Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Game on

Det var bara två år sedan den franska förbundskaptenen Didier Deschamps pratade om Kalidou Koulibaly som en potentiell mittback till Frankrikes hemma-EM. Kruxet var att Koulibaly redan hade spelat fem landskamper för det Senegal där han har sina rötter i.

Under tiden som passerat har Koulibaly växt ut till en av Serie A:s bästa mittbackar. Ikväll fick han huvudrollen på den scen som utan konkurrens var fotbollseuropas största den här helgen.

Från och med nu kommer färre fotbollsfans i världen ha svårigheter att identifiera spelaren i Napoli. Det inkluderar alla vitsvarta och särskilt den gamle Juventusspelaren och tränaren Deschamps.

Om vi nu ändå pratar om fotbollsfans är jag inte säker att matchen Juventus-Napoli lockade så värst många nya sådana utifrån. Egentligen bryr jag mig inte. Jag hade gärna sett en tillställning mer rik på målchanser och öppet spel. Men det var alldeles för mycket på spel för sådant tycktes resonemanget på planen.

Mycket av matchkaraktären sattes redan i den elfte minuten när Juves försvarsledare Giorgio Chiellini tvingades utgå skadad. Stephan Lichtsteiner sattes in som högerback och Benedikt Höwedes, med 158 minuters speltid under säsongen, flyttades in som mittback.

I en jämn första halvlek verkade Juventus omskakat av försvarsrockaden. Napolis höga press stressade fram felpass på egen planhalva som i sin tur ledde till förlorade andrabollar. Det såg inte bekvämt ut men de höll åtminstone Napoli ifrån de farligaste målfarligheterna.

Men framåt var det trubbigt. En av hela seriens formstarkaste spelare Douglas Costa hamnade för långt ner i banan och Gonzalo Higuaín hade en sådan kväll där en undrar om han ens var på planen. Mot sitt gamla lag brukar argentinaren annars vilja kliva fram i rampljuset ska sägas.

Den spelarutvecklingen är inga nyheter för juventini, vad värre var det faktum att Paulo Dybala aldrig kom in i matchen. Juventus nummer tio spelade med skavanker och byttes ut redan i halvtid mot Juan Cuadrado som inte heller förmådde något särskilt.

Efter pausen blev Juventus backar varma i rollerna och visade upp den typen av försvarskonst som få andra lag kan på denna nivå. Kombinationsspelet i Napoli tog aldrig fart och Dries Mertens var lika osynlig på centerpositionen som Higuaín.

Maurizio Sarri valde att ta ut honom och sätta in Arek Milik, och senare kapten Hamšik för Zielinski. De vanliga bytena alltså med Rog inne på slutet förstås. Jag kände att Sarri kunde chansat mer och behållit Mertens bakom Milik eller ute på en kant.

Men Sarri är envis och trogen sin 4-3-3-formation som han kört hela säsongen. Han litar också på sina inhoppare, de få han använt under säsongen, och envisheten skulle betala sig med storvinsten till slut.

Mehdi Benatia, en annan Frankrikefödd spelare som valt ett afrikanskt landslag, gjorde en lysande match i det nykomponerade mittlåset med Höwedes. Men detta har som bekant inte varit marockanens bästa tio dagar i livet. På en hörna i den nittionde minuten tog Koulibaly sats, Benatia hängde inte med och fick se Napoliförsvaraen nå Ronaldohöjder och nicka in bollen. 0-1, på Juventus Stadium av alla ställen att ta slutminutssegrar på.

Sarri kommer hyllas för envisheten i att låta sitt lag trumma på i den takt de brukar. De skapade inte mycket mer än Juventus, men en måste imponeras av hur de tog den här matchen till sig. Juventus kom under långa stycken inte ens fram till anfall. På hemmaplan.

Tillfälligheter avgör och om det velat sig annorlunda hade jag åter kunnat skriva en text om hur Max Allegri stängde ner en motståndare och fick det resultat som Juventus önskat, så som det brukar se ut. Nu gick Allegri istället fel med den defensiva matchplanen och det är tre väldigt dyrbara poäng som regerande mästarna tappar.

Feghet kan tyckas, men varför ändra på något som fungerar och som bevisligen funkade senast lagen möttes, låt vara att de försvarde en ledning då? Samma typ av feghet som folk hade kunnat anklaga Sarri för som inte gick all-in, om inte det där målet kommit.

Nu kom det istället tårar av glädje på Napolifansens kinder. Och 59-årige Sarri kan med resultatet triumfera över karriärens största seger. Det talas ofta om trepoängare som är guld värda. Där är vi inte än.

Men inifrån Vesuvius börjar det hända saker. Vulkanen vid Neapel är redo att mullra på ett sätt som inte hänt på 28 år. Kanske är vulkanen redo att spotta ur sig en scudettosköld med siffran tre på.

Det vi tittare inte fick i underhållning fick vi i spänning under matchen. För detta kompenseras vi med en rafflande säsongsupplösning som Serie A inte sett på många år . Blinka inte.

****

Annat från helgen:

Kampen om Champions League-platserna fortsätter. Inter vann den luriga bortamatchen mot Chievo efter mål av Icardi och Perišić tidigt i andra halvlek. Hemmalagets Stepinski reducerade i den nittionde minuten och Chievo höll sånär på att få med sig en kvittering.

Inter är alltjämt en poäng efter både Lazio och Roma som delar tredjeplatsen. Lazio vann med bekväma 4-0 mot ett Sampdoria som ser tröttare och tröttare ut ju närmare slutomgången kommer.

Målchanserna dröjde till slutet av första halvlek när Lazio varvade igång. Milinković-Savić visade igen varför han är så viktig på fasta situationer, även defensiva, med sitt huvudspel. Därmed var det inget konstigt att han nickade in ledningsmålet efter en halvtimme. I Jordan Lukaku har serben en utmanare på gymmet, men Milinković-Savić är verkligen ett fenomen när han dominerar en match fysiskt som mot Sampdoria.

Stefan de Vrij fyllde på innan paus med sitt sjätte mål för säsongen, personbästa för mittbacken. Enligt statistikcentralen Opta är den flyktade nederländaren effektivast bland alla spelare i Europas toppligor med en skotteffektivitet på 67 procent.

Sent i matchen kunde en märkbart målivrig Immobile göra två mål. Skytteligaledaren står nu på 29 mål, bara Luca Toni och Gonzalo Higuaín har kommit över 30-strecket sedan femtiotalet i Serie A.

I Sampdoria fungerade inte försöket att spela både Gianluca Caprari och trequartistan Gaston Ramirez från start offensivt (Quagliarella hoppade in). Det är svårt att förklara vad som hänt laget men moralen är uppenbarligen inte den bästa när motståndarna har så lätt att få resultatet att rinna iväg.

Det tog 23 skott och 34 omgångar men äntligen har mångmiljonförvärvet Patrik Schick gjort mål i Serie A för Roma. Vicaris självmål gav Roma ledningen mot SPAL och i andra halvlek fyllde Nainggolan på med tvåan.

Schicks mål kom på nick och är bara goda nyheter för tränaren Di Francesco. Under de kommande intensiva veckorna är det avgörande för Roma att rotera laget på ett sätt som premierar dem i jakten på CL-plats och en final i Kiev.

Schick lär knappast starta mot Liverpool och mot SPAL gjorde Diego Perotti comeback efter skada. SPAL är under nedflyttningsstrecket nu för första gången på ett tag, två poäng efter Crotone, och har fortsatt inte kvalitéer för att vinna tillräckligt många fotbollsmatcher.

Det stannade också vid sju raka utan förlust för Fiorentina. I veckan kom det första nederlaget sedan lagkaptenen Davide Astoris död efter 3-4 i den komplett galna matchen mot Lazio. I lördags vann Sassuolo med 1-0 hemma efter ett nytt mål av Matteo Politano.

Yttern är en av Serie A:s formstarkaste spelare och kan ståta med fem fullträffar på de fem senaste matcherna. Det är knappast troligt att både han och Domenico Berardi, som ännu inte får det att lyfta, stannar i sommar. Det ska bli intressant att följa vilken klubb som hostar upp de 250 till 300 miljoner kronorna för 24-åringen.

Har luften gått ur Fiorentina nu? Bara fyra omgångar kvar av den här jobbiga våren och chansen till Europa League-spel lever ännu. Men orkar laget ta sig samman ytterligare en gång? Två matcher i rad har Fiorentina åkt på tidiga utvisningar, den här gången fick Dabo sitt andra gula efter en halvtimme.

Nu fick Riccardo Saponara tillfälligt ta över kaptensbindeln i skadade Badelj och avstängde Pezzellas frånvaro. Det är på många sätt vackert efter mittfältarens rörande avskedshälsning till Astori och med tanke på hur bra Saponara varit efter den. Men det sätter också fingret på ledarfrågan i laget när Saponara blir utvald. Med så många nyförvärv och utländska spelare sedan sommaren är alternativen få för tränaren Pioli.

Det blir däremot inget spel i Europa för Torino efter 1-2 i Bergamo. Det hjälpte inte att Adem Ljajić gjorde mål igen, Atalantas Freuler och Gosens hade gett hemmalaget ledningen två gånger om före och efter Torinos mål.

Tränaren Gasperini hyllade vinsten som lagets ”kanske bästa prestation för säsongen” och La Dea gick om Milan upp på sjätteplatsen. Det kvarvarande spelschemat är lurigt och Atalanta möter just Milan i näst sista omgången. Men trots skadeproblem på slutet har truppen fungerat utmärkt och jag vidhåller att detta Atalanta är ännu bättre än laget som slutade fyra ifjol.

För Torino är säsongen därmed över. Det blev ett nytt år i mittenskiktet och det är fansen inte nöjda med på något sätt. Med Mazzarri som tränare kan Toro hitta någon sorts framtidstro men pressen ökar på presidenten Cairo på att leverera resultat efter flera säsonger med starka trupper att tillgå.

Benevento tog lagets första seger på bortaplan någonsin i högstaligan och den kom mot inget mindre än AC Milan. Pietro Iemello heter anfallaren som gjorde det historiska målet för Kampanienklubben. Hos Milan blev problemen uppenbara när Susos och Hakan Çalhanoğlus kreativitet saknades i offensiven.

Sportchefen Mirabelli skydde inte med orden och menade att Milan ”skäms över insatsen”. Laget har gått segerlöst i fem matcher och det är inte utan att jag undrar om den där kontraktsförlängningen med Gattuso kom lite väl tidigt?

Kontraktet i sig behöver inte vara fel men Milan kunde gott väntat till efter säsongen med att förlänga. Uppenbart är att Gattusos förlängning bara skulle visa lite långsiktighet i en miljö där ingen vet vad som händer ens sex månader framåt i tiden.

Men låt oss ha fokus på det som bör lyftas istället. Den här kvällen handlade inte om Milans tillkortakommanden. Den är Benevento Calcios största stund som fotbollsklubb och de har all rätt att njuta för fullt av segern.

Som ett brev på posten dagen efter kom nämligen beskedet att klubben matematiskt är nedflyttade efter Crotones vinst mot Udinese. På just San Siro utspelades en annan mörk händelse i Milans historia för 36 år sedan när lilla Cavese slog i rossoneri med 2-1 i Serie B.

Idag spelar Cavese i Serie D och för Beneventos del finns inga garantier för att de inte skulle hamna där inom en överskådlig framtid. Småklubbar som Siena och Messina har under det senaste decenniet visat hur snabbt hissen genom seriesystemet kan gå när ekonomin inte är i balans, och man en dag vaknar upp i Serie D på landets källarplan. En sommar med gissningsvis stor spelaromsättning väntar Benevento inför en tuff höst i Serie B. Häxorna får flyga medan de kan.

Det är inte någon av U2:s bästa låtar. Men när jag bevittnar Udinese spela fotboll börjar låten Stuck in a moment you can’t get out of dyka upp i mitt huvud. Det blev förlust igen och på nytt tappade Friulilaget ledning till nederlag.

Ett nytt grymt slut utspelades för Udinese när Crotone på ett närmast dråpfullt sätt gjorde 2-1 i den 86:e minuten. Davide Faraoni, med flera säsonger bakom sig i Pozzos Udinese och Watford, gjorde målet och sträckte upp händerna mot publiken i en gest av försåning och möjligen lite empati.

Massimo Oddo har talat om att Udinesespelarna blir livrädda vid ledning och blockerade i psyket. Under den sista halvtimmen, vid ställningen 1-1, kunde jag verkligen inte se att hemmalaget gav bort initiativet eller att Crotone var bättre på något sätt. Vändningen bara hände, som om det vore en naturlag.

Klubbledningen kommer besluta inom det närmaste dygnet om tränaren Oddo får sparken. Denna svit är det bara två lag som slår i negativ bemärkelse. Beneventos 14 raka förluster denna säsong och Brescias 15 från 1994/95.

”Stuck” var också båda lagen inne på Dacia Arena efter att Udinesefans hindrat spelarna från att lämna arenaområdet. Det ryktas till med om att huliganer varit nära att komma in till omklädningsrummet.

Detta säger det mesta om tillståndet i den annars lugna staden nära slovenska gränsen. Mer glädjande är att Marcus Rohdén fick 90 minuter i en viktig seger som tar Crotone över strecket. Då kan han nog leva med att skjuta upp hemfärden i Serie A:s längsta bortaresa någon timme.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Stile Juve flagnar och Sarris armé knackar på Turins portar

Tio dagar har gått sedan Juventus turbulenta och dramatiska uttåg från Champions League. Tio dagar där mycket som vi inte förknippar Italiens största klubb Juventus med har hänt. Efterspelet till den kontroversiella stopptidsstraffen på Bernabeu har pågått ända in i denna vecka.

Gigi Buffon ångrar inte de verbala attackerna på domaren Michael Oliver efter matchen och förklarar att kvartsfinalens dramaturgi fick honom att reagera så starkt på domslutet och bli utvisad. Fine. Vad som sades av syndabocken Mehdi Benatia efter matchen passerade dock alla gränser.

Den marockanske mittbacken refererade till domslutet som en ”våldtäkt”. Komikern Maurizio Crozza var en av alla som reagerade på ordvalet och svarade i sin tv-show att Benatia var den som ”fick den uppkörd”. Juvespelaren kontrade på Instagram, kallade Crozza för imbecill och hälsade att han finns att möta på Vinovo (Juves träningsanläggning) varje dag.

I det här fallet finns det bara en som agerat som en imbecill. Ändå har inte Benatia blivit straffad av Juventus för uttalandet. Klubbledningen med presidenten Andrea Agnelli i spetsen har istället anklagat Uefas domarbas Collina för en konspiration mot italienska lag i Europa.

Lo stile Juve har alltid varit en viktig den av den vitsvarta gigantens identitet. Att föra sig med värdighet och hålla privatlivet i schack är inte bara något som förväntas av spelarna, det är ett krav. Håller denna viktiga identitetsmarkör på att flagna och försvinna från de randiga väggarna?

Det räcker att bara gå lite mer än ett år tillbaka i tiden och det verbala bråket mellan Leo Bonucci och tränaren Massimiliano Allegri. Bonucci stängdes av till den inledande slutspelsmatchen mot Porto och såldes senare under sommaren till Milan. Klubben tog tränarens parti före nyckelspelarens.

En annan jämförelse finns i Roma, klubben som i många aspekter är Juventus motsats. Efter lite onyktert nyårsfirande med några tillhörande svordomar stängdes Radja Nainggolan av en match av Roma. Allvarligheten i belgarens beteende och Benatias utspel går dock inte på något sätt att jämföra.

Tydligt är agendan som Juventus klubbledning valt efter Madrid. Detta trots att det inte finns någon logik i anklagelserna mot Collina. Men konspirationsteorierna är så starka att klubbledningen blundar för uttalanden, som inte ens kan bortförklaras med den jobbiga kontexten Juve befann sig i på Bernabeu.  Det är en stil som klär inte Juventus.

På planen kom nästa bakslag i onsdags. Crotoneanfallaren Simy gjorde en Ronaldo och cykelsparkade in bottenlagets kvittering mot bianconeri. Ett tag under andra halvlek skiljde nio poäng mellan Juventus och Napoli. När kvällen summerats hade poängavståndet krympt till fyra.

Det tackar alla som inte är Juventusfans för. På söndag kväll får vi en seriefinal som kan leva upp till förväntningarna fotbollsälskare haft i ett par månader inför detta möte. I centrum står två tränare, med deras fotbollsideologier, som är extremt skickliga på olika sätt.

Havet är en gemensam nämnare i relationen mellan de två tränarna. Max Allegris pappa jobbade som hamnarbetare i Livorno, Maurizios Sarris far i Bagnolis hamn utanför Neapel innan familjen sökte sig uppåt i landet och Toscana. Men där tar likheterna slut.

Allegri var en nummer tio-typ som spelare medan Sarri utmärkte sig som en bestämd försvarare. Allegri tränade som 41-åring Cagliari i Serie A. Vid den åldern hade Sarri lagt bankjobbet vid sidan (Florens, London, Schweiz, Luxemburg och Tyskland är platser Sarri arbetat på) och satsat fullt på tränarkarriären i lilla Tegeleto.

Tränarrocken skiljer mellan kostymklädde Allegri och Sarri som alltid bär sin träningsjacka på samma sätt, med långt neddragen dragkedja och uppkavlade ärmar. Viljan till förändring syns också i de båda männens val att formera sina lag.

59-årige Sarri har använt sig av 4-3-3-uppställningen hela säsongen och har en bas på 14-15 spelare som används under matcherna. 50-åringen Allegri har experimenterat med fem olika formationer hittills och är benägen att rotera sin trupp på ett helt annat sätt. En kreativ aktör, känd för sin matchcoaching, mot en kalkylerande och envis systematiker om en så vill.

Där Max Allegri varit uppe på de högsta höjderna med Champions League-finaler och scudettovinster med olika klubbar har Maurizio Sarri profilerat sig med det säregna sättet hans lag spelar fotboll på. Ett tre veckor gammalt helguppslag i Gazzetta dello Sport beskriver det som olika vägar i den italienska tränarskolan.

Sarri går i Pep Guardiolas fotspår och har fått spelideologin Sarrismo uppkallad efter sig. Signumet för Napoli under Sarri har varit hög press, stort bollinnehav och försöken att spela vertikalt och hitta fötterna på en tredje löpande spelare. Romas Eusebio Di Francesco lutar också åt detta håll men närmast Sarri i denna fotbollsåskådning är Sampdorias Marco Giampaolo, en trolig ersättare den dagen Sarri bestämmer sig för att lämna Napoli.

I den andra ändan finns den traditionella italienska tränarskolans evolutionister, ledda av pragmatiker som Simone Inzaghi och Napolis tidigare tränare Walter Mazzarri. Trots att Inzaghis Lazio gjort flest mål i serien, 79 stycken, ses laget i första hand som reaktionärt och spelandes mycket på den extrema kontringsskickligheten. Det finns också en tredje väg, den Max Allegri valt.

Allegri har under åren bytt skepnad på Juventus flera gånger. När det krävs är de ett lag som försvarar lågt och ligger på rulle. När situationen är en annan tvekar inte tränaren på att ställa upp med flera av sina offensiva kanoner från start, samtidigt. Laborerandet är som störst på hösten men brukar oavsett poängutdelning under den perioden leda till ett ligaguld för Juventus.

Ikväll kan svaret komma om det blir ett nytt sådant. Förutsättningarna är glasklara. Vid hemmavinst kommer Juventus vinna deras sjunde raka scudetto. Det kommer inte spela någon roll hur hårt motstånd Roma och Inter bjuder på under slutomgångarna.

Vid förlust är Napoli bara en poäng efter och ovanstående bortamatcher för Juve kan utvecklas till obehagliga resor i ett ovant läge. Under Allegri har Juventus avgjort ligan inför slutomgången varje år.

Bollen ligger ändå hos Maurizio Sarri och gästerna på Juventus Stadium. Kan läget uppstå där de nöjer sig med en poäng och en fortsatt liten men realistisk chans på lo scudetto? Eller går de för vinst för fullt och därmed riskerar hela titelmöjligheten?

Ikväll får vi svaret från Italiens två i särklass bästa lag och deras extraordinära ledare på sidlinjen. Blir detta Maurizio Sarris största triumf i karriären eller utvecklas det till kvällen då Max Allegri på nytt visar vilken mästertaktiker han är?

Serie A lever och bataljer utkämpas kring vartenda streck som går att slåss om. Till Turin kommer en armada söderifrån ledda av den lågmälda ideologen för att banka på stadsporten och rubba ordningen i den italienska fotbollstoppen. Jag tackar Simy för att han tog på sig rollen som veckans festfixare i Italien.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Nionde raka förlusten och Udinese sjunker som en sten

Vincenzo Montella konkurrerar, i övrigt har få andra tränare haft lika stora svängningar i toppligorna under säsongen som Udineses Massimo Oddo. En inledande förlust mot Napoli följdes av fem raka segrar som avslutade 2017. När Oddo och de andra friulierna skålade in det nya året låg spel i Europa som mål i horisonten.

Året inleddes med tre kryss och en vinst innan sviten som ännu inte tagit slut började. Förlusterna, de nio raka efter 1-2 i helgen mot Cagliari. Udinese är sex poäng ifrån nedflyttning med sex omgångar kvar och Massimo Oddo låter allt mer desperat efter varje ny förlust.

Det negativa klubbrekordet har rykt sedan ett par veckor tillbaka. Oroligheten har smugit sig in på Oddo som medger stora problem på planen och i spelarnas huvuden. Tränaren har försökt stötta laget och sett positiva reaktioner på träning, bara för se Udinese lamslås under helgerna.

”Vi tar alltid ledningen men blir därefter genast blockerade och släpper till två målchanser på tre minuter. Det signalerar att någonting är riktigt fel”, säger Udinesetränaren.

Oddo pratar om Udinese som ett fysiskt och kontringsstarkt lag med brister i passningsspelet, men som retirerar varje gång de går upp i ledning. Situationen för Udinese blir inte enklare av att bärande mittfältare som Barak, Jankto, Fofana och Bajić alla är unga och inte direkt förberedda på en bottenstrid.

”Jag vidhåller att det enbart är psykologiskt problem eftersom detta lag är rädd för att förlora, och när de tar ledningen oroar de sig över en kvittering. De är rädda för allt.

Jag insåg att detta var ett problem för fem eller sex veckor sedan. Jag har provat allt, moroten och påken, stöttning och kritik. Det är den svåraste delen av att vara tränare och den enda medicinen är ett positivt resultat”, säger Massimo Oddo.

Det är en träffande och ärlig analys den tidigare högerbacken från Milan och Lazio gör. Udinese imponerar sällan spelmässigt men har likväl flera spelare, läs ovanstående namn, med stor offensiv potential.

Lagets bästa målskytt heter Kevin Lasagna och har varit frånvarande i sex av dessa nio förluster. Mot Cagliari gjorde forwarden sitt nionde mål och gav gästerna ledningen efter tio minuter. Sedan började hjärnspökena som Oddo talar om.

På en frisparksretur elva minuter senare satte Leonardo Pavoletti, en som använder huvudet väl, sitt åttonde nickmål för säsongen. Udinese gick mot en välbehövlig poäng men sex minuter innan full tid nickade Luca Ceppitelli in en välbehövlig seger för sarderna.

Väl i nedflyttningszonen tror jag att risken för degradering är väldigt liten för Udinese. På onsdag väntar Napoli och ingen väntar sig något annat än det tionde raka nederlaget. Laget är på ritiro sedan förlusten förra helgen mot Lazio och fortsätter den de kommande dagarna.

Men någon ovanför Oddo har bevisligen tagit beslutet att bo och träna på annan ort. Tränaren själv är väldigt tydlig med vad han tycker om träningsläger som metod för att vända negativa trender.

”Av erfarenhet tycker jag det hjälper föga, det kan även vara kontraproduktivt. När du befinner dig i svårigheter behövs någon underhållning och att vara med familjen, med barnen”, säger Oddo enligt måndagens Gazzetta dello Sport.

I den normalt sett lugna norditalienska staden har känslorna bubblat bland de mest hårdföra fansen. Natten mot söndagen hängdes banderoller upp utanför Stadio Friuli som meddelade att fansen ”nu skiter i det här”, förödmjukade klubbens starke man Gino Pozzo och beskrev en ”frånvarande förening, spelare utan stake och supportrar med för mycket tålamod”.

Förtroendet för den 41-årige tränaren kan överleva en förlust på San Paolo men knappast en ytterligare sådan mot Crotone till helgen. Tidigare förbundskaptenen Ventura och Albaniens EM 2016-tränare De Biasi sägs stå redo. Oddo talar om att klubben ska göra de rätta valen och så även han själv.

Det inkluderar förstås också ett framtida beslut huruvida de ska behålla tränaren vid säkrat kontrakt. För en klubb som inte gått rätt vid någon tränarutnämning sedan ikonen Francesco Guidolin lämnade 2014 är det hög tid att ta rätt beslut.

****

Annat från omgång 32:

Fem 0-0-matcher är tangerat rekord för en omgång sedan trepoängssystemet infördes. Flest mållösa matcher har Inter spelat efter att ha misslyckats att vinna i Bergamo. Chanser saknades inte och Ivan Perišić tävlade mot Atalantas 19-årige gambier Musa Barrow om vem som skulle missa flest.

Inter har gått mållösa i tre raka matcher nu efter att ha gjort åtta på de två dessförinnan. Den här ojämnheten har nerazzurri inte råd med om det ska bli en Champions League-plats. En otroligt viktig match väntar på tisdag kväll när det hopplöst svängiga Cagliari gästar San Siro.

En vinst är ett måste om Inter inte ska falla tillbaka i samma hjulspår igen, men de kan välkomna tillbaka formstarke Marcelo Brozović efter hans avstängning i helgen.

Mållöst slutade det även mellan Milan och Napoli och båda lagen kommer vara besvikna. Milan för att de inte vunnit på fyra matcher och Napoli för att de tappar ytterligare till Juventus i toppen.

Utan att göra en dålig match klarade Napoli inte av att utnyttja de hål i fyrbackslinjen som avstängde Bonucci och skadade Romagnoli lämnade. Istället spelade opålitlige Zapata och iskalle Musacchio, trots det lyckades Milan styra Napolis anfall förvånansvärt ofta ut mot kanterna.

Det försvarsspelet kompletterades av en rätt bra offensiv med Nikola Kalinić längst fram. Kroaten fick chansen att bygga vidare på det sena målet mot Sassuolo förra helgen men hans svaga eftermiddag slutade med ett byte mot André Silva och nya burop från publiken.

Det låga bolltempot och bristande rörelsen har kännetecknat Napolis spel de senaste veckorna. Laget energi verkar sina och de har fått förlita sig på sena mål under matcherna. Det var på vippen att bli ett sådant igen om det inte varit för Donnarummas fantastiska räddning på stopptid.

Inhopparen Milik, klart piggare än Mertens trots den långa skadefrånvaron, fick chansen att göra mål för andra matchen i rad. Milanmålvakten läste dock polackens avslut mot det bortre hörnet. Milik hade nog gjort mål där med fler matcher i benen men för Donnarumma var det en personlig revansch mot alla kritiker.

19-åringen har haft en tuff säsong med flertalet misstag och ständiga diskussioner kring målvaktens framtid. Bortafansen anklagade honom för att ”förråda” sin hemstad och mycket talar för en flytt i sommar när motståndarnas keeper Reina anländer till Milanello.

”Det var en av de vackraste räddningarna i min korta karriär”, kommenterade Donnarumma efteråt. Gazzetta dello Sports Fabio Licari beskrev den som ”Cristiano Ronaldos bicykletamål omvänt”.

Räddningen hjälper kanske inte Milan så mycket i tabellen men har desto större betydelse för guldstriden. Om både Napoli och Juventus gör jobbet i veckan är syditalienarna tvingade att vinna seriefinalen på söndag kväll i Turin då sex poäng skiljer lagen åt.

Händer det finns fortfarande titelchansen inom räckhåll för Partenopei. Om inte kan scudetton lika bra delas ut till Juventus samma kväll.

Inga pris kommer delas ut till spelkvalitén på Olimpico igår kväll. Men det var ett underhållande och pulserande huvudstadsderby mellan Lazio och Roma på delad tredjeplats. Framförallt var derbyt tillbaka på sen söndagstid efter flera säsonger med avsparkstider anpassade för större säkerhet.

Urkraften i båda kurvor gick visuellt fram genom två otroligt snygga koreografier, främst den från Lazios Curva Nord. Det ljusblå hemmalaget såg också bättre ut under stora stycken av matchen. Roma fick en väntad reaktion efter urladdningen mot Barcelona men var ändå närmast att avgöra matchen på slutet.

Edin Džeko fick tre lägen inom loppet av en minut. En nick som Strakosha räddade, en ny nick i ribban, och ett distansskott som fräste utanför stolpen därefter. Tio minuter tidigare hade Stefan Radu dragit på sig sin andra varning, vid båda tillfällena onödiga handpåläggningar. En måste begära mycket mer av Lazios mest rutinerade spelare, utvisningsrikt derby eller inte.

Džeko tycker jag där visade varför han är en mer mångsidig och farlig anfallare än skytteligaledaren Ciro Immobile. I Lazio var det Sergej Milinković-Savić och inhoppande Luis Alberto som stod för det mesta i en mittfältsduell som de vann knappt.

Milinković-Savić fintade, överarbetade, manade på Strakosha vid utsparkarna med tio man, och sköt från egen planhalva på tilläggstid när Alisson stod utanför eget mål. Den sortens självförtroende spelar serben med men det räckte inte längre än till 0-0.

De bittra rivalerna kan enas i belåtenheten med en poäng var efter väldigt speciella Europaöden i veckan för båda lagen. Bara Romas kommer dock att fortsätta och ställer stora krav på spelartruppen under säsongsavslutningen. Patrik Schick hade åter svårt att fylla det kreativa tomrum som Diego Perotti lämnar i ligaspelet.

Det blev bättre med Cengiz Ünders inhopp men Eusebio Di Francesco har i flera ligamatcher sökt efter den rätta formationen att rotera med, utan någon lycka. Det återstår att se om det går att pussla in Perotti i veckans 3-4-1-2-uppställning med Nainggolan bakom Džeko.

Hederomnämnande vill jag ge Lazios 20-årige mittback Luiz Felipe som klarade av sitt första Romderby med bravur. Uppmärksamhet förtjänar också de män som klädde ut sig till karaktärer från spelet God of War (?) på ena långsidan. Tappert försök men det finnas alltid figurer i Roms båda kurvor som är mer ”redo” för krig under derbyn.

Hela söndagen var faktiskt inte mållös. Juventus slog Sampdoria hemma med 3-0 och skaffade sig ett sexpoängsavstånd till Napoli som de med historien i ryggen inte ska tappa. Under de 23 säsonger som gått sedan Italien införde trepoängssystemet har laget som lett Serie A med sex omgångar kvar tappat ledningen vid endast tre tillfällen (Lazio till Milan 1999, Juve till Lazio året efter, Inter till Juve 2002). Men då var poängavstånden bara tre eller fyra pinnar.

Efter det bittra uttåget mot Real Madrid hördes röster från Juventushåll som proklamerade att ”Sampdoria ska betala för vår ilska från Madrid”. Max Allegri erkände också att fansens uppmuntrande stöd innan avspark ”vred om mina bollar igen för sättet som vi åkte ut på”. Men den vreden märkte inte jag på Juventus i första halvlek, snarare trötthet.

Det förändrades när Douglas Costa ersatte en skadad Miralem Pjanić innan halvtid. Brassen behövde bara en dryg minut innan han slog ett inlägg som Mario Mandžukić styrde in i mål. Anfallaren petade Gonzalo Higuaín från centerplatsen och med tanke på att argentinaren på nytt misslyckades att göra mål mot de bästa i Europa det behöver inte vara sista gången.

Douglas Costa är på väg mot storformen och assisterade i andra halvlek till Benedikt Höwedes 2-0 och Sami Khediras 3-0. Höwedes gjorde sin blott andra start i vitsvart i Mattia De Sciglios skadefrånvaro, Khedira sitt åttonde ligamål.

Det är första gången på 25 år som två tyskar gör mål för Juventus i samma match. Då hette spelarna Jürgen Kohler och Andy Möller. Någon autobahn till ligatiteln är det inte än, men Juventus var de enda i toppen som fick jubla denna målsnåla helg.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Leve Juventus, leve Serie A

Liv och död. Det senare har påverkat den italienska fotbollen i en allt för stor utsträckning de senaste veckorna. Först Davide Astori. Några veckor senare dog tränarikonen Emiliano Mondonico, 71 år gammal och känd från sejourer i Atalanta och Torino.

Förra veckan avled Ray Wilkins med ett förflutet i Milan hastigt vid 61 års ålder. I förrgår dog Sauro Tomà, den sista levande spelaren ur efterkrigstidens Grande Torino. Ett lag jämförbart med dagens Juventus gällande dominans och titlar.

Båda de kvarvarande Serie A-lagen ansågs vara, lite dramatiskt uttryckt, färdiga och begravda inför Champions Leagues kvartsfinalreturer. Roma levde dock häromkvällen upp som aldrig tidigare. Inför, efter och framförallt under den numera legendariska 3-0-vinsten mot FC Barcelona.

Förutsättningarna för Juventus att vända 0-3 mot Real i Madrid var ännu svårare. Men de vitsvarta hade inspirerats av Serie A-konkurrenten och inledde lika intensivt, mot en bättre motståndare. Efter två minuter hade alla högerbackars mardröm i luften Mario Mandžukić nickat in ledningsmålet.

Air Mario landade rätt även i den 37:e minuten. Ny nick förbi Navas, nytt mål och samma känsla av bubblade entusiasm som efter De Rossis straffmål på Olimpico infann sig även hos Juventus.

Det var Mario Mandžukić, de stora matchernas man, som visade vägen. Kroatens storhet har gång på gång visats i viktiga Champions League-matcher för Juventus. Tvåan var hans tjugonde mål i turneringen, tionde på nick.

Trean kom så småningom. Keylor Navas gjorde ett horribelt misstag och skänkte bollen framför Blaise Matuidis ständigt löpande ben. En bjudning av den graden som mycket väl kan leda till att målvakten visas dörren från Ciudad Real Madrid efter säsongen. Juventus var ikapp och en ny osannolik vändning gläntade.

Bianconeris lilla strimma av hopp på förhand låg i att Sergio Ramos skulle vara avstängd till returen. Juventus exponerade mittbackens frånvaro maximalt, precis som Real Madrid gjorde med Juves backlinje förra veckan när Mehdi Benatia saknades.

Den sista halvtimmen tog sig hemmalaget samma som en reaktion på det prekära läget de befann sig. De ägde bollen, kontrollerade och fick Juventus att koncentrera sig på försvarsspel. Massimiliano Allegri hade under den första halvtimmen gjort en perfekt match taktiskt och visat hans ibland bortglömda styrka som motivator.

Men under denna halvtimme fanns inget direkt motmedel mot Real Madrids dominans förutom att ligga rätt defensivt och vänta in en eventuell förlängning. Juventus hade byten kvar att göra mot ett allt tröttare Real Madrid när ett ohyggligt avgörande drabbade Turinlaget.

Den majestätiske Ronaldo vann en nickduell mot Sandro, inhopparen Vazquez störtade före Benatia, föll och domaren Michael Oliver dömde efter en del tvekan straff till Real Madrid i den 93:e minuten.

Direkt när jag såg engelsmannens unga ansikte på Bernabeu slog tanken mig hur Oliver, den skickligaste domaren på Öarna, lyckats få denna match men inte någon plats i sommarens VM. Bara Michael Oliver vet vad han såg under situationen, för jag kan omöjligt avgöra hur mycket kontakt det är mellan Benatia och Vazquez.

Det säger en del om domarnas svårighet när en inte blir så mycket klokare av att kolla på otaliga repriser på situationen. Oliver kan tyckas vara modig som dömde straff i det läget, men i många läger svartmålas han för att ”man inte kan döma straff i det avgörande skeendet”.

Detta var Cristiano Ronaldos dubbelmöte och med ett maxat självförtroende satte han straffen i krysset och räddade marängerna från en oviss förlängning. Gigi Buffon blev så upprörd att han bestraffades med ett rött kort för sitt kroppsspråk efter Olivers beslut. Buffon som aldrig tidigare fått rött kort för osportsligt beteende. Synen av att se 40-åringen vandra ut i raseri från hans kanske sista Champions League-match är mer smärtsam än sättet som Juve slogs ut på.

Extremt hårda ord riktades mot domaren från Buffon efter matchen men även mot Uefas domarbas Pierluigi Collina från Juventusbossen Andrea Agnelli. Den senare såg ett samband mellan en utebliven straffblåsning för Juve på tilläggstid i förra mötet och Arsenals skämt till straff mot Milan i förra EL-rundan, och uppmanade Uefa till att använda VAR. Mer rättvisa och mindre fåfänga för att kapsla in Agnellis ord.

Låt oss bara slå fast att VAR inte hade hjälpt i detta läge, utan bara lett till ännu fler diskussioner. Det tråkiga i detta efterspel är att Juventus formidabla prestation på planen nästan glöms bort.

Röster som förkunnat Serie A:s död har hörts under mer eller mindre hela 10-talet. Italienarna själva talade om en apokalyps när det otänkbara inträffade och landslaget missade VM i Ryssland. Men den här sällsynt spektakulära veckan har italienska fotbollslag visat hela världen att de är mer vitala än på länge.

Juventus och framförallt Roma visade under båda dubbelmötena att catenaccio är en förlegad mentalitet. Båda lagen vann genom att våga spela aggressivt, stå högt med försvaret, och formera offensiva uppställningar. Framförallt har de trott på sig själva och visat en järnvilja i kritiska lägen.

Roma gjorde det på sitt sätt och vann. Juventus förlorade slaget till slut men vann en erfarenhet som kan leda dem närmarare Champions League-erövringen inom en snar framtid.

Länge leve italiensk fotboll.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Roma ordnade en fest som bara de kan göra

Sono pazzi questi romani, de är inte kloka dessa romare som skämtet lyder med anspelning på det gamla romerska statsmottet SPQR (senaten och det romerska folket). Asterix och Obelix brukade använda det förra mot ockupationsmakten i Gallien, men i det här fallet var det gästerna från Barcelona som iklädde sig rollen som fotbollsstorhet när de kom till Rom med en 4-1-ledning.

De möttes av ett hemmalag som inte hade gett upp på förhand trots de matematiska och fotbollstekniska svårigheterna att slå ut säsongens hittills bästa lag i Europa. Självförtroendet hade inte sabbats efter 0-2 mot sjundeplacerade Fiorentina i lördags.

Frustrationen hade inte gått överstyr efter tre träffar i virket i den matchen, istället kanaliserades den till energi som kunde förflytta både berg och Barcelona. Tålmodigheten blev inte heller lidande. Roma pressade och spelade metodiskt på gästernas planhalva ändå tills det avgörande 3-0-målet kom.

Arkitekten bakom segern heter Eusebio Di Francesco, en tränare som var med och spelade när Roma tog deras senaste ligaseger i 2001. Hans 3-4-1-2 -formation satte tonen för den aggressiva approach hemmalaget hade från start. Tre mittbackar mot Messi och Suárez. Kolarov och Florenzi som outtröttliga löpare på varsin kant. Nainggolan i en specialsydd roll bakom långskånkarna Džeko och Schick på topp.

Som det belönade sig. Džeko var fantastisk, satte det tidiga ledningsmålet och fixade straffen efter halvtidsvilan. Roma borde haft straffar med sig både på Camp Nou och i första halvlek ikväll. Men bland Europas fotbollsetablissemang har AS Roma alltid vägt lätt, i skarp kontrast till FC Barcelona. Hur ska en annars förklara noll i tilläggstid i första halvlek med spelare liggandes under flera minuter på gräset?

Domare Turpin, på tal om fransmän, blåste och kapten De Rossi klev fram, samma spelare som missade en straff på Old Trafford senast Roma spelade kvartsfinal i Champions League. Romarens nerver höll den här gången och det var match på riktigt.

Barcelona tenderar att sätta sig själva i liknade situationer under senare år. Vi minns PSG:s överkörning på Parc des Princes i februari förra året och århundradets vändning av Barcelona i returen. Men tillbaka i verkligheten blev katalanerna demaskerade av Dybala när Juventus vann med 3-0 i den första kvartsfinalen. Ikväll tog det stopp i kvarten för tredje året i rad.

Den som fick Olimpico att få fnatt heter Kostas Manolas, som nickade in en hörna i den 82:a minuten. Den grekiske mittbacken såg med vild blick ut att springa uppför läktaren, alternativt mot en casting till filmen 300. Det är redan klassiska glädjescener som kommer spelas upp och berättas om i generationer framöver.

Roma vore inte Roma om de skulle göra saker den enkla vägen. Och en backlinje bestående av Florenzi-Fazio-Manolas-Juan Jesus må ha tyglat sig det senaste året och stängt igen i 90 minuter mot Barcelona, men på tilläggstid kom de alla fel när bollen hamnade framför Dembélé. Men 20-åringens 1,2-miljardersfötter kunde inte styra distanslobben mot öppet mål rätt.

Slutsignalen gick och Champions League-slutspelets högljuddaste arena exploderade i eufori en gång till. Galenskapen var verklig, och för Barça hade de blivit drabbade igen. På hedersläktaren satt presidenten James Pallotta i ett av sina sällsynta Rombesök. Ett tecken? Nja, jag ser något mer i faktumet att Francesco Tottis stolsgranne kväll hette Antonio Cassano och själv var centrum för galenskaper under hans få men intensiva år i Rom.

På dagen för 11 år sedan genomled Roma ett av klubbens mest smärtsamma nederlag när de förlorade med 1-7 borta mot Manchester United i en annan kvartsfinal. På dagen för två år sedan gjorde Simone Inzaghi sin första match på ärkerivalen Lazios tränarbänk i en 2-0-vinst borta mot Palermo.

Båda klubbarna var nere för räkning vid respektive tillfälle. Men de reste sig och i Inzaghi fick Lazio en katalysator som kunde hålla jämna steg med Roma och markera början på en ny era. Lazio tog ett stort steg mot en semifinal i Europa League när Red Bull Salzburg besegrades förra veckan med 4-2.

Skulle bara Lazio och inte Roma gå vidare till semifinal i en europeisk turnering? Som f-n att de skulle tänkte säkert elva gulröda krigare och deras tränare ikväll. Och hörni, på söndag kväll är det derby i Rom.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Kaptenens bortgång hindrar inte Fiorentina att sikta mot nya rekord

En lagkapten avlider hastigt på ett hotellrum i en främmande stad. En hel stad och ett fotbollsetablissemang sörjer Davide Astori som begravs i samma kyrka som Florens mest framstående personer ur historien.

En vecka efter dödsbeskedet spelar Fiorentina match mot Benevento. De tar sig igenom 90 minuter av sorg och lättnad. De vinner. En månad efter visiten i Udine återvänder laget till platsen där medparten av spelarna upplevde deras tyngsta timmar i fotbollskarriären, för att möta samma stad, träningsplaner och miljöer. De vinner även denna match.

Hur reagerar ett lag på ett besked som kan förlama en hel verksamhet? Det går att vända sig inåt och acceptera att resultat och prestationer förblir sekundära under resten av säsongen. Fiorentina reagerade annorlunda.

La Viola hade inför gårdagens bortamöte med Roma fyra raka vinster efter Davide Astoris bortgång. Vinsterna hade kommit mot lag från seriens mitt- och bottenskikt. Men den femte segern kom mot tabelltrean Rom. Fiorentina är uppe i sex raka segrar nu, något som inte hänt sedan Kurt Hamrins dagar i Florens för 58 år sedan.

Att de lila har slutit sig samman och bestämt sig för att slutföra ett kall under våren blev nästan övertydligt på Olimpico. Det går att se i den heroiska försvarsinsatsen mot ett Roma som tillbringade nästan hela matchen på gästernas planhalva.

Det går att se i bestämdheten hos Giovanni Simeones vid hans 0-2-mål som bara skulle forceras in bakom Serie A:s bästa målvakt Alisson. Det går också att peka på styrkan i ett lag som vinner utan den nye lagkaptenen Milan Badelj (skadad) och lagets bästa spelare Federico Chiesa (avstängd).

Utan den centrallinje som försvann i somras har Fiorentina fått bygga om och vända på stenar runt om i Europa för att hitta ekonomiskt överkomliga och utvecklingsbara spelare. Resultatet av en kritiserad sommarmercato börjar visa sig nu.

Till exempel den nykomponerade backlinjen bestående av ett mittlås som hämtades från Real Betis (Pezzella, kapten igår) och Palmeiras (Vitor Hugo). Ytterbackarna Laurini och Biraghi kommer från lag som flyttades ner från Serie A ifjol, Empoli respektive Pescara.

På mittfältet regerar Jordan Veretout, en fransman som floppade i fjolårets sorgliga Aston Villa. Under januari anslöt landsmannen Bryan Dabo från Saint-Étienne för fyra miljoner euro och står idag upp mot spelare som lirade Champions League-kvartsfinal på Camp Nou för några dagar sedan.

Den största solskenshistorian är Riccardo Saponaras. Den offensiva mittfältaren hade varit i Fiorentina i över ett år utan att vara i närheten av en ordinarie plats i startelvan. Saponara skrev ett uppmärksammat inlägg på Instagram där han ”väntade på att kaptenen skulle komma tillbaka” och har sedan fått chansen och visat en hel del av den bollbegåvning som upptäcktes under genombrottet i Milan får några år sedan.

Igår var det ytterligare ett sommarförvärv som gav Fiorentina ledningen i den sjunde minuten, Marco Benassi. 2-0 är resultatet av ett hypereffektivt bortalag och ett Roma som fortsätter att sakna skärpa. Violamålvakten Marco Sportiellos insats ska inte förtas och giallorossi hade även två ribbträffar.

Men fortfarande visar Roma problem i offensiven när den ordinarie anfallsuppsättningen inte är tillgänglig. Mot Bologna förra helgen hade laget svårt att skapa målchanser, denna gång skapades det gott av dem men utan någon skärpa i avsluten.

Eusebio Di Francesco hade den på förhand närmast omöjliga uppgiften att vända ett 0-3-underläge mot Barcelona på tisdag i åtanke när han formerade startelvan. Det blev ett mellanting med ett visst roterande och där Nainggolan som missade Barcelona fick starta.

Fransmännen Gonalons och Defrel tog återigen inte chansen som gavs i startelvan. Forwarden Defrel står bara på ett straffmål i Serie A och jag undrar om inte det kommer stanna där när säsongen är slut. Patrik Schick hoppade in med finess och tyngd när han avlastade Džeko som referenspunkt framåt, men kom inte närmare än en nick i ribban.

Bristen på nödvändig kvalitet på anfallspositionerna i Roma kan komma att straffa laget i tabellen men snart behöver de inte tänka på Champions League längre. Straffa kan även det svaga spelet på Olimpico göra. Det var Romas sjätte förlust på hemmaplan, bara säsongen 1947-48 har det varit värre med åtta, och lagets poängfacit hittills är 32-28 i favör till bortaplan.

När Fiorentina sent under kvällen kom hem till träningsanläggningen som omdöpts efter Davide Astori väntade 300 fans som hyllade laget. Astoris namn skanderades och när fansen sjöng om att det bara finns en kapten bidrog även spelartruppen till i kören. Fiorentina har nu tagit över den sista Europa League-platsen och kommer känna skyldigheten att inte släppa den.

****

Ett av de stora stadsderbyna utspelade sig senare under kvällen i Genua. För en månad sedan såg jag fram emot ett Lanternaderby som hade förutsättningar att bli ett av de hetaste på flera år. Sampdoria jagade en Champions League-plats och Genoa var starkt på väg uppåt under nygamle tränaren Ballardis regim.

Under veckorna som gått har Sampdoria och Genoa bara vunnit en match var och derbyts förväntningar förvandlades till ljumma som högst. Spelet under den mållösa matchen var något åt det hållet också. Få målchanser, ett Genoaförsvar som fortsätter att imponera under Ballardini och en magi som inte längre finns i Sampdorias offensiv.

Duván Zapata försökte med den spännande Gianluca Caprari bakom sig istället för Gaston Ramirez men kom sällan loss. Oscar Hiljemark gjorde en stabil insats på Genoas mittfält men hans lag saknade både energi och kvalitet när de skulle omsätta kontringslägena till något vettigt.

På läktarna levde derbyt upp till förväntningarna och det bjöds på fantastiska tifon från båda kurvorna. När matchen väl sattes igång glömdes den dippande formen hos båda lagen bort och atmosfären bidrog till en intensitet på planen som påminde en om det viktiga i derbyt ur fansens synvinkel. 0-0 blev det och återigen var det bara läktarna som visade klass i Derby della Lanterna.

****

Avståndet mellan Juventus och Napoli är sju poäng när tabelltvåan ställs mot Chievo i eftermiddag. Juventus slog planenligt Benevento med 4-2 på bortaplan igår. Tabelljumbons Cheick Diabaté har haft en bra vecka och med sammanlagt fyra mål på Stadio Ciro Vigorito. Hans två fullträffar överglänstes dock av Paulo Dybalas hattrick.

Två av målen kom på straff men det första var en ny pärla från seriens vassaste distansskytt. Det var Dybalas tredje hattrick för säsongen vilket ingen Juventusspelare mäktat med sedan legendaren Giampiero Boniperti gjorde det 1949/50. Från startelvan mot Real Madrid gjordes åtta skiften och det var inhoppande Douglas Costa som gjorde det vackraste målet med en trademark-aktion signerad brassen.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Milan räckte inte till mot Inter som prickat formen

I höstderbyt var Mauro Icardi ensam regent i Milano efter ett hattrick i 3-2-vinsten. Nu fick 25-åringen känna på hur det är att spela den motsatta rollen som syndabock på idrottens La Scala. Icardi missade öppet mål vid två tillfällen i andra halvlek i Milanoderbyt, en syn som inte teddes möjlig efter man sett hans hänsynslösa avslutsförmåga i säsongens första Derby della Madonnina.

Missarna kommer spä på känslan bland Inter att de förlorade två värdefulla poäng i kampen om Champions League-platserna. Men de vann också en bekräftelse på att laget hittat formen inför säsongens sista omgångar och just nu ser starkast ut bland lagen som utmanar om CL-platserna.

Inter hade mycket boll hela matchen och i offensiven stack högerbacken João Cancelo ut tillsammans med innermittfältaren Marcelo Brozović. Cancelo var ett konstant hot med sina löpningar framåt och inläggsfot.

Brozović å sin sida har nästan blivit symbolen för Inters uppryckning under våren. Kroaten fick igår chansen igen i mittfältskonstellationen med Roberto Gagliardini och Rafinha som varit så lyckad på senare tid. Brozović vårdade boll, vann dueller och hittade passningar som ingen annan svartblå.

109 rätt på 121 passningsförsök är tydliga siffror, och då var flera av dessa öppnande crossbollar på 30-40 meter. Rafinha hade det svårare mot Franck Kessié som gjorde det stort jobb defensivt mot brassen, men Rafinha hittade fler ytor i andra halvlek där han visade varför han på kort tid blivit så viktig för Inter.

Det är en sak att Inters mittfält är bollskickligt. Jag imponerades igår av hur bra de klarar det fysiska spelet på mitten. Även finsnickare som Rafinha och Brozović tacklade loss bollen flera gånger och gjorde starka defensiva insatser.

Det medförde förstås problem för Milan som verkade ostrukturerade offensivt som de ibland kan vara. Suso hamnade alldeles för långt ner i planen och Kessié kom med i löpningar framåt först i andra halvlek.

Rossoneri saknade den avstängde Lucas Biglia och på mittfältet fortsätter Jack Bonaventura att brottas med dålig form. Patrick Cutrone hade också han svårt att sätta sin påverkan på spelet även om han vackert cykelsparkade in bollen i offsideposition, för att i momentet senare bli utbytt mot Milanfansens evige hackkyckling Nikola Kalinić (nej, han åstadkom inget igår heller).

Gattuso behöll André Silva på bänken matchen ut, som flög hem till Portugal direkt efter för att sörja sin bortgångne farfar, och fick förlita sig på inhopp från Locatelli och Borini. Inter i sin tur satte in Éder och Borja Valero, och det säger en del om skillnaden i bredd mellan trupperna.

Jag satt och väntade på ett Intermål under slutkvarten, som aldrig kom trots Icardis öppna mål på den pigge Candrevas inspel under tilläggstiden. Energin på den regntunga planen sinade och vinnare i och med resultatet blev konkurrenterna om CL-platserna Lazio och Roma. Men jag har svårt att se Inter falla ifrån topp-fyra nu med detta återfunna självförtroende.

Milan har alltjämt åtta poäng upp till fjärdeplatsen med åtta omgångar var. Defensiven igår var solid med bra insatser från alla förutom den opålitlige Rodriguez som hade problem med Candreva. Men laget verkade tagit ut sig under lördagens match mot Juventus och det är svårförklarligt hur kvalitetsskillnaden kan vara så stor offensivt från en match till en annan.

Med det sagt tvingade Milan Handanović till ett par superräddningar under matchen. Utvecklingen under Gattuso kan fortsätta, rapporter talar om att tränaren skriver ett längre kontrakt med klubben under eftermiddagen.

****

Daniele De Rossi och kvartsfinaler i Champions League verkar inte gå ihop. I april för tio år sedan reste hans Roma till Old Trafford med ett 0-2-underläge att hämta upp mot Manchester United. I slutet av första halvlek fick Roma ett gyllene tillfälle att skaka om den blivande slutsegraren, men De Rossi missade straffen och det blev inga mål för vargarna.

Igår var olyckan framme igen när Romakaptenen styrde in ett inspel på väg mot Messi i eget mål från straffområdeslinjen. Roma hade då gjort en mycket bra första halvlek på ett sömnigt Camp Nou. Eusebio Di Francesco ställde upp med ett 4-3-3 som vanligt med smarta och flexibla spelarval som Florenzi på högeryttern, Bruno Peres som löpstark högerback och Pellegrini i en vice-Radjaroll.

Roma var aggressiva i presspelet, bra med boll och hade bestämt sig för att Barcelona skulle ha så lite av bollinnehavet som möjligt. Försvarsmuren rammades ändå av en egen spelare och samma sak hände tio minuter efter paus när bollen studsade in via Manolas i mål.

3-0 kom några minuter senare av Gerard Pique och sifforna visade en dominans som Barcelona aldrig hade under kvällen. Roma forcerade starkt dock mot slutet. Främst på vänsterkanten med Kolarov och Perotti, det var den senares inspel som nådde fram till Džekos reducering med tio minuter kvar.

Men dolkstöten kom i den 87:e minuten. Ett Barcainspel mot straffpunkten studsade ifrån inbytte Gonalons fötter och hamnade framför Luis Suárez som avgjorde dubbelmötet med 4-1-målet. Jag trodde att den tidigare Lyonkaptenen Gonalons skulle bli en riktigt prisvärd värvning för fem miljoner euro i somras.

Tiden i Rom har dock varit lika misslyckad som hans förstatouch vid målet igår och i nuläget har mittfältaren inte visat sig vara värd ens den prislappen.

Roma kan klaga på att domaren inte vågade döma straff när Umtiti fällde Pellegrini på straffområdeslinjen kort efter 1-0-målet. Men till slut spelar det ingen roll om Barcelona inte står för någon sprakande fotboll när de tvingar fram kostsamma misstag hos Roma.

3-0 till Spanien mot Italien i september var dominobrickan som satte igång den apokalyps som väntade Italien en mörk novemberkväll mot Sverige. 7-1 från två spanska toppklubbar mot två Serie A-lag är siffror som minst lika tydligt visar klasskillnaderna mellan de bästa i båda ligorna. Italien kan inte bara hoppas på en skonsammare lottning nästa gång det bränner till.

****

Tillbaka till gårdagens matcher i Serie A och några bottenmarkeringar i uselhet. Avsågade Benevento vann mot seriens nästa sämsta lag Hellas Verona med 3-0 på hemmaplan. Sifforna talar om en fullständig kross, 72-28 i bollinnehav och 19-1 skott till Beneventos fördel. Otroligt nog har Hellas bara fyra poäng till säker mark fortfarande.

Med Sassuolo drabbat av en tidig utvisning såg Chievo ut att vara på väg mot den andra raka vinsten efter Giaccherinis mål i den 72:a minuten. Sassuolos Magnanelli fick sitt andra gula kort i den 84:e, ändå lyckades gästerna kvittera på fem minuters tilläggstid.

Hur är det ens möjligt Chievo? Det är sådana här grova poängtapp som kan sänka klubbar. Till Chievos lycka finns ett lag i den ännu större riskzonen att åka ur. Crotone förlorade med 1-4 mot Torino på bortaplan och ser mer och mer ut att vara för svängiga för att överleva även detta år.

Adem Ljajić gjorde sin första start sedan december och spelade bakom Belotti och Falque i Mazzarris nygamla 3-5-2-system. Det är ingen tillfällighet att Torino börjat vinna igen med serben på planen. Belotti gjorde tre mål och Falque ett, och på söndag väntar en hyperintressant match mot Inter.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Ronaldo förtjänar alla applåder i världen

Zinedine Zidane kände igen sig på Juventus Stadium igår. Inte bara för att Turin är hemtam mark för fransosen, när han just bevittnade Cristiano Ronaldos extravaganta 2-0 mål kom säkert en flashback – Zidane har själv gjort ett av Champions League-historiens vackraste och viktigaste mål, det avgörande i finalen 2002 med fel fot dessutom.

Zidane, cool som bara han är, tog sig för sitt kala huvud och började vifta med handen som om han hade bränt sig. 2-0 till Real Madrid var ett brännmärke i detta dubbelmöte och hade kunnat elda på Juventuspubliken i och med att provokatören Ronaldo gjort målet.

Istället valde stora delar av den norra kurvan att ställa sig upp och applådera. Jag blev stum av det målet, samtidigt som jag hänfördes av publikens reaktion. De valde att hylla ett mål som redan då betydde att deras lag med 90 procents sannolikhet skulle försvinna från turneringen.

Dessa supportrar valde att se bortom det sportsliga misslyckandet, de la alla rivaliteter vid sidan för ett ögonblick, och inte minst struntade de i att den långt ifrån älskvärde Ronaldo sänkte Juventus igen.

Det hade sett något som stod över detta, ett konstverk och ett mål som förklarar essensen med varför så många förlorat sig i fotboll. Den instinktiva ilskan och besvikelsen höll bara i sig ett par sekunder efter att bollen borrat sig i Gigi Buffons vänstra hörn, medparten insåg att de inte kunde göra något annat än att applådera ett stordåd från en av historiens största spelare.

Jag kan inte nog med att beundra denna inställning från folket på Juventus Stadium. Jag vet själv inte hur jag hade reagerat om något liknande hänt framför mig på Nya Malmö Stadion (det lär visserligen aldrig hända, Rosenberg försökte två gånger). Just därför är respekten så stor från min sida gentemot Juvefansen som valde att hylla Ronaldo.

0-3 är väldigt talande siffror och kunde varit ännu större om inte Cristiano Ronaldo och de andra bränt ytterligare bra lägen under sista halvtimmen. Det hade heller inte behövt sluta i denna förnedring om Juventus haft lite flyt med sig. Klart är att den förväntade passiva inställningen speglades väldigt bra vid Ronaldos tidiga 0-1-mål.

Den approachen kunde också skönjas ur Max Allegris val av spelare och formation. Ingen Matuidi eller Marchisio fick plats, istället gavs Bentancur chansen som redan blivit exponerad på Camp Nou i september mot en liknande typ av motståndare.

Barzagli fick åter chansen över Rugani och den formstarke De Sciglio valdes framför betydligt mer rutinerade Lichtsteiner. Känslan kring elvan var lite väl många tveksamheter på flera positioner. Flera av spelarna ovan var också passiva på ett sätt som inte är Juvevärdigt vid det första målet.

Men Juventus repade sig efter den tidiga chocken. De anföll finurligt och insåg snart att detta CL-vinnande försvar var bräckligt när det prövades. Ofta var det bara den sista passningen som stod i vägen för ett fritt läge när någon av Juventus offensiva spelare anföll i första halvlek. Real attackerade sporadiskt men kändes giftiga varje gång de bestämde sig för att bryta igenom det vitsvarta försvaret.

Mest uppenbart var att Paulo Dybala var mannen som skulle göra det för Juve och med all sannolikhet kände argentinaren likadant själv. För ganska exakt ett år sedan var det han som skickade Juventus vidare med sina två mål i kvartsfinalen mot Real Madrids värsta fiender.

Ur det ansvaret kom mest en iver fram hos Dybala att han behövde ha den sista touchen för att det skulle bli ett hemmamål. Dybala försökte men hade sin omänsklige överman på andra sidan, och fick själv kliva av i förtid när hans sista beröring var med dobbarna i Carvajas mage. En iver som gick över i frustration och slutade med ett rött kort.

Liknande typ av frustration och hopplöshet drabbade snart hela det vitsvarta laget när även Marcelos 0-3 ramlade, då det gick upp för spelarna att det kommer dröja ytterligare minst ett år innan CL-förbannelsen bryts i Turin. Om inte ett Ramoslöst Real drabbas av höstens försvarsympton i Madrid igen är detta dubbelmöte givetvis redan avgjort.

Max Allegri har bevisat sin storhet gång på gång under de tre och ett halvt åren han tränat Juve. Efter den här matchen kommer han med rätta få kritik för sin laguttagning. Han kan skylla på frånvaron av Benatias snabbhet i mittförsvaret och Pjanićs passningsfot.

Eller så bara inser Allegri och vi andra att de mötte ett lag som kommer vinna hela turneringen om de når den egna högstanivån igen likt igår kväll. Och att Real Madrid har en artist som förtjänar att applåderas för extranumret som bjöds.

Det finns en anekdot från tidigt 2000-tal i Madrid, innan världsturnéer i Kina och Nordamerika blev norm, mellan president Florentino Perez och en annan Real-potentat. Perez har lanserat sin Galacticos-idé och skryter, halvt på skämt, halvt på allvar, om hur konkurrensen inom fotbollssporten kommer upphöra när Real Madrid lockat dit alla världens bästa spelare.

Perez talar då om att fotboll för hans lag bara kommer handla om att skapa konst, en slags performance. Vi vet alla hur det gick för det intergalaktiska projektet i Madrid. Men när det kommer till begreppet fotbollskonst undrar jag om Perez kommer känna sig mer belåten någon gång framöver än nu.

****

På tal om Kina, det spelas ett inte oviktigt Milanoderby tidigt ikväll med inte helt oviktiga kinesiska intressen. Inter har till slut fått upp ångan efter en becksvart vinter. Milan kommer från en 1-3-förlust mot Juventus som samtidigt var deras bästa prestation under Gattuso och en bekräftelse på hur långt laget kommit under bara fyra månader med honom.

Hur viktig denna match än är på San Siro är det svårt att förbise det som händer utanför och därmed kan påverka framtiden i båda Milanolagen. Ni har redan hängt med i turerna kring Milans kinesiske ägare Yonghong Li och hans allt mer uppenbara ekonomiska tillkortakommande på denna nivå.

Li lånade tre miljarder kronor av den amerikanska hedgefonden Elliott Management när han köpte AC Milan för strax över sju miljarder för ett år sedan. Till en relativt hög ränta ska lånet betalas tillbaka i oktober och förra veckan skulle en avbetalning på tio miljoner euro in till Elliott.

Pengarna har inte nått banken och betalningen har skjutits upp till den 14 april, men vad värre är att en åklagare kan komma att utreda Li för penningtvätt i samband med köpet av Milan. Att Yonghong Li inte kommer bli långvarig som Milanägare börjar bli mer och mer klart. Då riskerar de rödsvarta att kastas in i en Elliott-cirkus som kan sluta hur som helst, och med väldigt oklara intentioner att förvänta sig av amerikanerna.

Inter i sin tur ägs av den kinesiska storkoncernen Suning som även har den kinesiska klubben Jiangsu. De tränades av Fabio Capello fram tills förra veckan då han valde att sluta efter mindre än ett år i klubben.

Några timmar senare kom nästa uppsägning. Walter Sabatini, den tekniske koordinatorn mellan Jiangsu och Inter avslutade sitt kontrakt i förtid och lämnade uppdraget han hoppade på i somras efter att tidigare varit sportchef i Roma och Palermo.

Det går att tolka dessa uppsägningar på olika sätt. Det kan vara så att både Capello och Sabatini känt att något är på gång inom Suning-gruppen, som för övrigt presenterar strålande ekonomiska resultat. Rykten talar om att Suning känner sig handfängslade under Financial Fair Play och är beredda att sälja klubben för 600 miljoner euro.

Suning har gått ut och dementerat detta men de båda italienarnas uppsägningar kan inte vara tillfälligheter. På samma spår var den köp-och-säljglade Sabatini säkert missnöjd med att han inte fick göra just det, köpa och sälja spelare i någon större utsträckning. Särskilt stor blev nog besvikelsen när Jiangsus brassar Ramires och Teixeira inte kunde lösas till Inter, eller Pastore från PSG.

Förmodligen lovade Suningkoncernens starka ekonomi något men verkligheten blev något annat. Sabatini har upptäckt spelare som Abel Hernández, Josip Iličić och Javier Pastore under tiden i Palermo. Till Roma lockade han Manolas, Lamela, Nainggolan, Pjanić, Salah, Marquinhos och Benatia bland andra.

Det är utan tvivel en skicklig sportchef vi har att göra med, men som också träffar fel ibland i den stora mängden spelaraffärer som kännetecknat hans sportchefskarriär. Inters sportchef Piero Ausilio var tekniskt sätt Sabatinis underhuggare i hierarkin, men frågan är om inte Sabatini kände att han fick för lite att säga till om över Ausilio ändå.

Capello är en outsider till förbundskaptensjobbet och Sabatini borde intressera de flesta klubbar i Serie A som har koll på hans arbetsmetoder. Avskeden lämnar frågetecken över Inters satsning och det känns plötsligt svårt att sia om var både de och Milan kommer vara om ett halvår.

Förhoppningsvis Champions League, kommer supportrar till båda klubbarna svara. En förutsättning för att ekonomin på sikt ska ordna upp sig i Inter och Milan är förstås tillskott av Champions League-pengar.

Det är Inter som ligger i förarsätet och innehar den sista CL-platsen, åtta poäng före stadsrivalen med nio omgångar kvar. Det är med andra ord bara seger som räknas ikväll för Milan. Il derby della Madonnina är en extremt oviss batalj denna gång och kan mycket väl avgöras av vem som vinner lagkaptensduellen mellan Bonucci och Icardi.

Milan och Inter spelar i nuet, om och för framtiden. Vid sidan av alla spekulationer kan de svartblå glädjas över ett nyförvärv som är klart till nästa säsong. Den 20-årige argentinske landslagsforwarden Lautaro Martinez ansluter från Racing Club. Dessutom är Inter nära att signa två försvarare vars kontrakt går ut i sommar, Lazios Stefan de Vrij och Juventus Kwadwo Asamoah.

****

Under kvällen spelades också tre matcher från den uppskjutna omgång 27. Genoa säkrade med största sannolikhet kontraktet efter ett 2-1-avgörande på tilläggstid hemma mot Cagliari. Genoa tog dessförinnan ledningen genom Lapadula, anfallarens första spelmål i Serie A på nästan ett år.

Kvitterade gjorde Barella på straff, hans sjätte mål vilket gör honom till den yngsta mittfältaren i Europas toppligor med så högt målantal. Sampdoria svarade efter tre raka förluster och vann överraskande med 2-1 borta mot Atalanta. Båda lagen är nu lika i tabellen, tre poäng efter Milan.

Men starkast var Fiorentinas vinst mot Udinese, på ett Friuli som hyllade Davide Astori. Genom mål av Veretout och Simeone är nu Viola uppe i fyra raka segrar efter lagkaptenens bortgång. Imponerande. För Udinese innebar resultatet deras sjunde raka förlust och nytt klubbrekord i Serie A, med Svante Ingelsson som fick hoppa in i halvtid.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Napoli och Milans bortaspöken får stora konsekvenser

I augusti 2015 debuterade Maurizio Sarri på Napolis tränarbänk med en bortamatch mot Sassuolo. Det blev förlust med 1-2 den gången och förra våren slutade samma möte 2-2 på Mapei Stadium. Under åren som gått sedan den sensommarkvällen 2015 har Sarri evolutionerat sin spelmodell och fått en tränarfilosofi uppkallad efter sig, Sarrismo.

Men problemen i bortamatcher mot Sassuolo har bestått. Igår kväll intog 7000 neapolitanare Reggio Emilia och ordnade en spektakulär atmosfär på den ödsliga men fina Mapei Stadium. De var fullt medvetna om att Napoli behövde vinna den här matchen mot ett nedflyttningshotat Sassuolo för att hålla jämna steg med Juventus i toppen.

Som förväntat dominerade gästerna också matchbilden. Men problemet med effektiviteten i straffområdet som Napoli visat de senaste matcherna fortsatte. Lorenzo Insigne kom från tveksamma insatser under landslagsuppehållet och missade flera bra chanser i första halvlek. Eller, Andrea Consigli visade hur bra han kan vara i Sassuolomålet.

Hemmalaget hade inte mycket boll men stack upp och anföll fyndigt när de fick chansen. I den 22:a minuten nickade Peluso en frispark i stolpen som Politano instinktivt snabbade upp returen på och satte 1-0.

Samme Politano som var mycket nära en övergång till Napoli i januari, men där klubbarna inte kunde komma överens och affären ställdes in under transferfönstrets sista timmar. Lika bra konstaterade Napolipresidenten De Laurtentiis lakoniskt i efterhand, för ”250 miljoner är slöseri med pengar på en spelare som inte vore given”.

Precis som Insigne i Napoli hade Sassuolo också en spelare med ett felinställt sikte. Domenico Berardi har som hela det svartgröna laget haft enorma problem med målskyttet. Sassuolo hade inför matchen bara nätat sex gånger på hemmaplan och totalt gjort 18 (!) mål på 28 matcher.

Berardi hade i början på andra halvlek ett jätteläge att nästan rasera Napolis drömmar om en scudetto men sköt högt över Pepe Reinas ribba. De drömmarna är fortfarande vid liv efter en timme av Napolitrummande mot Consiglis mål. På ett vänsterinlägg från Mario Rui kunde José Callejón stöta in kvitteringen i den åttionde minuten.

Arkadiusz Milik med sin tyngd kom in för Dries Mertens på centerpositionen, var alert och cyklade ett skott i ribbans överkant. Men Napoli kom inte närmare än så och tappade två blytunga poäng i scudettokampen. Känslan bland de ljusblå fansen var säkert att guldchansen höll på att glida de ur händerna, särskilt med tanke på vad som hände senare under kvällen i Turin.

Så enkelt tror jag inte det blir efter att ha sett både Napoli och Juventus kryssa borta mot lag kring nedflyttningsstrecket två omgångar i rad. Dessa matcher är de facto svåra och kommer förbi tuffare än när titelkombattanterna ställs mot lagen i mittskiktet.

Sassuolo drygade ut marginalen till nedflyttningsplatserna och har nu fyra poäng ner till Crotone. De har fortfarande problem med målskyttet att lösa och igår fick den tilltänkte frälsaren Khouma Babacar börja på bänken. Men tendenserna finns där och lille Stefano Sensi var strålande i sin regissörsroll.

Det går inte att säga om Napolis dito Jorginho, som följde upp en misslyckad landslagsvecka med en blek insats här och blev utbytt. En Jorginho som tappar formen har Napoli inte råd med, lika lite som att anfallarna går in i en formsvacka. För fortsatt spänning i toppen är det ett krav att någon av Insigne, Mertens och Milik börjar hitta målet igen.

Efter 3-1 mot Milan senare under kvällen drog Juventus återigen iväg med en fyrapoängsledning i serien. Men lika missvisade som 1-1 var spelmässigt mellan Sassuolo och Napoli var Juves seger i Turin. Milan stod för en strålande första halvlek och förde spelet på Juventus Stadium.

De var kvicka, påhittiga och smarta, och äntligen har Gennaro Gattuso kanske hittat rätt offensiv formation i Suso-André Silva-Çalhanoğlu. Portugisen Silva kommer mer och mer rätt i nummer nio-rollen och visade igår att han kan prestera mot det bästa av försvar.

Patrick Cutrone, som fick hoppa in, har givetvis gjort det bättre över hela säsongen. Men jag är av idén att Cutrone ska slussas in i startelvan metodiskt och att det därför kan vara smartare att spela Silva i centerrollen när han nu hittat formen, och ändå köptes för att vara en startspelare i somras.

Juventus var alldeles för defensivt balanserade i deras 3-5-2-uppställning och Milan ägde boll som få bortalag får på den vitsvarta hemmaborgen. Juve var dock skoningslösa när väl lägena uppstod. Först när Higuaín sköt en tidig mörsare som Donnarumma parerade fint.

Bara någon minut senare fick Dybala prickskjuta in ledningsmålet när Biglia och Bonaventura lät honom stå obegripligt fri utanför straffområdet. Milans replik kom 20 minuter senare i den 28 minuten, och vem skulle inte göra målet om inte Leonardo Bonucci?

Milankaptenen hade blivit häcklad och busvisslad av sin gamla hemmapublik men kom först på en hörna och nickade välförtjänt in kvitteringen. Bonucci firade med att snurra fingret runt sitt eget ansikte och visade än en gång vilken speciell karaktär och spelare han är.

För Juvesupportarna kan det vara svårt eller irriterande att se Bonucci fira så. Det kan dock inte komma som en överraskning med tanke på mittbackens personlighet och mottagandet han fick från stora delar av Juventus Stadium.

Max Allegri gick i halvtid över till 4-2-3-1 för att få upp laget, tog in Douglas Costa, och det i sin tur blev ett 3-4-3 i praktiken efter han bytt in Benatancur och Cuadrado senare i andra halvlek. Milan blev tröttare och fick rikta in sig på kontringar i andra halvlek. Ändå var de sånär en vändning när mannen med sjuka tillslaget Hakan Çalhanoğlu dundrade ett distansskott i ribban.

Matchen fick istället en oväntad matchhjälte. I den 79:e minuten passade Sami Khedira fram skadecomebackande Juan Cuadrado som nickade in 2-1. Några minuter före slutsignalen satte Khedira själv trean med ett välplacerat skott, hans sjunde för säsongen. Tysken visade att han är redo att möta sitt gamla spanska lag i veckan och var bästa Juventusspelare tillsammans med Dybala.

Insatsen var mer än något annat en uppvisning i effektivitet och karaktär av Juventus. De skapar inte fler målchanser än Milan men likförbannat gör Juve tre mål och ordnar en säker seger i slutändan. Det är mönstret är välbekant och doftar väldigt mycket ett scudettovinnande lag.

Innan Bonuccis mål hade Juventus inte släppt in något på 959 minuter i Serie A, näst bäst någonsin. Det kommer inte som en överraskning att Juve själva har det två år gamla rekordet.

Milan ska ändå vara väldigt nöjda med matchen och främst första halvlek som är den bästa jag sett de spela under säsongen. Gattuso borde dock tagit in Cutrone före Kalinić och bytt ut Bonaventura som inte utförde mycket av värde. Förutom Bonucci ska Franck Kessié plussas som verkligen tog för sig och agerade tryggt på det rödsvarta mittfältet.

Konsekvenserna av resultatet är tuffa inte bara för Napoli utan också Milan. Efter Inters vinst mot Hellas Verona skiljer åtta poäng till stadsrivalen inför onsdagens derby. Vinst är ett måste om laget ska ha realistiska tankar om Champions League-spel kvar. Tills nästa gång är Juventus Stadium fortfarande en plats där Milan aldrig tagit en poäng. Senast det begav sig var det just Gattuso som gjorde det avgörande målet.

****

Annat från omgång 30:

Serie A:s två fulaste halstatueringar möttes på Renato Dall’Ara där Bologna tog emot Roma. Den blaffigaste av dem sitter på Erick Pulgar och han gav hemmalaget ledningen på pass från Federico Di Francesco, som mötte pappa Eusebios gulröda lag. Den andra sitter på Diego Perottis hals och han tillsammans med övriga anfallskollegor hade svårt skapa chanser mot ett ovanligt tätt Bolognaförsvar.

Med Cengiz Ünder skadad och Edin Džeko vilandes på bänken tog ingen av Stephan El Shaarawy och Patrik Schick chansen från start. Radja Nainggolan haltade av i första halvlek och på skadelistan finns även Lorenzo Pellegrini. Skadefrågetecknen inför Barcelonamatchen blir inte klarare när en sådan som Kevin Strootman missar öppet mål från en halvmeter (fick väldigt låga betyget 4/10 i Gazzettan).

Roma grejade ändå en poäng när Džeko till slut kom in och vann nickduellen mot Filip Helander och ordnade 1-1. Huvudstadslaget borde vara ganska missnöjda med bara oavgjort och frågan bör ställas varför så lite hände framåt innan Džekos inhopp. Håller inte avbytarna i offensiven när någon blir skadad eller avstängd?

Heder till Bologna som för andra matchen i rad spelar 1-1 mot ett Romlag, trots att laget inte har mer än äran att kämpa för resten av säsongen.

Ett tungt skadedrabbat Fiorentina tog tredje raka segern i och med 2-0 hemma mot Crotone. Giovanni Simeone är tillbaka i målprotokollet och Federico Chiesa satte 2-0 vackert efter ett väggspel med Riccardo Saponara.

Saponara skrev en rörande hälsning till Davide Astori på Instagram och har efter dödsfallet plötsligt tagit en plats i startelvan. Innan det stod 26-åringen på noll starter under 17/18 men gjorde på nytt en fin insats som offensiv mittfältare igår.

Crotones tränare Walter Zenga krävde att laget skulle ”bete sig som hajar” under slutspurten, med en blinkning till klubbsymbolen. Frågan är om inte Zenga och hans lag navigerar fel och simmar mot det vatten som är Serie B…

Några som redan hunnit dit är avsågade Benevento. Deras tillvaro blev inte enklare när målvakten Puggioni tog bollen med handen utanför straffområdet och fick rött redan i den tionde minuten, varpå Immobile gjorde 1-0 kort därpå.

Sedan skulle gästernas Laziofostrade spelare påtala för Olimpicopubliken att de lever och frodas. Cataldi skruvade in en frispark och höll upp händerna i en ursäktande gest mot Curva Nord. Efter paus fullbordades en galen vändning när Lombardi, också han utlånad från Lazio, spelade fram till succéförvärvet Guilhermes 2-1-mål.

Men på åtta minuter skulle Lazio göra tre mål, de Vrijs femte och Immobiles 26:e för säsongen adderas till protokollet. Det slutade 6-2 efter två sena mål av Lucas Leiva och Luis Alberto. Lazio är kvar på femteplatsen men har distanserat Milan efter omgångens resultat.

Första halvlek i Cagliari-Torino bjöd på grova missar från båda lagen. Men när Adem Ljajić ersatte Afrieye Acquah i den 54:e minuten skulle allt svänga till Toros fördel. Iago Falque gjorde ledningsmålet efter en timme och några minuter senare gjorde Ljajić själv 0-2, hans första mål sedan den 22:a september.

Trean kom från Christian Ansaldi och fyran gjorde Joel Obi efter läckert förarbete av Ljajić. Även Andrea Belotti kan vara på väg mot formen efter en bra insats. Väldigt viktigt för Torino att bryta den senaste tidens negativa trend, och det måste väl finnas plats för Ljajić i 3-5-2-uppställningen som Walter Mazzarri återgått till?

En annan som verkar hittat formen igen är Inter Ivan Perišić och hemma mot Hellas Verona visade kroaten upp hela sitt register. Först med ett inkast som hittade hela vägen till Mauro Icardi och säsongens snabbaste mål efter 35 sekunder.

Sedan tog han emot Brozovićs quarterbackpass på bröstet och placerade behärskat in tvåan, veckans snyggaste mål. Efter paus spelade Perišić åter fram Icardi till dennes 24:e mål för säsongen. Milan är förvarnat inför onsdagens möte.

Men vad har hänt i Udinese och Sampdoria? Chievo vann mot de sistnämnda på Bentegodi och tog tre extremt värdefulla poäng i bottenstriden. Quagliarella gav Samp ledningen på straff men Castro och Stepinski ordnade hemmalagets vändning i andra.

Sampdoria har tre raka förluster men tränaren Giampaolo vill inte tala om någon kris. Laget åker ändå på träningsläger innan nästa helgs derby mot Genoa.

Udinese kördes över av ett Papu Gomez-inspirerat Atalanta i Bergamo även om det stannade vid 2-0 efter mål från Petagna och Masiello. Oddos manskap har sex raka förluster och den Europa League-plats som Atalanta jagar har Udinese fått glömma efter den usla inledningen på 2018.

Ett glädjeämne är dock att Svante Ingelsson nu kan lägga en Serie A-start till de 81 minuter han fått spela tidigare i serien.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Topp 15: Säsongens bästa nyförvärv

Det är hög tid att kora de bästa rekryteringarna i Serie A denna säsong. Jag har vägt in prislapp, förväntningar och prestation i förhållande till detta när listan skrivits. Efter transferfönstret stängde i augusti tippade jag femton nyförvärv som skulle göra succé under 2017/18 och inom parantes återfinns dessa spelares plats på den listan.

15. Jasmin Kurtić, Atalanta → SPAL, lån + 4,8 miljoner euro (-)

Den offensive mittfältaren fick trots många starter under 16/17 en roll i periferin när Atalanta förstärkte och breddade truppen till hösten. Lösningen blev att flytta till Ferrara i januari och en nykomling som inte fick det att lossna under höstsäsongen.

Jasmin Kurtić har efter övergången spelat samtliga minuter för SPAL och laget har tagit sig ovanför nedflyttningsstrecket efter åtta poäng på de fyra senaste matcherna. En tillfällighet att det skett med Kurtić på planen? Skulle inte tro det. En indikation får vi i lördagens ödesmatch mot Genoa, då SPAL för första gången klarar sig utan den avstängde slovenen.

14. Rafinha, FC Barcelona → Inter, lån + köpoption 35+3M (-)

Listans andra januariförvärv. Brassen matchades försiktigt in av Spalletti efter den svåra knäskadan i Barcelonatröjan förra våren. Det dröjde en månad innan Rafinha fick sin första start i Inter och vi har fortfarande inte sett honom spela en hel match än.

Det är ändå uppenbart att Rafinha är en spelare som gjort och kommer göra ännu mer skillnad. Äntligen har nerazzurri fått en spelare som kan lugna ner, våga gå framåt med bollen och samtidigt diktera tempot. Mannen som kan rädda Inters säsong.

13. Germán Pezzella, Real Betis → Fiorentina, lån (-)

La Violas sportsliga ledning med Corvino och Freitas i spetsen gav sig ut och letade i hela vida världen när en hel centrallinje försvann i somras. Med sig fick de en drös spelare som presterat olika bra, men ett guldkorn i den spanska södern fann de i Real Betis argentinare.

Pezzella har gjort det förträffligt i landsmannen Gonzalo Rodriguez fotspår, i en backlinje helt nykoponerad undantaget Davide Astori, och fick under hösten debutera i Argentinas landslag. En större utmaning väntar under återstående del av säsongen efter mittbackskollegan Astoris tragiska bortgång. Ledaransvaret i backlinjen är nu Pezzellas och det är upp till Fiorentinaledningen att försöka behålla försvarsklippan i sommar.

12. Duván Zapata, Napoli → Sampdoria, 20M (-)

Colombianen fick det aldrig att stämma i Neapel och lånades ut med köptvång till den Liguriska kusten. Där har Duván Zapata både funnit sig själv och målet. Nio fullträffar har det blivit hittills och tillsammans med Fabio Quagliarella bildar de ett klassiskt anfallspar.

Den senare en smart och rörlig målskytt, den förre en targetspelare som erbjuder fysik och huvudspel. Trots den höga prislappen hade jag inte förväntat mig den här omedelbara succén. Än mindre trodde jag att Zapata skulle göra ett av säsongens snyggaste mål.

11. Rodrigo Palacio, Inter → Bologna, gratis (12)

Centerkonkurrenten Mattia Destro har visserligen gjort sex mål kontra Palacios fyra, men har också varit ett mer opålitligt anfallsalternativ än argentinaren. 36-årige Palacio har istället tagit med sig både entusiasm och rutin till detta unga Bologna.

Hatten av för Bolognas sportchef Roberto Bigon som såg vad Palacio kunde tillföra även vid denna ålder. Faktum är att anfallaren redan fördubblat de två senaste säsongernas målskörd i Serie A.

10. Antonin Barak, Slavia Prag → Udinese, 3M (-)

Säsongens fynd i Serie A. 23-åringen vann ligan under sin enda säsong i den tjeckiska storklubben Slavia Prag och flyttade för ynka tre miljoner euro till Friulien. Väl framme i 2018 har marknadsvärdet fyrdubblats och Barak lär gå för minst 150 miljoner kronor vid nästa flytt.

En innermittfältare som märks på planen med den blonda kalufsen, fysiken (1.90 lång) och ett spelfördelande som börjar ge eko. Mot slutet av förra året var Barak en av Serie A:s formstarkaste spelare men har precis som resten av Udinese tappat fart efter nyår. Med den prislappen är en plats på listan ändå given. Udinese har gjort det igen.

Barak

9. Leonardo Bonucci, Juventus → Milan, 40M (1)

Inledde säsongen sämst av alla i ett Montelladeprimerat Milan. Sedan tränarbytet har dock Leo Bonucci ryckt upp sig och börjat infria de högt ställda förväntningarna. Ett byte från tre- till fyrbackslinje under Gattuso var det som skulle förändra saker till det bättre för den hårt kritiserade lagkaptenen.

Numera fungerar partnerskapet med mittbackskollegan Romagnoli utmärkt, och är det någon som kan ta sig ur en sådan usel säsongsinledning är det Bonucci med sitt speciella psyke. Likadan var karriärskurvan även i Juventus och den nionde maj kan Bonucci bärga sin första Milantitel mot sitt gamla lag.

8. Salvatore Sirigu, Paris Saint-Germain → Torino, gratis (-)

Efter fjolårets misslyckade Joe Hart-försök är stabiliteten tillbaka i Torinomålet. Den förre landslagsmålvakten kom som free agent från PSG:s frysbox och har varit en av säsongens bästa målvakter.

Till hans fördel har Torino visserligen blivit ett tråkigare och mer pragmatiskt lag ju längre säsongen har lidit. Men Sirigu har också tagit konkurrensen från den lovande Vanja Milinković-Savić på ett bra sätt och bara låtit serben vara förstaval i Coppa Italia.

7. Leonardo Pavoletti, Napoli → Cagliari, lån+12M (5)

Pavoletti är inte den som utmärker sig i spelet alltid och har förmodligen lagt ner tankarna på att representera en storklubb igen. Men mål har han gjort, åtta stycken, och det kan vara precis tillräckligt för att rädda kvar ett på pappret mediokert Cagliari.

Som understöd har centern haft två ovanligt målfarliga mittfältare i João Pedro och Niccolò Barella. Men Pavoletti har i princip ensam stått för målen bland sardernas anfallare, dessutom har han gjort flest nickmål av alla hittills i Serie A.

6. Aleksandar Kolarov, Man City → Roma, 5M (7)

Serben inledde säsongen strålande och gav Napolis Ghoulam en hård fajt om epitetet ”Serie A:s bästa vänsterback”. Under 2018 har formen dippat och är inte alls på samma höga standard längre. Med det sagt är Kolarov ändå den försvarare som spelat fram till flest mål hittills i serien.

I hemmamatchen mot Sjakhtar Donetsk klev Kolarov fram som ledare och påminde oss hur mycket erfarenhet Roma fick för fem miljoner euro i somras. Kolarov kommer bli otroligt viktig för Roma i CL-kvarten mot Barcelona med sitt lugn, löpförmåga och uppspelsfot.

5. Douglas Costa, FC Bayern → Juventus, lån+40M (2)

Började försiktigt i höstas och känslan var att brassen inte vågade utmana eller skjuta så ofta som under tiden i Bayern. Costa tog mer plats under fortsättningen av säsongen och har blivit en viktig del av Juves anfallsspel, särskilt när Cuadrado varit skadad har ytterns genombrottskraft behövts.

Känslan är ändå att Costas bästa tid ligger framför oss. Jag tror att 27-åringen har ytterligare en växel att ge och kan bli ännu mer poängproducerande. Sex assist är bra men Douglas Costa har mer än de två ligamål han gjort hittills i sig.

costa

4. Blaise Matuidi, Paris Saint-Germain → Juventus, 20M (-)

Vintage Beppe Marotta, en klasspelare till ett överkomligt pris. Visst är den franske landslagsmannen en väldigt bra mittfältare men hade han spetsen som Juves motorrum efterfrågade? Svaret är att 30-åringen integrerat sig på Juventus mittfält med styrkor som ingen annan vitsvart har på positionen.

Med Marchisio allt som oftast borta och Khedira mer långsam än tidigare har Matuidis fysik och bollvinnaregenskaper redan blivit i det närmast ovärderliga. På det lägger vi en erfarenhet från europeisk toppfotboll som smälter fint in i Juventus. Trots rutinen är Matuidi en positiv överraskning i Juventus.

3. Lucas Leiva, Liverpool → Lazio, 5M (-)

På tal om överraskningar, vem trodde att en Lucas Leiva på nedgång i Liverpool skulle uppleva en ny vår i Rom? Jag var inte en av dem, men värvningen är ett av många bevis på fingertoppskänslan hos Lazios sportchef Igli Tare.

Särskilt uppenbart blev det i höstas när Leiva inte behövde någon anpassningstid alls på mittfältet och hans föregångare Lucas Biglia var en av många Milanspelare med floppstämpel på sig. Förhållandet mellan brassen och argentinaren har sedan jämnat ut sig under säsongen.

Där Lazio förlorade en passningsfot i Biglia fick de defensiv styrka i Leiva. På köpet har de tjänat 15 miljoner euro efter bytet med 30-plussarna. Och fortfarande leder Leiva över sin namne klart på poäng.

2. Josip Iličić, Fiorentina → Atalanta, 5,5M (-)

Äntligen har 30-åringen skakat av sig ojämnheten som präglade åren av oförlöst potential i Fiorentina. Och som det har släppt. 14 mål och nio assist har det blivit i Serie A och Europa League, allt som oftast från en offensiv mittfältsposition.

Hela Atalanta har profiterat på slovenens second coming och är inte längre det lag som var beroende av Papu Gomez kreativitet förra säsongen. Att Iličić på ett tveksamt sätt backade ur en överenskommelse med Sampdoria är numera förlåtet. Iličić skrattar igen hos Gasperini och Atalanta gör det åt övergångssumman som nu är att betrakta som ett fynd.

1. Milan Škriniar, Sampdoria → Inter, 23M (6)

Tidigt gick det att urskönja vilket bra köp 23-åringen skulle bli för Inter. Slovaken behövde bara en säsong i Sampdoria innan han visat att han var redo för Serie A-toppen. I svartblått behövde Škriniar bara en höst innan han övertygat fansen om att nästa stora mittback anlänt. En som kan komplettera Miranda och till och med göra brassen bättre.

Inters balansgång under 17/18 har sannerligen svajat men Milan Škriniar är en av väldigt få inslag i elvan som stått pall hela säsongen. Trots Inters alla bekymmer under året går det inte att säga att försvaret med Škriniar i spetsen varit något sådant.

Efter denna succé kanske det bara blir en säsong för Škriniar i det skuldtyngda Inter. Penningstinna klubbar i Premier League kommer snart kunna buda uppemot det dubbla av sommarens övergångssumma. Eller så stannar Škriniar och bildar ett potentiellt ännu starkare mittbackspar med Stefan de Vrij i höst. Där Milan Škriniar är kommer framtiden vara ljus.

skriniar

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets