Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Säsongsranking Serie A 2018/19: Plats 7-13

Säsongsguiden fortsätter med sju lag i mittens rike där det kvalitetsmässigt ska det vara stor skillnad mellan dessa. Lagen i den nedre delen av mittskiktet är för bra för att åka ur men kan som bäst hoppas på en plats på övre halvan.

De lite bättre klubbarna däremot kommer sikta mot spel i Europa League. Bara det är tufft eftersom vi har sex topplag som känns cementerade högst upp i tabellen. Med lite tur för dessa mittenklubbar kommer sjundeplatsen också ge en kvalplats till Europa League, om Juventus vinner cupen som vanligt det vill säga

13. Udinese

Säsongen 2017/18: 14:e plats. Tränare: Julio Velázquez, 36 år. Bästa målskytt: Kevin Lasagna (12 mål i serien)

Det på förhand mest svårtippade laget stod för en berg- och dalbanesäsong som höll på att sluta i nedflyttning. En intetsägande inledning förra hösten ledde till sparkningen av Luigi Del Neri och nästan omedelbar succé följde när nye tränaren Massimo Oddo vann fem raka matcher.

Efter nyår slutade laget att vinna och förlorade 13 raka innan Igor Tudor tog över från Oddo och säkrade kontraktet i slutomgångarna (och sedan fick lämna). Hans efterträdare är en spanjor som beskrivits som ”mystisk” i pressen. I det här fallet är det ingen komplimang.

Julio Velázquez kommer från spanska Segunda och har inga meriter att tala om. Med samma narrativ går det att beskriva spelarförvärven. Udinese har återupptäckt Sydamerika och köpt flera spelare från Argentina och Brasilien som känns väldigt svårbedömda.

Blir det flipp eller flopp? Trots att familjen Pozzo på många sätt monterar ner Udineklubben för att satsa på Watford finns signaler som tyder på annat. Främst tänker jag på köpet av Juventus defensiva ankare Mandragora (i Crotone senast) för 20 miljoner euro.

Det är inget litet statement av Pozzo och något säger mig att Udinese med en stabil inledning kan landa en mittenplacering. De får göra det utan svenskar resten av året. Svante Ingelsson är knäskadad och Melker Hallberg såld till danska Velje.

Nyckelspelare: Antonin Barak

23-årig tjeck som fick ett stort genombrott under höstsäsongen ifjol. Når han den formen igen har Udinese en farlig offensiv mittfältsduo med honom och kantspringaren Rodrigo de Paul. Stor och fysiskt stark men ändå tekniskt begåvad.

Håll ögonen på: Rolando Mandragora

För säkerhets skull la Juventus in en återköpsklausul på 26 miljoner euro för mittfältaren. 21-åringen har en fin blick för spelet och härliga crosspassningar i sitt alster. Mandragora ska se till att ersätta kvalitéerna Hallfredsson och Jankto hade i mitten på ett fungerande sätt.

12. Bologna

Säsongen 17/18: 15:e plats. Tränare: Filippo Inzaghi, 45 år. Bästa målskytt: Simone Verdi (10)

Tre års sidsteppande med Roberto Donadoni är över och en ny era har börjat med ”Pippo” Inzaghi i Bologna. Inzaghi gick den långa vägen efter en svår säsong i Milan och började om i Serie C med hårdsatsande Venezia. Första säsongen innebar uppflyttning med klar marginal och i våras snubblade laget först i Serie B:s play-offsemifinal.

Inzaghi skapade en solid defensiv i Venediglaget och han har att göra om Bolognas försvar ska bli någorlunda säkert. Uppgiften blir inte enklare av att Mirante flyttat till Roma och Skorupski ska spelas in som ny förstamålvakt. Inzaghis val blir en trebackslinje där Filip Helander enligt rapporterna inte har en plats och där Emil Krafth skickats på lån till franska Amiens.

Ett nästan lika stor utmaning finns offensivt. Fixstjärnan Verdi har lämnat precis som energiske yttern Di Francesco. Inzaghi kan välja den av Donadoni öppet kritiserade Destro, fjolårsbesvikelsen Falcinelli eller FCK-köpet Santander som alternativ bland anfallsduon. Ni ser, inte särskilt upplyftande läsning.

Bologna kan också hoppas på Riccardo Orsolinis genombrott eller varför inte en Mattias Svanberg som överraskar? Filippo Inzaghi har mycket att jobba med. Men större erfarenhet efter det första Serie A-äventyret tror jag att Inzaghi med ny energi lyckas föra Bologna några placeringar uppåt i tabellen.

Och förresten, Bologna möter lillebror Simones Lazio på annandag jul.

Nyckelspelare: Blerim Dzemaili

Schweizeralbanen gjorde en udda utflykt till ägaren Joey Saputos hemmaklubb Montreal Impact under höstsäsongen. Dzemaili hann under våren visa något av det Bologna saknat, med hans fältherrestil på mittfältet och fantastiskt hårda skott.

Håll ögonen på: Erick Pulgar

Mittfältet är den lagdel som hållits intakt under sommaren i Bologna. Jag vill flagga för att den rivige chilenaren Pulgar kommer ta nästa steg här. Håll utkik efter 24-åringens vassa frisparksfot.

11. Sampdoria

Säsongen 17/18: tia. Tränare: Marco Giampaolo, 51 år. Bästa målskytt: Fabio Quagliarella (19)

Sampdoria har bytt centrallinje under sommaren där frånvaron av Torreira och Zapata lär märkas, precis som tålamodet kommer prövas med ett nytt mittbackspar och ny målvakt. Vi kan knappast heller räkna med att 34-årige Quagliarella snuddar vid 20-målsgränsen än säsong till.

Men viktigast kan ändå vara att Samp fått behålla tränaren Giampaolo, som närmast geniförklarats av nye klubbdirektören Walter Sabatini. Eller? Vårens Sampdoria var en skugga av höstens succélag som var uppe på Europaplatserna med en charmig framåtanda. I blucerchiati kan bara hoppas på att tränaren inte kört slut med sina idéer.

Giampaolo har fått en del nya ansikten som kan blåsa liv i hamnstaden. Romalånet Gregoire Defrel behöver inte vara så tokig som Zapataersättare och 20-årige Ronaldo Viera från Leeds är en spännande box-till-boxspelare på mittfältet.

Förra säsongens unga mittfält borde bli ännu bättre och en forward som Dawid Kownacki har avklarat debutsäsongen i Serie A. Jag tror att försvaret kommer skaka under hösten och det kommer kosta Sampdoria många poäng. Giampaolos magi är inte slut men säsongen blir en tillbakagång.

Nyckelspelare: Fabio Quagliarella

Quagliarella lättade på hjärtat och berättade den fasansfulla historien om stalkern som terroriserade anfallaren och hans familj under nästan ett decennium. Något släppte i Quagliarellas spel och han presterade ett karriärsbästa i målväg. På ålderns höst har de snygga målen blivit färre och Quagliarella har blivit en effektiv boxspelare. En nödvändig egenskap i Samps frontlinje som har mycket talang men färre mål i sig.

Håll ögonen på: Gianluca Caprari

Kan denna Romaprodukt bli spelaren som tar nästa steg målmässigt? Förra säsongens fem mål talar inte för det, men 25-åringen är en spelartyp jag gillar skarpt. Kvick, avig och med ett skott som borde resultera i fler mål.

Caprari

10. Sassuolo

Säsongen 17/18: elva. Tränare: Roberto De Zerbi, 39 år. Bästa målskytt: Matteo Politano (10)

Två säsonger i rad har det ambitiösa Sassuolo kraschat under hösten och fått kämpa för ära och heder under resterande månader. För att det inte ska hända igen har klubben gjort sig av med den defensive tränaren Iachini och tagit in lovande De Zerbi.

Den senare tog över Benevento i ett hopplöst läge förra hösten och kunde förstås inte stoppa häxornas utstakade rutt mot nedflyttning. Men Benevento under De Zerbi var inte seriens sämsta lag. De visade prov på en väl utvecklad offensiv och De Zerbi styrde upp den inledningsvis katastrofala defensiven. Slitjobbet där har belönats med uppdraget i ett Sassuolo som tappat både sin bästa målskytt Politano och lagkapten Acerbi.

Trots det känner jag stor optimism i klubben. Nyförvärven är en fin mix av breddspelare (Đuričić, Trotta, Brignola) och spets (Locatelli, Marlon, Di Francesco). De har dessutom hittat överflödiga storklubbstalanger som Chelseas Boga och Ödgaard från Inter.

Ett stort frågetecken finns fortfarande över Domencio Berardis status, men även Khouma Babacars mindre imponerande vår. Dessa två behöver liva upp sina karriärer som tyngts ner av höga förväntningar. Jag tror De Zerbi är mogen uppgiften att hjälpa dem och skicka Sassuolo på rätt väg.

Nyckelspelare: Andrea Consigli

Försvaret ser okej ut i Sassuolo, men en del av Iachinis fundament rycks bort när den mer våghalsige De Zerbi tar vid på tränarbänken. Målvakten Consigli har en viktig uppgift här och besitter egenskaperna att kunna rädda ett sårbart försvar. Den lugne och rutinerade 31-åringen är en av seriens mest underskattade målvakter.

Håll ögonen på: Kevin-Prince Boateng.

Tysk-ghananen har återvänt till landet där han upplevde sin bästa period när han vann lo scudetto med Milan i början på 10-talet. En säsong som ordinarie i cupmästarna Eintracht Frankfurt indikerar att 31-åringen har mycket kvar att ge. Känslan är att Boateng gillar det nya äventyret och det kittlar lite att se honom i Serie A igen.

9. Atalanta

Säsongen 17/18: sjua. Tränare: Gian Piero Gasperini, 60 år. Bästa målskytt: Josip Iličić (11)

Den sensationella fjärdeplatsen från 16/17 följdes upp med en säsong där laget faktiskt såg ännu starkare ut. Atalanta balanserade spel i Europa League med att höja ribban i Serie A, vilket räckte till en ny EL-biljett. Dessutom kom La Dea till semi i Coppa Italia där slutsegraren Juventus blev för svår.

Atalantas mest lyckade drag under 17/18 var sättet de avlastade den stora stjärnan ”Papu” Gomez offensivt. Josip Iličić gjorde sin bästa säsong sedan genombrottet i Palermo och visade sig ett större hot än kapten Gomez. Anfallet ser ännu starkare ut när de äntligen verkar ha adresserat frånvaron av mål från centerplatsen genom lånet av Duván Zapata.

Tappet av Bryan Cristante behöver inte heller bli så stor med tanke på De Roons och Freulers starka fjolårssäsonger, dessutom står förra Milanlånet Pašalić redo på tur. Jag tror dock att Bergamolagets konkurrenter kommer höja sig denna säsong och då kommer Atalanta lida av spel på tre fronter på ett mer synbart sätt.

Men oerfarenheten som visades när de snöpligt slogs ut av Dortmund i sextondelsfinalen ska inte upprepas år två. Jag tror Atalanta den här gången kan gå ännu längre i EL, med bekostad på en hög placering i ligan. 8-0-demoleringen på bortaplan mot stackars FK Sarajevo för ett par veckor sedan visar den ständigt växande kraften i svartblått.

Nyckelspelare: Andrea Masiello

För sex år sedan var mittbackens namn bland de mest bespottade i italiensk fotboll. Barispelaren Masiello hade styrt in en boll i eget mål i regionderbyt mot Lecce och erkände efteråt att han erbjöds 50 000 euro mot att förlora mot nedflyttningsrivalen. Masiello fick ett straff på 2,5 år och dök upp i Atalanta efter avstängningen. Ett par imponerande säsonger senare är han lagets defensiva stöttepelare och ska göra saknaden efter Mattia Caldara så liten så möjligt.

Masiello

Håll ögonen på: Mousa Barrow

Den 19-åriga gambiern fick en del speltid under våren och svarade med tre mål i Serie A. En smidig forward med fin teknik och bevisat målsinne som kommer få ännu fler chanser i höst. Tre mål i returmötet mot Sarajevo säger något om Barrows potential.

8. Torino

Säsongen 17/18: nia. Tränare: Walter Mazzarri, 56 år. Bästa målskytt: Iago Falque (12)

Målbilden överensstämde aldrig med spelet under Siniša Mihajlović och Torino var under större delen av förra hösten ett deppigt lag att kolla på. Särskilt mycket roligare fotboll blir det sällan under Walter Mazzarri men hans Toro hintade åtminstone om progression och stabilitet.

Med ligans sjunde största lönebudget går granatafansen i väntans tider och missnöjet pyr mot ägaren Urbano Cairo. Till skillnad mot tidigare somrar har Torino inte sålt några nyckelspelare utan mest hållit på och aktiverat köpklausulerna på N’Koulou, Rincon och Niang. Den mest namnkunniga förstärkningen är Genoas skicklige back Armando Izzo, en annan som häromåret var avstängd för matchfixning.

Jag litar på Mazzarris förmåga att sätta fundament och skapa vägvinnande lag. Detta Torino ser på pappret bra ut i försvaret och längre fram finns både bredd och spets. Men harmonin har varit ett problem och inte blir det lättare med svåra typer som Adem Ljajić. Serben petades under Mazzarri men visade upp en kreativ nyckel som Toro saknat när han väl fick förtroende igen.

Det verkar som Ljajić inte har en plats i 3-5-2-uppställningen och det blir ett problem för tränaren så bra som mittfältaren stundtals var i våras. Ett annat frågetecken att räta ut är Andrea Belotti. Var målformen under 16/17 bara en tillfällighet och vilken nivå är Belottis egentligen? Löser Torino dessa problem kan det bli en rolig säsong och en EL-plats som är fullt möjlig.

Nyckelspelare: Iago Falque

När Ljajić inte var med i startelvan bar den 28-årige spanjoren ett tungt lass i granatas offensiv. Stundtals gjorde han det briljant och visade målfarlighet i kombination med känsliga framspelningar. Men ibland kändes han isolerad och överambitiös i sitt kantspel. Nu verkar Falque få en anfallsroll bredvid Belotti och närmare målet borde han generera ännu fler poäng.

Iago

Håll ögonen på: Soualiho Meïté

24-årig balansspelare sprungen ur Auxerres berömda akademi. För tio miljoner euro köptes Meïté från Monacos överskottshylla och väntas gå rakt in Toros centrala mittfält. En polerad och tacklingssäker fransman som kan bli en succé om han klarar den tekniska nivån i Serie A.

7. Fiorentina

Säsongen 17/18: åtta. Tränare: Stefano Pioli, 52 år. Bästa målskytt: Giovanni Simeone (14)

Drama och tragik har präglat det senaste året i Florens. Först var den extremt röriga sommaren 2017 där en hel centrallinje byttes ut och mängder med nya spelare (de flesta okända) kom in. Sedan satte lagkaptenen Davide Astoris död tonen för våren, där Viola inledningsvis fann styrka men till slut hamnade utanför Europaplatserna.

Denna mercaton har inte varit lika omtumlande utan sportchefen Pantaleo Corvino har metodiskt hittat nyförvärv som kommer hjälpa detta unga lag vidare i utvecklingen. Bryan Dabo får ett tungt uppdrag som Milan Badeljs ersättare på innermittfältet. Men han får hjälp av fjolårssuccén Veretout (tio mål från mittfältet) och mångsidiga Romalöftet Gerson som anländer på lån.

Framåt ser det ännu starkare ut. Fiorentina har stått emot stora bud på Federico Chiesa och ”Cholito” Simeone, och kan numera formera ett av hela seriens mest spännande anfall med Juventuslånet Marko Pjaca. Dessutom finns Cyril Théréau och nye Kevin Mirallas som en aning trötta men kompetenta bakgrundsalternativ.

Fiorentina har vunnit den svåraste matchen av alla hittills när de fick spela klart vårsäsongen i sorg efter Astoris död. Den endå vägen ska vara uppåt och Stefano Pioli känns som rätt man att leda detta lag mot nästa nivå. Europa League kan nås, mycket tack vare att Viola slipper lägga energi på turneringen denna säsong.

Nyckelspelare: Germán Pezzella

Argentinaren visade stor skicklighet när han tillsammans med Astori dirigerade ihop en helt ny försvarslinje förra hösten. 27-åringen har fått ta över kaptensbindeln efter Badelj och i Violas mest bräckliga lagdel finns ändå en garant för stabilitet i Germán Pezzella.

Håll ögonen på: Nikola Milenković

En konsekvens av den ödesdigra marsdagen i Udine blev att den 20-åriga mittbacken slängdes in i hetluften – till höger i försvaret. Serben visade upp stor mognad och kyla, som belöning fick Milenković starta som högerback i VM. En typisk Corvino-värvning, som inom tid står redo för större uppdrag.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Säsongsranking Serie A 2018/19: Plats 14-20

Serie A-starten är bara några dagar bort och det är hög tid att ge sig på ett tabelltips. I en ovanligt skiktad upplaga av den italienska högstaserien börjar jag med lagen längst ner. Ett konkret nedflyttningshot hänger över samtliga dessa lag, och med förhållandevis starka nykomlingar kan ingen klubb ta ut något i förskott.

20. Frosinone

Säsongen 2017/18: 3a (Serie B). Tränare: Moreno Longo, 42 år. Bästa målskytt 17/18: Camilo Ciano (14 mål i serien)

Laget från Lazioregionen söder om Rom är ett av många som haft en sommar full av kontroverser och anklagelser. I den avgörande playoff-finalen mot Palermo fick de rosasvarta en straff som domaren senare tog tillbaka. Slutminuterna var en uppvisning i italiensk fotboll från dess värsta sida, när bollar medvetet kastades in på planen i ett sätt att förstöra för gästande Palermos kvitteringsjakt.

Frosinone kontrade till slut in 2-0 och vände uddamålsförlusten på Sicilien, och har jobbat hårt för att ta sig tillbaka till Serie A. Senast var säsongen 15/16 och den här gången har Frosione värvat friskt, lite som Benevento förra året.

Sassuolos Goldaniga förstärker en stark Serie B-defensiv och mittfältet innehåller flera nya ansikten, både yngre (Chibsah, Crisetig) och rutinerade profiler som Hallfredsson och Molinaro. Tränaren Moreno Longo behövde bara en säsong för att gå upp med ”Frossarna” men allt annat än nedflyttning vore en stor skräll.

Frosinone är en liten förening med ett bra driv just nu, som också köpt loss och renoverat hemmaarenan Benito Stirpe. En lika offensiv mercato är deras hopp, tyvärr för deras del tror jag på en jumboplats precis som fallet med Benevento var förra säsongen.

Nyckelspelare: Marco Sportiello

Den 26-årige målvakten blev förra vintern ratad av Atalanta och på nytt nekad i våras, när Fiorentina inte valde att köpa loss den dåvarande förstamålvakten från Atalanta. Nästa karriärsteg blev ett drastiskt sådant i och med sommarens flytt till Frosinone.

Sportiello är för stunden inte en målvakt för lag på den övre halvan. Att han skulle sjunka så lågt som till en nykomling var desto mer oväntat och kan bli Frosinones lycka. En revanschsugen Sportiello kan vara skillnaden mellan nytt kontrakt och nedflyttning.

Höll ögonen på: Camilo Ciano

Ciano är bördig från lilla Marcianise, en stad några mil utanför Neapel vars boxningsklubb fostrat OS-medaljörer över flera decennier. Nu ska anfallaren med den magiska vänsterfoten äntligen göra debut i Serie A vid 28 års ålder. I kvalfinalen var det hans stopptidsmål som delade ut knockoutslaget på Palermo och inledde Frosinones festligheter.


19. Parma

Säsongen 17/18: 2a (Serie B). Tränare: Roberto D’Aversa, 43 år. Bästa målskytt: Emanuele Calaiò (13).

Parma är ett annat lag som fått Palermos överklaganden efter sig under sommaren. I det här fallet gällde det sms-konversationen anfallaren Calaiò hade med två före detta lagkamrater i Spezia, inför den sista matchen i Serie B lagen emellan.

Trots den oskyldiga tonen i meddelandena dömdes Parma inledningsvis till fem minuspoäng och Calaiò stängdes av två år för att påstått ha uppmanat Speziaspelarna att ”inte ta i för mycket”. 36-åringens straff sänktes till sist rejält och han är åter tillgänglig efter nyår, Parma slapp dessutom alla minuspoäng.

Sommarens drama adresserar ändå två stora problem. Parma har inte kunnat satsa ordentligt för överlevnad eftersom klubben inte garanterats en Serie A-plats förens långt inne i juli månad. I Calaiòs frånvaro har klubben sökt målgörare och kanske hittat lösningen när de tagit in Napolis Roberto Inglese på ett sent lån.

En kan undra varför Parma alltid dras in i problem av olika slag. Den här gången kommer Parma med kinesiska majoritetsägare och lokala affärsmän som backar upp ekonomin. Pengar finns och kommer spenderas om läget är prekärt i januari. Just nu ser truppen för tunn ut för att comebacken i Serie A ska bli längre än ett år.

Nyckelspelare: Leo Štulac

Slovensk 23-åring som representerat landets alla ungdomslandslag. Štulac började den italienska resan i tredjedivisionen med Venezia för två år sedan och växte ut till en av Serie B:s mest framträdande mittfältare förra säsongen. En teknisk och spelintelligent mittfältstyp som kommer bli viktig för Parma.

Håll ögonen på: Amato Ciciretti

23-årigt yrväder med en uggla på strupen och tatueringar i ansiktet. Den Napoliägda yttern gjorde en stark höst i Benevento förra året men lånades ut till Parma under våren. Det blev ingen succé där, undantaget den sista matchen då Ciciretti gjorde ett mål och en assist.

Napoli lånade på nytt ut Ciciretti som får en ny chans att visa upp sig i Parma. Med ett halvårs nödvändig erfarenhet från Serie A förväntas han ta en plats i startelvan och fortsätta underhålla oss.

CeeCeeRetty


18. Chievo

Säsongen 17/18: 13:e plats. Tränare: Lorenzo D’Anna, 46 år. Bästa målskytt 17/18: Roberto Inglese (12)

Är detta säsongen då sannsagan om kvartersklubben från Verona tar slut? Jag tror faktiskt det. Det var väldigt nära att det hände redan i våras, då klubben nådde vägs ände med tränaren Rolando Maran och tvingades sparka honom i ett prekärt läge med tre matcher kvar.

Förre Chievoveteranen Lorenzo D’Anna kom från ungdomsleden och lyckades med tre segrar styra laget upp på en trettonde plats. Imponerande, ändå kvarstår frågetecken kring tränarens kompetens på denna nivå. Minst lika tveksam är jag till det alltjämt anonyma lagbygget.

Trotjänare som Gobbi och Dainelli har lämnat och lämnar en viss osäkerhet i backlinjen. Framåt är den stora frågan vem som ska göra målen efter att Roberto Inglese lämnat? Unge polacken Mariusz Stepinski kom igång sent omsider, men utan Ingleses tolv mål hade Chievo förmodligen inte klarat sig.

Jag gissar att varken den förre, eller hans anfallskamrater Đorđević, Floro Flores, Pellissier eller Pucchiarelli klarar att axla manteln. Pressen kommer bli stor på de offensiva kreatörerna Birsa och Giaccherini att hålla miraklet som heter Chievo vid liv.

Nyckelspelare: Valter Birsa

Just Giaccherinis ankomst i januari avlastade Birsa något i offensiven. Men fortfarande är ansvaret stort på slovenen att vara den kreativa nyckeln framåt för Chievo. 31-åringens vänsterfot är en av seriens mest underskattade och kommer låta höras även denna säsong.

Håll ögonen på: Joel Obi

Ett färskt nyförvärv bredvid de gamla ansiktena Radovanovic och Hetemaj på mittfältet. Tre säsonger i Torino gav inte den en gång lovande nigerianen det riktiga genombrottet. Kan det äntligen komma nu i ett lag där han får spela ordinarie vecka efter vecka?


17. SPAL

Säsongen 17/18: 17:e plats. Tränare: Leonardo Semplici, 51 år. Bästa målskytt: Mirco Antenucci (11)

Ferraraklubben lyckades stanna uppe i den första Serie A-visiten på 49 år. Säsongen var jobbig med många kryss och ett ständigt balanserande kring nedflyttningsstrecket, till slut blev marginalen till Crotone på 18:e plats ändå tre poäng.

SPAL har sakta men säkert växt som klubb de senaste åren och fortsätter att göra intressanta rekryteringar. Schweiziske VM-spelaren Johann Djourou är ny från Turkiet och längst fram har klubben gjort ett spektakulärt köp i Atalantas stridsvagn Andrea Petagna för nästan 150 miljoner kronor.

Petagna är mannen som kan ta SPAL till en något säkrare plattform, men någon målpålitlighet visade 23-åringen aldrig i Bergamo. I övrigt är Leonardo Semplicis lag närmast intakt och förberett för ännu en tuff säsong.

Det kan man lugnt säga att Malmöpågen Pa Konate hade ifjol. Det blev inte en minut i Serie A för vänsterbacken som gjorde självmål och blev utbytt i hans andra Coppa Italia-match. SPAL har lyckats dumpa honom i Cincinnati på lån ett år – ett lag som börjar i MLS först 2019.

Nyckelspelare: Mirco Antenucci

33-åringen har mest varit en målgörare i Serie B under karriären och var därför en av förra säsongens överraskningar när han lyckades med elva mål och sex assist. Trots närvaron av de större namnen Paloschi, Borriello och Floccari var den finurlige Antenucci lagets kapten och viktigaste anfallsspelare.

SPAL2

Håll ögonen på: Alfred Gomis

24-åringen fick en plats i Senegals VM-trupp efter en stark säsong bakom stolparna. Gomis fick på grund av Alex Merets skador stå under stora delar av säsongen, på ett sätt som gjorde att få saknade förstamålvakten. Konkurrens blir det trots att Meret flyttat till Neapel. Sergejs lillebror Vanja Milinković-Savić kommer med sin frisparksfot och är redo att göra om Gomis bedrift från förra säsongen.


16. Empoli

Säsongen 17/18: 1a (Serie B). Tränare: Aurelio Andreazzoli, 64 år. Bästa målskytt: Francesco Caputo (27)

Laget från den lilla staden i Toskana vann Serie B i överlägsen stil med ett fyndigt och offensivt spel. Empoli bytte på tränarposten i december och lyckas bli ännu bättre under den mystiske Aurelio Andreazzoli, en tränare som mest figurerat i Romas organisation tidigare.

Kombinationen av Andreazzolis spännande hantverk och den mångåriga Serie A-erfarenheten får mig att tro att Empoli klarar sig som enda nykomling. Att Empoli växer även vid sidan av planen syns bland annat på utnämningen av Sampdorias tidigare scoutingansvarige, den hyllade Riccardo Pecini som ny General Manager.

Empoli är en nykomling som satsar vilket inte minst köpet av Palermos Antonino La Gumina för nio miljoner euro visar. 22-åringen ersätter förra säsongens 21-målsskytt Alfredo Donnarumma som stannat kvar i Serie B i och med flytten till Brescia.

Nyckelspelare: Matías Silvestre

Empolis defensiv imponerade inte lika mycket som offensiven förra säsongen och där får Matías Silvestre en nyckelroll när laget ska hänga kvar. Det fanns ingen plats för argentinaren när Sampdorias backlinje skulle generationsväxla efter våren. Silvestre har inte blivit snabbare med åren men hans Serie A-rutin kommer väga tungt.

Håll ögonen på: Francesco Caputo

Skyttekung i Serie B och har gjort en bra bit över hundra mål i serien. I högstaligan har det bara blivit ett ynka mål under en kort sejour i Bari för 31-åringen. Var förra säsongen en lyckoträff eller finns mer att hämta även på denna nivå? Med La Gumina finns förutsättningarna att Empoli kalibrerar även förra säsongens radarpar Caputo-Donnarumma.


15. Cagliari

Säsongen 17/18: 16:e plats. Tränare: Rolando Maran, 55 år. Bästa målskytt: Leonardo Pavoletti (11)

Ett jobbigt 17/18 med tidigt tränarbyte slutade med bottenstrid och en ny tränare efter att kontraktet säkrats. Rolando Maran kommer från mångårigt arbete i Chievo och ska försöka maximera potentialen i en ung och talangfull men tunn trupp. På pappret ser det åtminstone starkare ut än ifjol.

Försvaret har förstärkts med Sjakhtar Donetsk-ikonen Darijo Srna. Kroaten har varit avstängd för doping men är ändå en betydligt mindre chansning än förra årets högerbacksflopp Van der Wiel. Mittfältet har spetsats med Lucas Castro från Chievo och kroatiske landslagsmannen Filip Bradarić från Rijeka.

Längst fram gjorde Juventusägde Alberto Cerri 15 mål och 10 assist för Perugia i Serie B, han kommer få chansen att sätta avtryck även här. Får Maran styr på de unga spelarna ska nedflyttningsstrid undvikas. Men var står Maran själv efter att ha lämnat tryggheten i Chievo?

Nyckelspelare: Leonardo Pavoletti

29-åringens elva mål var en stor anledning till nytt kontrakt för ölaget och Pavoletti var faktiskt seriens vassaste på huvudet. Nu har avlastning kommit i den 1,94 cm långe Cerri. Men Pavoletti, som köpts ut från Napoli, och hans roll som målgaranti förblir minst lika viktig.

Håll ögonen på: Nicolò Barella

Mångsidig mittfältare som fick det stora genombrottet efter bland annat sex ligamål ifjol. Fortsätter utvecklingen kommer sarden bli högvilt inom det närmsta årets transferfönster. Mycket talar med andra ord för att detta är sista säsongen öborna får njuta av Barella i Cagliari.

Barella


14. Genoa

Säsongen 17/18: tolva. Tränare: Davide Ballardini, 54 år. Bästa målskytt: Gianluca Lapadula (6)

Äntligen fick Ballardini stanna i Genoa! I den tredje vändan i Genuaklubben belönades tränaren med ett nytt kontrakt, en man som annars aldrig är långvarigare än en säsong i sina klubbar. Kontraktet var välförtjänt då Ballardini stabiliserade upp Genoa när Ivan Jurić sparkades efter en dålig start.

Precis som vanligt har snurret på spelare i Genoa varit stort under sommaren. 31-årige mittbacken ”Mimmo” Criscito är hemma efter åren i ryska Zenit, men klubben har tappat målvakten Perrin och krafter som Veloso, Izzo, Bertolacci och Taarabt under sommaren.

Genoa är ett pragmatiskt och målsnålt lag som inte lär glädja många neutrala under säsongen. För att i grifonis fans ska le behöver laget hitta en pålitlig målskytt, annars finns risken att det blir bottenstrid igen. Under tiden kommer Oscar Hiljemark fortsätta springa på mittfältet och se fram emot en svenskduell i ett av Italiens häftigaste derbyn.

Nyckelspelare: Sandro

När Benevento sköt vilt och jagade spelare från världens alla hörn blev värvningen av Sandro från turkiska ligan den mest spektakulära. Den förre Tottenhamspelaren klarade av omställningen till italiensk fotboll galant och var tabelljumbons bästa spelare.

Som nyförvärv i ett stabilare men långt mindre frejdigt Genoa har brassen ett stort ansvar att hitta Pandev och Lapadula med bollar. Den tacklingsstarke 29-åringen inleder dock säsongen knäskadad, samma öde som allt som oftast drabbade hans företrädare på positionen Miguel Veloso.

Håll ögonen på: Andrea Favilli

Pisafödd anfallare som fostrats i värsta rivalen Livornos ungdomsled. Den långe 21-åringen värvades för 7,5 miljoner euro av Juventus från Ascoli i somras och gjorde stor succé under försäsongen. Nu är han utlånad till Genoa och ska fylla talanghålet som Pietro Pellegri lämnade efter flytten till Monaco i januari.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Sista chansen för Ekdal att nå den italienska drömmen

I söndags fyllde UC Sampdoria 72 år. En sen present till fansen av president Massimo Ferrero är köpet av Albin Ekdal. 29-åringen kommer för runt 25 miljoner kronor och återvänder till Italien efter tre år i Tysklands mest kaotiska klubb.

Från Hamburg landar svensken i en stad som sörjer. Födelsedagsfirande har på ett par dagar bytts mot tragedi efter motorvägsolyckan där en bro kollapsade igår och 35 personer avled. Kondoleanser har trillat in från fotbollssetablissemanget samtidigt som politiska partier försöker göra populistiska poänger i eget syfte.

Som tonåring anlände en ung Ekdal från BP till Juventus och hann också avverka spel i Siena, Bologna och Cagliari. Flytten till Hamburg planerades lagom till karriärens bästa år. Men de återkommande skadorna, bristen på långsiktigt tänk i klubben och HSV:s ständiga nedflyttningshot gjorde Tysklandssejouren till något som Albin Ekdal inte alls föranade.

Nedflyttingen för HSV blev ett faktum i våras och gav honom också en ursäkt att lämna Tyskland. Ekdals val föll på Italien igen. Ett bottenlag mot ett mittenlag. Kanske också en sista chans för landslagsmannen att bevisa för den italienska publiken att han är en högklassig mittfältare även i Serie A.

För det finns alla möjligheter att ta en ordinarie plats i förra säsongens tabelltia. Sampdoria sålde den eftertraktade uruguayanen Lucas Torreira till Arsenal för 30 miljoner euro och för hälften av pengarna köpte klubben den flyfotade tjecken Jakub Jankto från Udinese.

Trots att Ekdal ännu inte fyllt trettio år kommer han tillhöra det rutinerade gardet i Sampdoria. Jankto är 22 år, de andra ordinarie mittfältarna Linetty och Praet är 23 respektive 24 år. Det är ett ungt lag Sampdoria ställer upp med i höst och där kommer Ekdals Serie A-rutin vara välbehövlig.

Blucerchiati har lånat den 21-årige målvakten Federico Audero från Juventus. Framför honom ska ett nytt mittbackspar spelas in med 22-årige dansken Joachim Andersen och förre Djurgårdaren Omar Colley. Laget kan få vissa defensiva bekymmer under inledningen och det återstår att se om det gör Ekdals väg till startelvan enklare.

Jag är inte hundra på hans plats i förstaformationen. Den offensivt skicklige belgaren Dennis Praet är given på tremannamittfältet och jag har svårt att se hur den dyre Jankto inte får en startplats. Ekdal kan konkurrera ut slitvargen Linetty, i vilket fall kommer svenskens tvåvägsegenskaper passa väldigt bra in på Sampdorias mittfält.

Två saker ska vi ha klart för oss. Samp är ett spelande lag och Ekdals förmåga att sätta igång spelet kommer värderas högt. Det andra är att tränaren Marco Giampaolo är offensiv tränare vars 4-3-1-2-system inte ligger långt ifrån en sådan som Maurizio Sarris sätt att spela, rent ideologiskt.

Till skillnad mot Sarri gillar Giampaolo (som hade Ekdal ett år i Siena) att rotera i laget. Så även om Ekdal inte tar en ordinarie plats direkt lär speltid i höst inte bli något problem. Det kan låta som låga förväntningar att inte se spelchanserna som större. Men Sampdorias mittfält är spelskickligt, och Brommasonen Ekdal har i princip bara spelat ordinarie i lag på nedre tabellhalvan under hela karriären.

Sampdoria blir ett vägskäl. En ordinarie plats och möjligheterna att växa ytterligare är stora, detta givet att Ekdal slipper skadehelvetet han upplevde i Hamburg. Innan flytten till Tyskland var det snack om lag som Roma och Fiorentina för den kloke svensken.

Karriärsvalet då ledde honom totalt fel. Men ett par bra säsonger vid Liguriska kusten och kanske, kanske kan Ekdal bli aktuell för klubbar högre upp i pyramiden. Ekdal valde att inte gå från kaos till ännu mer av samma vara när det inte blev någon affär med portugisiska Sporting tidigare i somras.

På sikt kan det löna sig att välja bort en rörig klubb med titelambitioner för Sampdoria som vid en maxprestation möjligen kan nå en Europaplats. Den bästa tiden är nu förmodar jag att Albin Ekdal tänkte när han lämnade Italien för Tyskland. Tre års besvikelse senare får han upprepa samma mantra och hoppas det slår in i en något tryggare miljö.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Fansen vs presidenten: att aldrig bli nöjd i Napoli

Med undantag från cupfinalvinsterna mot Juventus 2012 och Fiorentina två år senare har Napoli aldrig mått bättre sedan Maradonas dagar i klubben. Åtminstone har de inte haft ett så högt anseende sedan dess.

Napoli beundras för sättet att spela fotboll, de var bara fyra poäng ifrån scudetton i våras och slog poängrekord för en tvåa. Tack vara detta kunde de rekrytera mästartränaren Carlo Ancelotti efter hans nio år långa exil från Italien.

Napolis välmående till trots är det ändå något som skaver. Fansen kräver att nästa steg tas i utvecklingen. Eftersom det inte går att utvärdera Ancelottis arbete i betydelselösa träningsmatcher är det naturligt att fokus skiftar mot transfermarknaden.

Napoli har enligt transfermarkt.com köpt respektive sålt spelare för strax under 900 miljoner kronor i sommar. Nettospenderandet ligger bara på två miljoner euro, och den meningen är en förklaring till fansens frustration mot ledningen med Napolis president Aurelio De Laurentiis i spetsen.

Tittar en på vad Napoli faktiskt behöver är bara en plats vakant i truppen. Trotjänaren Christian Maggio har sagt farväl och flyttat inåt landet till Benevento. En ny högerbacksreserv till Elseid Hysaj behövs således, annars är truppen intakt med två spelare på varje position.

Med italienska mått mätt har Napoli spenderat dyrt i sommar. 30 miljoner euro för Fabian Ruiz från Real Betis, 25M för Bolognas Simone Verdi och ungefär lika mycket för målvaktslöftet Alex Meret. Men endast den sistnämnda spelaren är i nuläget tänkt för startelvan.

Det leder oss in på den eviga De Laurentiis-kritiken. Att han och sportchefen Giuntoli bara lägger pengar på unga spelare som inte är bäst nu, utan om ett eller två år. Ruiz är ett exempel, Verdi är ett annat på någon som kostar mycket men som inte förväntas tillföra nödvändig spets. Hur är det egentligen, är ADL snål eller fansen otacksamma?

”Många tänker på scudetton och det är ok, det är så fans resonerar. Men ni måste förstå var vi var för 14 år sedan och ta hänsyn till Juventus styrka idag”.

Citatet är De Laurentiis och huvudpersonen själv befann sig i Dublin och beundrade drömskt Aviva Stadium innan Napoli slets isär av Liverpool i träningsmatchen som förlorades med 0-5. Efter att bilder spridits från ett skräpfyllt Stadio San Paolo förra veckan har presidenten liknat hemmaarenan vid en toalett.

Det är ingen hemlighet att 69-åringen vill bygga en avantgardisk ny hemmaplan till klubben, betydligt mindre än det 60 000-stora San Paolo. Mot sig har han inte bara en del fans. Jobbigt värre är även politikerna inte särskilt flexibla till De Laurentiis planer om en ny arena utanför staden.

På de 14 år som gått sedan han räddade Napoli ur konkursen har klubben ofrånkomligen tagit stora steg. Så även presidenten själv som under hård konkurrens vann slaget om konkursboet FC Bari förra veckan. Trots närvaron av Genualagens högsta höns Ferrero och Gasperini valdes De Laurentiis som ny ägare för Bari som ska starta om i Serie D. Han kommer låta sin fotbollsointresserade son Luigi sköta sydrivalen men har förstås inte undgått kritik för att ”ha fokus på fel håll”.

De Laurentiis har redan en plan för hur Bari ska nå Serie A snabbt. I samma svep ska han motarbeta och besegra de lagar som inte tillåter två klubbar med samma majoritetsägare i serierna. Med på banan i Bari ryktas presidenten få med sig Milanlegendarerna Arrigo Sacchi och Filippo Galli.

”När någon idiot säger: ’du fick så här mycket pengar för Jorginho, varför spenderar du dem inte?´, glömmer de att vi har spenderat mer men att det går in på balansräkningen för kommande tre eller fyra år”.

Tre år efter ADL:s övertagande av Napoli och tvångsnedflyttningen till Serie C1 var klubben tillbaka i A. Ytterligare fem år efter det bärgades den första titeln efter rekonstruktionen med spelare som Cavani, Lavezzi och Hamšik i laget. Att Napoli inte hållit samma takt ekonomiskt är uppenbart. Men hur lite pengar har klubben då?

De Laurentiis själv säger att han förlorade 15 miljoner euro förra året och att den siffran kommer öka nästa år, trots klubbens tillväxt. Under tiden med Walter Mazzarri som tränare i början på 10-talet låg Napolis spelarlöner på 30M euro per år. Nu har de ökat till 150M och enligt De Laurentiis har omsättningen inte fyrdubblats på samma tid.

Aurelio De Laurentiis pekar på klubbens 40 miljoner fans i världen och ansvaret de har att bidra istället för att klaga. Hemma i Neapel har säsongskortsförsäljningen gått så dåligt att den riskerar att ställas in. Publiken i staden köper i regel biljetter styckvis och över den låga siffran finns ingen nöd att raljera över. Men det säger ändå något om stämningen runt klubben.

Med andra ord släpar Napoli efter på flera fronter ekonomiskt. Samtidigt kan fansen med all rätt peka ut sättet som De Laurentiis valt att återinvestera i truppen och hur han gjort sig själv närmast enväldig och sportchefen Giuntoli en bifigur till synes.

Eller den totala bristen på satsningar till ungdomsverksamheten som lett till att unga neapolitanare tidigt plockas upp av akademier i övriga Italien. Rolando Mandragora, Armando Izzo och Danilo D’Ambrosio är några aktuella spelarexempel.

Det filmproducenten Aurelio De Laurentiis kan plocka fram som argument för sig själv är progression. Progression på planen, på tränarfronten och sakta men säkert även ekonomiskt.

Walter Mazzarri blev ett lyckodrag för knappt tio år sedan. Rafa Benitez från Real Madrid ett snedsteg som ändå tog klubbens senaste trofé. Den största fjädern i ADL-hatten är förstås Maurizio Sarri som lyckades med det stora steget från Empoli till Napoli. Dessa fakta kommer De Laurentiis alltid kunna falla tillbaka på, även om han under den senaste tiden mest baktalat Sarri.

Jag gillar inte många av De Laurentiis idéer om hur den moderna fotbollen ska skötas. Men i detta fall har jag svårt att förstå missnöjet mot honom. De Laurentiis har bevisat att han både har ett gott fotbollsöga och att han klarar av att växla upp som klubbledare. För en klubb som gick under ekonomiskt för 14 år sedan, är inte finansiell hållbarhet att föredra framför annat?

Det som kan lugna massorna är en tung värvning inom två veckors tid. Namnet med stort N kan bli Andrea Belotti, som Napoli ryktas vara överens med och är villiga att ge Torino 50 miljoner euro för. Det är ett delikat läge för båda klubbarna. Napoli behöver ett stjärnnamn men är, bevisligen, inte beredda att sträcka sig hur långt som helst.

Torino har sett lagkaptenens värde falla och får hålla till godo med bud långt under utköpsklausulen på 100M euro. Ytterligare en säsong med skador och sämre målproduktion för Belotti så lär Torino ångra att de inte tog chansen att sälja när de hade den.

Belotti hade i sådana fall gått in som spjutspets i det 4-3-2-1 som Ancelotti verkar satsa på, med Mertens och Insigne strax bakom. En sak vi ska ha klart för oss när så mycket snack handlar om Napolis eventuellt tunna trupp. Ancelotti kommer till skillnad från Sarri att använda avbytarna i mycket större utsträckning.

”Napoli fyller 92 år idag. (…) Nuet och  framtiden är vår. Framåt Napoli för alltid!”

Gratulationen hade avsändaren Aurelio De Laurentiis på Twitter i onsdags förra veckan. Med tanke på att sonen lärs upp i yrket som klubbledare i Bari går det inte att överdriva betoningen i ordet framtid ur tweeten. Napoli ska förbli De Laurentiiskt under kommande decennier.

Så länge som fotbollshierarkin ser ut som den gör i Italien lär inte titlarna bli särskilt många i Napoli under den tiden. Men både presidenten och fansen kan i alla fall trösta sig med att en trofé i Neapel räknas och firas som tre-fyra andra i resten av Italien.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Även utan Vidal, kan Inter fortsätta som främsta Juve-utmanare?

En intensiv vecka svartblå vecka är på väg mot sitt slut. Det har varit dagar där interisti tillåtits att drömma. Om fornstora dagar, med stjärnnamn i laget och realistiska scudettoambitioner.

Om vi börjar kronologiskt blev den kroatiske högerbacken Šime Vrsaljko klar från Atlético Madrid tidigt under veckan. En affär som jag ärligt talat hade väldigt lite förståelse för. Varför skulle 26-åringen lämna ett av världens bästa lag och en högerbacksplats han tagit från Juanfran (ingen liten bedrift det)?

Kanske var det Italien och närheten till hemlandet som lockade. Kanske var landsmännen Brozović och Perišić en avgörande faktor, och en dröm att upprätta en kroatisk koloni i Inter. I vilket fall som är nerazzurri bara att gratulera till en högerback som med värdighet kan ta över João Cancelos nyckelroll förra säsongen.

Vrsaljko kommer dessutom billigt. Lånet med en köpoption nästa sommar kostar Inter mindre än 250 miljoner kronor. Men Milanoklubben var inte färdig innan nästa fynd dök upp. I ett generationsväxlande FC Bayern fanns Arturo Vidal på en överfull mittfältsbänk norr om Alperna.

Inter kom överens med chilenaren och hans tyska arbetsgivare om ett lån med köpoption även här. 31-årigen skulle gå för vrakpriset 20 miljoner euro och allting såg klart ut. Då började Inter blicka mot den iberiska halvön igen och såg Luka Modrićs ansikte i horisonten.

Om Modrić stannar vid en hägring låter jag vara osagt. När Inter vaknat igen hade Vidal hunnit fundera ett varv och en katalansk drake kom och norpade mittfältaren framför den svartblå ormen. FC Barcelona lockade Vidal mer och Inters velande kostade klubben en mittfältare i den absoluta världsklassen.

Det är ett högt spel Inter håller på med som prioriterar Modrić och låter Vidal glida ur händerna. Det finns mycket som talar för att den 32-årige kroaten är en fullständigt orealistisk spaning. Dels är det den höga prislappen Real-presidenten Pérez satt, dels kan en undra varför marängerna skulle vilja skicka iväg lagets två bästa spelare under en och samma sommar?

Lägg till att tränaren redan slutat och att väldigt lite tid finns för att köpa ersättare till dessa. Inte tar Florentino Pérez den risken? Samtidigt är Modrić uppenbarligen sugen på en ny utmaning och Inter är i så fall platsen att söka sig till. Vid förhandlingsbordet kan Luka från Zadar alltid dra fram ett gäng pokaler han vunnit åt Pérez som ett sätt att argumentera fram en flytt.

Lägger vi Modrić-drömmen åt sidan och inväntar utgången kan frågan istället ställas på vad Inter förlorat med tappet av Arturo Vidal? Det går att se den uteblivna transfern ur två synvinklar. Den första är att en spelare som Vidal, till det priset, inte går att tacka nej till. Han går in i vilket lag som helst i världen och så får man bara hitta en lämplig mittfältsplats.

Det leder oss in på det andra sättet att se på saken, att Inter redan har ett välbefolkat och fungerande tremannamittfält. I synnerhet påminner Vidal väldigt mycket om Radja Nainggolan i spelstilen även om belgaren hade fått den offensivare rollen.

En tolkning av Vidals icke-vara i Inter är att han inte var värd att satsas på eftersom han i förhållande till Modrić inte varit en supertydlig uppgradering på mittfältet. Då risken att Inter inte får loss Modrić är större än chansen att de lyckas enligt mig har sportchefen Ausilio gjort en rejäl chansning.

Laget kanske inleder säsongen med Gagliardi-Brozović-Nainggolan på planen och Vecino, Valero och João Mario som bänkalternativ. Det kan bli hur fint som helst med tanke på att tränaren Spalletti till slut hittade rätt mittfältstrea under slutet av förra säsongen. Men frånvaron av absolut spets, läs Vidal eller Modrić, kan vara det som hindrar Inter att på allvar slåss med Juventus om lo scudetto.

Men även utan dessa två har Inter gjort i det närmaste en perfekt mercato hittills. De har gått om både Napoli och Roma i utmanarledet och stoltserar nu med en stark startelva och kompetenta ersättare. Som slutord vill jag lyfta fram ett annat nyförvärv som redan verkar satt avtryck i Intertröjan.

Argentinaren Lautaro Martínez fyller 21 år efter premiärhelgen och lovordas stort på försäsongen. 16 miljoner euro från Racing Club verkar även det vara ett klipp för en anfallare som kan vara en förbättring av Kinaflyktade Éder.

Lautaro beskrivs som en forward som opererar över stora ytor men är skarpsinnig framför mål. Han har redan klickat med landsmannen Icardi både på och utanför planen, och kan ge Spalletti huvudbry huruvida han ska starta med båda samtidigt i premiären.

I en sådan uppställning hade Lautaros närvaro gynnat Icardi som kunnat koncentrera sig på spelet i boxen i ännu högre utsträckning. Ett vettigt alternativ till den argentinske skyttekungen har länge saknats i Inter och hindrat lagets utveckling.

Lösningen kan vara här, till ett pris som går i linje med alla andra smarta nyförvärv och som skickar en tidig varning till samtliga lag i Serie A.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Bonuccibytet signalerar att CL-titeln ska vinnas till varje pris

Följetongen i sommarens märkligaste och mest otippade spelaraffär är avslutad. Lika oväntad som Leonardo Bonuccis flytt till Milan var förra sommaren, lika svårt har jag haft att tro på att han verkligen ska återvända till Juventus.

Affären blir än konstigare givet det faktum att Juventus byter bort stjärnskottet Mattia Caldara mot den sju år äldre Bonucci – utan att Caldara ens fått chansen att tävlingsspela i Juvetröjan.

Mer logiskt är att Gonzalo Higuaín skulle offras efter Cristiano Ronaldos återkomst. Det blev dock ingen återförening med Maurizio Sarri i Chelsea. Higuaín, den anfallare som gjort flest mål i Italien de senaste fem åren, lånas istället ut till ett lag som slutat på sjätte plats de två senaste säsongerna.

Hmm, inte heller det känns särskilt rättfärdigat. Men bakom den initiala skepsisen finns flera argument som samtliga parter kan dra fram, och som jag ska försöka bryta ner i jakten på förståelse för denna jätteaffär.

Till att börja med fortsätter Juventus på det kortsiktiga spåret med Bonucci efter att en 33-årig Ronaldo värvats för rekordsumman en miljard kronor. De tar dessutom tillbaka en mittback som utifrån sett bråkade sig bort från Juve under 2017. I våras skrev jag om en flagnande Stile Juve efter det stora verbala bråket i efterdyningarna av uttåget mot Real Madrid.

Juventus tar nu tillbaka en besvärlig karaktär vars bråk inför öppen ridå med tränaren Allegri ledde till en matchs avstängning. Har Juve blivit desperat och struntat i sitt eget hederkodex? Nja, det känns svårt att slå fast det i detta läge. Allegri sa nyligen att det inte finns problem mellan honom och Bonucci (kunde han säga något annat?). Men inte verkar heller övriga vitsvarta spelare motsatt sig bytet.

Den signal affären starkast skickar är Juventus suktande efter Champions League-pokalen. Världens bästa spelare är redan på plats. Och klubbledningen med Agnelli och Marotta i spetsen har insett att det är lättast att bli bäst i Europa med Bonucci och Chiellini som mittbackspar.

Vårens storspel räcker inte för Mehdi Benatia, inte efter ett par misstag i avgörande matcher under samma period. Inte när Leo Bonucci sett sin familj flytta tillbaka till Turin under våren och själv känner ånger över att han någonsin lämnade den gamla damen.

Bonucci istället för Benatia är en chansning av Juventus och kan leda till att den jämngamle och speltekniskt lika begåvade marockanen söker sig vidare i missnöje. Bonucci har dessutom en hel del skeptiska fans att vinna över i sin återkomst. Mittbacken har psyket som krävs för att återfå deras förtroende igen, något som Benatia antagligen saknar.

Bytet Bonucci-Caldara är rakt och utan några övergångssummor inblandade. Juve köpte Bergamosonen Caldara för knappt 200 miljoner kronor i januari förra året men lät honom spela kvar i Atalanta ända tills denna sommar.

Bonucci kostade Milan det dubbla några månader senare, ändå värderar Juventus de båda mittbackarna till lika mycket i euro. Till en början lät det otroligt skevt men jag kommer senare in på varför det inte spelar Milan i handen.

Caldara själv har under tiden i Atalanta varit medveten om den stundande konkurrensen och sa så sent som i maj att han inte kan lova Juvefansen något. Hans fortsättning blir i Milan där han kommer bilda mittbackspar med Alessio Romagnoli. Ett synnerligen intressant sådant och kanske rent av Italiens framtida landslagsduo i det centrala försvaret.

Juventini kan inte vara nöjda med att klubben släpper en spelare som vid den unga åldern gjort två så framträdande säsonger i ett starkt Atalanta. Det lär betyda av Daniele Rugani inte säljs och om jag gissar mig till resultatet i en utfrågning bland fansen tror jag stannasidan hade vunnit i Caldaras fördel.

Det tredje hjulet (mer välsmort än på länge?) är Gonzalo Higuaín och får räknas som Milans mest prestigefyllda värvning sedan Zlatan Ibrahimović. Rossoneri betalar 18 miljoner euro till Juventus för att låna El Pipita ett år och har en köpoption på ytterligare 36M euro nästa sommar.

Centertanken behåller sin nuvarande lön på 7,5M euro om året och ersätter mer eller mindre Bonuccis driftskostnad i Milan (som själv kommer tjäna tio miljoner kronor mer per år jämfört med senaste vändan i Juve).

Higuaíns lånavgift på 18M euro gör att Juventus inte behöver förlora pengar och hamna i fokus hos Financial Fair Play, därav att Milan inte ska se sig som förlorare ekonomiskt i bytet Bonucci-Caldara.

Milan har fått gehör i idrottens skiljedomstol CAS och spelar Europa League i höst. Elliott Management har tagit över som en garant för att de senaste årens misstag inte ska upprepas och potensen i denna hedgefond är huvudanledningen till att CAS ändrade Uefas tidigare bannlysning.

Den kortlivade Yonghong Li-regimens Fassone och Mirabelli har fått ge plats åt Leonardo och nye presidenten Paolo Scaroni. Även om mina känslor kring Elliotts verkliga engagemang för Milan är tveksamma går det inte att komma ifrån att klubben haft ett par suveräna sommarveckor och att fortfarande tre återstår innan fönstret stänger.

Det är Milan som är vinnaren i detta triangeldrama. Men bara för stunden. Om Juventus tar tillbaka pokalen med de stora öronen och Bonucci är på planen, då kommer alla bianconeri släppt Marottas beslut att skicka iväg storlöftet och ta tillbaka syndaren.

****

Mer om denna affär och mycket annat av den senaste veckans händelser finns i senaste Poddario. En podcast med mig och SvenskaFans Johan Stistrup som behandlar det viktigaste i den italienska fotbollen. Finns att lyssna på iTunes och Poddtoppen.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Pengar rullar, klubbar ramlar, kaoset större än någonsin

Imorgon kväll lottas spelschemat till kommande säsongs Serie A. En trevlig tillställning som direktsänds i italiensk tv där klubbdirektörer eller presidenter från varje klubb närvarar och frågas ut inför säsongen. Frågan är bara vilka som egentligen ska spela i höstens Serie A?

Ett stort frågetecken hängde över nyuppflyttade Parma och de alltjämt flygande åsnorna i Chievo. Parma misstänktes för fusk efter anfallaren Emanuele Calaiòs ödesdigra sms inför vårens Serie B-avslutning mot Spezia, där Calaiò skämtsamt uppmanade Filippo De Col och Claudio Terzi, tidigare lagkamrater i Spezia, att ”inte anstränga sig för mycket”.

Uppmaningen togs på allvar av fotbollsförbundet trots att närvaron av emojis hintade om en oskyldighet i meddelandena. 36-årige Calaiò fick en två år lång avstängning och Parma inleder nästa säsong i Serie A med fem minuspoäng.

Chievo hotas med femton minuspoäng av en åklagare efter att spelaraffärer med Cesena inte skötts på rätt sätt bokföringsmässigt. Skulle Chievo få den bestraffningen kommer den gälla förgående säsong, alltså åker Veronaklubben ur Serie A och 18:e-placerade Crotone får stanna kvar.

Men detta är bara en inledning på kaoset. I Serie B har nämnda Cesena och klassiska Bari redan gått i konkurs. ”Sjöhästarna” i Cesena spelade i högstaserien så sent som 2014/15 men en skuld på 73 miljoner kronor har sänkt klubben till avgrunden i amatörligan.

FC Bari, från en av södra Italiens största städer, spelade i Serie A två säsonger runt det senaste decennieskiftet. Klubben har haft ekonomiska bekymmer ända sedan dess på grund av en notoriskt orolig ägarsituation och nu är det definitivt över där. Förhoppningsvis hittar Bari ett sunt ägarförhållande i Serie D men det är inget annat än tragiskt att så många människor ska lida för en rad klubbstyrelsers oansvarighet.

Även Avellino har blivit av med licensen  för att få spela Serie B nästa säsong. Kampaniernas öde fastställs på fredag dock när de två högsta serierna ska vara spikade. Åtminstone är det sagt så. Vilka tar dessa klubbars plats i Serie B då?

Reglerna är snåriga och bestäms via ett slutgiltigt omdöme som baseras på klubbens resultat, storlek, finansiella situation och ett antal andra faktorer. Redan nedflyttade Ternana sägs ligga bra till att få stanna och Siena, förloraren i Serie C:s playoff-final, kan flyttas upp.

I skarp kontrast till detta spenderar toppklubbarna friskt i Serie A. Med knappt en månad kvar till transferfönstrets stängning har Serie A-lagen lagt över 815 miljoner euro på spelarköp under sommaren. Med det är förra sommarens totala transfermiljard på väg att bräckas, och redan nu är summan högre än något av åren 2012-2016 enligt gårdagens Gazzetta dello Sport.

Inte bara Juventus och de andra topplagen investerar. En klubb som Udinese har lagt 40 miljoner euro i sommar, däribland hälften på Juventus mittfältsankare Rolando Mandragora, förra säsongen i Crotone. Torino har spenderat en halv miljard kronor på nyrekryteringar och återköp, och lilla nykomligen Empoli har lagt nio miljoner euro bara på Palermoanfallaren Antonio La Gumina.

Serie A attraherar bevisligen bra fotbollspelare och har bara Premier League framför sig i sommarens spenderingstabell. De brittiska lagen har köpt för över 100M euro mer i sommar men italienarna har värvat för nästan 300M euro mer än La Liga-klubbarna.

Det leder till nästa frågeställning, hur mycket bättre Serie A-lagen faktiskt blir av investeringarna? Inte ens den värsta italofilen kan tro att lagen kommer prestera bättre än de spanska klubbarna under kommande års Europaspel.

Serie A har blivit mer attraktivt för utländska spelare. Men de som profiterar mest på övergångar likt Ronaldos är den köpande klubben. Juventus ökar sin egen attraktionskraft mer än att de höjer konkurrenternas.

Intäktsproblemet försvinner inte heller inte bland de mindre lagen. Det är den största anledningen till att ett antal klubbar faller omkull varje år och tvingas börja om amatörgyttjan. Intäkterna i Serie B är små, i de lägre divisionerna är de minimala.

Utgifterna hade heller inte behövt vara lika stora om klubbarna satsat på inhemska spelare i högre grad. Det gäller framförallt storlagen men även mindre aktörer med ekonomier beroende av talangförädling och försäljning. Diskussionen om att storlagen ska få delta med reservlag i Serie B- eller C har förts av röster för en större inhemsk talangprioritering.

För att återgå till Parmadomen är det ett typiskt exempel på när ingenting blir rätt. Förbundet i det här fallet vill värna om italiensk fotbolls rykte och sätta ner foten mot ”fuskarna”. Det leder till en oproportionerligt hård dom som absolut inte gynnar någon.

Parma känner sig orättvist behandlat som blir straffat som klubb, i ett fall där det är väldigt diffust att vifta med några pekpinnar. Men förbundet kan ändå göra så eftersom det handlar om Parma. En klubb som agerat fel tidigare och är lättare att statuera exempel mot än någon traditionell maktfaktor.

Från den andra sidan kommer missnöje över att domen blivit ett mellanting. Palermos president Maurizio Zamparini (jo, han lever) kallar utslaget för både ”dumt och absurt”. Zamparinis Palermo känner sig särskilt förfördelat eftersom de hamnade bakom Parma i tabellen.

Enligt honom borde bestraffningen tagit hänsyn till den dåvarande tabellsituationen och inte nästa säsongs. Parma kunde fått minuspoängen retroaktivt och då hade Palermo tagit dess uppflyttningsplats. Nu har istället Parma överklagat. Färre minuspoäng och en kortare avstängning på Calaiò är ett realistiskt scenario i kommande dom.

Juventus må sälja triljoner Ronaldotröjor i minuten och Roma kan göra en nettovinst på 550 miljoner kronor i tidernas dyraste målvaktsaffär. Strukturen i il calcio som enhet håller inte den takten och därför dör klubbar, samtidigt som misstankarna om fusk aldrig försvinner.

Detta är inget nytt Calciopoli, men en större röra så nära inpå en säsongsstart har sällan skådats.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Roligt men enormt tufft för Olsen i Roma

Det sägs att VM är världens bästa skyltfönster. Ett bra mästerskap och vips gör du korstecknet på Santiago Bernabeu istället för Levantes hemmaarena som i Keylor Navas fall, VM 2014:s bästa målvakt. Samtidigt har glorifieringen kring ett individuellt starkt VM urvattnats i praktiken.

Med all framstående scouting och analysverktyg är allt färre klubbar som tar chansningen att värva en VM-bra spelare, åtminstone på den högsta europeiska nivån. Men allt det bryr sig Robin Olsen föga om just nu.

Vid 28 års ålder har han prickat in karriärens bästa form och varit en av hela världsmästerskapets bästa målvakter. Istedgade och Pusher Street från MFF-fansens gamla hyllningsramsa blir nu Via del Corso och lyxbutiker vid Spanska trappan. Resan från lilla IFK Klagshamn nära Öresundsbrofästet för sju år sedan har nu tagit svensk-dansken till ett lag som slutade i Champions League-semi förra säsongen.

Det är många sätt en drömflytt för Robin Olsen. För svensk fotboll är det otroligt stort att vi har en förstamålvakt i en framstående europeisk klubb, för det var verkligen inte igår. Med detta kommer ett enormt ansvar och karriärens största prövning för malmöiten.

För lite mer än ett år sedan hade AS Roma världens bästa målvaktsuppsättning. Ettan Wojciech Szczesny, på lån från Arsenal, övertygade så pass under sin Romaperiod att Juventus valde honom som Gianlugi Buffons arvinge i Turin.

Bakom honom infann sig Alisson Becker. Köpt för åtta miljoner euro från brasilianska Internacional spenderade han ett år på bänken innan han förra säsongen slog igenom och spelade bättre än någon annan keeper i Europa. Det räckte för att bli såld till Liverpool som världens dyraste målvakt genom tiderna med en prislapp i 650-miljonersklassen.

Romas sportchef Monchi kunde tagit pengarna och återinvesterat i ett större namn än Olsen. PSG:s Alphonse Areola nämndes länge, en 25-åring som agerade tredjemålvakt i den franska världsmästartruppen och som samlat på sig mycket erfarenhet redan vid den åldern.

Areola hade kostat Roma hälften av Alissonsumman i runda slängar. Men spanjoren Monchi valde bort det alternativet. Som den målvakt han själv var under spelarkarriären har Monchi sett något i Olsen som rättfärdigar svensken en målvaktströja i gulrött. Framförallt i kontrast till den betydligt dyrare Areola.

Drygt ett år in på ämbetet har Monchi satt sin tydliga prägel på Roma. Mestadels unga stjärnor värvas och stora namn som Radja Nainggolan och Alisson har fått ge plats under samma sommar. Det är i en osäker miljö Robin Olsen landar och däri ligger hans största utmaning.

Kraven kommer vara höga och missnöjet påtagligt om Roma inleder säsongen på ett tveksamt sätt. Än återstår några veckor av transferfönstret men Roma blidkar inte direkt fansen genom att sälja två nyckelspelare för dryga miljarden, när klubben spelade in en lika stor prissumma under förra säsongens CL-äventyr.

Pressen som Olsen får uppleva kommer, oavsett säsongsinledning, inte likna något tidigare. Det skriver jag med all respekt för grekiska PAOK, klubben där målvakten spenderade ett halvår efter MFF-genombrottet 2015. Olsen inledde som PAOK:s etta men tappade platsen och lånades ut till FC Köpenhamn i början på 2016.

Med den vetskapen är det svårt att känna sig övertygad om en ljus period för Olsen i Roma. Han måste själv bevisa att han håller på denna nivå, ett övertygande kvalspel och VM för Sverige räcker inte.

Ett nytt språk ska läras in och framför sig har Olsen en backlinje av erfarna spelare, men som har egenskapen att vika ner sig vid oregelbundna tillfällen. Florenzi (Karsdorp)-Manolas-Fazio-Kolarov är ändå en backlinje med kvalitéer och en trygghet som Olsen aldrig tidigare jobbat med.

Förstamålvakt i Roma blir han, det råder inget tvivel om saken. Fladdrige 35-årigen Mirante köptes från Bologna och är inget startmaterial för en topp-fyraklubb. I Alissons fotspår har Roma också värvat 21-årige Fuzato från Palmeiras för en halv miljon euro, kaffepengar i dagens fotbollsvärld.

Allt detta kokas ner i en fotbollsmiljö som beskrivs som Italiens svåraste att verka i bland de traditionella topplagen. Robin Olsen kan luta sig tillbaka på talangen och viljan som tagit honom så här långt i karriären. I romanisti får lita på Monchis målvaktsöga som hittade Andrés Palop och Diego López i Sevilla och gav dessa storartade karriärer i Andalusien.

Få trodde att en Arsenalratad Szczesny på två år skulle växa ut till en av Serie A:s bästa målvakter. Ingen utanför Brasilien kunde förutspå Alissons extrema utveckling och plats i Champions League-finalisten. Turen har kommit till Robin Olsen att motbevisa både logik och kritiker.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Trots stjärnvärvningarna knappar konkurrenterna in på Juve

Ingen kan ha missat Juventus köp av Cristiano Ronaldo, sommarens stora transferhändelse. Utöver portugisen har Juventus också värvat ett koppel andra spelare av dignitet.

Landslagsmålvakten Mattia Perin från Genoa, Liverpools mittfältsdynamo Emre Can, och João Cancelo från Valencia, som Inter ”hjälpte” till att bli Serie A:s bästa högerback, bara för att Juventus skulle betala 40 miljoner euro och lägga beslag på portugisen. Dessutom tillkommer de redan etablerade försvararna Mattia Caldara och Leonardo Spinazzola från Atalanta.

Är det klappat och klart redan nu? Blir det tio raka ligatitlar för Juventus nu när Ronaldo också är där? Fastän känslan av uppgivenhet finns hos en del motståndarsupportrar är jag övertygad om att så inte blir fallet.

Juve står inför en säsong utan lagkaptenen och ikonen Gianlugi Buffon som flyttat till PSG. Den frånvaron kommer vara påtaglig överallt, även om få numera betvivlar Wojciech Szszesnys kompenens som Buffon-arvinge. Kwadwo Asamoahs allt-i-alloegenskaper kommer också saknas.

Men framförallt ser jag även direktkonkurrenter som rustat, som ser mer förberedda ut på en titelstrid mot Juventus än för ett år sedan. Jag har fokuserat på de övriga Champions League-lagen och hur läget är i respektive klubb, när lite mer än en månad återstår av mercaton.

Napoli

En ny vår, eller höst, nalkas under Carlo Ancelotti. Mästartränarens återkomst till Italien har profilerat Napoli och tycks gjort laget till en klart mer attraktiv destination. Lagets förre tränaren Maurizio Sarri ser ut att ersätta sparkade Antonio Conte i Chelsea och ta med sig Jorginho till London.

Aurelio De Laurentiis spelar sitt spel och förkastade Manchester Citys bud på mittfältaren under en månads tid, för att sedan ge efter till ett högre Chelseabud och göra trätobrodern Sarris ankomst i Chelsea lite enklare.

På Jorginhos ställe har Napoli köpt Fabian Ruiz från Real Betis för 30M euro, en spelare jag ärligt talat aldrig har sett. Ersättare till Pepe Reina är hyperintressante Alex Meret från SPAL och Watfords våretta Orestis Karnezis. Duon kostar 25M euro varav Merets del är den dominerande förstås.

Det blev ett mycket spännande målvaktsval efter flera månaders jakt. 21-årige Meret kastas rakt in i den neapolitanska elden men har rutinerade Karnezis bakom sig, som säkerligen inte ger upp starttröjan på förhand.

Napoli har även breddat anfallet med Bolognas virvelvind Simone Verdi och ”engelsmannen” från Chievo, Roberto Inglese. Den extremt märkliga affären med Ajax tyske ytter Amin Younes verkar också sluta med en ankomst till Neapel.

Truppen ser jättefin ut, men utan det där spetsnamnet kommer Napoli inte ta igen poängen som krävs för att nå Juventus. Jag har dock väldigt svårt och tro att De Laurentiis lockade Ancelotti utan några garantier om friskt spenderande.

Då menas inte namn som Ruiz eller Meret, utan en riktigt stor spelare som det går att vinna ligan med. Blir det en återkomst för Cavani? Eller Ancelottis tidigare Realadept Di Maria?

Roma

Sevillastilen är påtaglig när sportchefen Monchi avverkat sin första hela säsong i Roma. Det säljs stjärnnamn, och unga och formbara spelare köps in för att eventuellt ge avkastning i framtida affärer.

Kluivert, Ćorić och Bianda kan räknas till den kategorin och på dessa ska därmed ingen större press läggas. Cristante och Pastore är intressanta lösningar på försäljningen av Nainggolan, om än chansningar på olika sätt.

Romanistis vrede har redan väckts med utfasningen av Nainggolan, jag vill inte tänka hur det blir om Alisson också säljs i sommar. Att brassen lämnar för en större klubb i något skede är oundvikligt, men denna sommar är inte riktigt rätt tillfälle att casha in stort.

På ett sätt känns Roma lika osäkert som inför förra säsongen. Men, Monchi ska ha cred för att ha tagit in dessa nyförvärv så tidigt under mercaton. Tränare Di Francesco har avverkat sin första storklubbssäsong och Roma visade under 17/18 vilken höjd laget besitter. Dessutom har Bruno Peres återvänt till Brasilien, bara en sådan sak.

Inter

Vid sidan av Juventus har Inter övertygat mest under mercaton. Förutom att vinnarskalle och spets i form av Nainggolan tillkommer finns flera andra nyförvärv värda att uppmärksamma. 20-årige Lautaro Martínez kommer från argentinska Racing och ska avlasta Icardi längst fram.

Sedan tidigare är Stefan de Vrij klar och bildar tillsammans med Milan Škriniar och Miranda en mittbackstrio av högsta Serie A-klass. Nederländaren kommer gratis precis som Asamoah från Juventus som ska täcka upp för tappet av Cancelo.

Mer överraskande var köpet av kantspringaren Matteo Politano för 27M euro, särskilt med tanke på att Antonio Candreva i nuläget inte verkar vara på väg bort. Känslan är att den fjärde CL-biljetten är i goda händer hos Inter och att klubben växlar upp på ett väldigt tydligt sätt. Ingen nyckelspelare har lämnat, bara trotjänarna Nagatomo (Galatasaray) och Santon (Roma).

****

Att något annat lag som ska blanda sig in i kampen om lo scudetto kan jag inte se. Efter att ett Europaomfattande dominofall verkar satts igång av Juves CR-köp finns också en italiensk hållhake i fallet Sergej Milinković-Savić.

Om serben enligt förväntan säljs och Lazio även gör sig av med Felipe Anderson, då har Romklubben potentiellt nästan två miljarder kronor till sitt förfogande. Inte för att Lazio skulle scudettosatsa med de pengarna, eller kanske inte ens investera medparten i spelartruppen.

Men med så mycket kapital är det oundvikligt att spelare i större utsträckning skulle röra på sig. Frågan är då om Lazio kommer ha en eller tre veckor på sig att spendera dessa pengar. Det nya kortare transferfönstret har skapat en annan dynamik på spelarmarknaden och tvingat flertalet aktörer att agera tidigare och mer planerat.

Än återstår några sommarveckor och förhoppningen är stor att vi på alla sätt får se en starkare toppklunga i nästa säsongs Serie A.

****

Lyssna på mer diskussioner om mercaton, Ronaldoövergången och det kaotiska läget i Milan i Poddario. En podcast med mig och SvenskaFans Johan Stistrup där vi samtalar om högt och lågt i den italienska fotbollen. Finns att lyssna på iTunes.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Juve är åter i världstoppen, och bryter ny mark med Ronaldo

Det var inte bara spekulationer. Det var inget spel för några luxuösa gallerier. Cristiano Ronaldo, 33 år från Madeira, ska spela fotboll för Juventus de kommande fyra åren.

Cirka en miljard kronor betalar Juventus till Real Madrid, ytterligare tolv miljoner euro skickas till hans tidigare klubbar Manchester United och portugisiska Sporting. Nytt italienskt transferrekord, två år efter att Juve betalade utköpsklausulen på 94 miljoner euro för Napolis Gonzalo Higuaín.

Mer än något annat är det en varumärkeshöjande affär, åtminstone är det känslan i tider som dessa när inte särskilt mycket fotboll spelas. Ögonbryn har höjts över Ronaldos framspekulerade lön på 300 miljoner kronor om året.

Men sedan ryktesbomben briserade har Juveaktien ökat med 35 procent på börsen och så blev den löneutgiften ett mindre problem. Det säger någon om explosiviteten i denna affär, den som får Serie A-presidenten att förkunna övergången som ”historisk för all italiensk idrott” och tvingar La Liga-bossar att försäkra allmänheten om att inga tv-bolag krävde att Ronaldo eller Messi skulle spela i Spanien vid rättighetsförhandlingarna.

Miljoner och åter miljoner fotbollsanhängare kommer byta fokus från Madrid till Molespiran och Turin, av den enkla anledningen att de följer Cristiano Ronaldos fotsteg och inte nödvändigtvis älskar klubben han representerar. Men nog skrivet om varumärken och modernt fotbollskonsumerande, vad betyder över på ett sportsligt plan? Finns det något negativt för Juventus i denna rekordtransfer?

Hur jag än vrider och vänder kommer jag inte fram till något annat svar än nej på den senare frågan. Det är självfallet inom rimlighetens gränser att ett lag som värvar världens kanske bästa spelare inte blir sämre av det. OK, men hur kommer det påverka hans blivande medspelare?

Till att börja med innebär detta med stor sannolikhet slutet på Gonzalo Higuaíns omtvistade Juventuskarriär. Chelsea ryktas buda över halvmiljarden på argentinaren och blir Maurizio Sarri de blåas nye tränare kommer han stå med famnen öppen för en återförening med forwarden.

Ronaldo har mer och mer spelat som en renodlad center sedan han passerade trettiostecket och den rollen ser ut att vara perfekt sydd för honom i vitsvart. Higuaín gjorde sina mål och kunde då och då kliva fram i viktiga matcher.

Men i spelet utanför straffområdet har Higuaín varken varit lyckosam eller haft någon påverkan. Med Ronaldo kommer det bli ändring på det, både när det gäller rörligheten och bevakningen som nyförvärvet kommer åtdra i ännu högre grad.

Dessutom kommer Juves fokus på kant- och inläggsspel komma den ”nye” Ronaldo och hans nickstyrka till nytta. Uppvaktningen som Ronaldo får kan frigöra Paulo Dybala kreativa geni ännu mer på planen.

Spelarna som offras för Ronaldoplatsen ser ut att bli nämnde Higuaín, mittfältskämpen Stefano Sturaro och mittbacksreserven Daniele Rugani. Om Higuaín och Rugani säljs i paket till Chelsea kan priset nå dryga miljarden. Det är i sådana fall bara att gratulera Vd:n Beppe Marotta och de andra.

Higuaíns mål kommer täckas upp av Ronaldo och då är vi framme vid den sista pusselbiten. Ronaldo kommer göra de viktiga målen. De som inte bara vinner lo scudetto åt Juventus år efter år, utan också avslutar en över 20 år gammal jakt på Champions League-pokalen.

Om det målet förverkligas blir Ronaldoeffekten total också på planen. Det är då världens bästa spelare kommer lockas till Juventus, för att klubben bröt ny mark genom att värva Ronaldo och slutade vara en klubb som släpper nyckelspelare till stora klubbar varje sommar.

Av Juventus tio dyraste nyförvärv genom tiderna är det bara Douglas Costa som köpts från en utländsk storklubb (João Cancelo kan inte räknas här). Resten är köp av Serie A:s talangfullaste spelare (Bernardeschi, Dybala) eller affärer från mindre storklubbar som omöjligen kunde motstå buden (Buffon, Thuram, Nedved).

Nu har Juventus tagit sig utanför systemet och hämtat galaxsamlarnas finaste stjärna. Under några år kommer den glänsa på slitna italienska arenor och brinntiden kommer inte vara något problem. Det är bara att vänja sig. Ronaldos Siiii är lika gångbart på den här sidan Medelhavet.

Twitter: @ErikHadzic

Erik Hadzic

Senaste tweets