.

Rosenberg gjorde en imponerande insats, både att han la ner ett tungt jobb och löpte mycket så satte han även två mål. Inget snack om att han är den viktiga spelaren som MFF hoppades på när han värvades hem, och med facit i hand kan man konstatera att han var en avgörande faktor för att nå CL-gruppspel.

Tänk att MFF klarade av det som många trodde var omöjligt, trots att man under säsongen har sålt Miiko Albornoz och Pontus Jansson, och att Guillermo Molins och Simon Thern är skadade.

Det var även fint att se att alla spelarna på MFF-bänken utom Zlatan Azinovic började i klubben som pojklagsspelare.

Så, Red Bull Salzburg då?

Den storsatsande klubben hade missat Champions Leagues gruppspel sex gånger. Nu är det sju och frågan är vad som händer med klubben nu. Det har spekulerats i att ägaren kan tänka om nu och lägga större kraft på Red Bull Leipzig.