Svensk klubblagsfotboll halkar efter

FC Rosengård har en tuff grupp i Champions League. Förutom Benfica i sin grupp så har man även tunga Barcelona och Bayern München. De sistnämnda är lag som känns nästintill som en omöjlig uppgift, medan Benfica är en möjlig match. Efter tre gruppspelsmatcher står FCR med noll poäng i sin kolumn. För mig säger det att Champions League blivit mer av ett viktigt fönster att synas för svensklagen. Det har blivit en turnering där spelarna får viktig, internationell erfarenhet snarare än att det ger något hopp om titlar.

Nu har vi enbart ett lag från Sverige kvar i turneringen. Häcken lyckades inte kvala in denna gång. Vi har gått från att för något år sedan drömma och satsa på att kunna gå hela vägen i Champions League, till att kämpa för att ens nå gruppspel. Mycket har hänt på damsidan, det är nu sedan gammalt. Jag minns när vi, då tillhörde jag FCR, slogs ut av Wolfsburg i kvarten på målskillnad. Så otroligt nära vi var. Nu ska Wolfsburg över två möten vara omöjlig för ett svensklag.

Frågan är om svensk klubblagsfotboll ska acceptera läget eller fortsätta att satsa. Jag tror tyvärr att vi hamnat i ett läge där det handlar om att förlika sig med situationen och att göra det bästa av det klubbarna kan. Skyltfönster, utveckling och erfarenhet. Kanske får det vara bra nog.