MFF var inte bra - men klart att dom ändå tog en titel till
Under 90 minuter var Hammarby bättre. Malmö FF jämnade ut det i förlängningen, och det kunde väl vem som helst lista ut, att även om det spelmässigt gick trögt så stog MFF där efter matchen med ännu en titel, sin 15:e i cupen. Malmö vann igen. Det är imponerande. Visst, det är klart att det är en fördel om du är bra på att skjuta straffar när det är en straffläggning, men det är så mycket mer än att bara skjuta. Det är klart att det mentala är en viktig del, och om du har erfarenhet av att vinna så är det också en fördel. Det har MFF-spelarna.
Titeln räddade Milos
Det är klart att efter tre raka förluster i allsvenskan så var cupfinalen oerhört viktig för Milos Milojevic. En förlust där och jobbet hade kanske hängt på helgens match mot Degerfors.
Nu tog han i stället Malmö FF till en titel. Det är det som räknas och det som han är i MFF för. Andrum.
Men innan Astrit Selmani missade den avgörande straffen så var det inte jättemycket som imponerade i Malmös spel. Det var förvånande att MFF hade så svårt att bygga ett eget spel och skapa chanser. Sören Rieks fick spela som "tia", och hade det svårt. Isaac Kiese Thelin var matchotränad och otajmad. Det tog 94 minuter innan man hade ett farligt skott på mål (Birmancevics skott i ribban). Det var ingen kreativitet utan oftast långa och direkta bollar och hoppas på det bästa. Därför var det oväntat att det inte var Sergio Pena som kom in, för att hålla i boll och bygga, när Oscar Lewicki skadade sig.
Men när Ola Toivonen och Sergio Pena kom in i den andra halvleken så kom man in i det, och tog över. Tre bra chanser fick man. I den 90:e minuten slog Birmancevic in en frispark i straffområdet, som Dennis Hadzikadunic blev helt fri och många trodde nog att han skulle nicka in bollen i mål, men den gick utanför. I den 94:e minuten klippte Birmancevic till en bit utanför straffområdet och Davor Blazevic styrde upp bollen i ribban. Efter 104:e minuter fick Toivonen ett bra läge och var nära att nicka in 1-0, men Blazevic gjorde ännu en bra räddning.
Milos match i matchen
Han var i Hammarby, ville till Rosenborg - men hamnade i Malmö FF. Storyn om Milos Milojevic har dragits många gånger och vi behöver inte ta den igen. Men det vi kan konstatera är att det för honom var mycket prestige i den här finalen, när han nu ställdes mot sitt förra lag som han ville lämna efter bara ett halvår i klubben. Så det var nog ganska skönt att inte förlora just den här finalen. Det hade nog svidit att se Hammarby fira titeln.
Var nära att bli kung och såld
Williot Swedberg var den på planen som var kreativ och skapade chanser. Han var ett mål eller en assist ifrån att bli såld i morgon. Det var bara det som fattades, för vilken match han gjorde annars. Där det hände och där det hettade till, där var Swedberg. Hammarby hade fyra målchanser, Swedberg hade del i tre. I den 43:e minuten var han så när att få fram bollen till Gustav Ludwigsson som var helt fri. Efter 78 minuter snurrade han upp Eric Larsson. En skottfint, Larsson kastade sig och Swedberg tog sig förbi och drog på ett skott som Ismael Diawara räddade. Två minuter senare snurrfintade sig Swedberg förbi Larsson, blev fri, men sköt utanför. Så nära flera gånger. Ett mål eller en assist och han hade blivit odödlig i Hammarby, och såld för bra pengar i morgon.
Pinsamt arrangemang
På samma etage som vi i media satt så var det även MFF-fans. På våningen över var det supportrar från Hammarby. Och det var inte bara en gång som det flög ner öl och andra saker mot media och MFF-fansen. Ändå så var det ingen som fick stopp på det. Under matchen var det en från publiken som sprang in på plan innan hon lyftes ut av säkerhetsvakter. Sedan efter slutsignalen när folk från Hammarbys klack stormade in på plan och bort mot MFF-klacken, kastade bengaler, stolar och andra föremål. Pinsamt och sorgligt.