POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Ronaldos arv i Juve avgörs av Champions League

Cristiano Ronaldos första halvår i Juventus har varit en dundersuccé, precis som förväntat. Den femfaldige Ballon d’or-vinnarens närvaro har gjort Juventus mer överlägset än någonsin under nuvarande regim. Förra säsongens poängskillnad på fyra poäng till tvåan Napoli har nu ökat till 13 vid denna tidpunkt.

Cristiano Ronaldo har smällt in 19 mål och leder skytteligan efter 24 omgångar. Målen har kommit konstant, utan några svackor. Då har ändå Ronaldo kostat på sig att missa en hel del lägen framför mål. Men dominansen i Serie A kunde en räkna med på förhand.

När allt kommer omkring har Juventus betalat en miljard för 34-åringen och gjort honom till världens bäst betalda fotbollsspelare för en sak: att vinna Champions League. Ronaldo har redan vunnit turneringen fem gånger och har chansen att vinna med tre olika lag. Målet att ha vunnit de tre största europeiska ligorna kommer avklaras i god tid innan en eventuell CL-final.

Den pressen kan Ronaldo hantera. I vägen står hans mångåriga Madridnemesis Atlético ikväll. Ett lag som tuffar på under Cholo Simeones ledning men som ändå ser akterseglat ut av Barcelona i La Liga-toppen. Känslan av mardrömslottning för två månader sen har hos mig bytts ut mot konstaterandet att Juventus bör klara detta hinder.

Ronaldo kommer bära ett stort ansvar givetvis för att det sker. På planen har partnerskapet med Mario Mandžukić snabbt utvecklats till en anfallsduo som få, om ens något lag i Europa matchar. Samtidigt blev det på bekostnad av Paulo Dybalas utveckling.

Argentinarens höst präglades av ett bollande mellan olika roller och ibland även matcher från bänken. Dybala hittade inte rätt vare sig på kanten i det 4-3-3 som Max Allegri föredragit, eller strax bakom de andra två anfallarna.

25-åringen kanske ändå håller på att vakna i skuggan av den store Ronaldo. Mot Frosinone i helgen gjorde Dybala ett praktmål när både han och Ronaldo nätade för första gången i samma match. Paulo Dybalas progression får inte förhindras av Ronaldos närvaro även om hans mandat på planen blivit mindre.

Det gäller inte minst vid offensiva frisparkar. I Dybalas vänster och Miralem Pjanićs högerfot har Juventus två av världens 15-20 bästa frisparksskyttar i samma lag. Men dessa herrar rår inte på Cristiano Ronaldo när frisparkslägen vankas.

Värvar man Ronaldo behövs ingen paragraf i kontraktet som ger honom fullmakt att ”ta allt”, saken är underförstådd och outtalad. Ronaldos långt ifrån lika höga träffprocent på liggande boll kan Juve ha överseende med i Serie A. De kanske tappar några poäng på det, högst, i serien. Men hur mycket riskerar Juve att förlora på denna frisparkspolitik i Champions League?

Juventus inleder sitt CL-slutspel som huvudfavorit i min bok med FC Barcelona. En ny typ av press i en klubb som slukat allt i inhemsk väg under många år nu. Juventus tjänar miljoner och åter miljoner på tröjförsäljningen som Ronaldos namn innebär, för att inte tala om all exponering klubben får.

Men portugisens uppdrag kommer inte vara fullbordat innan bianconeri vinner Champions League, trofén som senast plockades till prisskåpet säsongen 1995/96. Det kan inga Serie A-titlar eller skytteligavinster ändra på.

Cristiano Ronaldo och hans lagkamrater stegar ikväll in på Wanda Metropolitano med förhoppningen att återvända dit till den stora finalen. Frågan är om Ronaldo kommer släppa ett frisparksläge, då eller nu?

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Milans forwardsförbannelse är äntligen över

Med försäljningarna av Zlatan Ibrahimović och Thiago Silva sommaren 2012 till Paris Saint-Germain, året efter Milans senaste scudetto, försvann glöden ur Silvio Berlusconis sportsliga satsning i rossoneri. Åren som följde blev starten på en misskötsel som än idag plågar den 18-faldiga scudettovinnaren.

Lika närvarande som de finansiella snedstegen har anfallarna i rödsvart konstant under dessa år misslyckats med att leverera över tid. Milan hade provat allting men under de fem senaste åren inte hittat någon forward tillräckligt kompatibel att skjuta klubben tillbaka till Champions League.

De har provat ungt, hajpat och inhemskt i Destro, Balotelli och Lapadula. Milan har värvat utländska namn som Torres, Higuaín och Luiz Adriano utan att få snurr på dessa. Klubben har köpt eller fostrat unga stjärnskott som inte heller de fått en önskad utväxling, som exempelvis André Silva, Petagna och Niang. Inget har lyckats, fram tills nu.

Nu har Milan nämligen hittat dess juvel, med namnet Krzyzstof Piątek. I lördagens viktiga möte med CL-utmanaren Atalanta var det hemmalaget som tog ledningen i första halvlek genom Remo Freuler och såg ut att ha kontroll över händelserna.

Då, minuten innan domaren skulle blåsa för halvtid kom Piątek före mittbacken på ett Rodriguez-inlägg, och vinklade elegant in kvitteringen med fotens utsida. Ett klassavslut som bara anfallare av högsta karat mäktar med. Tio minuter efter pausvilan tog gästerna ledningen genom ett dräpande distansskott av Hakan Çalhanuğlu.

Med timmen spelad var det dags för Piątek igen. Den här gången kom han före Atalantaspelaren på en hörna och med en låg nick gjorde matchens sista mål, 1-3 till Milan. Greppet som Atalanta hade vid likaläge förlorade de helt efter det målet.

Tränaren Gasperini försökte ruska om laget i hans hundrade Serie A-match på Atalantabänken med att byta ut Papu Gomez och ta in Dejan Kulusevski. Inget lätt läge för den svenske 18-åringen att komma in i, som inte hann uträtta mer än att ge sken av en stor bolltalang.

Piątek vann anfallsduellen mot Duván Zapata på knock och var den stora skillnaden lagen emellan. Segern gör att Milan hamnar före Atalanta i tabellen vid samma poäng tack vare inbördes möte, ifall kampen om Europaplatserna skulle utvecklas åt det hållet.

Ingen anfallare sedan Berlusconieran inleddes på 1980-talet har börjat bättre i Milan än Piątek. Med sex mål på de fem inledande matcherna övertrumfar 23-årigen namn som Weah, Bierhoff, Sjevtjenko och Van Basten.

Att Krzyzstof Piątek ska nå upp till ovanstående herrars Milanfacit över sikt kan ingen begära i dagens läge. Men att han redan är, och kommer förbli en succé står bortom alla tvivel. Måndagens Gazzetta dello Sport liknar polacken av mix mellan olika Milanlegendarer och använder den udda rubriken ”Piatekstein”.

Tidningen jämför och leker med tanken att Piątek har Inzaghis målsinne, Van Bastens akrobatik, och Sjevtjenkos exekutionsförmåga. Men även Gilardinos huvudspel och en släng av Zlatans persona. Än klarare framgår nu att priset på 35 miljoner euro var ett kap.

Piątek har redan fördubblat sitt värde och skulle inte lämna Milan för under 70-80 miljoner euro idag. Fiorentinas sportchef Pantaleo Corvino uttalar sig i tidningen och fastslår att den dagen en klubb som Real Madrid knackar på dörren så får de betala 100 miljoner euro. Om Piąteks utveckling fortsätter i samma hastighet det vill säga.

Fortfarande finns delar i Milans spel som gör att jag inte kan hålla laget som huvudfavorit till den sista CL-platsen. Men Gattuso har byggt ett robust lag bakifrån som numera har kvalité i anfallsväg också. Det är mer än tillräckligt för att nå slutmålet denna vår.

Piatek2

Om Milans nya center är en lyckosaga gäller en berättelse med helt andra tongångar i Milanos andra ringhörna. Det är några dagar sedan Inter annonserade på Twitter att laget bytt lagkapten från Mauro Icardi till målvakten Samir Handanović. Icardi surnade till och valde att inte följa med laget till torsdagens Europa League-match mot Rapid Wien. Tränaren Luciano Spalletti förklarade åtgärden med följande ord:

”Det finns vissa saker runt grabben som behöver ordnas upp. Dessa saker har orsakat, och fortsätter att orsaka laget åtlöje och klubben han tidigare var lagkapten för”.

Enter, Wanda Nara, Icardis fru tillika agent. Argentinskan är en återkommande gäst i Mediasets fotbollstalkshow ”Tiki Taka” och följde upp Team Icardis kontraktskrav med att kritisera makens lagkamrater angående hans pågående måltorka på sju matcher, den längsta i Icardis Interkarriär.

”Mer än att ge Mauro ett nytt kontrakt hade jag föredragit att Inter värvar någon kapabel att ge honom fem bra bollar i varje match”, svarade Wanda Nara syrligt i Tiki Taka.

Nara har rätt i sak, Inter behöver verkligen någon som kan servera Icardi, men citatet kom vid helt fel tillfälle. Dels på grund av Icardis form, dels efter Naras egna krav på en betydligt högre lön för spelaren när kontraktsförlängningen diskuterats under vintern.

Paret Icardi anlände sent, sent till söndagskvällens möte med Sampdoria på San Siro. Icardi satt med en truckerliknande keps med lejonmotiv och ordet ”KING” broderat bredvid. Ett lejon som för övrigt påminner om det Icardi själv har intatuerat på överkroppen…

Medan Icardi åtnjöt stöd från sektioner runt om på Giuseppe Meazza dröjde det inte många inzoomningar innan Wandra Naras ansikte visslades ut. Men kanske fick hon svaret om makens hovleverantör mitt framför ögonen under matchen.

Under en femminutersperiod runt den 75:e minuten inträffade samtliga mål under matchen. Först var det Inters högerback Danilo D’Ambrosio som styrde in ett inspel från Ivan Perišić. Ett intelligent och fint spelande Sampdoria som desperat försöker hitta formen fick utdelning tre minuter senare.

Kalabalik uppstod då i Inters straffområde och inhopparen Gabbiadini placerade in kvitteringen med sin första bolltouch. Men två minuter senare kom Inters otroligt viktiga segermål efter att Radja Nainggolan smällt in en studsande andraboll otagbart för Samps målvakt Audero.

Nainggolan följde upp förra helgens assist till Lautaro Martínez vinstmål mot Parma med en ny avgörande prestation. En ”Ninja” i Cagliari- och Romaform är en förutsättning för att göra både Mauro och Wanda nöjda eftersom få mittfältare i Inters trupp har förmågan att slå den sista passningen mot anfallarna.

Den oseriösa livsstilen som Nainggolan tidigare talat om och straffats för av klubben är kanske på väg att ändras. Tack vare ett nytt träningsschema och annorlunda diet har Nainggolan tappat fyra kilo efter nyår, och talar om ett större ansvarstagande efter vinsten mot Parma.

Ninja

Röran i Inter går vidare och i söndagens Tiki Taka fick Wanda Nara chansen att tala med Inters nye VD Beppe Marotta via telefon. Marotta insisterade att kaptensbytet inte handlade om något disciplinärt och att ett nytt kontraktsförslag är på väg. Marotta undkommer dock inte sitt eget ansvar i hanteringen av Icardi.

Genom att ge sitt ja till en ny kapten bekräftar Marotta en sanning som handlar om att hela truppen inte står bakom Mauro Icardi, eller inte ser argentinaren som den rättmätiga ledaren. Det spekuleras kring att Brozović och Škriniar kommer kliva upp i ledarhierarkin i laget och den förstnämnde lajkade Inter-tweeten om Handanović som ny lagkapten.

Det finns inget längre något tydligt svar på vad det bästa för Inter vore, om Icardi ska stanna eller säljas. Allt beror på klubbens framtida ambitioner. Vid bästa tänkbara utfall är kaptensbytet en modig och nödvändig åtgärd av klubben som sporrar spelaren ifråga och gör resten av laget mer enat.

Situationen kan också fungera som en tickande bomb där huvudpersonen Icardi riskerar att splittra både laget, klubben och fansen genom beslut tagna både av han och personer i hans närhet. Någonstans i bakgrunden finns också Luciano Spalletti som en spelbricka, och jag inte låta bli att tänka på hans roll som Totti-avhuggare under den sista säsongen i Roma.

****

Annat från omgång 24:

Sannsagan om kvarterslaget Chievo från Verona går mot sitt slut och en andra degradering till Serie B under 2000-talet. De inte så flygande åsnorna förlorade ödesmatchen i Udine med matchens enda mål och har tolv poäng upp till säker mark.

Chievo var inte sämre än Udinese på något sätt. Men laget har bland mycket annat misslyckats att hitta en målskytt efter försäljningen av Roberto Inglese förra året. Vid 0-0-läge i första halvlek nickade anfallaren Stepinski ett inlägg utanför mot ett mer eller mindre tomt mål. En träffande sekvens som sammanfattar Chievos senaste halvår.

Stepinskis landsman Teodorczyk missade en straff i den 85:e minuten men slog returen i mål som Sorrentino lämnade. Ridå för Chievo. Efter att Svante Ingelsson gjort comeback förra helgen blev det en bänkplats i 90 minuter nu. Glädjande för svensken dock är att konkurrensen i detta mediokra Udinese bäddar för minuter som kan bli många under våren.

Mer polska anfallare, men inte i något positivt sammanhang den här gången. Arkadiusz Milik var den stora målsumparen när Napoli spelade 0-0 för tredje gången på fyra Serie A-matcher. Torino och en storspelande Salvatore Sirigu höll stången mot ett överlägset hemmalag. Sirigus renässans efter PSG-tiden fortsätter och som första målvakt denna säsong lyckades han stå för nio räddningar i en och samma match.

VAR-systemets värsta sida framkom under några bisarra minuter mellan SPAL och Fiorentina. SPAL:s Mattia Valoti trodde att han gett bottenlaget ledningen med 2-1 när VAR kom in i bilden. Videodomarna hittade en foul på Fiorentinas Chiesa i anfallet tidigare, en halvminut innan bollen senare låg i mål.

Chiesa föll i straffområdet innan SPAL inledde sin kontring och VAR inledde en flera minuter lång konsultering med huvuddomaren som slutade med dömd straff till Fiorentina och inget mål för Valoti. Jordan Veretout satte straffen som gav Viola ledningen istället, och det rann iväg till slutsiffrorna 1-4 till slut.

SPAL-presidenten Walter Mattiolo förklarade att de kände sig ”rånade” och beskrev sporten som skrattretande vid sådana situationer. Dessutom delade han ut frän kritik mot den vikarierande Fiorentinakaptenen Chiesa, med ett uppbyggt filmarrykte, och kallade honom för ”föga trovärdig spelare”.

VAR gjorde inget fel tekniskt sett och straffen var möjligen korrekt dömd också. Men att spola tillbaka och leta fel i anfall som redan avslutats – i hopp om fullständig rättvisa, är ett steg alldeles för långt och äventyrar många av känslorna som gör att vi älskar sporten.

Napolis poängtapp gör att avståndet mellan de och Juventus är 13 poäng. Vidden av Juventus överlägsenhet i Serie A är nästan svår att ta in, eller acceptera. De vitsvarta har samlat in 66 av 72 poäng hittills. De har gjort mål i 25 raka Serie A-matcher och är förlustfria i de 28 senaste, med förra säsongen inräknad.

Cristiano Ronaldo toppar skytteligan på 19 mål, två före Piątek. I 3-0-segern hemma mot Frosinone lyckades både han och Paulo Dybala göra mål i samma match för första gången. Dybalas vänsterprojektil i krysset är ett av säsongens hårdaste och snyggaste distansskott.

****

Helgens elva: (3-4-3)

Sirigu (Torino)

D’Ambrosio (Inter), Andersen (Sampdoria), Criscito (Genoa)

Krunić (Empoli), Nainggolan (Inter), Badelj (Lazio), Gerson (Fiorentina)

Piątek (Milan), Pavoletti (Cagliari), Dybala (Juventus)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Har Ramsey spetsen Juventus mittfält behöver?

Juventus går nästa vecka in i Champions Leagues slutspelsfas, den som kommer definiera det vitsvarta säsongsomdömet, men rustar redan nu inför framtiden. Arsenals Aaron Ramsey har skrivit på för Juven och lämnar London som free agent i sommar.

Endast en summa på 3,7 miljoner euro kommer växlas mellan klubbarna och Ramsey blir med sitt fyraårskontrakt tidernas bäst betalda britt. Lönen förväntas till och med bli högre än den landsmannen Bale har i Madrid.

För pengarna får Juventus en mycket kompetent och versatil mittfältare. Nästan för mångsidig för sitt eget bästa. Är det något som definierat Aaron Ramseys snart elva år långa karriär i the Gunners, ihop med skadorna, så är det alla roller han haft i sitt lag.

28-åringen har spelat trequartista, använts som en av två defensiva mittfältare, och utgått från högerkanten med licens att attackera med sina patenterade boxlöpningar. Det är ingen tillfällighet att han släppts loss på det här sättet i det Arsenal som präglades av Arsène Wengersk frihet mer än strukturella linjer i anfallsspelet.

Har det gynnat walesaren? Vid det här laget borde Ramsey varit en oumbärlig del av Arsenals mittfält och en spelare med en otvivelaktig världsklassglans. Men han har inte nått dit än utan snarare puttats längre ifrån laget under Unai Emerys första halvår i klubben.

Det har varit lite för många skador, platsbyten, och Ramseys fäbless för det estetiska, klacksparkarna, har hindrat honom i effektiviseringen. Kan Juventus finslipa dessa förmågor och få Ramsey att blomma ut på allvar?

Det finns förutsättningar för det. Trots att Aaron Ramseys arv i Arsenal lämnar en känsla av vad-kunde-ha-blivit så går spelaren vidare till en klart bättre klubb. I Juventus får han (eventuellt) jobba med en av de taktiska mästarna i Europa och jag är säker på att Max Allegri vet hur han ska få det bästa utav nyförvärvet om tränaren fortsätter efter sommaren.

Ramsey skulle idag fått konkurrera om tre centrala mittfältsplatser, och den grundstrukturen Juventus har i spelfilosofin kan bara vara walesaren till nytta. Ramsey behöver helt enkelt mer fyrkantighet när hans roll ska tolkas rätt på planen.

Men när ryktena om denna övergång sipprade ut förra månaden såg jag inte Ramsey som en bärande startspelare. Efter att omvärlden informerats och i många fall chockats över löneuppgifterna, går det inte att tolka Ramseys roll som något annat än att ha ska ha en startplats.

Kuggfrågan blir då om Ramsey har spetsen som Juventus mittfält så hett efterfrågar? Bianconeri har idag en mittfältare i världsklass, Miralem Pjanić. Juve har även Rodrigo Bentancur som de hoppas blir en sådan. En alternativ tolkning av Ramsey-affären är att klubben låter bli att förstärka lagdelen med ett monsterköp av anledningen att de tror så mycket på Bentancur.

Kvar finns den underskattade slitvargen Blaise Matuidi tillsammans med Sami Khedira och Emre Can. Alla tre har värvats utifrån samma premisser av den tidigare Vd:n Beppe Marotta, mångsidiga mittfältare till ett bra pris. Precis som Aaron Ramsey nu.

Det vore lätt att avfärda Ramseys framtid i vitsvart genom att peka på hur han aldrig tog det sista klivet i Arsenal. I en bättre och framförallt tydligare miljö har Ramsey alla möjligheter att lyckas. Talangen är redan där, ledaregenskaperna visade Ramsey prov på när han tog sitt Wales till en sensationell EM-semifinal 2016.

Vinnarskallen finns bevisligen också med tanke på alla avgörande mål i FA-cupfinaler som 28-åringen stått för. När Ramsey kommer till Turin anländer han möjligen till Champions League-mästarnas stad. Vid ett sådant scenario tror jag Aaron Ramsey får en lättare inkörningsperiod med mindre press.

Om Juventus misslyckas med målet att vinna Champions League är jag övertygad om att lamporna kommer riktas mot mittfältet och ifrågasättandet börja av vad Ramsey egentligen kan tillföra laget. Men i slutändan kanske allt avgörs av en enda sak: Ramseys nationalitet.

I John Foots tegelsten om italiensk fotboll Calcio räknar författaren det till fyra britter som kan sägas ha lyckats i Serie A. Fyra stycken. Till Aaron Ramseys tröst är en av dessa en annan walesare. John Charles gjorde på 150 matcher i Juventus 93 mål mellan 1957-1962.

”Den snälle jätten” beskrivs som en mytisk figur och ett hushållsnamn fortfarande bland juventini och fotbollsentusiaster i Italien. John Charles hade dock problem med privatekonomin och hans restaurang i Turin, The King’s, hamnade i finansiellt trubbel.

Aaron Ramsey blir förmodligen inte lika stor som John Charles i Turin. Men han kommer ha råd att starta ett dussin restauranger och fortfarande gå runt ekonomiskt om han så vill. Framförallt är han en britt som lämnar bekvämligheten på öarna och vågar prova något annat.

Cardiff-killen är dock ingen tonåring som drar till Bundesliga i hopp om speltid och en genväg till genombrottet. Aaron Ramsey är i sin bästa ålder, redo att ta det slutgiltiga klivet till den yppersta eliten som alla Arsenalfans hoppades han skulle göra under tiden i deras klubb.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Lautaro löser Inters tillfälliga (?) Icardi-bekymmer

En argentinare räddade Inter som så många gånger förr. Luciano Spalletti pustade ut och kunde försäkra sig om att hans närmsta tid skulle förbli på den svartblå bänken. Men det var inte Mauro Icardi som tränaren skulle komma att tacka.

Lautaro Martínez heter den 21-årige anfallaren som gjorde matchens enda mål mot Parma. Inter gästade Ennio Tardini mot ett Parma sprängfyllt av självförtroende efter förra helgens upphämtning på Juventus Stadium. I ducati levde på den individuella skickligheten hos Gervinho och Bobby Inglese, men kom inte närmare än en ribbträff från ivorianen i första halvlek.

Sedan kroknade hela Parma. Inter skapade tillräckligt med målchanser för att avgöra, men detta är ett år då ingenting kommer gratis i lagets anfallsväg. Mauro Icardi kan skylla på få boll-leveranser men såg lika tung och oskarp ut som han gjort hela vintern. Det gick nästan att känna på lagkaptenens frustration varje gång en halvchans gick intet för honom.

I den 77:e minuten beslutade Spalletti för att ta av João Mário från ytterrollen och byta in Lautaro Martínez. Nyförvärvet behövde bara två minuter innan han gjort Inters första mål i Serie A 2019. Radja Nainggolan, i en av hans bästa Intermatcher, drev upp ett anfall och passade en djupledslöpande Lautaro, som tryckte upp bollen i nättaket trots att kroppen var på väg mot hörnflaggan.

Parmas försvar, med en åldersskillnad på 18 år mellan mittbackarna Alessandro Bastoni och Bruno Alves, kapitulerade till slut. Det är inte första gången Lautaro avgör för sitt Inter. På annandagen gjorde han matchens enda mål i det laddade mötet mot Napoli, efter bara åtta minuter på planen.

Argentinaren anlände som ett av sommarens mest hajpade nyförvärv i Italien. Dels tack vare var målsnittet från Racing Club, dels för landslagsmeriterna han redan skaffat sig. Drömmålet mot Atlético Madrid på försäsongen var heller inget som sänkte förväntningarna direkt.

Mannen från Bahía Blanca var dock aldrig menad någon startplats i det Luciano Spallettis 4-3-3-uppställning. Lautaro är en mångsidig forward men ingen naturlig ytter och därför inte tänkt att konkurrera med Politano, Perišić, Candreva och Keita Baldé på de positionerna.

Det knorrades säkert bland en del interisti när spelaren som kostade 23 miljoner euro inte visade framfötterna mer under hösten. Kollar en på Lautaros siffror har åtminstone jag väldigt svårt att se något annat än en spelare som motsvarat förväntningarna.

Lautaro har gjort sex mål i alla turneringar hittills, vilket bara är ett färre än landsmannen Paulo Dybalas facit under 18/19. Han är två mål bakom Gonzalo Higuaíns totala Milanskörd. Detta trots att Lautaro bara startat fem matcher under säsongen och fått avsevärt mycket färre minuter i jämförelse.

Om Lautaro Martínez sakta men säkert är på väg uppåt är det svårare att sia om Mauro Icardis framtid. Inters förstacenter har gått mållös från sju raka Serie A-matcher för första gången i karriären. Att det händer vid just denna tidpunkt är knappast någon överraskning för den konspiratoriske.

Förra månaden blev Inters kontraktsdiskussion med 25-åringen öppen för allmänheten när agenten, tillika frugan Wanda valde att klargöra kravet på en löneförhöjning till 10 miljoner euro för lagkaptenen.

Inter svarade med erbjudandet på 7M euro om året, och en ändring av utköpsklausulen på 120M euro som kan aktiveras av utländska klubbar under en tvåveckorsperiod under sommaren. Nu när förra säsongens skyttekung inte presterar på planen växer frustrationen även hos tränare Spalletti.

”Mauro märker uppenbarligen att hans insatser påverkats av några nyligen uppkomna situationer. Han behöver befria sig själv från snacket som pågår runt honom. Direktörerna gick med på att börja prata om kontraktet och behöver nu färdigställa det.”

”Jag har inte skapat några problem för Icardi. Problemen behöver klarnas upp, för när saker lämnas och är bara delvis redo blir de mål för öppen tolkning. Folk har sagt lite för mycket saker. Nu finns tid att prata om något som vi undvikt och släpat med oss under månader”, sa Luciano Spalletti efter helgens vinst.

Wanda Nara har efter det första kravet kommenterat ”att allt kommer lösa sig”. Det tror jag även det gör för hennes man och hans målbekymmer. Men frågan är delikat för Beppe Marotta och Piero Ausilio i den sportsliga ledningen. Bör inte det hårt Financial Fair Play-hållna Inter överväga den massiva summan pengar en försäljning av Icardi skulle bringa in?

Jag håller Mauro Icardi väldigt högt som målgörare bland Europas elit, och inte minst värdesätter jag lojaliteten han visat Inter genom åren. Men föregående fråga kommer alltid lämnas utan ett klart svar så länge Icardis måltorka fortsätter.

Även mer komplicerat (eller enkelt rentav?) blir det när ersättaren kan stå redo redan nästa säsong. Vinnarskallen som Lauro Martínez visat prov på bäddar för en vår där han kommer ta ännu större plats i Inter.

arg

****

Annat från omgång 23:

Napoli har distanserat Inter men misslyckas gång på gång att knappa in på Juventus. Efter 0-0 i Florens har Napoli gått tre raka bortamatcher mot tufft motstånd utan att göra mål. Roterandet mellan Dries Mertens och Arek Milik på topp har spridit ut målen mellan anfallarna, men är också en konsekvens av att Carlo Ancelotti inte ser någon av dessa som en fundamental startspelare.

Mot Fiorentina blev Mertens syndabock med ett par klara målmissar och även Milik brände läget som dök upp mot slutet efter han bytt av belgaren med timmen spelad. Mertens är kvar på åtta ligamål – till skillnad från Miliks tolv, och är långt ifrån spelaren som hotat om Serie A:s skytteligatitel de senaste två åren.

Bland två offensivt skickliga lag var det en målvakt som stack ut främst. Fiorentinas Alban Lafonts kattliknande reflexer stod i vägen för allt Napoli hade att komma med. Efter en höst med inskolningssvårigheter har 20-åringen börjat visa glimtar av hans enorma potential.

Milans Lucas Paquetà spelade gårdagskvällens match mot Cagliari med sorg i bröstet. Brassen köptes från Flamengo förra året och fick i fredags höra den tragiska nyheten om branden på Rio-klubbens träningsanläggning. Tio ungdomsspelare mellan 14-16 år avled när de låg och sov under tiden elden bröt ut.

Ett självmål av Cagliari inledde målskyttet innan det var dags för Paquetà att debutmåla i Milan. 21-åringen lyfte upp sorgebindeln från armen och tittade upp mot himmelen i ett bitterljuvt firande.

“För mig är det ett väldigt svårt ögonblick. Det är en dröm att spela för Milan och att göra mål, men under tio år bodde jag på den anläggningen. Det var mitt hem”, sa Lucas Paquetà efteråt. Även sportchefen Leonardo var berörd av tragedin då hans bakgrund som ungdomsspelare också finns i Flamengo.

Paqueta

Cagliari är Serie A:s formsvagaste lag med bara en vinst sedan november, och lokala krafter på Sardinien gör det inte lättare för laget att lyfta. Dagen innan match fastnade laget på träningsanläggningen när omkring hundra bönder (!) omringade komplexet och försenade Cagliaris avfärd mot Milano. Jordbrukarna demonstrerar sitt missnöje på ön genom att hälla ut mjölk och parkera fordon på vägarna i en protest mot ostproducenter som kollektivt lyckats hålla mjölkpriserna på en ohållbart låg nivå,

Klubbens VD Mario Passetti lyckades till slut snacka sig till en lösning med demonstranterna som ville att spelarna skulle bojkotta söndagens match helt. De övertygade dock flera spelare att hälla ut mjölkkannor i en symbolisk gest. Stortalangen och sarden Nicolo’ Barella erkände att böndernas historia berört laget och att det var viktigt att visa solidaritet genom spelarnas handlande.

Apropå gester, vad menade egentligen Aleksandar Kolarov efter sitt 3-0-mål mot Chievo i fredags? Den serbiske vänsterbacken har hamnat i en öppen dispyt med fansen och fått nidramsor riktade mot sig efter en incident där Kolarov munhöggs med supportrar på en tågstation.

Kolarov vände sig mot bortaklacken mot Bentegodi och gjorde en bugande gest. Sarkasm, försoning, eller en ny brasa i den glödande Romaelden? En blandning av allt gissar jag. I slutändan var det viktigaste för Kolarov och hans lagkamrater de tre poängen som håller Roma kvar i Champions League-racet.

Milan ligger alltjämt fyra, en poäng före Roma, Atalanta och Lazio. Robin Olsen missade matchen på grund av skada och är tveksam till spel mot FC Porto i tisdagens CL-åttondel. För Chievo börjar chanserna kvar till överlevnad närma sig ett kritiskt lågt antal. Nio poäng fattas till säker mark och ett undvikande av den första degraderingen på över ett decennium.

Minns ni Mattia Destro? Den tidigare Romacentern har fått stämpeln som passé ett antal gånger i karriären, men är faktiskt bara 27 år gammal. Bolognaspelaren gjorde i helgen sitt första Serie A-mål på nästan exakt ett år i kryssmatchen (1-1) mot Genoa.

Kanske upplever han precis som hela Bologna en revitalisering under Sinisa Mihajlovics tillträde som tränare. Poängen mot Genoa räckte för att ta laget ovanför strecket för första gången på mycket länge. Desto tråkigare är det för Filip Helander och Mattias Svanberg som inte fått en minuts speltid i de två inledande matcherna under Mihajlovic.

Sassuolo pressade Juventus i första halvleken på Mapei Stadium men hamnade ändå i underläge efter Sami Khediras mål. Sedan tog Cristiano Ronaldo över. Skytteligaledaren nickade in 0-2 på hörna och spelade fram till Emre Cans avslutande 0-3-mål. Ronaldo är meste målgörare med 18 mål nu, två före Fabio Quagliarella och Duván Zapata.

Juve ställde åter upp med Daniele Rugani och Martin Cáceres som mittbackar och lyckades hålla nollan trots att de bjöd Sassuolo på fina lägen. Ett skönt besked för laget även om mittbacksproblemet inför CL-åttondelen mot Atlético Madrid inte försvinner för det. Klubben visar i alla fall största möjliga support till den ifrågasatte Rugani genom ett erbjudande om nytt kontrakt till 24-åringen.

****

Omgångens elva: (4-3-3)

Lafont (Fiorentina)

Calabria (Milan), Koulibaly (Napoli), Salamon (Frosinone), Kolarov (Roma)

Nainggolan (Inter), Allan (Napoli), Chibsah (Frosinone)

Piatek (Milan), Dzeko (Roma), Ronaldo (Juventus)

****

Twitter: @ErikHadzic

 

Erik Hadzic

Spallettis Intertid är utdömd men en sparkning tjänar inget

Vägs ände. Den starka känslan är att Luciano Spalletti kommit dit som Intertränare och behöver förbereda sig inför en arbetslös framtid snart. Redan för en vecka sedan fick 59-åringen det tydliga beskedet efter ett möte med klubbens operativa ledning: vinn en titel i vår eller förlora jobbet.

Ett par dagar senare försvann den största titelchansen, Coppa Italia. Inter var underlägset Lazio på Giuseppe Meazza men brände ändå ett par hundraprocentiga målchanser. Kvartsfinalen slutade mållöst och i förlängningen gjorde Ciro Immobile det förlösande målet för gästerna, trodde alla.

I förlängningens absoluta slutsekunder fick Inter en straff som Mauro Icardi förvaltade säkert. Lika bra gick inte i straffläggningen sedan. Radja Nainggolan sköt Inters sista straff rakt på Thomas Strakosha och Lucas Leiva grusade förhoppningarna om ett Milanoderby i semin när han satte den avgörande straffen för Lazio.

Värre skulle det bli. I söndags förlorade nerazzurri med matchens enda mål mot Bologna, efter ett hörnmål i första halvlek av Federico Santander. Bologna som alltså förlorade mot nästjumbon Frosinone med 0-4 helgen innan och som inte hade vunnit sedan den 30:e september.

Siniša Mihajlović var tillbaka hos sin gamla arbetsgivare (i en suspekt svartblå jacka…) och segrade i sin första match som Bolognatränare. Hans lag skickade Inter officiellt in i en kris. Milanoklubben har inte vunnit en match sedan den första efter nyår, mot Benevento i cupen, och har efter den 6-2-vinsten inte gjort något mål alls i Serie A.

Mauro Icardi har tappat stinget framför mål och inte nätat på de sex senaste ligamatcherna. Han är bara en del av ett anfallshaveri som började under Luciano Spallettis första Intersäsong 2017/18. Då blev Barcelonalånet Rafinha en tillfällig lösning och bidrog starkt till att Inter kunde ta den fjärde och sista Champions League-platsen.

Men Rafinha köptes inte loss under sommaren. Istället gjorde klubben en bytesaffär med Roma där de tog in Nainggolan och skickade Santon och Zaniolo till huvudstaden. Belgaren har dock inte blivit den offensiva nyckeln laget behöver på grund av återkommande skador och oseriöst beteende utanför planen. Nainggolan första start sedan den disciplingrundade petningen mot Napoli innan nyår slutade med att mittfältaren blev utbuad av San Siro-publiken i söndags.

Det betryggande avståndet till Milan på fjärdeplatsen har krympt till fyra poäng. Det är inte första gången Inter drabbas av en årlig ”choke” i mitten av säsongen. Förra året vann de inte en enda match under nästan två vintermånader i Serie A. Säsongen innan slängde laget iväg en Europa League-plats efter en liknande svit som ledde till tränaren Stefano Piolis fall. 2015/16 ledde Roberto Mancinis Inter Serie A innan jul men hamnade utanför CL-plats när tabellen summerades på våren.

Oftast är det tränaren som får klä skott för misslyckandena på planen och detta är inget undantag. Spalletti börjar gå på många interistis nerver med sin egensinniga tränarstil. Inte blir situationen bättre av Spallettis ”skuggor”, tränarna som lurar i bakgrunden, redo att ta över detta attraktiva jobb. Antonio Conte är en, och en mer avlägsen skugga tillhör den eviga Interlegendaren José Mourinho. Contes sågs förra veckan utanför Inters högkvarter och en ström av spekulationer följde. Hans ärenden där ska dock tas med en stor nypa salt då klubbens lokaler praktiskt taget ligger mitt i centrala Milano.

Sett till vad Inter siktar mot vore det fel att sparka Spalletti, trots rapporterna som talar om att han har helgens bortamatch mot Parma på sig för rädda jobbet. Inters mål är att ta en Champions League-plats igen och det uppfyller Spalletti just nu. I den bästa av svartblå världar skulle Inter utmanat Juventus om scudetton. Men det stod klart tidigt att tränaren inte skulle få ut så mycket utav seriens näst bästa trupp.

Det finns alltså ingen skatt längre att hitta vid regnbågens slut den här säsongen, allt handlar om att ta CL-platsen igen. Europa League-vinst är ett orealistiskt mål sett till konkurrensen och det är tveksamt om laget ens passerar Rapid Wien i denna form.

Luciano Spalletti anställdes med uppgiften att besegra CL-hindret och blev den första Intertränaren att lyckas med det på sju år. Om Inter sparkar honom kastas laget in i ett osäkerhetens kaos som kan få förödande konsekvenser för säsongsmålet. Vem skulle ens vara en vettig ersättare så här långt in? Conte eller Mourinho kommer knappast att ta över mitt i säsongen. Gasperini? Ha!

”Jag inser att fansen har lite förtroende kvar eftersom Inter inte vunnit något på många år. Men jag kan inte bära all skuld för åren då Inter kom längre bort ifrån titlar snarare än att hota om sådana.  Det krävs tid och det finns ingen anledning att kasta ut barnet med badvattnet”, kommenterade Spalletti inför Bologna-matchen.

Det största argumentet mot tränarens existens på Interbänken är just att tid inte har hjälpt. Under säsongens första halva hittade Inter en lägstanivå som gav de tillräckligt många vinster för en pallplacering, men på bekostnad av att laget aldrig hittat någon högstaväxel.

Jag har tidigare skrivit att topp-tre är cementerad i Serie A i år och jag har ingen anledning att ändra den åsikten, än. Men det beror på svagheten hos konkurrenterna runt fjärdeplatsen mer än något annat.

Spalletti

Två av dessa lagen heter Roma och Milan. På Olimpico spelade de 1-1 i en match som ingen part kan vara nöjd med utgången av. Milan tappade en ledning och missade chansen att knappa in på Inter. Roma skapade tillräckligt många målchanser för att både vinna matchen och gå om Milan i tabellen.

I vägen för Roma stod allt som oftast Gigio Donnarumma, Serie A:s formstarkaste målvakt under vintern. Hans storspel i första halvlek räddade Milan, men Donnarumma fick kapitulera bara minuten efter halvtidsvilan.

19-åringen stod först för en galen reflexräddning när hans egen försvarare Musacchio styrde bollen mot eget mål från ett par meters avstånd, på returen kunde dock målvakten inget göra när Zaniolo fick öppet mål och kvitterade för Roma. Tredje målet på de fem senaste matcherna för supertalangen.

Dessförinnan hade gästerna tagit ledningen genom Krzyztof Piątek. Polacken styrde in Lucas Paquetàs finurliga inspel i första halvlek och gjorde mål även i startdebuten i ligan för Milan. Piątek hade det tufft matchen igenom mot Romas Manolas och Fazio, och var isolerad allt som oftast på topp. Samtidigt var ”Il Pistolero” ständigt på hugget, redo att springa på förlupna returer, i stark kontrast mot hans statiske föregångare Higuaín.

Matchens spelades på ett Olimpico präglat av arg sinnesstämning efter cupförnedringen i Florens (1-7 mot Fiorentina!) och det pinsamma tremålstappet mot Atalanta förra helgen. Högljudda ramsor skanderades både mot president Pallotta och vänsterbacken Kolarov som hamnat i dispyt med olika fansgrupperingar efter den senaste tidens resultat.

Han och Kostas Manolas munhögg tillbaka mot fansens olika häcklingar på tågstationen inför mötet mot Fiorentina, när de kom tillbaka till Trigoria efter förlusten rapporteras det att spelarbussen blev en måltavla för stenar, flaskor och ägg kastade av ultras.

På Curva Sud drog sig hälften av supportrarna undan från läktaren efter en kvarts spel i Roma-Milan i protest, övriga buade ut laget till och med när Roma hade bollen. Bara Zaniolo, Karsdorp, och kapten De Rossi klarade sig undan fansens vrede. Nederländske högerbacken Rick Karsdorp konstaterade lakoniskt efter matchen att ”det kändes som att spela på bortaplan”.

Den både splittrade och sargade piazzan i Roma kan genomgå ett nytt nederlag på idag. Då sägs avgörandet komma i arenafrågan, det kraftigt försenade bygget av Stadio della Roma. Om nya hinder dyker upp kanske delar av fansen får som de vill i frågan om Pallottas existens i Roma.

****

Annat från omgång 22:

Två raka matcher med tre insläppta mål för Juventus. Det har inte hänt sedan 2011 då laget slutade sjua under Gigi Delneri. Förra veckan stod det också klart att Juve för första gången på fem år inte kommer ta hem både liga- och cuptiteln i Italien efter respasset mot Atalanta i Coppa Italias kvartsfinal (0-3).

Två av Atalantas mål då kom efter försvarsmisstag av Juvebackar i Chiellini och Bonuccis skadefrånvaro. I helgens match mot Parma fick nygamle Martín Cáceres kampera ihop med Daniele Rugani på mittbackspositionerna och äntligen kunde tillbakakallade Leandro Spinazzola göra startdebut i vitsvart.

25-åringen gjorde det okej på sin vänsterbacksplats och tack vare två Ronaldomål hade Juventus en 3-1-ledning med kvarten kvar. Men Parmas anfallare Gervinho tillsammans med den underskattade Roberto Inglese hade mer att ge. Gervinho klackade retfullt in 2-3 och stod sedan för kvitteringen på tilläggstid.

Det högst oväntade krysset betyder föga för toppstriden men förändrar humöret hos bianconeri avsevärt. Hur ska Juventus hantera Atlético Madrid i Champions League med Bonucci borta och all osäkerhet som spridits i hans och Chiellinis frånvaro? Fast Rugani gjorde ett mål i helgen blir det mer och mer uppenbart att han inte håller för den absolut högsta nivån.

En eloge till Parma och deras upphämtning också. I ducati har gjort en utmärkt säsong och hänger med i kampen om Europaplatserna, något som knappast var målet inför återkomsten till Serie A. Ett redan starkt mittfält och anfall har spetsats med Juraj Kuckas tillkomst och slovaken stod för en stark insats på Juventus Stadium.

Gervinho

Mer publikprotester hittades på Dacia Arena när fansen likgiltigt såg på när Udinese tog emot Fiorentina. Den här gången skulle zebrorna inte göra fansen mer besvikna än vanligt efter Stryger Larsens mål och kvitteringen från Fiorentinas Edimilson.

Disciplinen hos Davide Nicolas lag gjorde så att Violas anfallstrio Chiesa-Muriel-Mirallas knappt kom till chanser under matchen, och något annat var kanske inte att vänta heller ur Fiorentinaperspektiv efter urladdningen mot Roma.

Matchen ramades in av en unison hyllning till Davide Astori, elva månader efter hans bortgång i Udine. Fiorentina kunde åtminstone hedra honom med en poäng, igen, då laget tillsammans med Torino kryssat mest i Serie A. Det trubbiga Udinese får lita till att Nicolas försvarssnille kan lösa poängen nu när Mihajlovićs Bologna börjar flåsa bakifrån nedflyttningsplatsen.

Fabio Quagliarellas otroliga målsvit stannade vid elva raka matcher när hans Sampdoria blev nollat på San Paolo. Napoli vann med 3-0 bland annat efter ett nytt mål av Arek Milik och Lorenzo Insignes första på tre månader.

Även här stod publiken i fokus då inte ens 20 000 orkat masa sig till Neapels västra delar, i det som med största sannolikhet blev Marek Hamšiks avtackningsmatch inför flytten till Kina. President De Laurentiis riktade en känga mot engagemanget i staden och det faktum att Napoli bara snittar runt 30 000 på en arena som tar det dubbla.

”Milan och Inter glänser inte och spelar mindre betydelsefulla matcher på San Siro. Fortfarande tjänar de fem miljoner euro var under en matchdag, medan vi inte kommer över tre miljoner”, konstaterade De Laurentiis efteråt.

Quagliarella får alltså dela målrekordet med Gabriel Batistuta. Hur mycket jag än unnar 36-åringen en ensamt särställning med allt han utsatts i karriären för finns ändå lite poetisk rättvisa här. Batistuta slog rekordet 1994 under en tid då Serie A var världens bästa liga, och dessutom i hans första matcher i Fiorentinatröjan. Likväl har både två stått för remarkabla prestationer som kommer leva kvar länge.

****

Omgångens elva: (3-4-3)

Donnarumma (Milan)

Danilo (Bologna), Ekong (Udinese), Koulibaly (Napoli)

Callejón (Napoli), Kucka (Parma), Soriano (Bologna), Zaniolo (Roma)

Gervinho (Parma), Caputo (Empoli), Ronaldo (Juventus)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Fem bästa januarivärvningarna och tre floppvarningar

Fem bästa januarivärvningarna och tre floppvarningar

Det är färdighandlat för de italienska klubbarna och deadline-day bjöd inte på några spektakulära affärer i Serie A. En del intressanta övergångar har ändå gjorts i januari och jag rankar nedan de allra bästa och de som riskerar att floppa i en ny omgivning.

Som alltid spelar prislappen roll i förhållande till spelarens kvalitet, men även om det är ett köp eller lån och hur mycket klubben ifråga varit beredd att investera i nyförvärvet? Viktigast: hur mycket kan nyförvärvet förbättra laget?

5. Manolo Gabbiadini, 27 år, anfallare, Southampton→Sampdoria (12 miljoner euro)

En återkomst till det Sampdoria där 27-åringen triumferade under 2,5 år innan den misslyckade flytten till Napoli. En stundtals utskrattad Gabbiadini lämnade för England och inledde bra i Southampton men mäktade under 18/19 bara med ett mål i Premier League.

Gabbiadini är inget spektakulärt nyförvärv och har ingen given startplats i Samps hårda anfallskonkurrens. Men den prislappen ger Europajagande Sampdoria mycket mål för pengarna och detta ska vara helt rätt nivå för den hårdskjutande forwarden. Framförallt kommer Gabbiadini bli viktig som avlastning till Quagliarella den dagen Doriakaptenens remarkabla målform bromsar in.

4. Céderic Soares, 27 år, högerback, Southampton→Inter (lån)

Ett till kap från den engelska sydkusten. Soares var the Saints ordinarie högerback tills en skada och ett formationsbyte gjorde att Yan Valery tog hans plats i elvan. Soares har därför lånats ut till Inter som för närvarande har tre högerbackar. Varför?

Jo, den komplicerade situationen med Šime Vrsaljkos krånglande vänsterknä gör att Inter tvekar om de kommer köpa loss kroaten i sommar, eller rent av skicka tillbaka honom till Madrid i förtid.

Céderic Soares har en köpoption på elva miljoner euro i sommar, ett fyndpris för en väldigt kompetent högerback. Soares var Portugals startman under EM-guldet 2016 och har hållit en sådan som João Cancelo utanför laget. Trademark Marotta-värvning.

3. Antonio Sanabria, 22 år, anfallare, Real Betis→Genoa (lån 1,5 år)

Paraguayan som gick från Barcelona B till Sassuolo och vidare till Roma tidigt i karriären. Men Sanabria gjorde bara en handfull Serie A-matcher innan han skickades tillbaka till Spanien och Sporting Gijón.

I La Liga utvecklades Sanabria till en respekterad målskytt och fortsatte att göra mål för Real Betis. Räkna med att ”Tonny” kommer lämna ett större avtryck den här gången. Sanabria gjorde mål direkt i sitt första inhopp för Genoa i vinstmatchen mot Empoli. Tappet av Piątek behöver inte alls ha en så stor betydelse för Genoa.

Sarabia

2. Luis Muriel, 27 år, anfallare, Sevilla→Fiorentina (lån)

Den tidigare Sampdoriaspelaren har redan gjort mål i varje match sedan återkomsten till Serie A. Två fullträffar i mötet med hans gamla klubb Samp, varav den ena är bland säsongens snyggaste mål, skickade redan i comebacken en varningssignal till ligans alla försvarare.

Nu förväntas inte den ojämne colombianen kunna leverera högoktaniga insatser varje helg i den lila tröjan. Fiorentina har trots det berikats med en spelare som håller världsklass i sina bästa stunder. Luis Muriels rörelse, explosivitet, och förmåga att utmana passar perfekt till vänster i Violas tremannaanfall. Oddsen för Europaspel och en cuptitel höjs inte direkt med Muriel i laget.

1: Krzyztof Piątek, 23 år, anfallare, Genoa→Milan (35 miljoner euro)

Ett inledande inhopp och en startdebut mot Napoli inom loppet av några dagar, och den rödsvarta delen av Milano hägrar redan i Piątekfeber. Det går inte att ta miste på frenesin som polacken tillfört Milans anfallsspel och förändringen den inneburit jämfört med Gonzalo Higuaín som centerval.

Ja, Piątek är fortfarande en chansning sett till prislappen och hans orutin på denna nivå. Men ur en ekonomisk aspekt sparar Milan över hundra miljoner kronor på skiftet Piątek-Higuaín, då argentinarens lön tyngde de Financial Fair Play-övervakade kassorna.

Talar vi om mål så är det Piątek och inte Higuaín som levererat den här säsongen. Och tittar man på Piąteks andra i cupvinsten mot Napoli finns inte längre något att tveka över.

Piatek1

****

Tre stycken floppvarningar:

Cyril Théréau, 35 år, anfallare, Fiorentina→Cagliari (lån)

För bara något år sedan gjorde den välgaddade fransmannen över tio mål på en säsong. Théréau utnyttjade sitt uppfräschade renommé och gick vidare till Fiorentina sommaren 2017. En ordinarie plats under det första halvåret byttes ut mot mindre speltid förra våren, och den här säsongens hårdare konkurrens lämnade Théréau i den lila periferin.

Anfallaren/yttern Théréau är verkligen ingen oäven spelare men till synes beroende av förtroende. Efter en halv säsong i Fiorentinas frysbox är det väldigt svårt att ha någon tilltro till 35-åringens form. Att Cagliari skickar Diego Farias till Empoli och tar in Théréau är förenat med stor risk.

Nicola Sansone, 27 år, anfallare, Villarreal→Bologna (lån)

Sansones namn kunde egentligen hamnat på listan ovanför. Men något säger mig att den här Serie A-comebacken inte kommer bli lyckad. Potentialen och målnäsan hos FC Bayern-produkten talar för att det kommer bli succé. Omgivningen i Bologna gör det inte.

Jag ställer mig tveksam till hur Sansone kommer ställa om till ett så pass mycket sämre lag än de han tidigare spelat i. Dessutom har han knappt spelat i Villarreal under hösten. Den tidigare Sassuolospelaren har mycket att förlora på den här flytten.

Emiliano Viviano, 33 år, målvakt, Sporting CP→SPAL (lån)

Sommarmercaton präglades av målvaktsbyten i Serie A och SPAL gör ännu ett med målet att förnya kontraktet igen. Emiliano Viviano flygs även han in från den iberiska halvön till Italien, efter en mardrömsliknande höst utan några framträdanden i Sporting.

Tanken är förstås att Vivianos rutin ska öka SPAL:s chanser i bottenstriden. Jag undrar dock om Viviano verkligen är så mycket bättre än den tidigare ettan, 25-årige Alfred Gomis?

Senegalesen vikarierade förtjänstfullt för Alex Meret en stor del av förra säsongen men får nu nobben igen. Viviano har i alla fall fått en bra början då SPAL vann för första gången på elva matcher förra helgen.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Storebror Inzaghis nästa Serie A-chans lär dröja några år

Det var den ultimata sekvensen som visade ett lag i spillror. Efter en tidig utvisning låg Bologna under med 0-3 hemma mot nästjumbon Frosinone när Erick Pulgar skulle slå en frispark inte långt ifrån tränarbänken.

Bolognas chilenare drämde den rakt i ryggen på Camillo Ciano, och istället för att börja jaga den förlupna bollen stannade Pulgar upp och gestikulerade om avståndet på frisparken. Ciano fick ett friläge från egen planhalva och gjorde sitt andra mål för dagen.

Ciano, från boxarmetropolen Marcianise i den italienska södern, levererade det slutgiltiga knockoutslaget på Bologna. Ofattbara 0-4 slutade matchen mot ett Frosinone som innan helgen bara gjort 12 mål på 20 omgångar. Resultatet golvade också Filippo Inzaghis förhoppningar om ett fortsatt liv som Bolognatränare.

Innan matchen var över skanderade de mest hårdföra fansen på Renato Dall’Ara ”Fenucci, vi kommer” i riktning mot Bolognas klubbdirektör Claudio Fenucci. En arg uppvigling kan tyckas om det inte varit för att Fenuccis namn, tillsammans med sportchefen Bigons och lagledaren Di Vaios, fanns på tre kors utanför träningsanläggningen förra månaden.

Fenucci hastade ner till omklädningsrummet för att ta skydd. Presidenten Joey Saputo tog hand om presskonferensen efter matchen och konfronterade vansinniga supportrar utanför arenan. Kanadensaren Saputo kallade Bologna för ”ynkligt” och lovade förändringar till morgondagen. Förändringar blev det också.

I måndags avskedades Filippo Inzaghi från tränarposten. 45-åringen verkade till synes ha klubbledningens förtroende trots att Bologna befann sig på nedflyttningsplats större delen av höstsäsongen. Men en 0-4-förlust hemma mot en bottenkollega får inte hända, och 14 raka matcher utan seger fick räcka.

Det är svårt att se på Pippo Inzaghis framtid utan att börja blicka neråt i seriesystemet. Efter två lovande säsonger i Milans Primaveralag kom chansen tidigt att få leda en storklubb. Men den miserabla säsongen 2014-15 slutade med en tiondeplats för Milan och klubblegendaren fick lämna.

Väldigt många var förvånade när nästa adress blev Venezia – två divisioner lägre ner i seriepyramiden. Den amerikanskägda klubben rusade igenom Serie C:s norra division under Inzaghi och gick till playoff-semifinal förra säsongen i Serie B, där nykomlingen föll mot Palermo.

Inzaghi hade fått den omstarten hade behövde och lite otippat byggt ett starkt defensivt kollektiv i Venezia. Serie A lockade igen när Bologna skulle gå vidare efter tre intetsägande säsonger runt femtondeplatsen under Roberto Donadoni.

Defensiven blev aldrig heller det största bekymret för Inzaghi i rossoblu. Snarare är den extremt torftiga offensiven huvudanledningen till att Bologna bara vunnit två matcher under säsongen. Avsaknaden av förra säsongens yttrar Verdi och Di Francesco, som flyttade till Napoli respektive Sassuolo, har påverkat laget mer än vad åtminstone jag trodde på förhand.

Storebror Inzaghi kan skylla misslyckandet på en medioker mercato genomförd av Bologna under sommaren. Det lär knappast förändra hans eftermäle i klubben dock. Inzaghi kommer behöva återupprätta sitt anseende någon annanstans, företrädesvis i Serie B. Såvida inte han för upp ett lag till Serie A därifrån kommer det dröja några sårr innan ett lag från högstaligan vågar anställa Pippo.

Precis som i Milan är det Siniša Mihajlović som efterträder Inzaghi. 49-åringen fick sparken från Torino för ett år sedan men lyckades ändå landa det attraktiva jobbet i portugisiska Sporting under sommaren. Trodde alla.

Mihajlović hamnade mitt i ett klubbkaos som sällan skådats på denna nivå. Presidenten som anställde Mihajlović, Bruno de Carvalho, kuppades bort av Sportings medlemmar och hans nye tränare fick också sparken. Siniša-äventyret i Lissabon varade blott nio dagar.

Med tanke på tränarens tillkortakommande i både Milan och Torino sågs ett jobb på övre halvan i Serie A som osannolikt. Bologna känns mer som serbens rätta nivå för stunden och laget är tillräckligt bra för att lösa Serie A-kontraktet i vår.

Om det sker kommer Mihajlovićs halvårskontrakt förlängas automatiskt över nästa säsong. För en klubb med ambitioner som Bologna ser det bättre ut att anställa en tränare med Mihajlovićs rykte än någon beprövad kontraktslösare som Davide Ballardini till exempel. Men det är uppenbarligen en infekterad miljö Mihajlović kommer till, och ett lag som i flera år haft svårigheter att lyfta.

Hur påverkar tränarbytet Bolognas svenskar då? Filip Helander har inte gjort någon lysande säsong men har ändå startat match efter match. Inzaghi gav Mattias Svanberg chansen och skåningen har utvecklats till en ordinarie mittfältare. Siniša Mihajlović väntas spela med en 4-3-3- eller 4-3-1-2-formation, vilket ger båda spelarna fortsatt goda startchanser.

Det hade varit spännande att se Svanberg i en trequartistaroll strax bakom anfallarna men den lär vara vikt för januarilånet Roberto Soriano. Mihajlović är känd som en tränare som vågar ge unga spelare chansen och det kan förhoppningsvis Svanberg profitera på.

Siniša Mihajlović återvänder efter tio år till den klubb där han började sin huvudtränarkarriär. Den sejouren slutade med sparken efter fem månader, om scenariot upprepas betyder det att Bologna har åkt ur Serie A. Mihajlović måste klara sin ”10 Year Challenge” om inte han som Inzaghi ska behöva ta en paus från den stora scenen.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Stereotypernas söndag lämnar CL-striden öppen

Det blandade och gavs under den gångna Serie A-helgen. Svängrika historier varvades med tillknäppta matcher och lite VAR-polemik på det. Genom en del möten löpte en stereotypisk röd tråd, en känsla av att man kunde förutse utgången och framförallt grunda det i liknande saker som hänt tidigare.

Mest underhållande var det, i hård konkurrens, mellan Atalanta och Roma. Gästerna tog ledningen redan efter tre minuter när Edin Džeko gjorde sitt första mål i Serie A sedan oktober. Det tidiga målet verkade dock slå på en knapp hos hemmalaget från Bergamo.

Atalanta attackerade på ett sprudlande sätt och lät aldrig Roma få någon ro. Anfallarna Duván Zapata och Josip Iličić drog isär backlinjen, och en fantastisk Papu Gómez opererade fritt i en position strax bakom. Men La Dea missade målchanserna till skillnad från Roma.

En halvtimme efter ledningsmålet frispelade Steven Nzonzi Džeko som iskallt rundade en feltajmad Etrit Berisha och utökade ledningen. För allt vad Atalantas offensiv är värd har laget haft samma problem under tränaren Gasperinis tid i klubben. Målvakterna, med Berisha och Gollini som inledde säsongen, är lagets alltjämt svaga punkt och kanske det som står i vägen för en topplacering.

Strax därefter kom det tredje målet efter att den allt mer betydelsefulle tonåringen Nicolò Zaniolo gjort sin andra assist och hittat en fristående Stephan El Shaarawy. Matchen stängd nu då? Nej, inte så länge det handlar om Roma, inte när motståndarna är seriens målgladaste lag Atalanta.

Yttern Castagne nickade in reduceringen innan halvtidssignalen efter ett Gómez-inlägg. Papu ville inte vara sämre än Zaniolo i assistväg och spelade också fram till Tolois kvittering en kvart in i andra halvlek. Atalanta fortsatte sin press och belönades för det.

Men en man saknades ju i målprotokollet tänker ni kanske? Duván Zapata har varit vinterns bästa målskytt bland Europas toppligor och skulle sätta ett avtryck även i den här matchen. Det kom inte på straffen i den 70:e minuten som colombianen sköt skyhögt över. 27-åringen spelar dock inte sin bästa fotboll i karriären (14 mål på åtta matcher) av en tillfällighet.

Zapata har inte bara fått en annorlunda roll av Gasperini, utan har bevisligen också ett huvud som kan tackla motgångar. 45 sekunder efter straffmissen styrde Zapata in kvitteringen förbi Robin Olsen som inte var chanslös på varken det eller Atalantas första mål. Klimax var nått, frenesin avtog, och matchen slutade 3-3 som höstmötet lagen emellan.

Precis som förra helgen tappade Roma en till synes säker ledning även om de fann ett segermål till slut mot Torino då. Roma hade absolut ingenting i andra halvlek och tränaren Di Francesco sa efteråt att laget ”bevisligen har mentala brister”. Utan De Rossi, och med Florenzi och Fazio på bänken större delen av matchen verkar ett ledarlöst Roma uppträtt på planen igen.

Romrivalen Lazio var desperat efter att bryta en negativ formkurva och den beklämmande dåliga statistiken mot övriga topplag i Serie A. Juventus hemma på Olimpico var tuffast möjliga väg att passera, men det var sånär att Lazio smög förbi den vitsvarta giganten med poängen i behåll.

Under 70 minuter dominerade i biancocelesti matchen. Juventus mäktade inte ens med ett skott i första halvlek, första gången det hänt sedan mätverktyget Opta började samla statistik säsongen 2003/04. Det krävdes dock ett självmål från Emre Can efter en timme för att den storspelande Szczesny i Juvemålet skulle besegras.

Ändå återkom känslan flertalet gånger under matchen för mig att Juventus skulle orda upp detta. Som en laziale går det inte att tänka annorlunda i en match mot det motståndet. Några minuter efter 1-0 sköt en frispelad Ciro Immobile över ribban, i ett läge som förra säsongens skyttekung i princip aldrig missar från.

Juventus skulle mycket riktigt straffa Lazio för alla lagets sumpade lägen. Max Allegri gick över till ett 4-4-2 och bytte in Fede Bernardeschi och João Cancelo på ytterpositionerna. Han behöll Emre Can som hade en hemsk match framför backlinjen och flyttade Bentancur till den positionen. Sakta men säkert jobbade sig Juve in i matchen tack vara dessa ändringar.

Bernardeschi hittade João Cancelo som rakade in kvitteringen med kvarten kvar. Några minuter innan full tid hängde inte Laziokaptenen Lulić med portugisen, som ordnade en straff som hans nio år äldre landsman Ronaldo säkert placerade i nättaket.

Juventus regerar vidare och utökar poängavståndet till Napoli, elva poäng skiljer nu dessa klubbar. Under trepoängssystemet har bara ett lag varit så överlägset efter 21 omgångar, Inter post-calciopoli säsongen 2006/07.

Lazio på åttonde plats ska ändå inte vara så bekymrat efter den andra raka 1-2 förlusten. Rörligheten och anfallsglädjen är det få lag som matchar i Serie A. Med den gryende formen hos Luis Alberto, Milinković-Savić och Joaquin Correa talar mycket för att Romlaget åter kommer slåss om Champions League-platserna ändå in i det sista.

I början av mars förra året vann Juventus på Olimpico efter ett Dybalamål på tilläggstid trots att Lazio, precis som igår var det bättre laget. Det målet fungerade som en bitter bekräftelse för de allra flesta Napolifans att scudetton skulle bli en övermäktig uppgift.

Den dramatiken i toppen kommer inte infinna sig i vår. Stereotypt eller déjà-vu, kalla det vad ni vill.

cr3

****

Annat från omgång 21:

Lika underhållande var det inte på alla håll. Milan och Napoli spelade en match som både slutade mållöst och var det kvalitativt sämsta toppmötet hittills under säsongen. Mängder av felpassningar och slarv från hemmalaget ökar inte direkt tilltron till Gattusos Milan trots att de behåller fjärdeplatsen.

350-miljonersbrassen Lucas Paquetà hade det inte lätt i sin hemmadebut och det kommer definitivt krävas tid för hans anpassning till Serie A. Det lär inte Milans andra januariförvärv Krzyztof Piątek behöva. 23-åringen väckte Milan med goda intentioner och rörelser i sitt 20 minuter långa inhopp, och kommer med all säkerhet gå före Patrick Cutrone i centerrollen redan till nästa match.

Napoli hade ändå de bättre chanserna i matchen men stoppades flera gånger av en Gigio Donnarumma på väg mot gammal (nåja) god form. Lorenzo Insignes forwardsuccé har kommit av sig och en återkomst till vänsterkanten hjälpte inte, nästan tre månader har gått sedan 27-åringen senast gjorde mål.

Oroväckande för Carlo Ancelotti är också att de inte lyckas vinna den här typen av matcher, eller den på San Siro innan nyår mot Inter för ett annat relevant exempel. Ancelotti gör det dock inte enkelt för sig. PSG-ryktade brassen Allan ställdes utanför matchtruppen helt och kan vara den enkla anledningen till två tappade poäng.

Inter fortsätter angöra vintermånaderna i en märklig skrud, precis som förra säsongen. Årets inledande 6-2 mot Benevento i cupen har följts av två matcher där de svartblå inte gjort mål. Torino tog ledningen i första halvlek genom backen Armando Izzo och kunde föga förvånande försvara hem tre välbehövliga poäng.

Med en kontraktsbråkande Ivan Perišić utanför laget ställde Luciano Spalletti upp med ett förutsägbart 3-5-2-system istället. Inte heller där fanns någon plats för Radja Nainggolan som fick nöja sig med ett inhopp igen.

Avståndet till Milan på fjärdeplatsen är fem poäng och borde inte äventyras under våren. Men Inter är inte ett lag att lita på och det är nog dags för Spalletti att hitta en roll i startelvan för Nainggolan om inte CL-positionen ska riskeras.

Torinos år under Walter Mazzarri har innehållit väldigt få höjdpunkter likt segern mot Inter igår. Var detta vändpunkten? Förmodligen inte, men tian Toro är i sin tur bara fem poäng ifrån en CL-plats. Mer än något annat hedrade laget det som skulle bli Valentino Mazzolas hundraårsdag på allra bästa sätt.

Mittfältslegendaren förde Grande Torino till fem raka scudetti under 1940-talet, innan han och resten av laget dog på Supergaberget utanför Turin i en flygolycka 1949. På plats under matchen fanns sonen Sandro Mazzola, en betydande del av 60-talets Grande Inter.

izzo

I kategorin svängigast match tar Chievo-Fiorentina ändå priset. Viola tappade en 2-0-ledning på Bentegodi till 2-2, men lyckades ändå vinna matchen genom sena två mål av talismanen Federico Chiesa. Dessförinnan hade Violas målvakt Alban Lafont räddat en straff av Sergio Pellissier, som redan hade kvitterat från elva meter tidigare.

Chievos president Luca Campedelli var rasande efter ett antal kontroversiella VAR-beslut. ”Under mina 26 år som klubbpresident har jag aldrig sett någonting liknande detta. Vad är poängen med VAR om beslut görs mot ens vilja?”, undrade Campedelli. Tabelljumbons president sa också att han ”hellre tar en domare som gör misstag på planen än någon som gör fel under tiden han dricker te”.

SPAL fullbordade en episk vändning borta mot Parma i Emillia-Romagnaderbyt. ”Bobby” Inglese hade gjort två mål för Parma när SPAL slutligen bröt den trista formkurvan vid helt rätt tillfälle. Det genom mål i den 70:e, 75:e och helgens snyggaste, och förmodligen viktigaste mål av Mohamed Fares i minut 87. Elva raka matcher utan seger är till ända och avståndet till nedflyttningszonen nu mer betryggande sju poäng.

Han gjorde det. Fabio Quagliarella tangerar Gabriel Batistutas rekord från 1994 med mål i elva raka Serie A-matcher. Två straffmål la grunden till Sampdorias 4-0-vinst på Marassi mot Udinese, och sköt Quagliarella upp i ensam skytteligaledning på 16 fullträffar. En märkbart rörd 35-åring förklarade sina känslor efter matchen:

”Det är otänkbart. Jag blir känslosam bara genom att föreställa mig något sådant. Bara att nämnas bredvid Batistuta ger mig gåshud. Vid det första målet firade jag halvhjärtat av respekt för mina tidigare fans i Udinese”.

”Jag blir 36 år i dagarna och detta gör mig så stolt. Allt som hände i mitt förflutna och alla uppoffringar ledde till detta, något jag aldrig trodde kunde hända.”

”Jag trodde inför varje match att sviten skulle ta slut, helt säkert, men det har fortsatt, avslutar Fabio Quagliarella.

På lördag kväll ska anfallaren hem till sitt Neapel och försöka bli ensam rekordhavare mot Napoli.

****

Veckans lag: (4-3-3)

Szczesny (Juventus)

Malcuit (Napoli), Koulibaly (Napoli), Izzo (Torino), Peluso (Sassuolo)

Cancelo (Juve), Beghetto (Frosinone), Luis Alberto (Lazio)

Chiesa (Fiorentina), Ciano (Frosinone), Papu Gómez (Atalanta)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Higuaíns sista chans & Milans nya frälsare

Det fungerade inte heller för Gonzalo Higuaín i Milan. Jag vet inte hur sugen den argentinske stjärnstrikern var på en utlåning neråt i den italienska fotbollspyramiden förra sommaren, av beteendet på senare tid att döma verkar det uppenbart att han inte motsätter sig en flytt till London och Chelsea den här gången.

Higuaíns facit blev sex mål på 15 Serie A-matcher för Milan. Knappt godkänt för en anfallare med hans renommé, men knappast okej om man synar spridningen på målen när han avslutade med ynka två på sina tio sista matcher. Det är dock ingen överraskning att det blev så här.

Milans anfallsrekryteringar har konsekvent under flera år misslyckats på San Siro. På grund av egna oförmågor men minst lika mycket på grund av den idéfattiga rödsvarta offensiven. Farhågan att Higuaín inte skulle få bollarna han är beroende av bekräftades, och 31-åringen ställer sig till samma skara som Nikola Kalinić, André Silva, Gianluca Lapadula och Carlos Bacca. Spelare som krönt framgångar på olika håll men blivit parenteser i Milan.

Prestationen under hösten gör inte Gonzalo Higuaín till en värdelös anfallare. I och med återföreningen med Maurizio Sarri finns förutsättningar att El Pipita ska hitta sig själv och gå ifrån sitt tjuriga Milan-jag. Chelsea tar över hälften av de 18 miljoner euro Milan skulle betalat Juventus i låneavgift och har möjligheten att köpa anfallaren för 36M euro i sommar.

Om Higuaín lyckas i Chelsea är priset fullt rimligt att betala för en världsklasscenter, och förutsättningar finns såklart då Álvaro Morata är på väg till Madrid och endast Olivier Giroud konkurrerar om centerplatsen.

Samtidigt skickar värvningen en tydlig signal om var Chelsea befinner sig i Roman Abramovitj långsamma avvecklingsprocess. Chelsea värvar inte längre en Didier Drogba som stormar fram mot Europas anfallstopp, eller en Fernando Torres som redan stod högst upp på den tronen när han blev blå.

De får nöja sig med en rutinerad målmaskin istället vilket inte är fy skam. Hovleverantörerna är betydligt bättre i Chelsea men kraven blir inte lägre. Våren kan bli Gonzalo Higuaíns sista chans att bevisa omvärlden att han håller för ett ligavinnaraspirerande lag.

Den som får äran att ersätta honom i Milan heter Krzyzstof Piątek och har chockat den italienska fotbollspubliken under hösten. Ett mål i snitt för Genoa i liga och cup gör att Milan hostar upp 35 miljoner euro som betalas i ett svep. I runda slängar gör Genoa en vinst på 300 miljoner kronor på anfallaren de köpte från Cracovia Kraków för ett halvår sedan.

Prislappen medför förstås extra press. Milan ligger på den fjärde och sista Champions League-platsen vilket fått fansen att känna ett realistiskt hopp om att äntligen ta sig tillbaka till finrummet. Samtidigt har spelet hackat och det är ingen överdriven slutsats att laget haft flyt med antalet inspelade poäng trots det.

Varför skulle Piątek lyckas där Higuaín och alla andra har misslyckats? Well, faktum är att Milan trots alla problem på och utanför planen sakta är på väg framåt. Köpet av Piątek visar att sportchefen Leonardo inte är rädd för att satsa på ungt och svälja stoltheten efter Higuaín och det farsartade avskedet (och säsongen) av Leo Bonucci.

Jag har en positiv känsla kring övergången av det enkla skälet att jag tror på spelaren Krzyztof Piątek. 23-åringens förra klubb Genoa bjuder sannerligen inte heller på frejdig fotboll men Piątek behöver inte mycket för att hitta målet har säsongen visat, till skillnad från Higuaín som långt ifrån varit lika klinisk när tillfällen har getts.

Polackens rörelsemönster, tillslag, placeringsförmåga, och uppenbara mognad får mig att tro på en framtid inom den absoluta anfallstoppen framöver. Genoatränaren Cesare Prandelli beskriver honom som den ”mest komplette anfallaren jag jobbat med”. Den andra anledningen till en tänkbar Piątek-succé hittar jag i Milans första januariköp.

21-årige brassen Lucas Paquetà var ett stolpskott från en drömdebut i måndagens bortamöte med just Genoa (Piątek avstängd). Den offensiva mittfältaren räds inte de uppenbara jämförelserna som talar om honom som en ny Kaká. En lika hög prislapp som Piąteks gör inte pressen mindre på Paquetà, men talangen är uppenbar och han kan bli den kreativa nyckel Milan så desperat behöver.

Genoa då? Äsch, de klarar sig säkert utan Piąteks alla mål. Kvar i laget finns en oslipad diamant som heter Christian Kouamé. Den 20-årige ivorianen fick bara leka tillsammans med Piątek ett halvår, och mycket talar för att anfallaren blir nästa dyra försäljning från den rödblåa Genuadelen i sommar.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Magiske Quagliarella ett mål ifrån Batistutas rekord

Serie A är tillbaka efter ett ovanligt långt vinteruppehåll på tre veckor. Inte bara fans, utan även en del spelare verkar tycka att blev alldeles för enformigt på stränderna i Dubai, i New Yorks vinterlandskap, eller var de nu firade semester.

Ingen tid skulle slösas när några hungriga målvargar gick ut på Serie A-arenornas gräsmattor för att göra skytteligan till en kamp med fler inblandade än Ronaldo och Piątek, som om det vore ett nyårslöfte.

Värst i helgen var Atalantas Duván Zapata. Colombianen stod på ett mål när vi gick in till december månad. Sju matcher senare har centertanken gjort 13 mål till och är uppe i delad skytteligaledning med Cristiano Ronaldo.

Atalanta pulvriserade nästjumbon Frosinone på bortaplan med 5-0. 22-årige mittbacken Gianluca Mancini inledde målskyttet med sin femte fullträff för säsongen innan det var dags för Zapatas show. Hattricket kom till efter ett mål med huvudet, nästa med vänstern och det tredje med höger fot. Det avslutande nickade 27-åringen in och blev den blott tredje Atalantaspelaren att göra ”poker”, fyra mål i samma match, i Serie A någonsin.

Ingen räknar med att Duván Zapatas målform kommer hålla ett lika hysteriskt snitt (han heter trots allt inte… Ronaldo). Men med tanke på att Atalanta under lagets två senaste succésäsonger saknat en centerforward som gör mål och istället förlitat sig på Papu Gomez och Iličićs bidrag, ser det oförskämt bra ut till säsongens andra halva.

Zapatas landsman Luis Muriel anlände till Florens med ett grundmurat Serie A-rykte på lån från Sevilla. Flytten från Sampdoria 2017 gjorde Muriel till Sevillas dyraste nyförvärv någonsin men i Andalusien fick han det inte att stämma. Colombianen kändes trots det som hela ligans förmodligen bästa januarirekrytering inför helgen.

Ändå kunde få, om ens han själv drömma om den starten han fick på Artemio Franchi. Mot just Sampdoria behövde anfallaren bara 34 minuter innan han finurligt placerat in sitt första mål i Serie A-comebacken.

Med en utgångspunkt till vänster i ett Violaanfall bestående av Giovanni Simeone och Federico Chiesa attackerade de lila i våg efter våg den första kvarten. Matchen var en av säsongens absolut mest underhållande, men tuff och stundtals också ful.

Fem minuter efter ledningsmålet drog hemmalagets Edimilson Fernandes på sig sitt andra gula kort. Ett dittills blekt Sampdoria bestraffade Fiorentinas alla sumpade målchanser på det tydligaste av sätt minuten innan paus. Albin Ekdal dök och fick frispark utanför straffområdet, som den hetlevrade Gastón Ramírez elegant böjde stolpe in. Den redan varnade uruguayanen byttes sedan ut i paus som tack för frisparksmålet.

Fiorentina fredade det egna målet på ett strålande sätt under den första halvan av andra halvlek. Ett ögonblick av murielsk magi skulle också ge lila ledningen på nytt. Med en vändning och sedan petning grundlurade Luis Muriel två Sampförsvarare på egen planhalva, ingen kunde hänga med i ruschen framåt och nyförvärvet sköt in sitt andra mål. Muriels högstanivå snuddar den hos seriens främsta anfallare, det råder ingen tvekan om det.

Fiorentinas tränare Stefano Pioli påstås ha sagt till Sevillalånet vid ankomsten att ”du är den enda som påminner mig om Ronaldo, O Fenomeno, bevisa det nu”. Dessvärre för Muriel och hans lagkamrater trädde ett annat fenomen på motståndarnas planhalva fram fem minuter efter att han tvåmålsskytten blivit utbytt.

I den 81:a minuten dunkade Fabio Quagliarella in kvitteringen på straff efter att Vitor Hugo tagit med handen. Fyra minuter senare lurade 35-åringen mästerligt två försvarare och sköt vad de flesta tippade skulle bli segermålet. Sampstrikern nätade därmed för tionde matchen i rad och superlativen håller på att ta slut.

Jag håller mig en vecka istället. Nästa helg kan Quagliarella nämligen tangera Gabriel Omar Batistutas närmast sanslösa rekord från 1994. Som Serie A-debutant gjorde ”Batigol” mål elva matcher i rad i Fiorentinatröjan. Genoas Krzyztof Piątek nosade på rekordet under höstens inledande omgångar men stannade på åtta matcher.

Quagliarellas mål skulle dock inte bli matchens sista. Albin Ekdal kändes steget efter större delen av matchen och nickskarvade oturligt ett inlägg mot egen stolpe, där German Pezzella kunde styra in kvitteringen på tilläggstid. En poäng till båda lagen som belöning för dramat kändes rättvist, och Sampdorias tränare Giampaolo kunde inte låta bli att le när han erkände sin ”svaghet” för den tidigare adepten Luis Muriel efter matchen.

amore

Kvällsmatchen skulle bjuda på ytterligare kanonjärer. Napoli saknade fyra ordinarie spelare -Koulibaly, Insigne, Allan och kapten Hamšik, men hade inga större problem att avfärda Lazio hemma på San Paolo. José Callejon vikarierade som lagkapten och gav Napoli välförtjänt i den 34:e minuten.

Partenopei träffade virket fyra gånger under matchen som slutade 2-1. Bäst av alla var anfallaren Milik som under en dryg halvtimme vaskade fram fyra heta chanser i första halvlek. Belöningen kom tre minuter efter Callejóns mål, med en elegant skruvad frispark över muren och bakom Strakosha.

Lite i skymundan har Arek Milik gjort elva mål i Serie A trots att han inte räknas som helt ordinarie i Napoli. Igår såg partnerskapet med Dries Mertens riktigt bra ut och Milik tar ständigt nya kliv framåt efter två säsonger borttrasade av knäoperationer.

Lika bra hittade Fabian Ruiz och Amadou Diawara varandra centralt. Lazio kunde aldrig komma åt Napolis innermittfält och jag undrar verkligen hur Marek Hamšik ska tillåtas en plats i elvan efter Ruiz framstående insats?

Ciro Immobile reducerade för Lazio i den 65:e minuten men bara fem minuter efteråt drog Acerbi på sig sitt andra gula kort. Lazio kapitulerar i defensiven och sifforna borde varit större till Napolis fördel. Jag anser ändå inte att Simone Inzaghi bör skylla på vare sig utvisningen, domaren, eller den egna offensiven för förlusten.

Något gnager bevisligen mentalt hos de vitblå spelarna när det vankas stormatch som gör att de krymper trots all talang och spelidé som finns i laget. Problemet handlar inte bara om stormatcher nu. Lazio har bara två vinster i Serie A på de nio senaste. Och vad försöker tränare Inzaghi signalera med att byta ut en Milinković-Savić på uppgång mot den opålitlige ytterbacken Patric efter utvisningen?

****

Annat från omgång 20:

Ett överlägset Roma körde över Torino i första halvlek på Olimpico i lördags. Namnet på allas läppar, Nicolò Zaniolo glidsköt in 1-0 efter en kvart, och Aleksandar Kolarov fyllde på med ett straffmål. Men så fort domaren blåste igång andra halvlek försvann Romas grepp om matchen.

Zaniolos Toro-nemesis Rincón reducerade strax efter paus, och en kvart senare distanssköt Ansaldi in kvitteringen från sin nya mittfältsposition. Ur nästan ingenting hade Torino gjort två mål.

Patrik Schick byttes in mot Justin Kluivert i Roma efter kvitteringsmålet. Det dröjde en minut efter bytet innan Schick var med och spelade fram Stephan El Shaarawys till avgörande 3-2 för Roma. Med Schicks två mål i cupmatchen mot Entella i färskt minne och helgens pigga inhopp, är floppvärvningen på väg att återfå lite självförtroende månne?

I Torinos fall skriks det högt efter fler mål. Det borde inte vara något problem med Andrea Belotti och Simone Zaza längst fram och Iago Falque strax bakom. Men Zaza bidrog inte med något i hans inhopp och fortsätter ha svårt med Belotti-samarbetet. Iago Falque å sin sida rusade direkt in till omklädningsrummet efter det bytet.

Walter Mazzarri har under hans ettåriga ledning inte förmått att lyfta Torinos offensiv. Det har handlat om Belottis måltorka, negligeringen och utlånet av Ljajić, och hattandet mellan anfallskonstellationer. Mitt hopp till att Mazzarri löser detta finns inget kvar av, och kommer i slutändan innebära att klubben snart får söka efter en ny tränare igen.

En annorlunda kuliss infann sig på Giuseppe Meazza i lördags kväll när Inter tog emot Sassuolo. Mot Benevento i cupen stod hela arenan tom efter skandalscenerna mot Napoli innan nyår, men klubben fick dispens till en annan lösning i match två.

11 000 skolbarn tog plats på San Siros nedersta etage som draperats av banderoller med förkortningen ”BUU”.  Det ordet brukar i vanliga fall beskriva apljud mot mörkhyade spelare i en italiensk kontext. Nu var uppmaningen att ordet inte skulle ljudas, utan skrivas ut och ses som en förkortning av ”Brothers Universal United”.

Eleverna kunde nog njuta av målchanser åt båda håll fastän inget av lagen förmådde att spräcka nollan. Inter har därmed inte vunnit hemma mot dess speciella boogeylag Sassuolo på fyra år och fyra månader.

Vad viktigare är ändå att klubben lyckades indikera en positiv vind av förändring efter Koulibaly-incidenten. Överlag känns det skönt att kunna njuta av spelet en helg och slippa ta del av de element som drar italiensk fotboll bakåt. När enbart fotbollen på planen talade i helgen bjöds det i flera matcher på högklassig underhållning som var värd den tre veckor långa pausen.

buu

****

Helgens lag: (3-4-3)

Handanović (Inter)

Mancini (Atalanta), Pezzella (Fiorentina), Kolarov (Roma)

Ansaldi (Torino), Fabian Ruiz (Napoli), Duncan (Sassuolo), Zaniolo (Roma)

Quagliarella (Sampdoria), Duván Zapata (Atalanta), Muriel (Fiorentina)

****

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets

Annons
Annons

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå