Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Detta har svenskarna presterat i säsongens Serie A

Den här upplagan av Serie A är ingen där svenska spelare sätter några större avtryck i. Det går att se i faktumet av vi saknar en svensk fixstjärna i serien – ingen av svenskarna är en ordinarie spelare i landslaget.

Det finns heller inga svenskar som kan räknas som ordinarie bland lagen på Serie A:s övre halva. Det är mest det som det skriks efter, en svensk som kan spela en roll i ett ambitiöst lag, post-Zlatan. Det närmaste vi kommit en sådan de senaste fem åren är Albin Ekdal, som ändå åkte ur med Cagliari i hans sista säsong innan flytten till Tyskland.

Likväl har vi ett gäng svenskar i ålderspannet 19-27 år i Serie A. Det är positivt att italienska scouter upptäcker talanger och bekräftar Sverige som talangpool. Bra är också att fler spelare därmed kommer till en mer kvalitativ miljö istället för att som många andra landa in i mellanstationer som Nederländerna och Belgien.

Jag har gått igenom svenskarnas säsong och listat deras genomsnittsbetyg hittills från La Gazzetta dello Sport.

Samuel Armenteros, Benevento

9 matcher/1 mål (5 starter), snittbetyg 5.38

Göteborgaren slutade på tredje plats i den nederländska skytteligan med 19 mål för Heracles och såldes till nykomlingen för två miljoner euro. För besväret blev Armenteros Serie A:s bäst betalda svensk med en nettolön på 400 000 euro årligen i en klubb där anfallskonkurrensen inte var direkt mördande.

Trots det har inte lyft för Armenteros hos häxorna. Det enda målet kom i oktobermatchen mot Sassuolo och kunde bli ett historiskt poängvinnande sådant, men Sassuolo vann efter ett avgörande på tilläggstid.

När väl första poängen kom för Benevento mot Milan gjorde anfallskonkurrenten George Puscas ett av målen och Armenteros befann sig utanför truppen. Sensationellt nog har Benevento vunnit sina två senaste matcher där ett annat sommarförvärv, Massimo Coda, gjort tre mål.

Samuel Armenteros är nu på väg att återvända till Eredivisie och FC Utrecht på lån. Affären har dock stött på problem eftersom 27-åringen gjorde en match för Heracles reservlag i augusti och juridiskt sett inte får representera tre klubbar under en och samma säsong.

Om Armenteros tvingas stanna kommer konkurrensen inte bli enklare då rutinerade maliern Cheick Diabaté anslutit från Osmanlispor på lån. Det är ganska talande för svenskarnas ljummenhet i Serie A att en forward med landslagsambitioner inte kan ta plats i en nykomling som inledde säsongen rekorddåligt, låt vara att detta är anfallarens första höst i Italien.

armenteros

Samuel Gustafson, Torino

4 matcher/0 mål (0 starter), snittbetyg 5.25

Den 23-åringe mittfältaren har haft en tuff omställningsperiod efter flytten från BK Häcken förra sommaren. Under 16/17 blev det en startplats och fyra inhopp, efter det har förtroendet bara blivit marginellt högre för Samuel Gustafson.

Gustafson är åtminstone ofta på bänken för Torino och fick för två omgångar sedan göra ett 27 minuter långt inhopp mot Genoa. Inte många Torinofans lär ha något minne av det, snarare var det ytterligare ett deprimerande kryssresultat som sedermera ledde till sparkingen av Siniša Mihajlović.

Av sex alternativ till Toros tremannamittfält är Gustafsson längst ner i hierarkin. Spelaren närmast ovan honom, Mirko Valdifiori, har i jämförelse gjort sex starter under hösten. Konkurrensen är hård bland dessa långt mer etablerade Serie A-spelare och det är svårt att tippa vilken inställning nye Walter Mazzarri kommer ha till svensken.

Om våren fortsätter på samma sätt för Gustafsson har vi en flytt av något slag att vänta i sommar. Ingen ung spelare mår bra av två år med sporadiska inhopp.

Filip Helander, Bologna

17 matcher/0 mål (16 starter), snittbetyg 5.74

Malmöiten inledde premiären på bänken mot just Torino men hoppade in i redan i andra matchen efter en skada på mittbackskollegan Maietta. I startelvan har han också förblivit, undantaget två matcher för ett par månader sedan där Helander bänkades. Men Helander återtog sin plats i fyrbackslinjen även efter de matcherna.

24-åringen är inne på sin tredje Serie A-säsong och håller på att etablera sig för fullt. Helander har fortfarande mycket kvar att lära men också bevisat att han har en hög nivå i sig. Minns främst 2-2-mötet mot Inter i september där han fullständigt plockade bort Mauro Icardi.

Tillsammans med Marcus Rohdén är Filip Helander den enda svensk som hade kunnat gå in i ett lag på övre halvan. Hans lag brottas dock med dålig form och det gäller för mittbacken att hålla en standard även när laget är ur slag.

Om Bologna kommer ur den här negativa trenden kan det vara helt rätt plats att stanna och utvecklas vidare på. Laget är fullt av unga stjärnor som Masina, Donsah och Di Francesco, och det kan fungera både som skyltfönster och garanti för kommande satsningar.

helander

Svante Ingelsson, Udinese

2 matcher/0 mål (1 start), snittbetyg 6

Ingelsson sågs som en talangfull men även med allsvenska mått mätt oprövad spelare när han i somras lämnade Kalmar FF och följde tidigare svenskspår i Friulien. Det har i mina ögon gått ganska fort för den långa yttern under hans första halvår i Udinese.

19-åringen har förekommit på bänken i alla matcher förutom en och fick spela en timme i debuten mot Atalanta under förre tränaren Delneri. Ingelsson fick ett godkänt omdöme i Gazzettan som påpekade att ”det som fattas i snabbhet finns i fysiken”.

Ingelssons största avtryck kom i cupvinsten mot Perugia då han bidrog med ett målpass och gjorde ett snyggt mål under ett halvtimmeslångt inhopp. Generellt får tillräckligt bra unga spelare chansen i Massimo Oddos lag och många talanger har tränaren att välja mellan.

Därför är det positivt att Svante Ingelsson visat lite närvaro i laget och inte lånats ut än som mängder av Udineselöften fått göra genom åren. Watch this space.

Pa Konate, SPAL

0 matcher

Noll matcher i Serie A är inte tydligt nog? I Pa Konates andra cupstart mot Cittadella gjorde vänsterbacken självmål tidigt, åkte på en fotfraktur i andra halvlek och SPAL föll ur cupen mot Serie B-laget. Den skadan har hållit Lorensborgspågen borta sedan dess och håller honom ännu längre ifrån startelvan.

Jag anade att det skulle bli tufft att ta en ordinarie tröja som ung utlänning i en nykomling. Pa Konate hade dock försvarskvalitéerna och Champions League-erfarenheten på sin sida liksom förmågan att höja sig mot kvalificerat motstånd. Men en så här lång väg till speltid trodde jag inte på.

Ska jämförelsen göras med Sauli Väisänen så har finnen fått starta i sex matcher sedan flytten från AIK i somras. Visserligen finns tre mittbackströjor att ta i SPAL men det förklarar inte Konates tillkortakommande.

23-åringen hade mått bra av en utlåning men den möjligheten känns långsökt på grund av skadan. Under januari har Spal tagit in Boukary Dramé från Atalantas frysbox för att ytterligare göra livet svårare på vänsterbacksplatsen. Utrymmet för misstag kommer inte vara stort när Pa Konate får chansen i ett kontraktsjagande SPAL.

Emil Krafth, Bologna

9 matcher/0 mål (8 starter), snittbetyg 5.22

Den spelare vars horisont är svårast att förutspå. 23-åringen växlar med veterangreken Vassilis Torosidis på högerbacken men fick göra sin första start på flera veckor senast mot Torino.

Jag har inte övertygats av Krafth de gånger jag sett honom spela för Bologna. Det är lite för mycket valpighet i positionsspelet för att jag ska känna sig säker. Samtidigt vet vi vad han går för med insatserna i A- och U21-landslaget i åtanke (om inte, fråga valfri supporter till Gli Azzurri).

Precis som med Helander tror jag att Bologna är rätt miljö att utvecklas på under tränaren Roberto Donadoni. Emil Krafth kan skapa sig lika stora framtidsförutsättningar som sin backkollega bara han gör högerbacksplatsen till sin. En utlåning till ett pressat lag längre ner i tabellen tror jag inte på som lösning.

Marcus Rohdén, Crotone

18 matcher/2 mål (15 starter), snittbetyg 5.75

En och halv säsong in i äventyret i den udda destinationen Crotone har räckt för att göra Marcus Rohdén till det närmaste vi kommer ett svenskt affischnamn i Serie A. Den förre elfsborgaren blev ordinarie i laget som mirakelräddade sig kvar under debutsäsongen i högstadivisionen, och som nu försöker avancera både på och utanför planen.

26-åringen är en del i denna framgångssaga och hans bidrag kommer förstärkas ännu mer om Crotone fixar kontraktet även i år.  Marcus Rohdén känns numera inkörd i sin position till höger på mittfältet. Han bidrar i båda riktningarna och har en teknik som fungerar väl i Serie A.

Till hösten lär Rohdén vara redo för nästa steg. Frågan är hur högt upp klubben som vill värva honom kommer befinna sig? Är det en satsande piazza som Atalanta eller Sassuolo? Eller ett lag i ett ingemansland, typ Chievo? Känslan just nu är mer den senare. Men med goda förutsättningar för både nytt kontrakt och VM-spel ser även det förstnämnda alternativet ljust ut.

rohdén

****

På söndag är det dags för årets första Angolo Greco. Inter och Roma drabbar samman i ett ångestmöte och matchen ser ni bäst på Restaurang Kamaki. Kom dit och känn på stämningen!

Vad: Angolo Greco med stormatchen Inter-Roma.

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19 Malmö.

När: Söndag kl 20, avspark 20:45

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Höstens succélag är redan avhängda från titelstriden

Ett två veckor långt vinteruppehåll väntar i Serie A och två av klubbarna som mest ser fram emot det är Inter och Roma. På en månads tid har klubbarna gått från att vara kandidater till vårens scudettorace till att plötsligt sluta vinna och köra åt motsatt håll.

Den klubb som klarade sig lindrigast i helgen var Inter som fick med sig en poäng borta mot Fiorentina. Med betoning på fick. Interbilen satt inte alls ihop under första halvlek och Fiorentina spelade sig oroväckande enkelt förbi ett passivt svartblått mittfält.

Precis som mot Milan senast skulle dock Violas ineffektivitet straffa dem själva. Stefano Pioli har byggt upp ett fint grundspel men i dessa två matcher har oskärpan varit uppenbar. Dessa termer borde inte behöva användas om anfallstrion Thereau-Simeone-Chiesa. Men faktum är att Violaoffensivens tillkortakommanden är det som hindrar laget från att vinna mot topplag och avancera högre i tabellen.

Inter utnyttjade detta tidigt i andra halvlek. Deras oorganiserade anfallsspel såg något bättre ut och med skyttekungen Mauro Icardi kan det ibland vara tillräckligt. På en frispark från pigge João Cancelo kom argentinaren högst och nickade in sin egen retur i den 55:e minuten.

Inter hade ett par fina chanser att avgöra tillställningen sedan, främst genom Borja Valeros öppna nickläge. Spanjoren hann nog tänka ett och annat under den halvsekund eller så bollen var i luften innan den träffade hans panna, men nicken seglade över Sportiello. Borja Valero som hyllades både före och efter matchen av sin tidigare hemmapublik, bland annat med banderoller som hälsade honom ”välkommen hem till Florens”.

Ju längre halvleken gick desto mer överrumplad blev jag över det att Inter var på väg hem med alla poängen. Federico Chiesa ville annat och förde ett eget korståg mot Milanoklubben. 20-åringen gjorde allt för att sänka Handanović i Intermålet och inte sällan sina lagkamrater besvikna i beslutsfattandet nära mål.

Handanović gjorde på nytt en storartad insats men kunde till slut inte stå emot. I den 91:a minuten borrade Giovanni Simeone in en välförtjänt kvittering från nära håll på pass från inhopparen Valentin Eysseric.

Simeone undvek det frustrerande offsidespringandet under matchen och ska ha beröm för att återigen gjort ett sent, viktigt mål. Eysseric gjorde ett bra inhopp och visade upp en högerfot i klass med landsmannen Veretouts.

Fransmannen har inte startat på över två månader och hans förmåga att luckra upp matcher behövs i ett Fiorentina som lyckats spela oavgjort sex gånger på det åtta senaste. Det blev bara en halv revansch där här gången för Stefano Pioli mot sitt tidigare lag.

Inter är inne i en period med dålig poängskörd som det inte är första gången vi ser laget drabbas av under denna tid på året. Ändå kan jag tycka det är godkänt av Inter att klara oavgjort mot både Lazio och Fiorentina när man lika gärna kunnat förlora båda matcherna. Men det kommer aldrig interisti acceptera mot bakgrund av de tidigare förlusterna mot Udinese och Sassuolo, och cupnederlaget mot Milan. Inter har inte lyckats vinna under full tid sedan lanseringen av jullåten Inter Bells om man ska dra sviten i ett annat sammanhang…

Med en trupp som fungerat bra stora delar av säsongen är det väldigt förvånande att se effekten som ett par bortfall får på prestationerna, även utan det Europa League-spel som Inter väldigt ogärna ville delta i.

Den mest ifrågasatte reserven, Andrea Ranocchia, har gjort det förvånansvärt bra i Mirandas skadefrånvaro. Men även han fick linka av efter paus och med Davide Santon som färsk mittback bredvid Škriniar är det inte alls förvånande att målet till slut kom för Fiorentina.

Men det största frågetecknet är vad som hänt med offensiven under denna period. João Mario fick chansen istället för Antonio Candreva och gjorde en insats som placerade honom på sociala medier-giljotinen.

Hoppet om att alla de 400 miljoner som Inter betalde Sporting inte ska hamna i sjön är nästintill borta. Både Spalletti och klubbledningen kommer ge de offensiva mittfältspositionerna en tanke under januarimercaton och se över alternativ som kan bromsa denna färd bakåt.

Liknande anfallsproblem som Inter brottas med gäller i högsta grad även Roma. Detta trots att Edin Džeko bröt sin måltorka i andra halvlek. Men då hade redan Atalanta gjort två mål på Olimpico inom loppet av fem minuter i första halvlekens inledning.

Danske centertanken Andreas Cornelius golfstötsplacerade in 1-0 bakom Alisson och Marten De Roon studssköt in 2-0 mot ett chockat hemmalag. Lika chockade var publiken som fick se Atalantaspelarna med minsta möjliga ansträngning såga sig förbi ett icke närvarande Roma.

Om João Mario fick bära Interfansens hundhuvud fick Maxime Gonalons göra detsamma för Romas dito. I alla fall under en bedrövlig första halvlek för efter paus räddade Gonalons lite av sin heder. Då hade Roma fått en biljett tillbaka in i matchen efter De Roons väldigt hårt tilldelade andra kort (varför kollas inte VAR där?).

Roma lastade på framåt och bytte in Schick, Ünder och Peres. Men det blev aldrig någon press mot Atalantamålet och Bergamoklubben försvarade hem segern. På läktaren satt en gissningsvis skamsen Radja Nainggolan med en hood på huvudet, avstängd och bötfälld av klubben efter lite för hårt nyårsfirande.

Med även De Rossi borta klarade inte Gonalons och tidigt utbytte Pellegrini av att hålla en i närheten lika hög nivå. Sportchefen Monchi riskerar att för första gången bli ifrågasatt efter nio väldigt behagliga månader på jobbet. Framförallt är det Patrik Schick samarbete med Džeko och oförmåga att påverka Romas spel som ger mest huvudbry.

Vi visste att Schick behövde en inkörningsperiod i gulrött men inte att så lite skulle uträttas under en visserligen skadefylld höst. Roma är nu bakom Lazio i tabellen vilket förstås svider. Direkt efter slutsignalen, i samma ögonblick som Radja Nainggolan reste sig närmade sig en man på hedersläkaren och gjorde en gest mot den flyende belgaren. Besvikelsen i mannens gest gick inte att misstolka och Roma får rikta in sig på att klara en CL-plats efter omstarten.

Lite i skymundan av andra lag är Atalanta på väg på en minst lika rolig säsong som ifjol. Vinsten igår krönte en fantastisk vecka där även Napoli slogs på San Paolo och ett dubbelmöte med Juventus väntar i Coppa Italias semifinal.

Därefter väntar Dortmund i Europa League och La Dea är nu på samma poäng som Sampdoria på sjätteplatsen. All heder åt Gasperini och hans mannar.

****

Annat från omgång 20:

Chievo gick in till omgången med en vinst på tio matcher, Udinese med fem raka segrar under nye tränaren Massimo Oddo. Ändå var det nära att Chievo hade en 2-0-ledning redan efter kvart på Bentegodi. Men domare Chiffi dömde bort Cacciatores nickmål efter videogranskning, uppenbarligen för offside.

Udinese som överhuvudtaget inte haft något framåt i matchen bjöds också på en kvittering strax innan paus. Guiseppe Pezzallas vänsterinlägg styrdes in i eget mål av olycksfågeln Nenad Tomović i Chievo.

1-1 slutade matchen och Oddo fick se vinstraden brytas efter det han beskriver som ”den sämsta insatsen under min Udinesetid”. Mer oroväckande är det för Chievotränaren Roberto Maran, vars lag spelar bra men kommer till förtvivlat lite chanser.

Det kommer inte bli lättare om bäste målskytten Roberto Inglese lämnar i januari. ”Robbie English” köptes av Napoli i somras men Chievo behöll strikern på lån. Napoli är nu suget att ta tillbaka honom i förtid för att täcka upp deras tunna centerbesättning. Varningen är utfärdad i Chievo.

Med 20 mål och sju assist är Ciro Immobile den första spelaren att komma över 25 poäng i Europas toppligor. Fyra av målen kom i 5-2-segern borta mot SPAL, där Lazio ännu en gång drabbades av otur med VAR. Dušan Basta blev skyldig till ett väldigt hårt straffdomslut och Mirko Antenucci kvitterade Luis Albertos tidiga supermål.

Sedan var det dags för Ciro Immobile show. SPAL är inget dåligt lag, men när han och spelare som Luis Alberto och Milinković-Savić växlade upp fanns ingen chans för hemmalaget att hänga med.

Till skillnad från den sistnämnde, som kommer säljas väldigt dyrt i sommar, borde Immobile verkligen överväga att stanna på Formello för hans egen karriärs skull. Om inte, ja då kan president Lotito göra nettovinster för långt över miljarden i sommar.

Oturen såg att grina Benevento i ansiktet så som många gånger förr. Med en 1-0-ledning för Sampdoria hade Massimo Coda haft avslut både i ribban och stolpen i andra halvlek. Men i den 69:e minuten skruvade forwarden i ett vänsterskott i krysset, en kvart senare sköt han in en frispark med högern.

3-1-målet gjordes av 18-åringen Enrico Brignola. Anfallaren har bara fått speltid under de tre matcher Benevento tagit poäng under säsongen och blivit en högst otippad talisman. 3-2-segern innebär att Benevento nu är åtta poäng ifrån säker mark. Som en jämförelse hade Crotone nio vid samma tidpunkt förra året innan deras klättring påbörjades.

Sampdoria är ytterligare ett lag som gjorde succé under hösten men som på senare tid utvecklats till ligans kanske ojämnaste lag. Sedan vinsten mot Juventus i november har Genualaget förlorat fem av sju matcher.

Efter den floppartade höstsäsongen kan Milans Leonardo Bonucci le igen. Matchens enda mål mot Crotone var mittbackens första i den rödsvarta tröjan. En i övrigt bra Alex Cordaz misstajmade en hörna som landade via Bonucci i mål.

Bonucci har fått acceptera skiftet från tre- till fyrbackslinje i Milan och det verkar ha stabiliserat laget något. Segern var Gennaro Gattusos andra i ligan som tränare för Milan.

Samtidigt har Walter Zenga fått en tuff start som Crotonetränare. Sedan Davide Nicolas avhopp har laget bara en seger av fem och befinner sig under strecket. Visserligen med ett svårt spelschema bakom sig, och visst har spelet förtjänat mer än de tre poäng som tagits dessa matcher.

Juventus ångar på och slog tillbaka Cagliari med 1-0 borta. En Fede Bernardeschi med nyfunnen form gjorde målet och bianconeri fortsätter flåsa Napoli i nacken. Med Gigi Buffon skadad har Wojciech Szczesny varit ett utropstecken mellan stolparna. Blandat med matchavgörande räddningar har polacken hållit nollan i sju av de åtta matcherna under Buffons frånvaro.

Juventus har åtta poäng ner till trean Inter och därmed hakat av samtliga utmanarlag. Kvar återstår Napoli och det kan bli ett rafflande upplopp mellan rivalklubbarna om lo scudetto i vår. Napoli är alltjämt en poäng före Juve efter 2-0 mot Hellas Verona igår.

Enligt tidningen Il Mattino har 68 procent av lagen som varit vintermästare stått som slutsegrare. Under tio av de elva senaste säsongerna har detta gällt. Undantaget? Napoli förstås, som ledde två poäng före Juventus för två sedan men till slut hamnade nio poäng bakom.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Mihajlović var aldrig mannen att ta Torino framåt

Gårdagskvällens kvartsfinalförlust i Coppa Italia blev Siniša Mihajlovićs sista insats på Torinos bänk. Efter 0-2 på bittra rivalen Juventus arena meddelade klubben att den 48-årige serben sparkas.

Mihajlović lämnade Torinoscenen furiös efter att Juventus fått sitt andra mål felaktigt tilldömt trots en VAR-granskning. Mihajlovićs uppdrag är nu avslutat och känslan är att han alltid arbetade i motvind.

Detta trots att Torino inledde Serie A starkt under hans debutsäsong där i fjol. Vårsäsongen var inte lika positiv och Toro hamnade först på nionde plats. Godkänt, men minst ett par placeringar ifrån det klubben egentligen siktar mot.

Även i medvind kändes det aldrig tryggt med serbens spelfilosofi. 71 gjorda mål 16/17 och ett supergenombrott av Andrea Belotti säger en sak. 66 insläppa och en defensiv som inte gick att lita på säger något att. Främst symboliserat i felrekryteringen av Joe Hart, som klubbledningen med sportchef Petrachi i spetsen får ta på sig.

Med en Belotti i full blom (värderad till en miljard av klubben) och en positiv sommarmercato i ryggen såg Torino ut att kunna ta steget mot topp-sex inför den här säsongen. Det har också blivit annorlunda nu jämfört med i fjol, men på det stora hela inget annat än flera steg i sidled.

Mihajlović har stadgat upp försvaret fast på bekostnad av offensiven. Torino har kryssat mest av alla lag i Serie A och Andrea Belotti, skadad och ur slag, har endast gjort fyra mål på 15 matcher. Siniša Mihajlović har alltid varit bra på att lyfta in talanger i startelvan, ändå kan ingen säga att vårprognosen för Torino ser ljus ut.

Särskilt mycket ljusare ser inte serbens tränarframtid heller ut att vara. I sin sjätte Serie A-klubb fick Mihajlović sparken för fjärde gången. Oturligt nog är det andra gången i rad han får gå efter en match mot Juventus. Som Milantränare fick Mihajlović sluta efter en Juvetorsk i april 2016.

Däremellan hade tränaren ett misslyckat kval till EM 2014 som serbisk förbundskapten som blev mest känt för dispyten med Adem Ljajić. Ni vet, den nuvarande Torospelaren som inte sjöng nationalsången och uteslöts därför av Mihajlović.

De framgångsrika 1,5 åren i Sampdoria efter Serbien ledde honom till Milanjobbet. De var inte nog att lyfta in Gigio Donnarumma och Manuel Locatelli i A-truppen, sjundeplatsen var en missräkning men tillräckligt för att locka intresse från en klubb steget neråt i hierarkin.

Nu blir det dock svårt att ta några steg i sidled ens för samma trappa. Jag kan inte se att Siniša Mihajlović ska vara aktuell för några klubbar på övre halvan framöver. Den flerdimensionerade men alltför ojämna perioden i Torino avskräcker tillsammans med hans taktiska tillkortakommanden.

Då kan inte karaktäristisk grinta och talangutvecklande hjälpa honom. De sista månaderna i Torino lyckades han inte ens implementera någon grinta i truppen.

Samtidigt är hans egen självbild antagligen större än de bottenlag som kan tänkas vara intresserade av hans tjänster nästa säsong. Lösningen kan vara att blicka mot Premier League, en liga som borde passa Mihajlović bättre som tränartyp. Men serben känns väldigt Italienkär och jag är tveksam till om han är typen som vill byta kultur i denna fas av karriären.

Från Premier League kommer Mihajlovićs ersättare, den 56-årige Walter Mazzarri. Italienaren hade precis som sin föregångare en bra start och tveksam avslutning på säsongen i Watford. Med största sannolikhet vägde den svaga våren som tyngsta skäl när Mazzarri fick gå från Watford i somras.

I Torino kan det däremot bli lyckat för den tidigare Inter- och Napolitränaren. Hans försiktiga spelstil passar ett mittenlag bättre än ett topplag och försvaret bör få en helt annan långsiktig kontinuitet under Mazzarri.

Toropresidenten Urbano Cairo hymlar inte med att Mazzari varit på deras radar länge och det bekräftar bara uppgifterna om att Petrachi och han var missnöjda redan i höstas med Mihajlović.

Det är upp till bevis för dessa två herrar och Mazzari nu. Den senare är långt ifrån någon exotisk lösning, men förmodligen precis det Torino behöver nu. Till att börja med ska Mazzarri få granata att vinna matcher och nå en Europa League-plats som ligger inom ett antal poängs räckhåll.

Kravbilden är inte svårare än så i dagens Torino. Mazzarri är kapabel att möta dessa kortsiktiga krav snarare än att sikta på att bli långlivad som Gian Piero Ventura. Den här ärofyllda klubben brottas alltid med sitt framgångsrika och till synes ouppnåeliga förflutna. Walter Mazzarri är nästa man att ta sig an jobbet med hela historien skavandes på axlarna.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Försöket med videodomare är ett misslyckande

En halv säsong har gått med verktyget som skulle revolutionera, eller åtminstone förenkla mycket i sporten. VAR, det vill säga granskningen med videodomare. Detta har berört allt ifrån spelare och supportrar till klubbledare och tränare. VAR har frustrerat de inblandade, tagit ifrån dem någon poäng här, gett dem någon straff där. Men har något blivit bättre?

I inledningen blev jag positivt överraskad av den nya teknologin. Visst, det kunde ta tid från det att videodomaren i hytten utanför arenan kom överens med domaren på planen om denne skulle granska situationen på tv-skärmen vid sidlinjen.

Det kunde dröja uppemot en halvminut från det att det berörda laget gjort mål till att huvuddomaren med brådskande steg skulle ta sig till sin lilla skärm. Det irriterade mig att målfiranden ibland blev förgäves, samtidigt som det gladde mig om beslutet var rätt.

För det är den ständiga jakten på rättvisa som gör att vi står med teknologin här. Offsidemål kunde dömas bort och fula efterslängar som i vanliga fall varit nästintill omöjliga att hinna se straffades. Just den rättvisefaktorn fick mig att till en början anamma VAR, trots att teknologin inte var redo för en smärtfri lansering.

Men vad händer om VAR precis som all annan bedömning blir godtycklig? Kan vi någonsin nå den här rättvisan om domarna själva inte använder verktyget på en konsekvent nivå? Bara från den senaste omgången finns två exempel som förklarar problematiken med videodomarsystemet.

I matchen mellan Crotone och Napoli flög en hörna mot Dries Mertens som på ett tydligt sätt dämpade bollen med sin högra arm intill kroppen. Tydligt för alla, förutom domarteamet.

Det kan vara så att domaren Maurizio Mariani inte ser att bollen hamnar på Mertens arm. Alternativet är inte troligt dock eftersom domaren står bra placerad. Eller så är Mariani osäker och drabbas av beslutsångest, och undviker att använda livlinan VAR.

Detta övergår dock mitt förstånd lika mycket som att videodomaren inte kan framföra till Mariani att situationen måste granskas. Det är för att granska lägen som dessa som den nya teknologin överhuvudtaget införts.

Jag vill dock inte förminska huvuddomarens auktoritet och ge VAR-personen mer makt. Det senare har varit fallet i Bundesliga och gjort att huvuddomarna förutom att bedöma alla situationer på planen måste hålla uppe en intensiv dialog med videodomaren under 90 minuter plus. Koncentrationen blir sämre och det blir svårare att vara konsekvent från fall till fall.

Sedan har vi Alessandro Florenzis mål för Roma mot Sassuolo. Ett väldigt fint mål som senare granskades eftersom Florenzi låg i en misstänkt offsideposition. Reprisen visade att så inte var fallet. Däremot hittade domarna en obstruktion från Romas Cengiz Ünder några meter ifrån Florenzi och målet dömdes bort. Då hade Florenzi redan hunnit sätta sig framför kurvan och fira i tron om att han avgjort matchen.

Beslutet i sig är långsökt men korrekt. Det leder oss in på en annan risk, att allt möjligt på planen ska granskas. Det finns en situation från Atalanta-Juventus tidigare i höstas där ett Juvemål döms bort efter VAR-granskningen.

Då hittar domarna felet i uppspelsfasen, i en armbåge från Lichtsteiner på mittplan som rättskiparna först släppte eller inte såg. Hur långt tillbaka i anfallen kan man tillämpa teknologin egentligen? Finns det ens några klara direktiv för det?

Ju mer av bedömningar som de två senare exemplen desto närmare kommer vi det som jag fruktar mest. Nämligen att andra situationer ute på planen ska granskas och inte bara de i avgörande lägen runt straffområdena.

Det blir mer uppenbart för varje vecka att videoteknologin inte varit flygfärdig nog att ge domarna den hjälpen som krävs i deras tuffa jobb. Vi kommer antagligen dras med VAR under en överskådlig framtid och det lär också ploppa upp i andra ligor så småningom.

Fotbollen behöver inte bli sämre eller dö bara för det. Jag hoppas bara att andra domarförbund lär av Italiens och Tysklands misstag under denna försöksprocess. Jag hoppas de själva slipper den ilska som pyrt bland klubbfolk och alla frågetecken som vi åskådare fortfarande sitter med.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Titeln kommer stå mellan Napoli och Juve

När 2017 års sista matcher skulle spelas var det på Stadio Olimpico i Rom som flest cirklar slöts. Romas succétränare Eusebio Di Francesco mötte Sassuolo, laget hade basade över i fem år och etablerade i Serie A, och som alltid verkar vålla Roma problem på Olimpico.

Med sig från Sassuolo i somras tog han med U21-landslagsmannen Lorenzo Pellegrini. Mittfältaren är fostrad i Roma och kunde köpas tillbaka genom en klausul på tio miljoner euro. Som förväntat har det visat sig bli en riktigt bra affär.

Lorenzo Pellegrini har känt av tränarens förtroende och kommit närmare en fast plats i startelvan för varje månad som gått. Teknisk och med ett fint driv med bollen höll Pellegrini Kevin Strootman på bänken igår, och det kan bli en regel mer än ett undantag snart.

Efter dryga halvtimmen gav 21-åringen Roma ledningen med ett närskott och visade inga som helst känslor efteråt av respekt mot klubben han representerade i två säsonger. Däremot skickade han signaler mot Romas klubbledning som ska ta ställning om Strootmans framtid.

Nederländaren har en utköpsklausul på 45 miljoner euro som Juventus uppges vara villiga att betala. Kanske kan det vara värt att släppa Strootman för den prislappen när Roma har en spelare som Pellegrini i laget redan. Det vore inte olikt sportchefen Monchi om en ser till hans tidigare affärer.

En spelare som däremot såldes i den andra riktningen är yttern Matteo Politano. Yttern tog sig upp genom Romas ungdomslag men fick aldrig spela en match i A-laget. För två år sedan lånades han ut till Sassuolo tillsammans med Pellegrini och förra sommaren valde Roma att släppa Politano för 3,5 miljoner euro.

Igår var 24-åringen åter på Olimpico för att visa Roma att de gjorde fel som inte satsade på honom. Politano är en av seriens formstarkaste spelare och en stor anledning till att Sassuolo gick in till matchen med tre raka segrar under nye tränaren Iachini.

Framförda av den hale och initiativrike Matteo Politano märktes det i första halvlek att Sassulo hittat formen och åter ser ut som det svårslagna lag de bör vara. Roma hade trots ledningen haft svårt med udden offensivt, inte minst symboliserat i Patrik Schick tuffa halvlek.

Den dyre tjecken har ifrågasatts efter det missade friläget i slutminuterna på Juventus Stadium förra helgen. Det verkar också satt sig på anfallarens huvud och han byttes ut fyra minuter efter paus mot Stephan El Shaarawy.

Italienaren är en bättre målskytt än Schick men har långt ifrån samma unika egenskaper som tjecken. På sikt är det självklart att Schick förr eller senare måste ta en ordinarie plats i elvan.

Det blev bättre fart på Romas offensiv i andra halvlek utan att de lyckades punktera matchen. Istället kvitterade Sassuolos trotjänare Simone Missiroli i den 78:e minuten. 31-åringen som var med under hela Di Francescos era i grönsvart.

Roma trodde de hade vunnit matchen med några minuter kvar att spela. Ett instick hittade Alessandro Florenzi i straffområdet som tog emot och sköt förbi Consigli i nästan samma rörelse. Det finns inte många högerbackar i världen, eller vad Florenzi ska kallas, som kan utföra de tekniska prestationerna tänkte jag.

Men domare Orsato tillkallade videodomaren för att undersöka om Florenzi stod offside. Det gjorde han inte, däremot hittade domaren en obstruktion från inhoppande Cengiz Ünder och dömde bort målet. Långsökt och hårt mot Roma kan tyckas. Jag finner det typiskt att just ungturken Ünder låg bakom företeelsen, som haft det svårt med anpassningen till italiensk fotboll.

Roma tappade två tunga poäng i toppstriden och avståndet ökade betänkligt mot Juventus och Napoli under jul- och nyårshelgerna. Eusebio Di Francesco hade inget botemedel mot sitt förra lag som tog poäng på Olimpico som brukligt.

På planen rann även tårar nedför Paolo Cannavaros kinder. Mittbacken slutar sin aktiva karriär och reser till kinesiska Guangzhou Evergrande där han ska bli teknisk assistent åt brorsan Fabio.

Ett lag som också förlorade mark till toppduon är Inter efter 0-0 hemma mot Lazio på kvällen. Under en jämn och böljande match var det ändå frustrerande att se Inter fortsätta sin formsvacka. Frustration visade också Antonio Candreva som efter en förlupen boll spottade mot någon/några på Curva Sud och sa några väl valda ord i deras riktning.

Denna lustiga situation förklarar spelaren med ”att det spottas ofta på planen och det inte var riktat mot fansen”. Det såg verkligen inte ut så på tv men jag kan inte klandra Candreva med tanke på vilka okvädningsord folk kan få ur sig på en fotbollsläktare. Det är uppfriskande att Candreva visar känslor och det var inte en ”Evra” han gjorde direkt.

Det som på förhand skulle bli en match mellan skyttekungarna Icardi och Immobile, som skuggar varandra i målligans topp, blev aldrig någon sådan fajt. Inter hade förtvivlat svårt att hitta Icardi och Immobile kom aldrig till de heta chanserna.

Det blev istället en match mellan två av höstens absolut bästa målvakter, Inters Handanović och Lazios Strakosha. Främst fick Inters sloven svettas. Lazio som hade övertaget matchen igenom slarvade dock mycket i avsluten och med passningarna i sista tredjedelen.

Och så dök VAR upp igen. Denna gång var det Immobile som sköt ett inspel på en glidande Škrinar och bollen studsade upp på slovakens arm. Gianluca Rocchi dömde först straff men konsulterade ändå med videodomaren efteråt. Helt korrekt ändrade sig också Rocchi och tog tillbaka straffen.

En förtvivlad Simone Inzaghi kunde bara betrakta skådespelet när oturen med VAR gentemot Lazio fortsatte. Laziotränaren menar att felaktiga VAR-beslut kostat tabellfemman sju poäng under hösten. Den här gången borde han dock rikta minst lika mycket kritik mot sina offensiva spelare för bristande koncentration i avgörande lägen.

Den tuffa avslutningen på 2017 fortsatte därmed för både Lazio och Inter. Nerazzurri får nu lägga tankarna om en scudettostrid i vår vid sidan efter fyra raka matcher utan seger, inklusive veckans förlängningsförlust i cupkvartsfinalen mot Milan.

Inter inledde december med att köra över Chievo med 5-0 och klara 0-0 borta mot Juventus. Vid årets sista dag är de sju poäng ifrån Napoli och deras enda realistiska titelmöjlighet är borta.

Ännu längre bak i tabellen hittar vi Fiorentina och Milan som möttes tidigt på lördagen. Det märktes på planen då första halvlek var bland det tråkigaste jag sett under höstsäsongen. En massa felpass från båda lagen och en spelkvalité som inte motsvarar något annat än den mittenplacering Fiorentina och Milan ligger på.

Bland två lag som sedan sommaren genomgått nybyggen i truppen har ändå Fiorentina kommit längst. Framförallt utnyttjade de kanterna bättre och därifrån kom också deras mål också, i ett fint anfall där vänsterbacken Biraghi hittade Simeone med ett vänsterinlägg som nickades in. Veckans mål enligt mig.

I Milan startade veckans cuphjälte Patrick Cutrone istället för skadade Nikola Kalinić men hamnade allt som oftast långt ifrån målet när bollarna kom. Jack Bonaventura kom inte någonvart på sin kant och då brukar heller inte Milan ta några poäng.

Den här gången blev det annorlunda och rossoneri lyckades för första gången komma tillbaka från ett underläge. Tre minuter efter Simeones ledningsmål i den 71:a minuten sköt Suso ett skott från höger som Sportiello inte kunde hålla, och inhopparen Çalhanoğlu satte returen från nära håll.

Men den vändningen som Gennaro Gattuso hoppades skulle inträffa efter derbyvinsten kom aldrig. Det blev en ny uppvisning från ett lag som gjort mitten till deras mediokra rike. Det räcker bara att kolla på nyförvärvens prestation och inse vilken felbedömning jag och många andra gjorde under mercaton.

Leonardo Bonucci fortsätter med sina taffliga ingripanden och gick bort sig helt på Fiorentinas mål. Franck Kessié springer runt vilse i ett motorrum och får ingenting uträttat av värde.

På kanten har Milan varit otroligt dåliga på att utnyttja vänsterbacken Ricardo Rodriguez offensivt. Det är möjligt att han i Bundesliga gavs större ytor framåt och det är såklart skillnad på en fin tillslagsfot på fasta och en som kanslå inlägg i fart. Men ändå. Sedan finns 380-miljonersmannen André Silva som i Serie A endast skjutit fem skott på mål i höst.

Gattuso kan vråla och elda på sina spelare hur mycket han vill. Hans grinta hjälper inte när spelarnas aktioner fortsätter att vara av lågvattenmärke vecka efter vecka. Under tiden kan Vincenzo Montella småle och konstatera att han överlevde Milan och gick vidare till ett bättre lag. Tränaren är klar för La Liga-femman Sevilla och ingen tycks veta hur det gick till.

****

Annat från omgång 19:

På fredagskvällen tog Napoli sin tredje raka seger och korades till vintermästare. 1-0 blev det i Crotone efter en första halvlek där hemmalaget inte var med och Napoli borde haft en större ledning.

Marek Hamsik gjorde mål för tredje matchen, i den sjuttonde minuten med tröja nummer sjutton på ryggen och med ett speciellt märke dedikerat till honom på tröjan. Mål nummer 117 i Napolitröjan för den färske rekordhållaren.

Napolis ineffektivitet berodde delvis på målvakten Alex Cordaz storspel i Crotonemålet. En spelare som placerar sig högt bland de med ett “oestetiskt yttre” i serien. Med den chockrosa målvaktsdräkten och silverfärgade frisyren ser han ut att vara hämtad från valfri Scooter-video. Men det är också en av seriens mest underskattade keeprar.

Crotone kom ut som ett nytt lag efter paus och kämpade sig in i matchen. De skulle haft en straff när bollen togs ner med hjälp av Dries Mertens arm, men domaren tillkallade inte ens VAR. “Högst förvånande” och “skandalöst” lät det från Crotonehåll efter matchen.

Kalabrierna halkade ner under strecket men borde åter hamna på säker mark snart om de spelar som de gjorde i andra. Napolis seger innebar också att laget gick obesegrat hela 2017 på bortaplan, som enda lag i de europeiska toppligorna.

Efter en energifattig period under senhösten är laget igång på allvar igen och har dessutom fått igång den underpresterande kaptenen Hamsik. I och med omgångens resultat förstärks tron på att lo scudetto bara kommer stå mellan Napoli och Juventus.

De vitsvarta behöll enpoängsavståndet till ettan efter 3-1-segern borta mot Hellas Verona. Formstarke Blaise Matuidi gav bortalaget en tidig ledning men Hellas kvitterade efter dryga timmen genom ett långskott av förre Juvebacken Martin Caceres. Uruguayanen som för övrigt är på väg till Lazio i en snårig överenskommelse från sommaren.

Paulo Dybala fick chansen från start och gav sig själv möjligheten att komma ur formsvackan. Argentinaren gjorde två snabba mål runt den 75:e minuten och båda kom med högern! Det är förstås vitalt för Juve att Dybala åter hittar formen snarast, även om laget klarat sig bra även med honom på bänken.

Inte ens ett självmål från Danilo kunde stoppa Udineses framfart mot Bologna. Strax innan paus kvitterade duktige backen Silvan Widmer med en nick, och några minuter efter vilan gjorde Kevin Lasagna det avgörande målet efter ett flygande anfall.

Segern var Udineses femte raka under nye tränaren Massimo Oddo och Lasagna har gjort mål i alla dessa matcher. Det är första gången en Udinesespelare gör den bedriften sedan klubbikonen Antonio Di Natale gjorde det 2010.

Udinese är plötsligt med och kämpar om en Europa League-plats och Massimo Oddo varnar de andra lagen för att detta kan bli den här säsongens Atalanta.

En anledning till att Udinese klättrar så snabbt är att hittills inte spelat oavgjort någon gång. Deras motsvarighet är Torino som fick nöja sig med kryss för tionde gången efter 0-0 hemma mot Genoa. Torino spelade oavgjort 20 gånger under kalenderåret vilket är sex fler kryss än närmaste lag åstadkom i de fem bästa europeiska ligorna.

Mot Genoa hade den kritiserade M’Baye Niang flera bra målchanser men kunde inte ta granata ur deras negativa spiral. Sinisa Mihajlovic sitter inte säkrare med alla dessa kryss men får ett läge att åter kanske vända säsongen på onsdag. Då väntar Juventus borta i ett nytt kvartsfinalderby i cupen.

Halleluja! Benevento tog deras första seger i Serie A någonsin, lagom till att serien nu ska vända. Det historiska matchvinnande målet gjordes av anfallaren Massimo Coda i den 64:e minuten. Det var nyförvärvets första mål i klubben och kan komma att hålla Samuel Armenteros utanför startelvan.

Efter lagets två raka förluster slog jag fast förra helgen att chansen till överlevnad var borta för Benevento. Jag har ingen anledning att ändra mig men nu är det elva poäng upp till säker mark… bara. Tränaren De Zerbi medger att det är “galet att fortsätta tro på nytt kontrakt” men vem vet hur Benevento agerar efter detta förlösande resultat.

Det är inte förvånande att vinsten kommer mot det för stunden geistlösa Chievo. Veronalaget sjunker som en sten mot de nedre regionerna och har bara en vinst på de tio senaste matcherna.

Gott nytt år önskar jag alla läsare!

Twitter: @ErikHadzic

 

Erik Hadzic

Höstens elva i Serie A

Med en omgång kvar innan serien vänder är det tid att ta ut höstsäsongens bästa spelare. Som vanligt premierar jag jämnhet under hösten före höga toppar och djupa dalar. Paulo Dybala är ett exempel på det senare.

Kravet för att komma med är att ha spelat i minst hälften av matcherna. Därför är exempelvis en sådan som Mehdi Benatia inte aktuell. Jag tar bara hänsyn till prestationer i Serie A, inga cupspel.

Spelarbetygen kommer La Gazzetta dello Sports skala 1-10. Formationen är 3-5-2 (3-2-3-2).

Målvakt

Alisson Becker, Roma, 17 matcher/9 nollor, snittbetyg 6.22

Fick äran att ersätta en av förra säsongens bästa målvakter Szczesny i Romamålet. Vid de få tillfällen jag såg Alisson hoppa in istället för polacken såg jag verkligen inte den här höjden komma.

Den 25-årige brassen har varit seriens bästa målvakt i höst och har redan överträffat Juveflyktade Szczesny. Framförallt en otroligt lugn målvakt som inte sätter sitt försvar i onödiga bekymmer. Romas oftast opålitliga försvar har släppt in minst mål hittills mycket tack vare Alissons lugn.

Försvarare

Milan Škriniar, Inter, 18 matcher/3 mål, 6.44

Tillräckligt mycket visade slovaken förra säsongen i Sampdoria för att många skulle ana en framtida storback i sitt blivande. Men så här bra, så här snabbt? Nej, så högt sattes aldrig ribban som Milan Škriniar med råge överkommer.

Med sin pondus och ungdomliga entusiasm har mittbacken stadgat upp ett knakande Interfundament och tagit ledarrollen ifrån Miranda där bak. Škriniar visade även tidigt upp matchvinnarkvalitéer i offensivt straffområde och är tillsammans med ett antal andra den målgladaste backen i Serie A.

Kalidou Koulibaly, Napoli, 17/3, 6.41

Den snabbe och atletiske senegalesen är på väg mot sin bästa säsong i Napoli. Misstagen har blivit färre och samarbetet med mittbackskollegan Raúl Albiol fungerar oftast väldigt bra.

Om Koulibaly kan bli en mittback i yppersta världsklass får vi inte svar på än eftersom Napoli åkt ur Champions League. Med en ligatitel i vår skulle frågeställningen bli mer aktuell och mittbacken närmare en flytt till någon av de största klubbarna.

Aleksandar Kolarov, Roma, 16/2, 6.44

Milan Škriniar konkurrerar, men ser man till prislappen är Aleksandar Kolarov sommarens bästa köp hittills. För fem miljoner euro fick Roma Serie A-erfarenhet, ledaregenskaper och en fantastisk vänsterfot.

Platsen i elvan får serben visserligen enbart för att Ghoulam går sönder så tidigt. Men Kolarov är precis den typen av spelare som tränaren Di Francesco vill luta sig till i detta unga Roma.

Mittfältare

Lucas Torreira, Sampdoria, 17/3, 6.62

Fortfarande något av en sensation på Sampdorias mittfält trots genombrottet under 16/17. Uruguayanen har på kort tid klarat av omstämningen till italiensk fotboll med en förbluffande mognad.

Till det redan breda registret med hög energi, taktisk kyla och otaliga bollvinster kan vi nu lägga till en fin fot på fasta situationer. 21-åringen kommer bli nästa spelare som går dyrt från Sampdoria och är en del av den uruguayanska mittfältsframtid som ser fantastiskt spännande ut.

Allan, Napoli, 18/3, 6.56

I ett lag med de showmännen Mertens, Insigne och Callejón är det svårt att sno någon uppmärksamhet. Men brassen Allan och hans mittfältskollegor är allt som oftast de som sätter igång kombinationerna och passningen till tredje spelare som Napoli blivit berömda för.

På Partenopeis mittfälts har Allan var bäst enligt mig med löpandet, tekniken och den höga, svåra passningsskickligheten. En Allan i denna form är ett måste om Napoli ska gå hela vägen i vår.

Sergej Milinković-Savić, Lazio, 16/5, 6.41

Paris Saint-Germain sägs vara berett på att göra serben till världens tredje dyraste spelare med ett bud på 170 miljoner euro. Jo, utvecklingen har gått i raketfart sedan genombrottet förra säsongen för Milinković-Savić.

Sergej börjar mer och mer likna en enmansarmé på Lazios mittfält. Fysiken och genombrottskraften har kompletterats med ett vassare målskytte. Tvåvägsmittfältaren har redan noterat förra säsongens målskörd på sju fullträffar. Njut medan ni kan, Lazio.

Miralem Pjanić, Juventus, 15/3, 6.77

Det fick ta sina månader men Miralem Pjanić är på väg att blomma ut till en fullfjädrad regista i den djupare mittfältsrollen. Av Juventus nyckelspelare är bosniern den som visat tydligast progressionskurva under hösten. Beroende på hur det går i CL-slutspelet kan han också få sitt slutgiltiga internationella erkännande.

För att nå dit krävs ännu tydligare avtryck i de största matcherna. På vägen dit kommer han oavsett vad underhålla oss med precisionspass och Serie A:s bästa frisparksfot.

Luis Alberto, Lazio, 17/5, 6.82

Årets största förvandling. Lazio betalde 4 miljoner euro till Liverpool förra sommaren för en spanjor som fastnat i en lånecirkel på väg bort från Anfield. Med facit i hand har Lazio återigen hittat rena fyndet.

Som en släpande anfallare bakom Ciro Immobile har Luis Alberto ersatt långtidsskadade Felipe Anderson på ett formidabelt sätt. Fem mål och sju assist talar sitt tydliga språk. Visst kunde en se tendenser under Luis Albertos nio framträdanden förra säsongen. Men inte att han skulle bli här navet i Lazios offensiv på den korta tiden.

Anfallare

Lorenzo Insigne, Napoli, 17/5, 6.76

2017 blev året då Lorenzo Insigne gick från en spektakulär spelare till att bli kapabel att leverera stora titlar. Yttern tappade visserligen lite fart under höstsäsongens två sista månader precis som hela Napoli. Men tvivlen på om Insigne är redo att ta Napoli ändå in i en scudettostrid finns knappt längre.

Det är symboliskt att Napoli tappade poäng i den enda matchen Insigne inte kunde spela i under hösten. Förutom de patenterade inläggen och insticken är känslan att Insigne blivit bättre i avsluten och än mer oförutsägbar från distans.

Mauro Icardi, Inter, 18/17, 6.61

Under en period i mitten av höstsäsongen var Mauro Icardi världens kanske effektivaste avslutare. Det kvittade hur inspelen kom mot honom, nästan alltid hittade argentinaren ett sätt att få bollen på mål.

Landslagsledningen kunde inte längre ignorera centern och till slut kom kallelsen till VM-kvalets avslutning. Känslan är också att Icardi växt som lagets hänförare under Spallattis tydligare ledarskap. Chansen till fortsatt ledning i skytteligan och den andra capocannoniere-titeln är stor bara bollarna fortsätter levereras till straffområdet.

Avbytare

Samir Handanović, Inter, 18 matcher/8 nollor, 6.53

Faouzi Ghoulam, Napoli, 11 matcher/2 mål, 6.91

Germán Pezzella, Fiorentina, 16/1, 6.28

Bryan Cristante, Atalanta, 16/6, 6.25

Ivan Perišić, Inter, 18/7, 6.25

Ciro Immobile, Lazio, 16/16, 6.81

Simone Verdi, Bologna, 18/6, 6.19

Tränare

Eusebio Di Francesco, Roma

Flera tränare har övertygat under hösten. I parametern som mäter prestation utifrån förutsättningar håller jag Eusebio Di Francesco som vinnare. Med en toppstrid som tippades bli tuffare än på länge sågs Roma som ett lag där risken att tappa mark var överhängande.

Så har det inte blivit under den tidigare Sassuolotränaren, snarare ser det ovanligt harmoniskt ut för att vara Roma. Det finns utrymme för förbättring till exempel i matcherna mot övriga topplag (noll poäng mot topp-tre). Å andra sidan övertygade Di Francescos Roma i ett extremt ovisst derby mot Lazio.

Vidare har tränaren gjort försvaret till en lagdel att faktiskt lita på utan att tumma på den offensiva, bollhållande filosofin. Roterandet har DJ skött bra under en tuff Champions League-höst och gett sig själv en grym plattform att bygga vidare på under våren.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

En hyllning till de ojämna spelarna - och Juventus

Vi har alla några spelare som vi känner en viss hatkärlek till. Som både fascinerar och frustrerar på samma gång, där en inte kan låta bli att fundera på hur bra de hade varit med lite adderad jämnhet i spelet. Sampdorias Gastón Ramírez är en sådan.

Under lördagseftermiddagen behövde han bara två minuter för att vrida strålkastarnas ljus från rekordjagande Marek Hamšik och San Paolo-återvändande Fabio Quagliarella mot sig själv. En wobblande frispark från över 30 meter lurade Pepe Reina och bekräftade det vi redan visste om Ramírez talang, omgångens snyggaste mål.

Uruguayanen fick sitt genombrott under två säsonger i Bologna mellan 2010 och 2012. Prestationerna gav eko ändå till Premier League och Southampton som köpte den offensive mittfältaren för 15 miljoner euro. Fem säsonger blev det i England med adresserna Southampton, Hull och nu senast Middlesbrough.

Gastón Ramírez hittade aldrig kontinuiteten i England och återvände till Italien i somras som Bruno Fernandes ersättare i trequartista-rollen i Samp. Jag var osäker på spelarens status fast han fått stämpeln som ”bättre-i-Italien” och därmed borde kunna leva upp till förväntningarna.

Två mål och sex assist senare känns de nio miljoner euro som lades på honom berättigade. Under första halvlek igår såg Ramírez ut att ha en sådan halvlek då det mesta stämde för honom, när han faktiskt ser ut som världsklassmittfältare. Flytet med bollen och den magiska vänsterfoten gör att han i korta sekvenser ser ostoppbar ut.

Efter en kvart hade Napoli kvitterat genom en av planens bästa spelare Allan. Men i den 27:e minuten tog sig Ramírez friheten att dribbla nära Napolimålet och Hysajs minst sagt tveksamma försvarsspel mot honom orsakade en straff för gästerna.

Fram klev den förre Napolispelaren Fabio Quagliarella, fram tills detta år en hatad man på San Paolo. Gud vet vad som gick genom hans huvud sekunderna innan han stegade fram till bollen. Men Quagliarella gjorde enklast möjliga sak och krutade in straffen mitt i målet.

Den här gången lät anfallaren bli att reagera efter målet utan bara vände på klacken och promenerade mot mittcirkeln. Den mentala styrka som krävs för att sätta en straff i hans position förvånar inte med tanke på det helvete utanför planen som Quagliarella upplevt under flera år.

Kvitteringen kom bara sex minuter senare dock. Efter ett felpass på egen planhalva hos Samp kunde Mertens hitta Insigne med en lobbpassning som italienaren mycket kyligt placerade i mål på ett tillslag.

Sedan skulle dröja ytterligare sex minuter innan det var dags för nästa huvudperson att kliva fram. Napolikaptenen Marek Hamšik stötte in sitt 116:e mål i den ljusblå tröjan från nära håll och klev förbi självaste Diego Maradona i målstatistiken.

Låt vara att slovaken varit i Napoli tre säsonger mer och aldrig kommer avgudas på samma sätt som argentinaren. Detta var ett stort ögonblick och under tiden som San Paolo sjöng Hamšiks namn verkade domaren Davide Massa vänta några extra sekunder med avsparken bara för hyllningarnas skull. Fint läst av domaren i sådana fall.

Efter den spektakulära första halvleken skulle det lugna ner sig och inga fler mål tillföll. Både Napoli och Sampdoria la i handbromsen och spelade mer taktiskt efter paus. En som inte behöll kylan var Napolis ifrågasatte vänsterback Mario Rui som fick sitt andra gula kort med kvarten kvar att spela.

Men Napoliförsvaret skärpte till sig under halvleken och inte ens efter utvisningen förmådde Sampdoria att skapa något tryck framåt. Marek Hamšik blev som brukligt utbytt i andra halvlek och gavs chansen att hyllas ännu en gång. Och Gastón Ramírez?

Jo han levde upp till sitt eget rykte, i negativ bemärkelse den här gången. Efter paus försvann han från matchen och vi fick se den andra sidan av uruguayanen. Främst symboliserades det i en anfallssekvens där Samp inte får frispark och Ramírez istället för att gå in i press står fastcementerad och gestikulerar förgäves mot domaren. Men hey, Ramírez är faktiskt bara 27 år nyligen fyllda och har flera fina år framför sig.

Efter en period av energilösa och tröga insatser är Napoli tillbaka på banan och firar jul som serieledare. Sex mål har det blivit på de två senaste matcherna och det klockspelstajmade bollrullandet från inledningen är tillbaka.

För deras del kan Napoli hoppas att Hamšik nu vaknat och börjar prestera efter medioker höst. Det kommer behövas i vår eftersom omgångens resultat pekar på att syditalienarna blir Juventus största hot om lo scudetto.

En annan av mina ojämna lirare är Josip Iličić. Slovenen som gjorde det så bra i Palermo under tidigt 10-tal men som aldrig fick det att lyfta under fyra efterföljande säsonger i Fiorentina. Precis som Ramírez är han en avig offensiv spelare med ett fantastiskt tillslag på vänsterfoten.

Iličić har dock den sämre egenskapen att man tidigt under matcherna kan se vilket humör han är på och hur utgången kommer bli resten av tiden. I Fiorentina fick han förra säsongen mest nöja sig med inhopp och sökte därför en ny klubbadress i somras.

Kontraktet var klart med Sampdoria men i sista stund tvärvände Iličić och valde Atalanta och Bergamo. Samp-presidenten Ferrero sades vara förstummad av spelarens beteende och de fick hålla till godo med Gaston Ramírez på den positionen.

Under hösten har Josip Iličić tagit en ordinarie plats och använts på flera olika offensiva positioner i Atalanta. Det är befriande och härligt att se honom blomma ut under Gasperinis trygga hand, och det förtroendet har slovenen betalat tillbaka med råge. Sju mål och fyra assist har det blivit i Serie A och ytterligare två mål i Europa League.

Hans sjunde mål kom på San Siro igår och begravde Milan djupare ner i deras misär. Dessförinnan hade Milanfostrade Bryan Cristante gett Atalanta ledningen efter en halvtimme, innan Iličić som inhoppare dödade matchen med 2-0-målet i minut 71.

Veckans ritro verkade därmed inte hjälpt Milan särskilt. Silvio Berlusconi svingade i dagarna mot klubben och levererade det återkommande citatet om behovet av att spela med två anfallare. Men han sa också att Milan bara har tre top-players just nu: Donnarumma, Bonaventura och Suso.

Alltså, ingen Bonucci där (vilket också är motiverat) och inget annat nyförvärv heller. Det är inget annat än en rejäl snyting Silvio ger sportchefen Mirabelli och VD:n Fassone. Dessutom sprids rykten om att Gennaro Gattuso redan riskerar jobbet.

Enligt dessa källor hänger tränarens framtid på nästa veckas resultat i cupkvarten mot Inter och ligamötet med Fiorentina. Vincenzo Montella står redo att återvända och är fortfarande under kontrakt med klubben. Detta är så deprimerande att jag egentligen inte orkar kommentera. Jag tror inte det kommer hända den närmsta tiden men det vore samtidigt idiotiskt att avfärda uppgifterna som irrelevanta.

Atalanta tog sig med en match mer spelad upp på samma poäng som Sampdoria på sjunde plats. I skymundan gör Bergamolaget en ny riktigt fin säsong kämpandes på tre fronter. La Dea blev i veckan också klara för kvartsfinal i cupen och möter där Napoli borta efter nyår.

Helgens stormatch vann Juventus som väntat mot Roma. Det blev 1-0 precis som motsvarande möte förra december, i en match full av händelser mellan spelare med förflutet i båda lagen.

Matchens enda mål gjorde den förre Romabacken Mehdi Benatia efter en trippelchans på en hörna i den 18:e minuten. Benatia var inte lika återhållsam i sitt målfirande som Quagliarella och Batistista-sköt med händerna mot sin egen klack.

Marockanen har varit högst bidragande till att Juventus hållit nollan i åtta raka matcher i alla turneringar. Så bra som Benatia spelar nu är det få som saknar Bonucci i mittlåset. Inte heller spelar det någon roll att Allegri ofta roterar på backlinjens övriga platser, Benatia har numera blivit en trygg referenspunkt att luta sig till.

När Juventus tar ledningen tidigt finns det få lag i världen som kan försvara hem en match bättre. Det storartade försvarsspelet präglade också resten av tillställningen, ändå var Roma på vippen att sno med sig en poäng.

Först genom Florenzis ribbträff, där ett mål undviks bara för att bollen passerar honom på returen. Sedan bjöd Benatia och Chiellini, typiskt nog efter den insatsen, Patrik Schick på ett friläge sent på tilläggstid efter dålig kommunikation. Schick som alltså inte klarade sommarens läkarundersökning i Juve och fick nöja sig med en flytt till Rom.

Tjecken fick dock ”för mycket” tid och hamnade för nära Wojciech Szczesny som räddade trepoängaren till bianconeri. För att avsluta ex-pratet, Szczesny var Romas etta de senaste två åren och på den andra sidan fanns Alisson Becker, Szczesnys backup under 16/17. Båda gör det väldigt bra för stunden och polacken ger juventini hopp om en framtid efter den i nuläget skadade Buffon.

Romas förlust känns mer bitter efter Schicks sena friläge. Jag tycker ändå de är närmare Juventus den här matchen än i seriefinalen för ett år sedan, vilket Eusebio Di Francesco kan ta ära av. Avståndet klubbarna emellan kommer vara minst lika stort även i vår men Roma är helt klart på rätt väg.

****

Annat från omgång 18:

Sassuolo verkar hittat tillbaka till grunderna under nye tränaren Beppe Iachini. 1-0-segern hemma mot Inter var deras tredje raka i ligan och Diego Falcinelli gjorde sitt första mål på två månader, det blott andra för säsongen.

Mauro Icardi missade en straff i andra halvlek och precis som i förra helgens förlustmatch mot Udinese skapade Inter tillräckligt många chanser för att vinna. Kanske ligger ansvaret för tungt på Icardi som gjort hälften av lagets mål i Serie A.

Luciano Spalletti upplever sin första motgång som Intertränare och klubben kan vara på väg mot en märklig jul- och nyårsdipp precis som för två år sedan. Då ledde Inter serien vid motsvarande tidpunkt under Roberto Mancini, men åkte kana nedför tabellen under vårsäsongen. Lazio hemma dagen innan nyår blir inte den enkla vägen att vända den negativa trenden.

Beppe Iachini får ursäkta, den tränare som fått bäst effekt på sitt nya lag är Udineses Massimo Oddo. Hemma mot Hellas Verona var det inget snack. 4-0 slutade matchen och resultatet bättrade på Udineses förkrossande målskillnad under Oddo.

Den som leder den högflygande offensiven heter Antonin Barak och köptes för tre miljoner euro från Slavia Prag i somras. 23-åringen har gjort fyra mål på de tre senaste matcherna och fullständigt blommat ut med de andra offensivspelarna under Oddo.

Med en match mindre spelad är Udineklubben bara tre poäng ifrån Sampdoria på den sista Europaplatsen. Det känns bra att redan nu välkomna Udinese tillbaka till den övre halvan där de hör hemma.

Det behövdes en straff på tilläggstid för Genoa att göra mål på Benevento efter mängder av missade chanser. Gianluca Lapadula fixade straffen och sedan målet som betyder tre mycket viktiga poäng i bottenstriden. Dessförinnan hade Beneventos Chibsah missat två chanser på ett friläge och även efter straffmålet hade lagkaptenen Costa ett skott som strök utanför stolpen.

Ni hör själva, detta håller inte Serie A-nivå och efter förlusterna mot Genoa och SPAL förra helgen kan häxorna definitivt börja förbereda sig för spel i andradivisionen nästa höst. Detta var tredje gången som Benevento tappade poäng på tilläggstid dessutom.

Genoa har även de fått effekt på sitt tränarbyte och bara förlorat en gång sedan Davide Ballardini tog över i mitten av november. Segern gör att i grifoni kan andas ut något med två poäng ner till nedflyttningsplats.

Efter en tung höst har Bolognas Mattia Destro vaknat till liv den senaste månaden med fyra gjorda mål. Två av dessa kom i fredagens 3-2-seger borta mot Chievo. Hemmalaget kvitterade två gånger om och såg ut att ha fixat en poäng med Fabrizio Cacciatores mål i den 85:e minuten.

Men i minut 90 halkade Cacciatore med bollen framför eget straffområde och Destro var klinisk i avslutet förbi Mirante. På tilläggstid trodde Cacciatore att han reparerat sitt ödesdigra misstag med att nicka in en ny kvittering. Men målet dömdes bort för offside.

Destros nyfunna målform är välkommen nu när elaka rykten placerar fixstjärnan Simone Verdi i större klubbar redan i januari. 0-0-resultat hemma mot Napoli och Roma har sminkat över Chievos dystra trend den senaste tiden. Men efter lagets pigga start har Chievo bara en vinst på de nio senaste matcherna.

Slutligen vill jag önska alla en god jul!

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Förrädaren som blev förlåten återvänder till Napoli

Ikväll möter Juventus Roma i ett toppmöte som kommer väcka mångas blickar runt om i fotbollsvärlden. Under eftermiddagen tar Napoli emot Sampdoria på San Paolo och ställs mot tre blucerchiati med ett förflutet i ljusblått. Duván Zapata, Ivan Strinic och Fabio Quagliarella.

Det är den senares återkomst som kommer locka fram överlägset mest känslor hos San Paolo-publiken, trots att anfallaren bara spelade en säsong i Napoli och lämnade klubben 2010. Det är heller inte första gången sedan dess som Quagliarella återvänder till San Paolo.

Vad som hänt under året är att 34-åringen lyft bort ett stenblock från hjärtat och berättat om en stalker som plågat spelaren och hans familj under många år. Den förbjudna flytten som Fabio Quagliarella gjorde från Napoli till Juventus kan nu ses i nytt ljus, och delar av Napoli-publiken uttryckte sin empati till den tidigare så avskydde Quagliarella efter anfallarens avslöjande i vintras.

En fascinerande men vääldigt lång artikel i två delar finns på Bleacher Report, som samtalar med Sampforwarden om stalker-terrorn. För den som inte orkar läsa igenom texten på engelska har jag sammanfattat artikeln nedan. Det är bland de mest skakande jag läst under året och bäddar för en emotionell lördag i Neapel.

Född 1983 i Castellamare di Stabia några mil utanför Neapel växte Fabio Quagliarella upp som en Napolisupporter. Efter fyra Serie A-säsonger slog drömmen in för den då 26-årige strikern. Napoli köpte Quagliarella från Udinese inför 2009/10-säsongen och gav honom ett femårskontrakt.

“Jag förstod hur mycket det här betydde för min stad. Napolifansen såg sig själva i mig. Jag visste att jag inte var ensam när jag klev in på planen utan jag var där med en hel stad. Det var drömmen för många fans vilket jag också insåg”, säger Fabio Quagliarella till Bleacher Report.

Tre år tidigare hade Quagliarella varit hemma i Castellamare di Stabia under julledigheten. Han besökte stadens Vodafonebutik för ett ärende med sin egen dator, vars meddelandekonto hade hackats.

Barndomsvännen och butiksägaren Guilio De Riso hade bekantat sig med en person som kunde hjälpa kamraten med datorn. Hans namn var Raffaele Piccolo, en polis med bedrägerier och nätkriminalitet som specialområde. Raffaele Piccolo löste fotbollsstjärnans problem och blev en nära vän till Quagliarella.

Det var i alla fall så relationen verkade på ytan. Polismanen kom nämligen att terrorisera Quaglierella och göra det privilegierade livet som fotbollsproffs till ett helvete för den lågmälde anfallaren.

För att förstå hajpen runt Fabio Quaglierellas flytt till Napoli så blev anfallaren den förste spelare sedan Diego Maradona som fick en egen läktarramsa tillägnad till sig. Den lokala pressen refererade till honom som Masianello, staden Neapels ledare under den folkliga revolutionen på 1600-talet.

Men innan övergången till Napoli började spelaren motta meddelanden med anklagelser av olika slag. Det började under tiden i Sampdoria och Udinese, och blev värre och mer komplicerade för varje år. Som tur var hade Quagliarella Raffaele Piccolo som kunde hjälpa honom med trakasserierna.

Men Piccolo behövde tid för att spåra gärningsmannen. Under tiden anklagades Quagliarella för samröre med camorran, för att vara en knarkare och en pedofil. Med åren urartade de hotfulla meddelandena och blev mer avancerade i sitt slag.

Quagliarellas ansikte klipptes in i pedofilanknutna filmer på nätet och pappa Vittorio tog emot skrivna mordhot riktade mot sonen. Fler och fler familjemedlemmar involverades i trakasserierna och hindrades från att leva ett normalt liv.

Självfallet var det väldigt få personer som trodde på dessa anklagelser. Men skadan var redan skedd för Quagliarella när dessa rykten spred sig och när han blev medveten om hur illa det påverkade hans familj. Raffaele Piccolo lugnade Quagliarella med att han bara behövde ett avgörande spår till källan för att lösa brotten.

Att problemen utanför planen skulle påverka Quagliarellas spel i den ljusblå tröjan var inget konstigt. Prestationerna dalade, förväntningarna blev omöjliga att leva upp till och efter bara en säsong lånades forwarden ut till Juventus.

”Mitt huvud var någon annanstans. Jag var inte tillräckligt fokuserad på det jag gjorde som jag borde varit. Jag oroade mig alltid över faran och var rädd. Jag gick knappt ut och när det väl hände kollade jag över axeln för se om någon följde efter mig. Träningen fortsatte men jag hade inte rätt sinnesro. Det handlade inte om en dag eller två utan om månader… Det förtär och nöter ut dig”, förklarar Fabio Quagliarella säsongen i Napoli.

Han skäms inte för att berätta att han grät ofta och förundrades över vem i hans direkta närhet som var stalkern. Metoderna som han och Piccolo använde sig av för luska ut gärningsmannen blev allt mer bisarra.

På grund av utredningen lovade spelaren Piccolo att inte berätta för någon om stalkerjakten, inte ens Napolipresidenten Aurelio De Laurentiis som Quagliarella blev nära vän med. Quagliarella kunde inte ge upp sin lojalitet mot klubben. Men situationen blev ohållbar i Napoli och när flyttlasset gick till Turin började hoten istället ramla in till familjen i Castellammare di Stabia.

Spelaren gick från en hjälte i neapolitanarnas ögon till den värsta sortens förrädare. Han hade övergett Napoli för makten och pengarna i Juventus. I min värld bleknar digniteten i Gonzalo Higuaíns övergång till samma klubb i jämförelse med Quagliarellas flytt. Higuaín gjorde långt mer för Napoli än den senare. Men Higuaín sågs som en otacksam utlänning, Quagliarella var en av dem i fansens ögon. Därför ser jag Quagliarellas Juveflytt som ”värre”.

Det blev fyra säsonger i vitsvart för Quagliarella. Mestadels agerade han bänkspelare och fick nöja sig med inhopp. Men då och då fick vi se glimtar av den inneboende briljansen som oftast uttyckte sig i spektakulära mål. Målen kom dock för oregelbundet för att motivera en startplats i Juventus och 2014 såldes han till stadsrivalen Torino.

I januari 2016, ett halvår innan flytten till Sampdoria gjorde anfallaren ett straffmål i 1-2-förlusten på San Paolo för Torino. Quagliarella lyfte upp båda armarna i en försonande gest riktad mot Napolipubliken som hånat honom vid varje återkomst.

Quagliarella ville ha ett slut på fientligheterna mot honom, istället orsakade gesten upprördhet bland Torinos fans som anklagade spelaren för att vanära tröjan. Torino som Quagliarella gick till redan som tonåring.

Historien tog en vändning i juli 2010. Quagliarella, pappa Vittorio, De Riso och ett gäng familjemedlemmar åkte på en båtsemester utanför den kampanska kusten. Quagliarella var vän med Giovanni Barile, en advokat från Castellammare di Stabia och tidigare medlem i Curva B-gruppen Ultras Napoli, och tog med honom till båten.

Av en ren tillfällighet råkade Barile höra hur Vittorio Quagliarella grälade med sonen om olika slags hot mottagna via brev. Vänta nu…, tänkte Barile och kände igen proceduren som beskrevs. Advokaten hade själv nämligen fått motta allvarliga anklagelser som lett till en skiljsmässa med den dåvarande frun.

Den julidagen anade Giovanni Barile en misstänkt i fallet, den person som Quagliarella och de i hans närhet sist av alla skulle peka ut som skyldig- Raffaele Piccolo. Barile hade själv gått i skolan med polismannen och beskrivit honom som en enstöring.

Det tog lång tid innan Barile fick med alla ombord på att Piccolo verkligen var ansvarig för alla avskyvärda hot. När alla väl var på samma spår fick de vänta in rätt tillfälle att slå till mot Piccolo och försöka lura honom att Fabio Quagliarella fortfarande behövde polisens hjälp.

Den 17 februari i år dömdes Rafaelle Piccolo till fyra år och åtta månader i fängelse för förföljelse och förtal.  Quagliarella och Barile var långt ifrån de enda som blivit utsatta av honom. Mängder av olika offentliga personer hade trakasserats av Piccolo i över tio års tid.

Men tack vare ett krångligt juridiskt straffsystem kan Piccolo fortfarande jobba som polis och dessutom få straffet för trakasserierna mot Quagliarellas familj upphävt i mars nästa år. Bleacher Report träffade honom innan hans polispass skulle börja i Cava de’ Tirreni och samtalet kan läsas i den kortare del två.

Även om ett uteblivet straff kan förarga Fabio Quagliarella är den egna skadan redan skedd. Det blir förmodligen aldrig mer någon match i Napolitröjan. De 25 landskamperna han gjort borde varit fler om Quagliarella bara tillåtits fokusera på rätt saker.

Bollbegåvningen och målsinnet har alltid funnit där, därför är det inte konstigt att Fabio Quagliarella gör sin bästa säsong på länge efter det tårfyllda avslöjandet i vintras. Med nio mål på sexton matcher är han Sampdorias bäste målskytt under höstsäsongen och agerar fadersgestalt i ett charmerande lag sprängfyllt av ungdomlig entusiasm.

Kampaniern har inte många år kvar på högsta nivå och är heller inget fysiskt fenomen på något sätt. När han blickar tillbaka inser han att alla, fotbollspelare eller inte, är sårbara männsikor. Särskilt för galningar som Raffaele Piccolo.

Å andra sidan ser han sig själv som lyckligt lottad i en position som gör att han alltid kan berätta sanningen och nå ut. En chans som många andra, speciellt kvinnor aldrig får i utsatta lägen, säger Fabio Quagliarella.

På San Paolo kommer Duván Zapata kämpa för att hinna bli kvitt sin skada och visa vad Napoli går miste om. Marek Hamšik är ett mål ifrån att ensam stå som bästa målskytt i Napolis historia. Förra omgången kom han ikapp Diego Maradona med sitt första mål på nio matcher.

Men idag återvänder också Fabio Quagliarella till förra hemmaplan. Inte längre som en förrädare, inte heller som en flopp. San Paolo är redo att omfamna honom i vintermästarskrud. Bli inte förvånade om det kommer väcker störst känslor under matchen.

****

Ikväll är det dags igen för Angolo Greco. Kom och inled julfirandet på bästa sätt med stormatchen Juventus-Roma tillsammans med schysst sällskap och god mat. Välkomna!

Vad: Angolo Greco med matchen Juventus-Roma.

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19, Malmö.

När: Lördag 23 december, klockan 20 (avspark 20:45).

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Krisen i Milan, del tre

Sommarens exalterande transferfönster har mynnat ut i en rödsvart pyspunka och hjul som inte snurrar varken på tränarposten eller på klubbledningsnivå. Både jag och 118-åriga AC Milan fyllde år i lördags, men den senaste veckan bara blivit en kröning på några extremt tuffa och mörka månader.

Under denna period har jag skrivit om klubbens nya ägare och den ekonomiska ovissheten som Milan svävar i. Det har blivit dags för en sådan text igen. Förhoppningsvis den sista av detta slag jag skriver i år, denna gång berör den tyvärr också saker på planen.

Uefa säger nej

Förra fredagen kom domen från Uefa på Milans ekonomiska plan för Financial Fair Play. Milan diskuterade ett voluntary agreement, en överenskommelse som ska hjälpa nya klubbledningar att hålla sig inom ramarna för FFP, men fick nej.

Uefa förhåller sig tveksamma om klubben kan betala tillbaka lånet på 300 miljoner euro till den amerikanska hedgefonden Elliott Management nästa oktober. Uefa pekar också på osäkerheten i de finansiella garantierna hos huvudägaren Yonghong Li. Milan får istället rikta in sig på ett settlement agreement som drar åt den ekonomiska snaran och kan medföra sanktioner av olika slag.

Men detta behöver inte utvecklas till någon allvarlig skada för klubben. Enligt en tidigare president i FFP-kommittén är risken ”väldigt avlägsen” att Milan skulle uteslutas från kommande års Europaspel.

Källan ifrågasätter anledningarna till det nekande beslutet och tror att det kan ha påverkats av Milans aggressiva transfersommar. Personen tror att Milans FFP-plan hade kunnat gå igenom, men att det vid övertagandet fanns tveksamheter kring flera områden som kanske spelade in i beslutet och att dessa inte borde kollidera med ägaren Yonghong Li.

”Riktlinjen är att döma affärsplanen, inte personen bakom den. Om planen är trovärdig så ska det räcka, särskilt eftersom Milan inte kommer gå i konkurs om återbetalningen inte går igenom. Elliott kommer då fortsätta förvalta och därmed existerar inte risken för ett default-läge”.

”Angående Li handlar hans agerande antigen om all-out madness, eller så vet han att intäkterna i Kina kommer trilla in genom expolatering av varumärket Milan. För att göra Milan stort igen måste man våga”, säger källan.

Caso Donnarumma fortsätter…

… eller så tog det aldrig slut. Problemen från försommaren dök upp innan förra veckans cupmatch mot Hellas Verona. Uppgifter hade då kommit att målvaktens advokater försökt häva det nya kontraktet från i somras. Pressen att skriva på, efter att först ha nekat, ska beskrivits av Donnarumma själv som ”moralisk våldsamhet”.

Orden tog återigen hårt på Milans supportrar. En stor banderoll på Curva Sud påminde målvakten om att han under detta ”lidande” tjänar sex miljoner euro per år och att det var ”dags att försvinna, tillsammans med din parasit till bror”, tredjemålvakten Antonio Donnarumma som värvades i somras för att stötta lillebrodern i vardagen uppenbarligen.

Detta har lett till en intern pajkastning av sällan skådat slag inför öppen ridå. Sportchefen Massimo Mirabelli gick ut och försvarade ”Gigio” och klargjorde att den som vill köpa Donnarumma måste möta Milans krav – men att klubben inte behöver sälja någon.

Mirabelli fortsatte med att mana alla till att ”fortsätta skydda Donnarumma, eftersom vi vet var roten kommer från”. Denna tjockhudade rot är Donnarummas agent Mino Raiola och Mirabelli fortsatte ordkriget som pågått under ett halvår.

”En dag kommer Gigio inse vad det goda och onda verkligen är. Det finns en gentleman som håller på att utvecklas till en ”showman” mer än något annat. Vi kan skratta bort det men vi får inte låta honom komma undan”, sa Mirabelli om Raiola.

Stjärnagenten Raiola svarade med ett uttalande i Gazzetta dello Sport. Italo-nederländaren pekade på det personliga problemet Mirabelli har med Raiola själv och ifrågasatte varför klubben inte kommenterade den berörda banderollen på San Siro. Enligt Raiola passar kontroversen Mirabelli bra ”eftersom den tar uppmärksamhet från Milans riktiga problem- den tekniska biten på planen”.

Mitt i allt detta står en 18-åring som grät i omklädningsrummet inför cupvinsten. En 18-åring som är i en skör fas av karriären och som minst av allt behöver dålig rådgivning. Gianluigi Donnarumma har ändå sedan sommarens U21-EM inte kunnat leva upp till förväntningarna som hans tidigare storartade spel skapat.

I slutändan riskerar Milan att tappa bort ett råämne utan dess like och förlora pengar som en framtida försäljning hade inneburit. Det är alltid enklast att skylla på Raiola. Men Milan måste i första hand skapa en omgivning och ett lag som är konkurrenskraftigt nog att minimera riskerna för situationer som dessa.

Dit har Milan en lång väg att gå trots 3-0-vinsten hemma mot Hellas Verona. För när de rödsvarta skulle åka till Bentegodi på söndagen för ligamatch blev de både påminda om egna tillkortakommanden och ett gammalt spöke.

Fatala Verona

Frasen kommer från de tillfällen, 1973 och 1990, då ett guldjagande Milan förlorat i Verona under slutspurten och missat lo scudetto. Även i nutid har Hellas borta orsakat Milan problem, som under premiärmatchen 13/14 när Hellas vann i deras återkomst efter mer än ett årtionde utanför Serie A.

Milan anno 2017 är långt ifrån den titelstrid som det bland vissa läger talades om inför säsongen, men började förtroendeingivande på Bentegodi i söndags. Även om Hellas var vassa i sina sporadiska attacker hade Milan taktpinnen och skapade tillräckligt många chanser för att gå till paus med ledning.

Istället blev det hemmalaget som fick göra det efter Antonio Caracciolos stenhårda hörnnick halvvägs in i första halvlek. Trots underläget kunde milanisti hoppas att spelet på planen nått en vänt och rundat bottenmärket efter tre halvlekar mot Hellas Verona på en vecka. Milan hade till slut över 20 avslut i matchen. Men ärligt, är inte det vad som kan förväntas när man möter ett lag på nedflyttningsplats som släppt in näst flest mål i serien hittills?

Milan inledde starkt även efter pausvilan men hade inte orken att resa sig efter att Juvelånet Moise Kean rullat in 2-0 i den 55:e. En annan inhoppare, Daniel Bessa, spikade slutresultatet 3-0 och fullbordade säsongens största förnedring för rossoneri. 0-3 mot en nykomling och problem kan även förklaras med faktumet att Milan endast har en vinst på de sex senaste matcherna mot nyuppflyttade lag.

Vad som är mer oroväckande är att laget förlorat samtliga sju matcher där de hamnat i underläge. Den starka moralen och comebackförmågan från 16/17 verkar som bortblåst sedan dussinet nya spelare ramlat in under sommaren.

Förlusten tog så hårt att klubben kände sig tvungen att svara på rubriken till Gazzetta dello Sports förstasida på måndagen. Den som beskriver ett Milan med ”noll dignitet”. ”Bollen är fortfarande en boll och vår värdighet förblir något annat”, lät det i pressmeddelandet. Att Milan ens känner sig manade att svara på en tidningsrubrik säger mycket om tillståndet i klubben.

Nye tränaren Gennaro Gattuso fick på pappret ett överkomligt spelschema utan motstånd från topp-sex i tabellen. Snart halvvägs in i dessa matcher har Gattuso bara plockat fyra av nio poäng och det som skulle blivit en mjukstart kan få en total moteffekt.

Champions League-drömmarna är över och ingen kan kräva att Gattuso ska ta laget hela vägen i Europa League för att uppnå det målet. Gattuso behöver ändra förlorarmentaliteten som präglat säsongens Milan och ge klubben en gnutta optimism inför det nya året.

Härnäst väntar Atalanta och Fiorentina innan nyår, två lag som ligger och guppar i samma ingemansland som Milan. I mellandagarna väntar ett kvartsfinalderby i cupen mot Inter. Ingenting vore bättre för Gattuso och laget än att slå ut kusinerna och se fram emot åtminstone en titelmöjlighet under 2018. Men i dessa tider ska Gattuso och de andra vara väldigt försiktiga med ens lova något som indikerar tillförsikt.

****

På lördag är det dags igen för Angolo Greco. Kom och inled julfirandet på bästa sätt med stormatchen Juventus-Roma tillsammans med schysst sällskap och god mat. Välkomna!

Vad: Angolo Greco med matchen Juventus-Roma.

Var: Restaurang Kamaki, Roslins väg 19, Malmö.

När: Lördag 23 december, klockan 20 (avspark 20:45).

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Tränarkarusellen igång på allvar i Serie A

Vi är inte ens framme vid höstsäsongens slut och redan har sju klubbar bytt ut huvudtränaren. För vissa klubbar innebär ett tränarbyte mer risk än andra. I Serie A finns nämligen regeln att en klubb inte får ha mer än två olika tränare per säsong.

Med andra ord innebär det en större chansning att sparka en halvt fungerande men inte tillräckligt bra tränare när utbudet är mindre och risken finns att man måste ta tillbaka denne om ersättaren inte fungerar.

Jag har gått igenom samtliga tränarbyten under hösten och vad som förväntas av ersättarna, från Benevento i söder till Udinese i norr.


Benevento

Bytet: Marco Baronis giftermål med Benevento fick ett abrupt slut efter lagets nionde raka förlust mot Fiorentina i slutet av oktober. Baroni hade dessförinnan fört Benevento till deras första säsong i Serie A – under klubbens debut i Serie B. Tidigare Palermotränaren Roberto De Zerbi ersatte. Även sportchefen Salvatore di Somma fick lämna.

Det blev en tuff inledning på alla sätt för De Zerbi. Utanför Stadio Ciro Vigorito hälsade en grupp fans den nye tränaren välkommen med banderollen De Zerbi zingaro (Zigenar-De Zerbi). Säsongen före anställningen i Palermo tränade De Zerbi Foggia i Serie C som då tampades med Benevento om uppflyttningsplatserna. Benevento vann den kampen och gick upp säsongen 15/16, men De Zerbi hade några uttalanden mot klubben som inte föll i god ton och som supportrarna inte glömt.

På planen såg ”häxorna” ut att ha säkrat klubbens första Serie A-poäng i De Zerbis debutmatch efter ett övertidsmål borta mot Cagliari. Istället fick de se Cagliari göra vinstmålet minuten efteråt. De Zerbi inledde med fem förluster, varav ett till knytnävsslag på övertid mottogs mot Sassuolo i omgång 13.

Prognosen: Men på det sjätte försöket under den nye tränaren kom den historiska poängen, efter en redan klassisk 2-2-match hemma mot Milan. Benevento var dock tillbaka i deras verklighet omgången efter, när Udinese hemmaslog kampanierna med 2-0.

Prognosen är ändå försiktigt positiv nu när den första poängen är bärgad. Otroligt nog är Benevento inte avsågade tack vare övriga bottenlags skrala poängfacit. Men då gäller det att snarast ordna första vinsten.

Ypperliga lägen för det kommer i matcherna mot SPAL och Genoa innan jul. Trepoängaren måste, måste komma i någon av dessa matcher och helst båda. I så fall kanske De Zerbi kan se fram emot en vårsäsong med den minsta av möjligheter att klara sig kvar. I annat fall blir våren en transportsträcka inför Serie B-spel nästa höst.


Cagliari

Bytet: En vecka innan Beneventos tränarbyte hade Cagliari genomfört höstens första tränarsparkning. Massimo Rastelli förde förra säsongens nykomling till en säker elfteplats men hamnade tidigt i en ond spiral i höstas.

Fyra raka förluster med en på pappret medioker trupp fick räcka som varningssignal, och in kom före detta tränaren Diego Lopez. Uruguayanen tränade Cagliari 13/14 och fick under tio matcher i våras äran att styra det sjunkande skeppet Palermo. Samma tränarpost som alltså inleddes med De Zerbi förra säsongen.

Prognosen: Cagliari har fått en önskad effekt på bytet och är nu sex poäng ovanför nedflyttningsplatserna. De har tagit livsviktiga segrar mot Benevento och Hellas Verona, och visade stark moral som på några få minuter hämtade upp ett tvåmålsunderläge hemma mot Sampdoria senast.

Detta trots att förstamålvakten Cragno spelade småskadad efter att reserven Rafael gått sönder på uppvärmingen. På det fick Cagliari tre nya skador, alla innan pausvilan! Plus är att Lopez fått igång målskytten Pavoletti som nätat tre gånger efter tränarbytet.

Minus är förstås det pinsamma nederlaget i Coppa Italias sextondelsfinal mot Serie C-laget Pordenone. Ett lag som höll koll på Cagliarispelarna via Fantasy Football. Cagliari bör ändå undvika den värsta nedflyttningsstriden med detta försprång och om Pavoletti fortsätter göra sina mål.


Crotone

Bytet: Höstens utan konkurrens mest överraskade. I början på förra veckan sipprade ryktena ut om att Davide Nicola lämnat in ett uppsägningsbesked. Nicola som på de mest spektakulära av sätt räddade kvar Crotone kvar i Serie A från ett hopplöst läge. Så prekärt att tränaren lovade att cykla ändå till Turin om nytt kontrakt genomfördes, ett löfte som Nicola senare höll.

Crotone ligger alltjämt just över strecket och hade ”bara” tre raka förluster innan tränarens avgång. Dessförinnan hade Crotone ett hyfsat poängsnitt tack vare förmågan att ta poäng i matcher mot lagen på undre halvan.

Klubbens version är att tränaren tröttnade efter presidenten Gianni Vrenna stampat in i omklädningsrummet i halvtid under Nicolas sista match mot Udinese (0-3). Min teori är att Davide Nicola tar en chansning i tränarkarriären och smider järnet medan det fortfarande är varmt.

Han hoppas på ett stabilare lag högre upp i tabellen och lämnar Crotone innan den riktiga krisen infinner sig. Nicolas namn är stärkt efter vårens mirakulösa spurt men det är fortfarande en tränare som hade ett stort frågetecken över sig när han kom efter Ivan Jurić inför 16/17.

Ny tränare i Crotone blev förre Inter- och landslagsmålvakten Walter Zenga. Senast 57-åringen tränade ett Serie A-lag var under 2015 i Sampdoria. En inledande 0-4-förlust hemma mot serbiska Vojvodina i Europa League lämnade ett öppet sår som aldrig läkte under Zengas tid i Samp och tränaren fick sparken några månader efteråt.

Förra säsongen började Zenga i hårdsatsande Championshipklubben Wolverhampton, som han fick lämna efter knappt tre månader när Wolves befann sig först på 18:e plats. Mest känd är den bereste Zenga för Palermosejouren 09/10, när rosanero sånär knep en CL-kvalplats.

Prognosen: Osäker. Walter Zenga säger sig inte vilja förändra särskilt mycket så här långt in på säsongen. Förlust blev det i helgens debut borta mot Sassulo (1-2). Känslan är att Crotone rent mentalt är bättre förberedda än förra säsongen och har en god chans att hänga kvar, trots att truppen inte imponerar.

Med det sagt har klubben flyttat fram positionerna efter det förnyade kontraktet och anställningen av den respekterade Walter Zenga är ett bevis på det. Tränarens bana är svår att förutspå men Zenga kan göra klokt i att ta över en liten klubb för att få fart på den egna karriären.


Genoa

Bytet: Kroaten Ivan Jurić fick sparken två gånger från Genoa 2017. Först i februari och sedan i början på november, efter endast sex poäng på tolv matcher. En usel start förstärktes av den tredje raka derbyförlusten mot Sampdoria och situationen blev ohållbar med Jurić.

In kom tränarnomaden Davide Ballardini. 53-åringen har haft tio olika jobb de senaste tio säsongerna, men kan få klubbar bättre än Genoa. Det är inte första gången han ska reda ut en jobbig situation i den liguriska hamnstaden.

Ballardini tog över halvvägs in i säsongen under 09/10 och 12/13. Båda gångerna ordnade han nytt kontrakt för Genoa, båda gångerna släpptes han på sommaren efter oenigheter med presidenten Enrico Preziosi. Jag tror dock på VD:n Perinetti när han säger att Ballardini var det enda namnet som diskuterades.

Prognosen: Den gode Ballardini kan det här och Genoa fick en dundereffekt på bytet. Efter tre matcher hade laget plockat mer poäng än vad de tidigare gjort på hela säsongen. Senast blev det förvisso hemmaförlust mot Atalanta men Genoa är åtminstone uppe på säker mark nu.

Den mer pragmatiske Ballardini är en klart kortsiktigare lösning än Jurić och lär inte få stanna efter sommaren den här gången heller. Hans spelidé tillsammans med en hyfsad trupp ska räcka för att undvika bottenstriden och förhoppningsvis har de säsongssvackan nu bakom sig.


Milan

Bytet: Var det som alla gick och väntade på i stort sett hela hösten. Fyra hemmamatcher i rad utan mål fick räcka och Milanledningen sparkade den starkt ifrågasatte Vincenzo Montella efter den sista helgen i november.

In kom den relativt oerfarne tränaren tillika Milanlegendaren Gennaro Gattuso från Primaveralaget. Här har jag skrivit mer utförliga tankar om Gattuso som sedan fick en bedrövlig start. 2-2 mot superjumbon Benevento och 0-2 borta mot Rijeka som inte lyckades ta sig vidare från Milans Europa League-grupp.

Prognosen: I ”Rinos” tredje match kom första vinsten, 2-1 hemma mot Bologna, och i veckans cupmatch städades Hellas Verona undan med en klar 3-0-seger. Ett kvartsfinalderby i cupen mot Inter är därmed ordnat till mellandagarna, men det är fortfarande enormt mycket kvar att jobba med.

Gattuso har börjat spela med en fyrbackslinje för att stabilisera det skakiga försvaret och flyttat Giac Bonaventura till en ytterposition i tremannaanfallet, den platsen där han för tillfället gör mest nytta.

Gattuso har även svingat mot Montellas ledarstab med uttalanden som menar att det kommer dröjer innan vi får se Milanspelarna i fysisk toppform. Oroväckande, men under tiden kommer spelarna få allt i form av den energin som kalabriern Gattuso utstrålar. Mot Bologna kunde vi se det i sättet han kramade om varje spelare innan laget höll om varandra i en ring på planen.

Gennaro Gattuso är fortfarande ett väldigt osäkert kort och lär också han ryka under sommaren till förmån för ett mer etablerat namn. Jag tror Europa League kan bli en räddning för honom om Milan tar sig långt, och om energin hos Gattuso finns kvar mot slutet av våren.


Sassuolo

Bytet: Neroverdi inledde säsongen med chansningen Christian Bucchi som efterträdare till Eusebio Di Francescos dynasti i Reggio Emilia-trakten. Bucchi kom från en bra säsong i Serie B-klubben Perugia men hade aldrig varit uppe på högre höjder.

Bucchi fick precis som förväntat det svårt i Serie A och lämnade Sassuolo strax ovanför strecket när han sparkades efter 0-2 hemma mot Hellas Verona. För ett par veckor sen tog kepsmannen ”Beppe” Iachini över, en 54-åring som specialiserat sig på att ta upp lag till Serie A. Chievo, Brescia, Sampdoria och Palermo har alla lyckats med uppgiften under Iachini.

Prognosen: President Squinzi kommer hoppas att den nye tränaren återuppbygger ytterligare ett lag vars bana satts ur spel. För Iachini själv känns detta som rätt val. Han kommer till en klubb som har resurser och ambitioner att ligga i mitten, men där arbetsmiljön är behagligare än flera av hans tidigare destinationer.

För saken är att Beppe Iachini aldrig lyckats i Serie A. Senast var han i Udinese under några månader förra året men kunde inte lyfta Friulierna från deras dvalliknande tillstånd innan han sparken i oktober ifjol.

Det blev vinst mot bottenkollegan Crotone i Iachinis andra match och den enda vägen härifrån ska vara uppåt. För andra hösten i rad har Sassuolo stått för en undermålig höst och säsongen riskerar att mynna ut i ett ingenting igen.

Läget är ändå ganska skönt för Iachini som “bara” ska landa laget någonstans mellan plats 11-15 och undvika bottenstriden. Om det däremot mer drar åt senare kommer tränarens Serie A-kompetens nå en allvarlig diskussionspunkt.


Udinese

Bytet: Den som efterträdde Iachini tidigt under 16/17 var Luigi Delneri och den rutinerade tränare såg ut att kunna vända de senaste årens trista utveckling i Udinese. Men ynka tolv poäng på 13 matcher i höst, och en medioker mercato, grumlade framtidstron i Udine. Delneri fick sparken 0-1-förlusten på hemmaplan mot Cagliari i slutet av november. Den tidigare högerbacken från Lazio- och Milan, Massimo Oddo, tog över.

41-åringen förde under sin första säsong som huvudtränare Pescara upp till Serie A och fick ryktet om att vara en av landets intressantaste unga tränare. Väl i högstaligan fick Oddo det enormt svårt dock med ett begränsat spelarmaterial.

I februari avgick Oddo självmant från uppdraget i sin hemstad Pescara, med ynka nio inspelade poäng dittills under en säsong som präglades av problem på och utanför planen.

Prognosen: God. Oddo kan till och med vara exakt den tränare som Udinese behöver för att lyfta ifrån mittenträsket. Efter den inledande förlusten mot Napoli har Udinese tre raka segrar med målskillnaden 13-3, däribland en 8-3-mangling av Perugia i cupen.

Oddo har en långt bättre trupp än han förfogade över i Pescara och ska inte behöva blicka neråt i tabellen mer. Snarare bör han placera Udinese i mitten, kanske övre halvan, och verkligen ge klubbledningen skäl till att låta Oddo bli en långsiktig lösning.

Med talanger som tjeckerna Jankto, Barack och mittfältaren Seko Fofana finns potential att växla upp även på planen. Och visst vore det ironiskt om Massimo Oddo blev den före detta Milanspelare som lyckades bäst som tränare säsongen 17/18.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets