Straffa fusket!

Enligt mina noteringar skrev jag att en pigg och alert Ahl Holmström kan vara skillnaden för GAIS och visst måste jag kunna säga att jag till viss del får rätt i det. I inledningen på säsongen var han på tårna för att sen få en liten dipp. Nu är han i toppslag och visar att han kan vara en avgörande faktor för GAIS. Imponerande av Ahl Holmström givetvis, men mest imponerad är jag av GAIS tränarstab som visat sin förmåga att anpassa laget och spelet till den allsvenska kostymen. Sen vill jag påstå att framför allt Wängberg och Lundgren håller hög klass i ett annars mer gediget lagbygge.

Bajen och Norrköping är trevande

Jag studerade matchen mellan de båda lite mer ingående och blev ganska oförstående till Hammarbys sätt att spela i eget straffområde. Vi har pratat om det innan, men då när Kalmar gjorde det, och jag kan på ett sätt gilla att man har en tro på sin egen förmåga och vill vara dikterande. Däremot förstår jag inte varför man ska försöka småpassningar och chippar i egen box när man uppenbart är under press? Man kan spela sig ur på ett sätt utan att ta risk! Om det inte går så måste man ju ha en plan där två spelare i anfallet är nära varandra som man kan skicka en längre boll mot. Det kan ju inte vara så svårt eller? Dovin ska inte försöka lobba ut korta passningar mot Pinas som inom en sekund är under press. Enkel förbättringspunkt för Hammarby.

I tillägg är Hammarby bättre än de visade i matchen mot Norrköping. De har spelare som klarar av att spela kortpassningsspel i trånga ytor. Takie och Besara framförallt. Men när Norrköping satte en bra press hamnade Bajen allt för ofta i svårigheter. När motståndaren går man-man finns det ofta ytor mellan deras backlinje och mittfält eller bakom backlinjen. För tränare och spelare gäller det att identifiera de fria ytorna och hitta sätt att spela in i dem. Spelarna måste samarbeta och “leka” med motståndarnas positionering. När Hammarby lyckades var det när Besara kom lite djupare ner på mittfältet och gjorde så att det blev lite räknefel för Norrköping. Sen gäller det så klart att ha förmågan att hitta honom med passningar som är säkra. Annars måste man slå en längre boll mot två spelare som hjälper och underlättar för varandra. Den variationen kan Hammarby bli bättre på.

Norrköping gjorde en bra insats tycker jag. De hade en tydlig plan i presspelet och det var inte en eller två gånger de lyckades sno bollen av ett ganska slarvigt Hammarby. De gavs chanser helt enkelt. Inga 100%-iga kanske men ändå möjligheter att kunna skapa chanser och att göra mål. Den här gången lyckades de inte i avslutsmomenten även om det var flera avslut som inte var dåliga (Dovin är också en lugn och bra målvakt). Man-man som försvarsmetod är enkel att förhålla sig till och om alla spelare är på tårna är det också en bra metod. Man minskar tiden för motståndarna med bollen och det ges inte många möjligheter för dem att spela bollen till varandra med lugn och precision. Det sårbara i den metoden är ju om BARA EN spelare faller ur ramen. Helt plötsligt faller det likt ett korthus av en vindpust. En passning kan då slå ut halva laget. En risk man får ta och uppenbarligen är villig att ta. Nu gick det många gånger bra för Norrköping mot Hammarby men det gavs också bort ytor som bortalget flera gånger kunde utnyttja.

Nyman och Prica har ett fint samarbete och jag tycker att de fick ganska många bra bollar att jobba med. Båda två är smarta, starka och relativt tekniska. Får de jobba nära varandra är de bra både i det felvända spelet som i det rättvända. En högerfot och en vänsterfot. Jag gillar det jag ser i deras rörelsemönster och i deras samarbete. Däremot måste de göra fler mål! Norrköping har egentligen bara de två och Traustason som kommer till läge. Då gäller det att de gör målen. De har gjort 10 av deras 12 mål (vilket är bra), men tolv mål på åtta allsvenska matcher mot ändå anses svagt av ett lag av Norrköpings kaliber. Summa summarum har båda lagen utvecklingspotential.

Förresten, en sak till om den matchen. Skoglunds filming får mig att skämmas och vilja byta sport. En skandal att han inte får gult kort när det så uppenbart syns att han försöker fuska sig till en fördel. Skäms Skoglund! Jag blir förbannad på riktigt. Någonstans har fotbollen tappat spåret i jämförelse med många andra sporter. Straffa dessa uppenbara fuskförsök i efterhand med avstängning. Jag förstår att det ibland är svårt att se skillnad på en uppenbar filmning eller en förstärkning, men i detta fallet var det så enkelt att se att intentionen var att fuska. Våga bestraffa sådan skit!

Häcken och Djurgården är bra!

Häcken och Djurgården är riktigt bra den här säsongen också. Visst har de lite för låga dalar till och från men i sina bästa stunder är det två riktigt vassa lag. De spelar på olika sätt men båda är ofta en nivå starkare än sina motståndare. Häcken spelar kvickt och modigt framåt och lämnar kanske lite för stora ytor för sina egna backlinjespelare att försvara sig i, men deras offensiv är så stark så de klarar att vinna även om de släpper in ett eller kanske två mål. Försvarsspelet har blivit bättre under säsongens gång men det finns absolut möjligheter att förbättra den delen av spelet.

Djurgården är väldigt mycket säkrare i sin defensiv än Häcken och jobbar till synes mer systematiskt i sitt anfallsspel. De tar mindre risk helt enkelt. Individuellt sätt har de båda lagen så mycket kvalitet att allt annat än topp fyra (som jag skrev förra veckan) är att se som ett misslyckande. I helgen som gick tog de hur som helst varsin rättvis seger mot svåra motståndare och de prestationerna som de levererade ska man kunna kräva varje omgång av både Häcken och Djurgården.

Mästarmötet

Malmö slog tillbaka IFK Göteborg och visade ånyo att de är en nivå över många av de andra lagen. Nanasi är fantastisk när han flyter fram och när man slänger in Ali, Christiansen, Tinnerholm och Kiese Thelin från bänken så förstår man hur gott MFF har det ställt. Ångvälten Malmö kommer att ha jämnat allsvenskan med marken när vi summerar den! Blåvitt är bra i perioder när deras presspel är bra. Tyvärr orkar de inte hålla i det i längre perioder och blir straffade när de själva är oförmögna att sätta bollen i nät. De skulle behöva ta ledningen i matcherna och sen kunna stänga! Men då måste bollen i mål och det är det svåraste som finns i sporten fotboll. Man måste kunna förvänta sig mer av Mucolli som var den som i långa stunder bar offensiven förra året. Upp till bevis!

Omgångens bicicleta – Ahl Holmström har självförtroendet och försöker med fina saker. Och LYCKAS! Målet mot VSK var utomordentligt!

Omgångens “fuskare” – Skoglund försökte söka fördel och det är inte annat än fusk. Usch!

Omgångens klapp-klapp – Innan Ahl Holmströms fina mål byggde GAIS upp ett kanonanfall med båda klackar och väggspel. Wängbergs inlägg satt perfekt och GAIS går från klarhet till klarhet.

Omgångens spelare – Sebastian Nanasi är för bra! Underbart flyt i steget och gjorde återigen poäng. Vem ska köpa killen?

Omgångstipset – omgång 9

Jag suger på att tippa! Så har jag tippat mot ditt favoritlag så har de god chans att ta poäng.

Elfsborg – AIK 1-1

Halmstad – Häcken 1-4

Mjällby – Hammarby 2-1

Västerås – Värnamo 2-0

Malmö – GAIS 3-0

Sirius – Göteborg 2-2

Kalmar – Norrköping 2-2

BP – Djurgården 2-3

Omgångstipset – omgång 10

Hammarby – AIK 1-2

BP – Norrköping 2-0

GAIS – Elfsborg 2-2

Värnamo – Kalmar 0-1

Djurgården – Halmstad 3-1

Sirius – Västerås 2-0

Häcken – Malmö 2-2

Göteborg – Mjällby 1-2

Over and out

// Viktor

Västerås är en gåta. En gåta som saknar svar. Nu har jag sett de flesta av deras matcher i årets allsvenska och till övervägande del är det samma visa som upprepas. Ett hack i skivan. Igen och igen och igen. Tre mål gjorda på sju matcher duger inte i någon serie någonstans. Det finns liksom inga ursäkter längre. Oflyt kan man ha i korta perioder men att missa flertalet straffar, några öppna mål och många givna lägen är inget annat än oskicklighet. Jag blir själv nästan irriterad och frustrerad när jag ser spelarna missa gång på gång. Man kan då undra hur Kalle Karlsson känner? Hopplöshet? Han och spelarna har gjort ett kanonjobb för att växa in i den allsvenska kostymen. Spelmässigt är de faktiskt urstarka, men nu börjar jag undra om inte stressen och tvivlet börjar komma på riktigt. Vem ska kliva fram och göra målen?

Vilka blir topp fyra?

I min bok kan man nu efter sju omgångar se vilka lag som är topplag om de inte slås sönder i sommarfönstret. Malmö är ett givet topplag så klart. Likaså AIK och Djurgården enligt mig . Båda de två senare lagen har en grundstyrka som gör att de kan vinna matcher på olika sätt. Även om de inte har sin bästa dag så har de den individuella spetsen för att kunna vinna matcher ändå. Det såg vi Leach Holm, Fallenius och Widell Zetterström visa i Västerås senast. Den spetsen kan vi se i andra lag också givetvis men i de lagen är ofta fallet att de saknar grundspelet. Kika till exempel på Norrköping som har spets men som saknar stabiliteten fullt ut (de hade behövt en Marcus Danielson!).

Djurgården

Djurgårdens dynamiska anfallsspel har stagnerat till viss del. Gulliksen är absolut mer stillastående nu än när han kom. Bergvall tas hårdare eller ges inte något utrymme alls. Dahl och Johansson fortsätter flyga fram på kanterna men får lite mindre hjälp av spelarna framför sig. Den som fortsatt håller den höga nivån från cupspelet är Leach Holm! Hans passningsspel har jag nämnt många gånger då han är en av de få i hela serien som hela tiden utmanar motståndarnas linjer med sina passningar. Finns den yta att spela bollen framåt i så hittar Leach Holm den väldigt ofta och med bra precision. Djurgården är bra på riktigt även om de tappat lite fart. Det gäller för dem att återigen öka upp aktiviteten och intensiteten lite till för att hitta sin högsta nivå. Hur som helst är de topp fyra i min bok efter 30 omgångar.

AIK har ökat takten

AIK:s resa från förra året imponerar. Berntsen och Berg kom in och gjorde truppen och spelet till sitt. Truppen är stark och sett till bara den bör man absolut ligga i toppen. Berntsen skickade bort orosmoment som Durmaz och fick in spets i bland annat Pittas och Celina. Spelet har byggts upp under Bergs tid som tränare, från att vara lite stelt till att nu vara mer initiativrikt och modigt. När grunderna nu är på plats och de skickliga spelarnas självförtroende är tillbaka på topp så bör AIK kunna vara bland de fyra bästa lagen när serien summeras.

MFF vinner!

Malmö är den solklara seriefavoriten trots missräkningen i Borås sist. Elfsborgs spelstil verkar inte passa MFF särskilt bra. När Elfsborg bestämmer sig för att backa hem och fokusera på defensiven är de så starka i omställningarna med Hedlund, Baidoo och Zeneli att även seriens bästa lag får svårigheter. Enligt mig lovar det gott för boråsarna inför cupäventyret i Europa i sommar. Där kan man och bör man fokusera på en solid defensiv och låta motståndarna öppna upp sig för kontringar. Jag tror verkligen de kan göra bra ifrån sig internationellt med det sättet att spela på. Men de kommer inte att nå topp fyra i allsvenskan 2024.

Åter till Malmö. De har blivit ett monster som slukar mycket av det som kommer i dess väg. Otroligt hur bra de spelar! Till sin bollinnehavsorienterade fotboll har de adderat ett snabbare sätt att spela. I år är det inte alls lika mycket tråcklande i ytterzonerna (jo det tråcklar fortfarande en del) som förra året. När läge finns att slå in bollen i straffområdet syns ingen tvekan. Botheim och Kiese Thelin ska matas med bollar. Nanasi är hjärnan och finessen som kan så många olika saker. Till skillnad mot Taha Ali (som är grym på att dribbla) har Nanasi en större och mer färgrik palett. Små nätta passningar blandas med långa krossbollar och stenhårda instick. Långskott blandas med att stöta bollar mot mål från nära håll. Han är allsvenskans bäste spelare när han är på rätt humör. Med Dahlin, Cornelius och Jansson som ankare och stöttepelare bakåt och ett skickligt innermittfält finns det inget annat lag som kan hindra MFF från att vinna årets allsvenska.

Häckens kvaliteter gör dem till ett topplag

Mitt fjärde topplag är BK Häcken. Det kanske inte är en skräll att jag valt just dessa fyra då de redan nu tillhör toppskiktet, men det jag vill komma till är att över tid är det dessa lagen som kommer att ta flest poäng. Halmstad är i toppen nu men kommer absolut inte vara där om fem omgångar ens. De kommer snarare återfinnas i bottenskiktet. Häckens spel är fyndigt och vuxet. Starten på säsongen var bra offensivt men defensiven lämnade då en hel del att önska. Mycket av problematiken har rättats till och med Lode och Hovland har de hittat mer rätt än tidigare. Simon Gustafsson behövde även han lite tid för att anpassa sin defensiv så att den hjälper laget. Nu är han mer i rätt ytor i defensiven och släpper sällan motståndarna rättvända mot sin egen backlinje. Inoussa, Rygaard, Layouni, Lindberg med flera är alla oerhört vassa vapen framåt och jag ser inte hur Häcken skulle kunna hamna utanför topp fyra i november.

Värnamo och Kalmar tog viktiga segrar

Både Värnamo och Kalmar visade med sina prestationer i omgången som gick att de inte tänker tycka synd om sig själva. Värnamo gör en finfin insats i Stockholm och visst måste det ha varit så att de gärna ville visa Hellberg att han minsann inte har bytt upp sig. Värnamo gjorde sin bästa match för året och vann i mitt tycke rättvist. Nu väntar nog alla i Värnamo bara på att Engvall ska komma igång med målskyttet i år igen.

Jag har varit med om att möta tränare som jag har haft innan som har tagit “ett kliv uppåt” i karriären. Man är som spelare redo att göra det där lilla extra för att visa att tränaren har gjort ett fel val. Motfrågan blir det kanske; varför är man inte alltid redo att göra det där lilla extra? En bra fråga som inte går att svara på. Man tänker inför varje match att man ska ge allt man har och lämna sin själ och sitt hjärta ute på planen. Man lyckas inte alltid. Tro det eller ej, men jag är rätt säker på att det är en slentriankänsla som infinner sig i matchvardagen. Som spelare behöver man utmanas lite extra hela tiden eller utsättas för något särskilt för att varje match ska bli intressant. Det låter dumt när jag skriver det, men det ligger en viss sanning i att det är svårt att hitta den där extra gnistan i varje match. När man möter sin gamla tränare är det däremot inte svårt att käka taggtråd innan och löpa de där extra metrarna.

Kalmar mötte topplaget HBK och lyckades vinna med 5-2. Halmstad är absolut inget topplag och de ser sig själva inte ens som ett topplag. I mina ögon har de mycket att arbeta med för att till och med undvika den absoluta botten. Anfallsspelet bygger enbart på kontringar och fasta situationer. Det kan absolut funka, men det är lite för fragilt för att det ska hålla över tid. Kalmar kunde spela i många olika ytor i sitt anfallsspel som gav Halmstad problem. KFF var betydligt mer alerta än i tidigare matcher och trots en tappad ledning kunde de vända och vinna. Möjligen var det så att Kevin Jensens turliga 2-2 mål gav den där lilla boosten i tron på framgång som Kalmar så väl behövde. Brolin var petad efter flera misslyckade ingripanden och Kindberg gav en säkerhet till spelarna framför sig som behövs för att vinna matcher. Kalmar har absolut inte råd att släppa in så enkla mål som de har gjort i tidigare matcher och inte heller så enkla som de gjorde mot HBK. Där behöver tuffheten och försvarsattityden utvecklas i snabb takt. Men det förtar ju inte det viktiga i att ta tre poäng även när man släpper in två mål.

Derbyt då?

Äntligen fick Göteborg sitt gamla derby tillbaka. Två klassiska lag gjorde upp på Gamla Ullevi och det var mycket som var bra. Främst intensiteten och publikmatchen. Publiken var otrolig och på något vis unnar man GAIS-anhängarna att få njuta av en vinst i en otroligt viktig match. Matchen på planen var egentligen inte mycket att skriva hem om. Många frisparkar, lite ställningskrig och några hyfsade målchanser utöver målen efter det att 0-2 målet fallit. Blåvitt hade stora svårigheter att ta sig igenom GAIS defensiv. Är det något som GAIS har utvecklat snabbt så är det defensiven. Det finns inte många håligheter att hitta. Bra gjort av Holmberg och staben att sätta den delen av spelet efter att det var europavägar som ledde rakt in i eget straffområde i inledningen av allsvenskan.

Talande för derbyt i stort var 2-0 målet. Ahl Holmström (som gjorde ett kanoninhopp) sprintade med hjärtat utanpå tröjan för att sätta dit läget som gavs. Hann före Bishesari och lättade bollen mot mål. I mitten lunkar Carlén och är inte nära varken Ahl Holmström eller att hinna upp bollen som går mot målet. Han försöker inte ens! GAIS var hetare sett till hela matchen och vann rättvist och har skapat distans ner till de blåvita grannarna. Det måste svida för IFK att vara sämst i stan (i allsvenskan). Det är alltid lättare att vara underdog med absolut noll att förlora. GAIS visade storebror att passion, fart och mod slår lag som har aningen mer klass (eller har de verkligen mer klass än GAIS?).

Omgångens stjärnsmäll – Återigen fick Traustason på en kanonträff. På en touch slog han till ribba in och Nordfeldt kunde inte annat än att applådera. Wow!

Omgångens “vad hände?” – I hård konkurrens med Bajen tar ändå Sirius priset. Inget lyckades och det är sällan jag har sett Sirius så svaga som de var i matchen mot Häcken. Den negativa trenden måste brytas!

Omgångens gladaste – Axel Henriksson strålade ikapp med sina grönsvarta fans när han satte 1-0 i derbyt. Oerhört kul att se den glädjen och det var nästan så att man kunde ta på den.

Omgångens spelare – Han ser ut som en Björnbuse och ångar fram på högerkanten som ett ånglok. Med två assists och ett mål visade Tychosen sin förmåga när AIK krossade Norrköping.

Omgångstipset – omgång 8

Nästan hälften av matcherna med rätt tecken förra omgången. Nu satsar jag på minst fem rätt denna omgången.

AIK – Sirius 3-1

Halmstad – Mjällby 0-0

GAIS – Västerås 1-1

Norrköping – Hammarby 3-3

Häcken – Kalmar 4-2

Djurgården – Elfsborg 2-1

Värnamo – BP 1-2

IFK Göteborg – Malmö 2-2

Ha det fint

// Viktor