Barcelona åkte till Mestalla utan en hel startelva, utan storstjärnorna och med ett halvt dussin lirare från reservlaget. Det var ju bara returmötet i Copa del Rey-semifinalen mot Valencia som skulle spelas.
Normalt sett en jättematch. Den här gången? Mja. Inte direkt.
7-0 efter mötet på Camp Nou punkterade Valencias lunga redan innan returen hade spelats.
I den andra semifinalen har Sevilla 4-0 att gå på inför returen borta mot Celta Vigo. Det är inte lika tung uppförsbacke, men det krävs ett smärre mirakel för att Celta överhuvudtaget ska skaka fram nerv i det mötet i kväll.
På Mestalla blev det förstås aldrig ens spännande. Aldrig ens kul. Valencia-supportrarna demonstrerade emot Gary Neville, emot laget och emot styrelsen genom att inte dyka upp. Det var som en träningsmatch där reserver luftades och alla skulle få chansen.
Att supportrarna agerade som de gjorde är förstås helt begripligt. Klubbens vision och ambition är så långt ifrån verkligheten just nu att det är skrämmande. Att nå semifinal i cupen på förhand hade varit ett okej facit, om än inte tillräckligt bra, men att ramla ur densamma efter totalt 8-1 mot Barcelona är förnedrande.
Då ska supportrarna reagera. Och i symbios med allt debacle som präglat laget och klubben de senaste månaderna lyser besvikelsen igenom i staden. Någonting måste hända. Det gäller inte bara att försöka handskas med de små problemen. Det gäller att ta tag i de stora problemen. Och då är frågan: vem finns överhuvudtaget där för att göra det?
Flertalet tränare har testats. Spelarmaterialet är fortfarande bra rent individuellt. Det är i styrelsen de verkliga problemen är. Just nu hade Valencia behövt en Amadeo Salvo som alltid – oavsett vad Jorge Mendes tycker eller tänker – skulle ha krigat in i det sista för att få sin vilja igenom för Valencias bästa.
Det var menat att Peter Lims inträde i klubben skulle få Valencia att växa både ekonomiskt & sportsligt och framför allt undvika stora kriser. Ingen hade kunnat ana vad som väntade runt hörnet. Det Valencia som existerar just nu bara är ett bedrövligt kaos där ingen vet varken in eller ut.
Dessutom hoppas jag att säsongens cupsemifinaler får förbundet att inse och starkt överväga att slopa dubbelmöten framöver. Det skulle inte bara ge en större och ärligare chans till de mindre lagen (Barça spelar sin sjätte final på åtta år senare i vår och senast det bjöds på en stor vinnarskräll var när Espanyol bärgade titeln 2006) utan även reducera helt onödiga matcher likt den som spelades på Mestalla under onsdagskvällen.
***
När Wilfrid Kaptoum rakade in kvitteringen i minut 84 såg han till att Barcelona förlängde sin förlustfria svit och därmed också slagit nytt klubbrekord. 29 matcher har nu gått i följd sedan laget förlorade – ett smått osannolikt facit.
Och laget ser fortfarande hungrigt ut.
***
Oddsen talar inte mycket för Celta Vigo inför kvällens cupretur, men det andas ändå blygsam optimism i Vigo och laget har långt ifrån gett upp.
För spänningens skull hoppas jag på ett par snabba hemmamål så att det kan bli åtminstone lite nerv i tillställningen.
Och för John Guidetti mål sätter han stor press på Lionel Messi och Luis Suárez att näta i finalen för att gå förbi i cupens skytteliga. Såvida inte svensken själv tar sig till final – men vägen dit är just nu lång. 0-4-lång.