Kuhn var inte redo att leda en stor klubb

SM-guld under sitt första år i Malmö FF. Ändå har Allan Kuhn fått sparken. Vi tar allt från början och backar bandet.

Det var oväntat när Malmö FF valde Allan Kuhn som tränare. En ganska oprövad huvudtränare till Sveriges bästa klubb. Men sportchefen Daniel Andersson var säker och sa så här den 8 januari:

”Vi har tittat på vad som är bäst för Malmö FF och då tycker vi att han stämmer väldigt bra in. Han har en ledarfilosofi som kommer att vara väldigt bra för oss. Han kommer att utveckla vår stab och göra dem bättre och han kommer att utveckla våra spelare och gör dem bättre. Sedan har han en spelfilosofi som stämmer väldigt bra överens med hur Malmö FF vill spela fotboll. Allan Kuhn är rätt.”

Tio månader senare låter det så här:

”Allan Kuhn har en varm personlighet, en stor fotbollskunskap och tog vårt nittonde SM-guld. Nu är vår bedömning att vi behöver ett annat ledarskap för att ta fortsatta kliv mot en ny nivå för Malmö FF.”

Vad hände?

De flesta tippade att Malmö FF skulle ta SM-guld och det var inte konstigt med tanke på den ekonomiska sits klubben hamnat i efter två raka år i Champions Leagues gruppspel vilket gjort att man har kunnat värva i en egen allsvensk liga med spetsspelare som Anders Christiansen och Vidar Örn Kjartansson – och lägg där till hungern efter revansch efter femteplatsen man slutade på året innan.

Allan Kuhn var social och trevlig och kom in med en tanke och förhoppning om att vara bollförande och spela allsvenskans bästa fotboll. Han försökte men fick en jobbig start och efter 1-2-förlusten i derbyt mot Helsingborg i den åttonde omgången blev det press på tränaren.

Det hände något där och då. Kuhn kändes mer stressad. Gick ifrån lite av sitt tänk och lät bland annat Enoch Kofi Adu göra sin första start för säsongen. I många matcher skrek han, gestikulerade och manade på i 90 minuter och det behöver inte alltid vara fel men att berätta för Markus Rosenberg hur han ska pressa och passa, då blir det för mycket. Dessutom påverkades han av media.

Men MFF ryckte upp sig. Magnus Wolff Eikrem och Vidar Örn Kjartansson levererade och det är klart att Allan Kuhn ska ha beröm för att han fick ihop det.

Samtidigt var ingen annan klubb i närheten av MFF:s starka ekonomi samt spets och bredd. Eikrem gjorde 19 poäng varav 15 var assist och Kjartansson svarade för 14 mål på 20 matcher. Fantastiska individuella prestationer. Och bakom det hade man en hel hög andra kvalitetsspelare med Markus Rosenberg, Jo Inge Berget, Anders Christiansen, Rasmus Bengtsson, Kari Arnason och Johan Wiland.

Men ändå, om man jämför med hur förra säsongens guldlag vann allsvenskan så var IFK Norrköping ett bättre spelande lag med en tydligare idé och strategi än årets MFF.

Ofta förlitade sig Malmö på individuella prestationer och med det starka materialet man hade så fungerade det bra. Framför allt hade alla lagets stjärnor en förmåga att tända till och leverera mot andra bra lag. Man tog sex poäng mot IFK Norrköping, sex poäng mot IFK Göteborg och fyra poäng mot AIK.

Poängtappen kom i matcher mot sämre lag och där det verkligen behövdes offensiva idéer. Man åkte på förluster på hemmaplan mot Sundsvall och Östersund, på bortaplan mot Jönköping, Djurgården och Helsingborg, samt två oavgjorda matcher mot Kalmar FF. Dessutom förlust mot Häcken i cupfinalen och fyra månader senare ut mot Landskrona. Man föll ihop för många gånger.

Trots att Allan Kuhn tog guld var han inte redo för att leda en så stor klubb som Malmö FF. Han tappade omklädningsrummet och i slutet fick vissa av spelarna agera ledare och samla ihop laget för att fokusera på guldet. Dessutom brydde han sig för mycket om vad media skrev om honom, det påverkade honom för mycket.

Hade ett samtal med Kuhn dagen efter SM-guldet där han la stor vikt vid att han fått för lite beröm i den här bloggen och det kändes inte helt stabilt för att vara en tränare i nyblivet mästarlag. När man sedan hörde att det ryktades om ett tappat omklädningsrum så kändes det som en tidsfråga innan parterna skulle gå skilda vägar.

Nu har det alltså blivit så. Allan Kuhn tog guld under sitt enda år i Malmö FF och det ska han ha beröm för. Men ändå blir det ingen fortsättning. För att kvala in till Champions League krävs det mer.

Spelarrådet med kapten Markus Rosenberg i spetsen ordnade ett möte med vd:n Niclas Carlnén och sa att man inte ville ha kvar sin tränare.

Malmö FF:s ledning får så klart ta på sig att man rekryterade fel och att man valde en tränare som inte var redo. Det var inte Allans fel. Men klubben kan ändå skydda sig med att laget tog guld. Det är ingen panik, kris eller något annat negativt för klubben. Men nu gäller det att hitta rätt. Nu ska laget försvara SM-guldet och försöka att kvala in till Champions League. Man behöver en tränare som kan hantera en grupp med stjärnor, som har pondus, integritet och som är en bra matchcoach.

Det hade varit spännande att se Graham Potter i Malmö FF. Eller Per Mathias Högmo.