Det är någon månad sedan Erik Edman hörde av sig till Fotbollskanalen. Den tidigare landslagsbacken som tillbringade många år utomlands som spelare var orolig. För svensk fotboll. Numera bor Edman i Helsingborg och har jobbat både inom HIF, Hittarp och Landskrona Bois innan han är tillbaka i Hittarp.
Man kan inte påstå att Edman är långt från fotbollsverksamheten. Han hade ett ärende när han kontaktade oss och han har ju jobbat för både TV4 och C More genom åren. Han ville på något sätt belysa olika delar av svensk fotbolls utmaningar. Allt från hur vi tränar till anläggningsfrågan och så vidare.
I veckan rullade tre avsnitt ut av vår poddserie Blågul Framtid – krisen i svensk fotboll. I första delen lyssnade Edman och jag på tre personer som ser svensk herrfotboll utifrån. andra delen hade vi med gäster som gav synpunkter på svensk damfotboll. Och i fredagens del handlade det om hur svensk fotboll måste jobba för att öka intäkterna. Det är inget revolutionerande men ändå talande att höra hur många som pekar på brister. Hur man inte tränar nog. Hur man saknar utbildade tränare. Hur man inte prioriterar vad man satsar pengar på. Hur man knappt vågar tala om elitfotbollens betydelse. Gemensamt är att alla vill ha mer resurser.
Frågan är bara hur man definierar en kris. Om det ens är en kris? Nya generalsekreteraren Andrea Möllerberg var i en intervju med TT inne på att ”experterna är väl snabba med att domedagen är här”. Hon var snarare inne på att det mest är en dipp och små marginaler.
Kanske har hon rätt? Sveriges damer är världsettor – vilket är bra för lottningar och annat men är ingen titel – och tog VM-brons i sommar. Häcken har vunnit två raka i Champions Leagues gruppspel. Kanske ska de definiera vad svensk fotboll är 2023? Inte herrarna som går svagt både som landslag och klubblag.
Nu kan man konstatera att de som varit med i våra poddavsnitt är sådana som jobbar i verksamheten och knappast experter i media, utan experter ute i fotbollen. Alfred Johansson som lämnade klubbar i Stockholm för att nu drilla äss i FC Köpenhamn. Eller gamle backen Pelle Nilsson som tidigare letade spelare till RB Leipzig och nu jobbar som agent och inte ser många svenska löften.
EFD-sportchefen Stefan Alvén var tydlig med att svensk fotboll befinner sig i ett vägskäl och måste steppa upp för att hänga med i konkurrensen. Han påpekade också att det är fult att prata om elitfotboll. Tidigare Kristianstad-tränaren Elisabet Gunnarsdottir jämförde med Island och att man där vågade dela på spelare så att de bäste mötte de bästa och så vidare. Eller att allsvenskan måste vässa arrangemangen och klubbarna måste satsa på egna produkter.
Nej, det är få som skriker KRIS. Det är något med det ordet som får de flesta att väja och det är förståeligt. Svensk fotboll har aldrig heller haft högt i tak och tillåtit många olika röster. Snarare har man jagat de som brutit mot den svenska fotbollfamiljens Omerta. Vilket tyvärr gett ett dött debattklimat kring svensk fotboll.
Fotbollen är stor och komplex i Sverige och det går att hitta många olika sidor, men det är uppenbart när man talar med många som jobbar i den att Sverige halkat efter på en del områden. Vi kommer med fler avsnitt nästa vecka och där framgår det tydligt. Men även om man ser brister är det en hel del som även ser möjligheter i detta bistra läge.
Givetvis finns det en hel del som varnat för den här utvecklingen tidigare. Att svensk fotboll är ute på en farlig väg både för herrar och damer. Det är inte heller svårt att hitta resultat som pekar åt krishållet. På herrsidan är U21-landslaget ur spel från en direktplats till EM och senaste mästerskapet man deltog i var 2017. Detta trots stjärnor som Nanasi, Bardghji och Swedberg.
Vi kan givetvis lägga all tid på att leta resultat som bygger tesen att det går bra eller dåligt. Kanske inte så givande. Generalsekreterare Andrea Möllerbergs viktigaste jobb blir att få ihop de stora delarna av svensk fotboll. Bredd och elit. Sef, EFD, distrikt och SvFF. Man måste jobba ihop för att få ännu mer utväxling av de resurser man besitter.
Att försöka få till en definition av läget vore också gynnsamt. Utredning? Status? Sätta ord på situationen. Det är naturligtvis okej om man kör som de flesta arbetsgivare och talar om utmaningar och transformation snarare är kris, sparpaket och svårigheter. Allt för att få ut en gemensam riktning för svensk fotboll som kan samla fler än vad som är fallet i dag när det är en splittrad fotbollsrörelse.
Först om svensk fotboll klarar av att samla sig och tar till sig av vad närstående länder likt Norge och Danmark samt en del andra gjort för att ta kliv kan man vända på detta. Nej, det är inget lätt arbete och det är uppenbart att bara våra närmsta grannländer (som definitivt inte gör allt rätt) trots allt vidtagit en del åtgärder som lyft deras verksamheter.
Att Andrea Möllerberg trots allt kanske se mer än en dipp tyder veckans skifte på. Uppenbarligen upplever hon att exempelvis Per Widén, som är förbundets utvecklings- och utbildningschef, inte räcker till och han har meddelats att han får lämna posten. Även om det är locket på inom SvFF har flera källor bekräftat det.
Klart att det är en stormig tid i svensk fotboll, både på kansliet i Solna och ute på planer runt om i Sverige. Å andra sidan är det en möjlighet för en ny ledning att staka ut en annan riktning. Förändringar är ofta smärtsamma för många, men de flesta inser att svensk fotboll måste göra något för att ändra på verksamheten. Allt för att bli bättre.
Andrea Möllerberg anser inte att man först måste rekrytera någon som ska leda fotbollens utveckling på fotbollsförbundet – det är hon som talat om teknisk direktör – och sedan låta den personen leda jakten på en förbundskapten för herrarna. Utan processerna kan pågå parallellt, enligt den nya generalsekreteraren, och nu vispar det runt en hel del namn till bägge posterna.
Kim Källström pekas ut som aktuell för rollen som teknisk direktör. Klart att det är ett intressant namn med en rejäl erfarenhet som spelare och utbildning i Uefas regi. Han saknar ledarerfarenheter och det är givetvis en brist, men han kanske mer ska vara en fotbollsideolog för svensk fotboll och inte vara någon ledare av människor? Förstår att man sneglar på den generationen.
För min del hade det varit viktigast att först sätta en organisation och en struktur för att ta fram en strategi i nästa steg. Först därefter borde man leta efter personer för olika roller, likt en förbundskapten för herrlandslaget, men det är uppenbart att den nya ledningen inte jobbar så. Åtminstone framstår det inte så när alla olika namn far runt i olika medier.
Fredrik Reinfeldt och Andrea Möllerberg är de högst ansvariga men deras erfarenhet att rekrytera fotbollsfolk går att ifrågasätta. Faller allt på herrlandslagschef Stefan Pettersson då? Tungt ansvar på en person med noll ledarerfarenhet innan Håkan Sjöstrand handplockade honom till att ersätta Lasse Richt som landslagschef. Ska Pettersson med hjälp av en rekryteringsfirma jaga rätt person?
Naturligtvis finns fler fotbollskompetenta på förbundet. Vilka har man med i den här processen? Finns det några veteraner som tidigare jobbat inom svensk fotboll som man bolla med? Kopplat till någon eller några som har koll på utvecklingen i fotbollsvärlden? Allt kanske finns på plats i kansliet i Solna även om intrycket är något annat.
Klart att det går att förbli orolig för utvecklingen för svensk fotboll. Och det oavsett vad man väljer att kalla läget just nu.