Den ena sidan med Daniel Sundgren och Robin Jansson.
Mötet med Sundgren på AIK:s försäsongsläger i Dubai är fortfarande tydligt. Tyckte synd om honom. Där sprang han runt och fick bara lov att vara med på uppvärmning, men när lagkamraterna sedan skulle göra roligare saker, som att spela på två mål, så fick högerbacken kliva åt sidan och på egen hand köra styrka eller löpning.
Sundgren hade tre månader tidigare åkt akut till sjukhus efter att ha drabbats av akuta andningssvårigheter som senare diagnostiserades med lungemboli, blodpropp i lungorna. Så han fick inte vara i närkontakt med någon på träning. Det var inte ens säkert att han någonsin skulle få spela match igen.
När vi pratade efter en träning, den 1 februari, så kändes det skört och som att han skulle bryta ihop när som helst.
– Det var ju en väldigt kort stund sedan som jag låg inne och näst intill i koma. Så att jag är på benen och springer och är med i övningar och så känns ju så klart fantastiskt samtidigt som det faktiskt suger att se alla ha kul och man ser den här glädjen, man vill bara vara med hela tiden. Så det är jättejobbigt mentalt, sa han och fortsatte:
– Man var ju grinfärdig när man fick reda på vad det var. Folk har ju dött av sådant här. Så det är klart att jag är jätteglad för att jag lever. Men det är klart att det är jobbigt. Det har varit väldigt tufft. Jag har gråtit många gånger. Jag vet inte vem jag har skadat för att förtjäna det här.
Men två månader efter Dubai fick Sundgren ett glädjebesked. Lungproppen hade löst upp sig och han hade återigen en normal lungfunktion. Läkarna gav grönt ljus och högerbacken fick spela match igen.
Nu, sju månader senare, står det klart att Daniel Sundgren spelade i 24 (22 från start) av AIK:s 30 matcher och från det där sköra i Dubai när det inte var säkert om han någonsin skulle få spela match igen till att nu tagit SM-guld, ja det är väldigt fint.
Sedan har vi Robin Jansson. Representing Dalsland. Från Bengtsfors där han för tre år sedan spelade i Division 4 och i år bytte jobb på hästsko-fabrik mot spel i AIK. Jansson fick chansen, tog den och spelade som om han aldrig gjort något annat än spelat i ett allsvenskt topplag. Den resan till ett väldigt viktigt mål i sista omfången och ett SM-guld, ja, den resan är som en saga.
AIK:s otur blev Daniel Sundgrens och Robin Janssons tur.
Och det är så vi kommer in på den andra sidan av guldet.
För vem vet hur många matcher Daniel Sundgren hade gjort om inte nyförvärvet Robert Lundström i den femte omgången skadat sitt ena knä så illa att han missade resten av säsongen?
Och Robin Jansson hade aldrig fått det här guldet om inte Nils-Eric Johansson hastigt tvingats lägga ner karriären på grund av hjärtfel, och Jesper Nyholm brutit benet.
”Nisse” som varit lojal och skulle göra sin tolfte raka säsong i AIK. Lagets kapten och fanbärare som var på jakt efter sitt andra SM-guld i klubben.
AIK tog guld. Men inte ”Nisse”.
Nils-Eric Johansson fick inte avsluta sin karriär som han ville. Den 18 februari meddelade AIK:s kapten att han på grund av hjärtproblem avslutar sin karriär som fotbollsspelare.
Jesper Nyholm ville fylla luckan. Men allsvenskan hann inte ens börja innan hans otur var framme. Tre veckor innan premiären, och 23 dagar efter Nils-Eric Johanssons besked, så bröt Nyholm benet i en cupmatch mot Örebro.
Ett guld, som det finns två sidor av. Det fina i Daniel Sundgren och Robin Janssons resor, och det som inte blev lika fint för Nils-Eric Johansson, Jesper Nyholm och Robert Lundström.
När AIK säkrade guldet i Kalmar var det svårt att inte tänka lite extra på de här fem spelarna.
***
Grattis, AIK! Ni är värda guldet.
Bara en förlust och 16 insläppta mål på 30 matcher vittnar om ett imponerande försvarsspel, och det är just det som har utmärkt årets guldlag.
Oftast fem backar och en defensiv mittfältare (Enoch Kofi Adu, som var en av allsvenskans bäste). Sedan fler hårt arbetande och lojala spelare, men också med egenskaper att avgöra matcher, som Kristoffer Olsson, Sebastian Larsson, Henok Goitom och Tarik Elyounoussi.
Det har varit en stor omsättning, och lika stor satsning. Laget åkte på flera motgångar med skadade spelare och det är skickligt att fylla luckorna och mentalt starkt att inte vika ner sig.
På två säsonger har man värvat in spelare som Alexander Milosevic, Robin Jansson, Kristoffer Olsson, Sebastian Larsson, Enoch Kofi Adu, Rasmus Lindkvist, Heradi Rashidi, Panos Dimitriadis, Nabil Bahoui, Robert Lundström, Stefan Silva och Tarik Elyounoussi.
Flera bra värvningar och det är klart att det ska göra skillnad.
För Rikard Norling lär det också vara en väldigt fin dag. Han var med och la grunden för AIK:s guld 2009 då han tränade laget mellan 2005 och 2008.
Nu har så fått sitt första SM-guld med AIK.
Säsongen 2016 kom Norling tillbaka till AIK med ett nytt spelsystem. Han hade varit ute i Europa och besökt olika klubbar och fastnat för att spela med tre mittbackar, två wingbackar, tre centrala mittfältare och två anfallare.
Det har han präntat in i AIK och det har gett tydlighet och trygghet (kolla bara när fem viktiga spelare saknades mot Kalmar men där laget ändå höll tätt bakåt och vann).
Var på plats på AIK:s försäsongsläger i Dubai och såg hur mycket laget tränade på att ligga rätt i positioner i det här systemet, hur alla skulle agera i olika situationer och hur man skulle hjälpa varandra.
Det nöttes.
Det är först i år som Norling har haft guldmaterial för ett sådant spelsystem, men trots att han inte haft det tidigare så vek han sig inte och ändrade.
Det är en sak som han ska vara nöjd med.
En annan sak som han ska vara nöjd med är fingertoppskänslan med Oscar Linnér.
Linnér var helt oprövad när han säsongen 2017 fick chansen. Norling var tydlig. Han ville inte värva en ny målvakt som ersättare till Patrik Carlgren. 20-årige Linnér var redo, sa han.
Linnér försökte lära sig att flyga, men någon tabbe mot Braga och några andra svajiga ingripanden i allsvenskan fick kritiska röster att ifrågasätta målvakten. Men inte Norling. Han fortsatte att ge förtroende åt Linnér.
Med förtroende från sin tränare kom utveckling och självförtroende.
Nu kan Oscar Linnér flyga. På sina 22 allsvenska matcher i år har han hållit nollan 13 gånger och släppt in nio mål.
***
AIK är bäst i Sverige. Nästa år vill man se lite mer kreativitet och en bättre offensiv, men det kan vi ta en annan gång.