Derbyna avlöser varandra i Spanien. I kväll var det Athletic och Real Sociedad som drabbade samman i “det vänskapliga” baskderbyt. För det är ju känt som ett väldigt vänskapligt möte, där fansen kan sitta blandade med varandra på läktaren.
Att det dock finns en skarp antagonism och en historisk rivalitet ska inte stickas under stolen. Och det har på sina håll varit ansträngt efter det faktum att Athletic-supportrar urinerade på Anoeta (Real Sociedads hemmaarena) när rivalklubben hade varit vänligheten själv och delat med sig av sin arena under tiden som nya San Mamés inte stod färdig.
Real Sociedad hade säkerligen velat besvara med att åka till San Mamés och vinna men det är enklare sagt än gjort. Det var dock inga mil ifrån att bli en poäng då möjligheter fanns efter att Iñigo Martínez reducerat till 3-2 tio minuter från slutet.
Men noll blev det och en på det hela taget rättvis seger för Athletic.
Bilbao-laget har imponerat mycket under säsongsinledningen. Knappast förvånande, tvärtom. Det låg i luften att Ernesto Valverde skulle kunna ta laget till ytterligare en nivå. Ett stabilt lag, rutin blandat med ungdomlig entusiasm och framför allt flexibla och mångsidiga spelare som gör att laget kan spela på väldigt många olika sätt.
I och med alla ynglingar som kommit fram och snabbt etablerat sig har gjort att Athletic har en imponerande bredd. I kväll satt både Xabi Etxeita och Markel Susaeta på bänken, spelare för ett år sedan helt givna.
Och med kvalitetsspelare som Iñaki Williams, Aymeric Laporte, Iker Muniain och Yeray Álvarez där alla har sina bästa år framför sig finns ingen anledning att tro något annat än att Athletic bara kommer växa ännu mer.
***
Vad i hela världen var det för match som Yannick Ferreira Carrasco gjorde mot Granada i går?
När han värvades in efter Arda Turans flyttlass hade gått var jag personligen ytterst tveksam till köpet. Det kändes lite Alessio Cerci-vibbar på förhand. Ni vet, duktig spelare i ett mindre lag där defensivt arbete och benhårda taktiska upplägg inte prioriteras.
Men oj, så fel jag hade.
Nu hade jag förvisso sett och kommenterat en hel del matcher med Monaco i Ligue 1 och visste precis vilket spelartyp det handlade om. Det var givetvis aldrig något snack om att råtalangen fanns där. Men att utvecklas till en spelare som tar skickliga defensiva beslut, som är flexibel och dessutom ofta är bra i viktiga matcher hade jag inte anat. Åtminstone inte så här snabbt.
Atlético och Diego Simeones arbete med Carrasco har varit imponerande och i går känns som en potentiell vändpunkt att han går från bra spelare till bra poängspelare.
Tre mål och två assist är också ett bevis på att Simeones order “ta fler avslut och dribbla mindre” till Carrasco inför säsongen också har gett effekt. Belgaren har klätt i nummer tio-tröjan med bravur och agerade precis som en tia ska agera mot Granada.
Jag gissar att de flesta supportrar blev glada när han efter matchen dessutom bekräftade att en förlängning av kontraktet är på gång.
***
Hur galet är det för övrigt inte att Atlético vinner en match med 7-1 och varken Antoine Griezmann eller Kévin Gameiro gör mål? Eller Fernando Torres för den delen.
Också ett bevis på att Simeone har släppt lite på vissa tyglar och vågar allt mer i den typen av matcher. För ett par år sedan hade han aldrig startat med både Carrasco och Ángel Correa på kanterna. Nu gjorde han det – och det bar frukt direkt.
***
Isco är alltid bra när han spelar.
Va fan. Det är slöseri med talang att inte låta den tanige älskvärde lille dribblern lira mer.
***
Paco Alcácer har inneburit så mycket onödiga pengar i sjön för Barça att det är parodiskt. Att han fortfarande står på noll gjorda mål är ett smärre under och hela hans kroppspråk signalerar snarare frustration än harmoni.
Sanslös flopp så här långt.
***
Bra start för Cesare Prandelli i Valencia.
Men den kanske mest oväntade tvåmålsskytten någonsin.
Kanske kommer hans grundliga korrigering av fysträningen ge oanad effekt för en spelare som Mario Suárez. Ofta i topp i många tester när han tillhörde Atlético Madrid. Och ni som känner till Profe Ortegas träningsmetoder vet om att det är ingenting man promenerar sig igenom.