På försäsongen spände AIK musklerna med flera tunga värvningar.
Mot Malmö FF bröstade man upp sig – men är ännu inte tillräckligt starkt för att vinna ett tungviktsmöte.
MFF är fortfarande starkare.
“Vi ska i kapp de ljusblåa jävlarna,” sade AIK:s sportchef Björn Wesström i januari och värvade in tunga namn som Tarik Elyounoussi, Nabil Bahoui, Alexander Milosevic, Enoch Kofi Adu och ett par andra spelare.
Men där är man inte ännu.
AIK bröstade upp sig och började bäst i toppmatchen mot Malmö FF. Presspelet var bra och planen att stänga av Fouad Bachirou och Oscar Lewicki och i stället låta Franz Brorsson sköta uppspel var smart.
Tarik Elyounoussi stängde av centrala ytor och Henok Goitom placerade sig gärna vid Brorsson som fick problem. Efter nio minuter fick Brorsson gult kort, tre minuter senare tappade han markering vid 0-1.
Bachirou gjorde kanske ett fel under 94 minuter och det var innan matchens första mål. Mittfältaren tappade boll i en duell med Elyounoussi. Robert Lundström satte en genomskärare till vänster till Nabil Bahoui som hann före Johan Dahlin, och sedan var det en mittbacksuppvisning i hur man inte försvarar.
Lasse Nielsen släppte ytan framför sin målvakt och lyfte konstigt nog upp, och Bahoui smekte in bollen mellan Nielsen och Dahlin. Brorsson tappade Goitom som satte matchens första mål.
AIK spände musklerna, men orkade inte vara tillräckligt stark för att vinna ett tungviktsmöte. Laget har värvat mycket och namnkunnigt, men har ännu inte fått ihop det i en hel match. Så var det även mot Malmö FF.
I slutet av första halvlek tog MFF över och tryckte på.
Mattias Svanberg träffade stolpen, Alexander Jeremejeff försökte och till slut träffade ett av många Eric Larsson-inlägg Goitoms arm och hemmalaget fick en väldigt viktig straff med bara en minut kvar av halvleken. Markus Rosenberg klev fram och kvitterade.
Den första halvleken var intensiv och bra. Den centrala duellen mellan Fouad Bachirou och Oscar Lewicki mot Enoch Kofi Adu och Kristoffer Olsson var sevärd och intressant, och hemmaduon var snäppet vassare. Till höger hade Eric Larsson och Mattias Svanberg övertag på försiktiga Rasmus Lindqvist. Till höger var det en härlig och jämn kamp mellan Robert Lundström mot Arnor Traustason och Behrang Safari.
I halvtid var AIK nöjda med starten, MFF med det sena målet.
AIK var nog även nöjda med starten på den andra halvleken och fick ett drömläge att ta sin första seger i Malmö sedan 1996.
Efter bara 13 minuter av andra halvlek placerade sig Goitom återigen vid Brorsson. MFF-backen tog onödigt tag i motståndarens arm och drog till och fick sitt andra gula kort, och så blev det spel med en man mindre i 35 minuter.
Det blev tryck mot ett straffområde, men inte mot Malmös.
I stället för att ta tag i matchen och trycka på för ett ledningsmål och visa att man är starkast så blev AIK passivt, bekvämt och spelarna såg ut att vara nöjda med en poäng.
MFF med en man mindre tog över och tryckte på för ett ledningsmål och tre poäng.
Lewicki flyttade ner som mittback och styrde upp försvaret. Bachirou var överallt och vann dueller, bollar och ytor. Magnus Pehrsson vill och försökte också och skickade in Carlos Strandberg och Sören Rieks. MFF var bättre än AIK men med en man mindre saknades tillräckligt med spets för att skapa ordentliga målchanser.
När Stefan Johansson blåste av matchen hade han delat ut åtta varningar och ett rött kort i en match mellan mästaren och utmanaren.
Än är inte AIK i kapp “de ljusblåa jävlarna”. Men det har bara gått två omgångar. Malmö FF är fortfarande starkast och bäst i Sverige.