PIREUS. Sist i Champions League-gruppen och säsongen är slut för Malmö FF.
Men när vi nu summerar 2014 är det bara att lyfta på hatten.
MFF:s år var fantastiskt imponerande.
Malmö FF åkte till Grekland och var tvunget att besegra Olympiakos för att ta sig till slutspel i Europa League. Inte helt enkelt med tanke på den dåliga bortastatistiken man hade med sig i bagaget: Prag: 2-4, Salzburg: 1-2, Juventus: 0-2 och Atletico Madrid: 0-5.
Då hade man alltså Olympiakos kvar.
Markus Rosenberg var den ende MFF-spelaren som hade spelat på den fruktade Karaiskakis Stadion, där både Juventus och Atletico Madrid kammat noll, och inför matchen pratade han om en speciell arena där stämningen är hatisk.
Malmö FF gjorde ett försök. Inför mötet i Malmö sa Åge Haredie att Olympiakos är sämre än Salzburg vilket fick tränaren Michel att gå i taket. MFF vann den matchen med 2-0. Inför mötet i Pireus sa Hareide att under de tre senaste åren har Olympiakos alltid förlorat en hemmamatch i Champions League.
Men den här gången gick inte grekerna in i norrmannens fälla. De hade lärt sin läxa.
I de tidigare bortamatcherna har Malmö FF börjat bra, men mot Olympiakos var inledningen svag. Åge Hareide överraskade med Ricardinho och Anton Tinnerholm på högerkanten för att få stopp på Arthur Masuaku och Pajtim Kasami.
Markus Halsti flyttade ner som mittback och Magnus Eriksson spelade som central mittfältare. Det gjorde att MFF:s defensiv försvagades jämfört med de tidigare matcherna då Halsti och Enoch Kofi Adu har imponerat på mitten och Eriksson på en kant. Nu var Halsti lagets bästa mittback, men mittfältet var inte lika bra och Olympiakos offensive mittfältare Alejandro Dominguez fick ytor och kunde glänsa.
I den 22 minuten missade just Eriksson först en rensning och förlorade sedan en nickduell, andrabollen dök upp vid bortre stolpen och då följde inte Pa Konaté med David Fuster som satte 1-0.
Baklängesmålet blev som en väckarklocka för MFF som lyfte sig och avslutade den första halvleken helt okej. Spelarna vågade hålla i bollen och flytta fram laget. Men resultatet stod sig halvleken ut.
I den andra halvleken gjorde Hareide ett snabbt byte. Ut med vänsterbacken Pa Konaté som gjorde en svag insats – in med offensive Simon Kroon. Det gav utdelning direkt.
Emil Forsberg tog bollen på egen planhalva och satte fart. Mittfältaren löpte i från sina motståndare och tog sig ner till straffområdet innan han slog en perfekt diagonal passning till Kroon som blev helt fri. Kroon hade bara varit på planen i tre minuter när han kyligt bredsidade in kvitteringen. Om Forsberg var het bland utländska klubbar innan matchen så lär värdet ökat en del efter den prestationen.
Malmö skulle trycka på för ett ledningsmål, men i stället small det bakom Robin Olsen. Fyra minuter efter 1-1 fick hemmalagets stjärna Alejandro Dominguez bollen till höger utanför MFF:s straffområde och när Ricardinho inte klev fram så klippte Dominguez till på halvvolley och fick en drömträff. Bollen satt snyggt uppe i Olsens högra kryss.
Men Malmö FF visade mental styrka och hade kraft att forcera in ytterligare en kvittering. I den 81:a minuten slog Anton Tinnerholm ett perfekt inlägg från höger till Markus Rosenberg som placerade in 2-2.
Men återigen hände det som inte fick hända. När MFF skulle trycka på för ett ledningsmål och en plats i Europa League så var det i stället Olympiakos som gjorde 3-2 i den 87:e minuten och av bara farten satte hemmalaget ett till mål. Svagt att släppa in mål två gånger direkt efter att man har kvitterat.
Det centrala mittfältet fungerade inte och i backlinjen gjorde Filip Helander, som tidigare har varit väldigt bra, en svag insats tillsammans med Pa Konaté.
Malmö FF förlorade med 4-2, slutade sist i gruppen på tre poäng och kan nu åka på semester. Men när vi summerar 2014 är det bara att konstatera att MFF har gjort ett fantastiskt imponerande år.
Efter att ha slagit ut Red Bull Salzburg blev Malmö FF det första svenska laget på 14 år som tog sig till Champions League. Där blev det seger hemma mot Olympiakos och på Swedbank Stadion skakade man även om Atletico Madrid och spelade hyfsat jämnt med Juventus. Dessutom blev MFF det första laget sedan Djurgården 2003 som försvarade ett SM-guld. Och båda framgångarna kom alltså under samma år.
Extra imponerande med tanke på att tränaren Åge Hareide, sportchefen Daniel Andersson och vd:n Niclas Carlnén kom in som nya på sina positioner och att laget under året tappade Pontus Jansson och Miiko Albornoz, samt att Guillermo Molins skadade sig och bara var med i elva omgångar. Dessutom flyttade viktiga duon Jiloan Hamad och Johan Dahlin inför säsongen.
Framgångarna gjorde att Emil Forsberg, Erik Johansson och Filip Helander var med i landslagets EM-kvaltrupp, och när januaritruppen togs ut fanns sju MFF-spelare med plus ett nyförvärv (och en som reserv) – om Markus Rosenberg hade tackat ja och Guillermo Molins varit frisk så hade det varit två till. Det är en dominans vi inte har sett i svensk fotboll på många år.