Efter sex omgångar är IFK Göteborg den största överraskningen. Från så dåligt, stökigt och ifrågasatt som det var förra säsongen till så bra som det har sett ut nu… det är starkt att resa sig så snabbt.
Nu är det många omgångar kvar av säsongen och det gäller att hålla uppe den här nivån och bli bättre på bortaplan. Det är framför allt på hemmaplan som laget har imponerat med 3-0 mot Elfsborg, 3-1 mot Helsingborg och 3-0 mot AIK (på bortaplan har det blivit två förluster 1-3 mot AFC och 1-2 mot Djurgården och en oavgjord 1-1 mot Kalmar FF).
Insatsen mot AIK var den bästa på väldigt länge. Inför mötet med regerande mästaren så kändes det som ett stort test för Blåvitt, hur klarar man av att på hemmaplan möta ett på pappret tungt lag, hur klarar man sig utan Lasse Vibe och Junes Barny, och så vidare.
Svaret blev att IFK Göteborg klädde av AIK. Hemmaspelarnas vilja att vinna var mycket större än motståndarnas. Man sprang mer, var resolutare i dueller och aggressivare i försvarsspelet.
August Erlingmark, Patrik Karlsson-Lagemyr, Alhassan Yusuf och Giorgi Kharaishvili dominerade.
Starkt med en snittålder i startelvan på 23 år och 280 dagar.
Tycker, som många andra, att Benjamin Nygren har varit bra. Det som har imponerat mest med tanke på att han ”bara” är 17 år har varit lugnet och intelligensen… ja, att han sett så mogen ut.
Efter allt negativt som var runt IFK Göteborg förra året så har man nu rest sig, varit den största överraskningen (efter sex omgångar), spelat ut AIK, värvat Lasse Vibe och ryktas vara på väg att värva Marcus Berg. Sedan är det ju så att om ett lag går bra och har massa unga spelare så ökar chansen till att sälja och få in pengar. Det är något som klubben behöver.
En skön start för Blåvitt, kanske mest för Poya Asbaghi?
***
AIK har efter sex omgångar vunnit mot Häcken och Sirius, spelat oavgjort mot Östersund och IFK Norrköping och förlorat mot Örebro och IFK Göteborg.
Mot IFK Göteborg var AIK obalanserat.
Med Sebastian Larsson avstängd valde Rikard Norling som vanligt att spela med Enoch Kofi Adu som sittande mittfältare, men sedan med anfallarna Tarik Elyounoussi och Chinedu Obasi på mittfältet och som forwards var Henok Goitom, Jack Lahne och Herald Rashidi.
Mot IFK Göteborg var AIK:s individuella prestationer dåliga.
Ingen av alla de offensiva spelarna fick ut något. Yttrarna Rasmus Lindkvist och Daniel Sundgren hamnade helt fel i både offensiven och defensiven. Oscar Linnér stod för flera svaga ingripanden. Insatsen vid frisparken till 1-0, utrusningen där han kom fel och Per Karlsson räddade på mållinjen och när han slog in 2-0 i eget mål… det var ovanligt att se av Linnér.
Per Karlsson räddade två bollar på mållinjen så om det inte hade varit för honom så hade förlusten blivit större.
Efter sex omgångar har tre spelare i AIK varit bra. Sebastian Larsson, Per Karlsson och Karol Mets. Alldeles för många har varit underkända och måste höja sig.
Lånet av Jack Lahne har inte varit lyckat. Av det han har visat hittills så har han haft svårt för nivån. Sedan ska det väl sägas att hans största styrkor är snabbheten och offensiven, men han har inte riktigt fått möjligheten att hota i djupet. Mot IFK Göteborg fick han spela i flera olika roller. Defensivt låg han under matchen som vänsterback, högerback, mittfältare och anfallare.
Det blir också klurigt att en spelare som är på lån och som inte har presterat går före andra som är AIK:s spelare, har längre avtal och som har visat mer på seniornivå.
Gissar att AIK inom kort går tillbaka till grunderna, tydligheten och tryggheten som låg bakom SM-guldet med bland annat 5-3-2.