Jag tänkte gå in på djupet om en spelare som står 163 stadiga centimeter över marken. Hans namn är Pablo Piatti, och han har precis som alla argentinare jämförts med de flesta offensiva stjärnor som härstammar från det Sydamerikanska fotbollslandet.
Pablo Piattis väg till framgång har inte alltid varit spikrak. Långtifrån. Yttermittfältaren slog som tonåring igenom i hemlandet när han kom fram i Estudiantes. Snabbt bar det av vidare till Europa, och Almería blev ny klubbadress 2008. Tre lysande säsonger senare och Piatti skulle – utöver att bli jämförd med Messi och Maradona – både hinna landslagsdebutera och jagas av de flesta storklubbar.
2011 gick flyttlasset till Valencia, som betalade drygt 70 miljoner för argentinaren. Ett kap, enligt många. Efter en bländande 2010/11-säsong i Almería med åtta ligamål på 35 matcher (ett bra facit för en ytter, speciellt i ett sådant lag) hade han enorma förväntningar på sig. Han målades upp som en ny argentinsk superstjärna på väg att blomma. Efter Mario Kempes på 70- och 80-talet, Claudio “Piojo” López på 90-talet och Pablo Aimar på 2000-talet var Valencia redo för en ny offensiv argentinsk superstjärna.
Pressen var, minst sagt, stor på Piatti. Under debutsäsongen levde han inte ens i närheten upp till förväntningarna. Och inte hade han över en natt blivit en mycket sämre fotbollsspelare. Spekulationerna kring yttermittfältaren var många. Fick han spela i fel roll? Trivdes han inte med det sociala livet i staden? Var pressen helt enkelt för tuff att handskas med?
Många frågor, få svar. Och säsong två blev inte bättre. Piatti spelade bara 14 matcher i ligaspelet, och sjönk allt djupare in i frysboxen. Sommaren 2013 var han högst oönskad i Valencia. Det gick så långt att klubben gav bort Piattis nummer elva till nyförvärvet Dorlán Pabón – trots att argentinaren fortfarande var kvar i truppen. Valencia trodde, och hoppades, att Piatti bara var ett vagt minne blott, och att han skulle lämna under transferfönstrets slutskede. En skada bara dagarna innan fönstret stängde satte dock käppar i hjulen för Piatti att hitta en ny arbetsgivare.
163 centimeter Piatti blev kvar. Han tilldelades tröja nummer två, och under Miroslav Djukic ledning hösten 2013 spelade argentinaren blott tre ligamatcher.
De flesta hade blivit knäckta. Fallit till marken och aldrig kunnat resa sig. Men inte Piatti. Han valde att frivilligt gå ner i lön och accepterade en mindre roll i laget. Till slut betalade sig lojaliteten och det hårda slitet tillbaka i form av förtroende på fotbollsplanen. Inte minst när Juan Antonio Pizzi klev in på tränarbänken inför våren 2014.
Sedan dess har historien om Pablo Piatti fått en, åtminstone sett till hans inledande prestationer i Valencia, drastisk vändning. Det senaste året har argentinaren spelat sin bästa fotboll i karriären. Vi har börjat känna igen den spelare som med sin snabbhet och fina vänsterfot lockade scouter från alla Europas håll och kanter till Almería 2011.
Mot Real Sociedad den gångna helgen startade Piatti för 18:e gången i ligaspelet den här säsongen. Han gjorde matchens två mål och blev stor matchhjälte. Med totalt sju fullträffar och fem assist har han gjort flest poäng av alla i Valencia. Lika många som stjärnvärvningarna Álvaro Negredo och Rodrigo Moreno gjort tillsammans om vi pratar ligaspel.
I dag kan vi konstatera att 7,5 miljoner euro var välinvesterade pengar för Pablo Piatti. Det tog tid, men nu har han mognat som spelare, kämpat sig igenom en karriärsmässig kris, och klivit ut på andra sidan som en vinnare. När Valencia är närmare förstaplatsen i La Liga än man varit på väldigt många år (åtta poäng till Real Madrid jämfört med 28 upp till förstaplatsen vid samma tidpunkt i fjol) är Piatti en nyckelspelare.
Och han springer förstås runt med nummer elva på ryggen igen.