Hur tränarens förtroende kan få fram världens bästa spelare

Senast jag spelade landskamp innan den här samlingen var i april 2021. Mycket har hunnit hända sedan dess för mig personligen. Jag har bytt ut Damallsvenskan mot den engelska ligan och fått Chelsea FC som ny klubbadress från tidigare FC Rosengård. Utvecklingen har gått i rätt riktning och jag har fantastiska förutsättningar till att ständigt kunna bli bättre. Chansen i landslaget har tagit lite längre tid. Att målvaktspositionen väldigt sällan tillåter inhopp på några minuter har inte gjort saken lättare. Tålamod har varit nyckeln. Lättare sagt än gjort.

Nu senast hade jag fullt förtroende i båda matcherna mot Spanien och Frankrike och det kändes fantastiskt. Att få bygga upp ett slags momentum över de två tillfällena var skönt. Jag kände ett lugn och jag växte med givet förtroende. Jag tilläts att få spela mitt spel utan att ständigt övertänka och ställa tveksamma frågor till mig själv. Att vi spelare är de största kritikerna till oss själva stämmer nog i många fall. Då gör en tränares förtroende mycket. Det ger oss arbetsro och gör att kritiken från oss själva till oss själva istället blir nyfikenhet och vilja att bli bättre snarare än rädsla för att misslyckas.