POPULÄRA LIGOR

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Serie A-tipset del 2: Flera storlag missar CL

Twitter: @ErikHadzic

Framme vid den övre halvan är de toppaspirerande lagen fler än och starkare än på väldigt länge. Många fans kommer bli besvikna vid uteblivna Champions League-platser, vissa mer vana vid det, andra inte.

Parenteserna står för var lagen kan tänkas hamna i tabellen.

TORINO (8-13), placering 2019/20: 16:e.  

Torino var Serie A:s största besvikelse förra säsongen. Tränaren Walter Mazzarri körde fast efter en fin vår 2019 och med ersättaren Moreno Longo blev det om möjligt ännu sämre. Nu har Marco Giampaolo slickat såren efter Milanfiaskot och tar över en klubb i mittskiktet igen.  

52-åringen har tagit in duon Karol Linetty och Nicola Murru från Sampdoria såväl som Ricardo Rodriguez från Milan. Alla tre känner till Giampaolos 4-3-1-2 väl. Men för resten av laget kommer det krävas tid att anpassa sig tränarens possessionfotboll.  

Andrea Belotti är kvar i Torino och stod för 16 mål förra säsongen. Att alla dessa mål inte kunde lyfta Torino högre än en 16:e plats säger mycket om sakernas tillstånd i Torino under det eländiga 2019/20. 

Nyckelspelare: Torino har länge kämpat med kreativiteten i laget. Där kommer Alex Berenger spela en viktig roll som trequartista bakom anfallarna Belotti och Simone Zaza.  

Placering: 10. Giampaolo kommer styra Torino till en mittenplacering, liknande det han gjorde med Sampdoria. Torino hade mest av allt behövt en säsongsinledning som ger framtidstro. För i grunden är det Europaplatser klubben siktar mot och inte några mittenplaceringar. 

SASSUOLO (7-11), placering 19/20: åtta.  

Tränaren Roberto De Zerbi fick till slut ihop det under sommaren. Med en fartfylld och rörlig fotboll är Sassuolo ett av de charmigaste lagen att kolla på. Under avslutningen stadgades dessutom den svartgröna defensiven.

Sassuolo har behållit den starka offensiva trion med Jermaine Boga,”Ciccio” Caputo, och Domenico Berardi. Den senare hittade sig själv igen efter några tyngre säsonger och kantspringaren Boga har en väldigt hög högstanivå. Underhållning utlovas i Reggio Emilia.

Nyckelspelare: 22-årige Manuel Locatellis prestationer var så pass bra att han slog sig in i landslaget. Sassuolos mittfältsmotor kommer växa ytterligare den här säsongen. 

Placering: 9. Det är svårt att avgöra hur mycket sommarens formtopp berodde på Sassuolo eller en extremt konstig situation överlag. Energi finns i den lilla klubben men jag tror att de tar ett steg tillbaka i tabellen med mittenkonkurrenter som inte kommer underprestera lika mycket.  

FIORENTINA (6-10), placering 19/20: tia. 

La Viola hade en stormig fjolårssäsong med ägarbyte, ojämnt spel, och ett tränarbyte mitt i. Beppe Iachini ersatte Vincenzo Montella och får fortsatt förtroende efter en stark avslutning på sommaren. Det behöver inte betyda att valet är rätt.  

Iachinis främsta hantverk har varit att stadga upp klubbar på väg mot botten. Men någon succé över tid har 55-åringen inte haft i Serie A. Materialet är dock odiskutabelt bra. Här finns ett av seriens mest spännande innermittfält i Gaetano Castrovili och nya Sofyan Amrabat, där “Jack” Bonaventura och Borja Valero tillför välbehövlig rutin.  

Längst är det mer av samma vara. Evigt unge Franck Ribery ska försöka hålla sig skadefri och ledsaga ynglingarna Patrick Cutrone, Christian Kouamé och Dusan Vlahovic. Ägaren Rocco Commisso har precis som förra sommaren skapat en optimism bland Florensfolket.  

Nyckelspelare: Det är dags för Federico Chiesa att ta nästa steg i sin utveckling. 22-åringen hade en tung inledning på förra säsongen men kom tillbaka och slutade på tio mål och nio assist. Han ryktas bland annat till Milan, men först ska han prestera en jämnare säsong och leda Fiorentina mot Europaplatserna.  

Placering: 8. Väldigt svårbedömt. Fiorentina inleder precis som för ett år sedan en säsong med en tränare som har låga odds till att få sparken. Möjligen kan Iachini lyckas men något större lyft blir det inte i tabellen.  

ROMA (4-8), placering 19/20: femma. 

Roma startade om förra hösten med en ny tränare. Även detta år innebär en omstart då klubben bytt ägare efter åtta år med den impopuläre James Pallotta.  

Tålamod kommer krävas då truppen inte imponerar. Det mest namnkunniga nyförvärrvet är Pedro, som kommer som ett lite osäkert kort från Chelsea. Dock är Roma fortfarande inte överens med Manchester United om Chris Smallings framtid.  

Klubben har åkt på ett dråpslag när Nicolò Zaniolo drog korsbandet för andra gången i år och 21-åringen kommer förstås att saknas. Edin Dzeko är på väg till Juventus samtidigt som Roma försöker få loss Arkadiusz Milik från Napoli. Fem år och 106 mål senare är Dzeko delad fyra i Romas målliga. Den frånvaro kommer att märkas.  

Nyckelspelare: Lorenzo Pellegrini har en av seriens allra bästa passningsfötter. 24-åringen har dock aldrig nått 30 matcher under en och samma Serie A-säsong. Får Roma bukt med hans skadeproblem finns väldigt mycket mer att hämta. 

Placering: 7. Paulo Fonseca gjorde en okej debutsäsong utifrån förutsättningarna. Långsamt börjar läget i klubben stabiliseras efter att ha varit ett totalt kaos för tre månader sedan. Men alla oklarheter utanför planen kommer medverka till att Roma missar Champions League för tredje året i rad.  

MILAN (3-8), placering 19/20: sexa. 

Lagets otroliga formtopp under 2020 har väckt optimism i klubben igen. Milan valde därför att fortsätta på den inslagna vägen med tränaren Stefano Pioli och säga nej till Ralf Rangnick vid altaret.  

De har säkrat den eftertraktade Sandro Tonali och lånat in Real Madrids offensive mittfältare Brahim Díaz. Till slut hittade Milan en stark förstauppställning men den övriga bredden i laget lämnar många frågetecken.  

Nyckelspelare: Zlatan Ibrahimovic kommer avgöra hur långt Milanloket kan dras. Även fast Ante Rebic hamnade i en hysterisk målform är det svensken som ansvarar för Champions League-drömmen. 

Placering: 6. Valet att behålla Pioli var rationellt, logiskt, och känslostyrt. Men oviljan att återigen bryta upp och bygga för en Rangnick-målad framtid kan bita Milan tillbaka. Pioli har press på sig och måste bevisa att han kan göra ett bra andraår i en storklubb.  

LAZIO (3-8), placering 19/20: fyra. 

Lazio blev den stora förloraren på vårens spelavbrott. Vid tidpunkten för stoppet var Romlaget före Inter och såg ut ge Juventus ett reellt hot om slutsegern. Sedan kom sommarens maniska matchande och tärde på en trupp som varken var byggd för det eller någon guldstrid alls egentligen.  

Åtgärden blir att värva vänsteryttern Mohamed Fares från SPAL för att täcka upp för den skadade kaptenen Senad Lulic. Dessutom har Fenerbahçes 17-målsskytt Vedat Muriqi köpts och Pepe Reina tillför lite vinnarskalle i truppen.  

Den spelmässiga höjden är väldigt hög i Lazio under tränaren Simone Inzaghi. Frågan är hur mycket sommarens tomgång tagit på självförtroendet i det som kan bli Inzaghis sista säsong i huvudstaden.  

Nyckelspelare: Luis Alberto gjorde flest assist (16) tillsammans med Papu Gómez och hade en fot med i många av Ciro Immobiles 36 mål förra säsongen. 

Placering: 5. Lazio ska spela Champions League för första gången på tolv år. Det ställer nya krav på truppen som hade mått bra av ett till kvalitativt nyförvärv innan fönstret stänger.  

NAPOLI (3-6), placering 19/20: sjua. 

Precis allt hände i Napoli under fjolårssäsongen. Partenopei kommer inte spela Champions League, vilket inte hänt sedan 2015, men de tog också klubbens första titel på sex år efter straffavgörandet i cupfinalen mot Juventus.  

Den gav tränaren Gennaro Gattuso chansen att använda sommarens ligaspel som en träningsturnering inför 2020/21-säsongen. Gattuso bör kapitalisera på detta, särskilt som han inte behöver lägga fokus på CL.  

I redan mycket stark trupp blir utmaningen att spela in Lilles succéstriker Victor Osimhen, med Andrea Petagna som ett fullgott backup-alternativ i bakgrunden.  

Nyckelspelare: Kalidou Koulibaly stod inte att känna igen när Napoli havererade under Carlo Ancelotti förra hösten. Mittbacken fortsätter att omgärdas av rykten men säger att han gladeligen stannar om Napolis höga prislapp inte matchas.  

Placering: 4. Gattuso har utvecklat Napoli positivt. 42-åringen kanske inte är kapabel att leda laget mot en toppstrid, men en Champions League-plats ska han klara av. 

ATALANTA (2-6), placering 19/20: trea. 

Atalanta fortsätter att ösa på. Kanske satsade laget så hårt för att komma ikapp Juventus under sommaren, att energin inte var tillräcklig när laget stopptidsförlorade Champions League-kvartsfinalen mot Paris Saint-Germain. Även på Juventus Stadium straffades laget på tilläggstid och Juve behöll sin sjupoängsledning mot La Dea den kvällen i mitten av juli.  

Till den här säsongen kommer Atalanta som organisation starkare rustad än någonsin. Vinterns Dejan Kulusevski-affär inräknad så har Bergamoklubben sålt spelare för närmare 900 miljoner kronor. Noterbart? Ingen av dessa tillhörde startelvan.  

Atalanta har breddat laget med inlåningar av mittbackstalangen Cristian Romero och Valenciadoldisen Cristiano Piccini. De har fått tillbaka fjolårssuccén Matteo Pessina från Verona och köpt loss Mario Pasalic för vrakpriset 15 miljoner euro från Chelsea. Eftersom Atalanta avklarat jungfrufärden i Champions League bör laget var ännu bättre förberett på hårt matchande.  

Nyckelspelare: Papu Gómez är fantastisk men blir inte yngre och Josip Ilicic har brottats med personliga problem under sommaren. Målgöraransvaret kommer väga extra tungt på Duván Zapata denna säsong.  

Placering: Trea. Då den otroligt slipade tränaren Gian Piero Gasperini förfogar över en ännu bättre trupp i år så kan Champions League-spel börja bli en vana i Bergamo. 

JUVENTUS (1-2), placering 19/20: etta. 

Att ordna Juventus nionde raka scudetto räckte inte för Maurizo Sarri. Efter det överraskande CL-uttåget mot Lyon fick tränaren sparken och lämnade kvar många frågetecken. Ett som blev kvar hängande hela sommaren var mittfältsbytet Arthur-Miralem Pjanic. 

Brassen är potentiellt en grym värvning och mittfältet kan bli mer dynamiskt med honom och nye Weston McKennie från Schalke 04. Men kvar finns misstanken att Juventus tagit ett steg ifrån de allra bästa i Europa. För att reda ut dessa frågor anställde Juve den nyblivne U23-tränaren Andrea Pirlo. 

Som ny i gamet kommer pressen bli stor på Pirlo med ett lag på väg in i en generationsväxling. Juventusdressen kommer sitta bättre på Pirlo än Sarri, men Pirlos klubbkännedom räcker inte för att övertyga en om succé. 

Nyckelspelare: Paulo Dybala har varit fantastisk under 2020 och bar tillsammans med Cristiano Ronaldos målskytte Juve till ännu en scudetto. 

Placering: 2. Alla dynastier tar slut någon gång. Juve har gjort djärva tränarutnämningar tidigare, men att anställa en helt oerfaren är en chansning som gränsar till hybris.  

INTER (1-3), placering 19/20: tvåa. 

Milanolaget gjorde sin bästa säsong på tio år. Ändå lämnade den en besk eftersmak med förlust i Europa League-finalen och uttåg i Coppa Italias semifinal. Till slut hamnade laget bara en poäng bakom Juventus i tabelltoppen.  

Nu har Inter allting på plats för att göra bokslut och avsluta den nio år långa titeltorkan. Achraf Hakimi har förutsättningar att dominera högerkanten i många år framöver och Arturo Vidal ser ut att anlända från Barcelona.  

Aleksandar Kolarov kommer ge Ashley Young större konkurrens på vänsterkanten samtidigt som det finns ett överflöd av alternativ på innermittfältet. Det finns inga ursäkter längre för tränaren Antonio Conte att inte ta hem lo scudetto. 

Nyckelspelare: Stefan de Vrij. Serie A:s bästa mittback hade nog inte räknat med att överglänsa försvarskollegorna Milan Skriniar och Diego Godín så pass mycket som fallet var förra säsongen. När Godín får stå tillbaka för unge Alessandro Bastoni blir inte ledaransvaret mindre på de Vrij. 

Placering: 1. Antonio Conte kan jaga N’Golo Kanté och diverse kantalternativ bäst han vill. Det här laget är redan tillräckligt bra för att vinna Serie A, och kommer så att göra.  

Erik Hadzic

Serie A-tipset del 1: Inzaghi ska bevisa sitt värde

Serie A är tillbaka efter välbehövligt uppehåll, bara några veckor efter att playoff-finalen i andraligan avgjorts. Den vann Spezia, och kommer debutera i Serie A precis som flera andra lag gjort de senaste åren.

Detta är tabelltipset för den undre halvan, där parenteserna står för var laget kan tänkas hamna i tabellen.

Crotone (mellan plats 17-20), placering 2019/20: tvåa i Serie B. 

Kalabrien-klubben studsade tillbaka till högstaligan efter bara två säsonger. Här finns några spelare kvar från den tvååriga sejouren i Serie A (Benali, Cordaz, Simy); i övrigt är det ett anonymt lag som tränaren Giovanni Stroppa jobbar med.  

52-åringen testade på Serie A för åtta år sedan när Zdenek Zeman lämnat Pescara, men fick sparken tre månader i på säsongen. Kloke innermittfältaren Luca Cigarini är en bra värvning från Cagliari och kommer få ett tungt ansvar i jakten på ett nytt Serie A-kontrakt.  

Nyckelspelare: Lisandro Magallán lämnade Boca Juniors och anslöt till Ajax otroligt framgångsrika vår 2019, utan att få särskilt mycket speltid. Förra säsongen lånades 26-åringen ut till Alavés och i år går lånet till Crotone. Försvarare av den här kalibern måste prestera för Crotone ska hålla sig kvar. 

Placering: 20. Crotone klarade Serie A-kontraktet för tre år sedan efter en närmast mirakulös slutspurt. Anfallsparet Emmanuel Riviere-Simy gjorde 13 respektive 20 mål på varsitt håll i Serie B och kommer behöva överträffa sig själva. Chansen är liten att Crotone som lag gör det.  

Spezia (17-20), placering 19/20: trea i Serie B.  

Den italiensk-nigerianske miljardären Gabriele Volpi köpte Spezia 2008. Tolv år senare ska laget från La Spezia debutera i Serie A, även fast Volpis investeringar minskat jämfört med de inledande åren.  

Laget har ändå förstärkt klokt med flera Serie A-rutinerade spelare. Försvaret ser lovande ut med kroaten Martin Erlic och Riccardo Marchizza som är ny från Sassuolo, precis som Cristian Dell’Orco.  

Colombianen Kevin Agudelo visade lovande tendenser i Genoa förra hösten och kan blomma ut i Spezias lag.

Nyckelspelare: Jeroen Zoet var PSV:s förstamålvakt och har elva landskamper på cv:et med Nederländerna. Den rutinen kommer bli oumbärlig för Spezia på den här nivån.  

Placering: 19. 42-åringen Vincenzo Italiano har aldrig tränat i Serie A tidigare. Spezia kommer leva på sin entusiasm men jag har svårt att se laget undvika nedflyttning.  

Udinese (13-18), placering 19/20: 13:e.  

Ken Sema har återvänt till Watford och Seko Fofano flyttar till Lens. Annars är startelvan ifjol intakt för Luca Gotti, som fick övertalas för att fortsätta som huvudtränare efter att ha varit assisterande.  

Det är talande för Udinese som fortfarande famlar efter en långsiktig tränarlösning. Något som de inte haft sedan Francesco Guidolin slutade 2014. Längst fram hade Kevin Lasagna en väldigt oväntad formtopp under sommaren som Udinese kommer hoppas håller i sig.

Nyckelspelare: Som alltid är det den offensive mittfältaren och ryktenas man Rodrigo De Paul som stå för briljansen i Udinese.  

Placering: 18. Udinelaget har precis som Genoa radat upp besvikelser och intetsägande säsonger på rad. Att Udinese trillar över kanten och åker ur är risken stor för. Det gjorde Pozzofamiljens andra lag Watford i somras, och av spelarrotationen att döma har inte prioriteringen mellan de två klubbarna förändrats ur ägarsynvinkel.

Genoa (15-19), placering 19/20: 17:e. 

Som brukligt sker en stor spelarrotation i Genoa varje sommar. Och för andra året i rad höll klubben på att trilla ner till Serie B. Mycket inom mig säger att det räcker, nu får denna dysfunktionella miljö till slut ta den där hissen ner till kadettserien. Men så hittar Genoa ett sätt att klara sig varje gång.  

Räddningen den här gången ligger i den kompetente Rolando Marans händer. Den tidigare Chievo- och Cagliaritränaren får spännande tillskott som  svenske Joel Asoro och Miha Zajc till innermittfältet. Men till samma lagdel adderas osäkra kort som Davide Zappacosta och Milan Badelj till bland andra fjolårsbesvikelsen Lasse Schöne.  

Längst fram bär 37-årige Goran Pandev ett stort lass när lovande Andrea Pinamonti återvänt till Inter. Suck.  

Nyckelspelare: Mattia Perin har lånats in från Juventus igen. Trots ett väldigt motigt 2019 och har 27-åringen under året visat att han alltid är att lita på i Genoa-målet. 

Placering: 17. Genoa fortsätter att balansera på den slanka nedflyttningslinan med ägaren Enrico Preziosi som inte hittar köpare till klubben. Den här typen av negativ atmosfär kommer slå tillbaka mot klubben någon gång, men jag antar att det raset skjuts upp en säsong till.  

Benevento (15-19), placering 19/20: etta i Serie B 

Klubben från Kampaniens inland rustar hårt inför dess andra Serie A-säsong någonsin. 2017/18 var Benevento i praktiken avsågat redan innan de första tuggorna av Panettonen togs till jul. De var charmiga då – men kommer bjuda på ett betydligt bättre sportsligt motstånd denna gång.  

Tränaren Filippo Inzaghi sprang igenom Serie B med detta lag och kommer även han revanschsugen efter sin senaste misslyckade sejour i högstaligan med Bologna. Storebror Inzaghi har alla förutsättningar att bevisa att hans namn är Serie A-värdigt även som tränare. 

Nyckelspelare: Senaste det begav sig spelade Benevento bra fotboll men saknade en målskytt. Det har de fått i Gianluca Lapadula, som efter ett par tyngre år gjorde elva mål på 25 matcher i Lecce. Det räckte inte till nytt kontrakt men i Benveneto finns det bättre förutsättningar för det. 

Placering: 16. Klubben har värvat alldeles för klokt för att åka ur igen. Det finns Serie A-rutin i högerbacken Christian Maggio och flera nyförvärv som presterat på den nivån. Polacken Kamil Glik kommer från Monaco och tillför spets och ledaregenskaper till försvaret.  

Sampdoria (13-18), placering 19/20: 15:e. 

Sampdoria fick en bedrövlig start förra hösten och länge hängde nedflyttningshotet över klubben. Under tränaren Claudio Ranieri kom en formtopp i mitten av sommaren och kontraktet säkrades till slut relativt komfortabelt.  

Men Samp är i en orolig sits och presidenten Massimo Ferrero lyckades inte få klubben såld för ett år sedan. De bör undvika nedflyttningsstrid men kommer knappast hamna på den övre halvan som de lyckades med under tränaren Marco Giampaolo.  

Mest potential finns i anfallet. Efter skytteligasegern 2019 hamnade Fabio Quagliarella på respektabla elva Serie A-mål. Där finns också den pålitlige Manolo Gabbiadini och 23-årige Federico Bonazzoli som var en liten sensation i somras.  

Nyckelspelare: Jakub Jankto är kapabel till bra saker och viktig med sitt passningsspel på Sampdorias mittfält.  

Placering: 15. Ingen dramatik här inte. Och förmodligen bäst så för Sampdoria med tanke på syrebristen i klubben. Giampaolo har plockat Nicola Murru och Karol Linetty till sitt Torino, i övrigt är startelvan intakt.  

Hellas Verona (11-18), placering 19/20: nia. 

Förra årets nykomling hamnade sensationellt nog på den övre halvan. En hel del av den förtjänsten kan tillskrivas tränaen Ivan Juric och hans aggressiva 3-4-2-1-system. Men baksidan av en sådan framgång är förstås att lagets köps upp.  

Redan i januari blev det klart att Amir Rrahmani och Sofyan Amrabat skulle lämna för Napoli respektive Fiorentina. Nu har även succébacken Marash Kumbulla blivit klar för Roma och Matteo Pessina vänt hem till Atalanta. Även gamle Giampaolo Pazzini har lämnat anfallet efter nästan fem år i Verona. 

Hellas har fått in bra ersättare, men bör ligga lågt med förväntningarna i år. Att Juric förlängde sitt kontrakt är däremot den bästa nyheten klubben kunde få i somras.  

Nyckelspelare: Spelfördelaren Miguel Veloso upplevde en ny vår och hade en nyttig men inte lika besjungen roll i framgången förra säsongen. 

Placering: 14. Det svåra andra året. Hellas Verona har flyttat fram positionerna som klubb och kan hamna någonstans i mitten. Lyckas Juric med kommer denna tränargärning framställas i väldigt fin dager.  

Parma (9-14), placering 19/20: elva.  

Roberto D’Aversa förde upp laget från Serie C till A och stannade två säsonger i högstadivisionen innan han nådde vägs ände. Ny tränare är Fabio Liverani som slöpligt åkte ur med Lecce i augusti.  

Liverani tar över en solid trupp som knappt förändrats sedan förra säsongen och lär släppa på handbromsen mer än vad D’Aversa gjorde i spelet. 38-årige Bruno Alves kommer smälla in minst ett frisparksmål och klubben hoppas att danskcentern Andreas Cornlelius har kommit igång på allvar i Serie (12 mål 19/20).  

Parma har också fått amerikanska ägare. Affärsmannen Kyle Krause köpte 90 procent av klubben i dagarna – och inledde med att pilla bort Juventusklibban på laptopen i en video.  Dock har den skicklige sportchefen Daniele Faggiano lämnat för Genoa.

Nyckelspelare: Med Dejan Kulusevskis alla mål och assist borta ökar ansvaret på 33-årige Gervinho som en kreativ kraft.  

Placering: 13. Liverani är en spännande tränare och ska utveckla Parmas spelmodell. De kommer landa på en stabil mittenplacering som förra säsongen. 

Cagliari (9-15), placering 19/20: 14:e. 

Laget från Sardinien var seriens stora överraskning förra hösten. När det började gå sämre under vintern fick tränaren Rolando Maran sparken och ersättaren Walter Zenga lyfte det inte tillräckligt för att han skulle få stanna.  

Den som leder Cagliari blir Eusebio Di Francesco, som fick sparken från både Roma och Sampdoria under 2019, och som tagit på sig en sällsynt managerroll. Den stora förlusten är förstås tappet av Radja Nainggolan vars låneperiod från Inter är avslutad. Cagliari har även stött på ett bakslag i förhandlingarna om belgarens lagkamrat Diego Godín, en värvning som förstås skulle skicka ett statement från Sardinien.  

Nyckelspelare: João Pedro exploderade och gjorde sin klart bästa säsong målmässigt i Serie A med 18 fullträffar. 28-åringens förmåga att fortfarande vara en x-faktor kommer spela stor roll för utgången av Cagliaris säsong.  

Placering: 12. Cagliari var ett solitt lag under Maran och kommer bli mer oförutsägbart med Di Francesco. Men får inte klubben loss Nainggolan (“omöjligt” enligt presidenten Tomasso Giuli) blir det svårt att upprepa förra höstens spelmässiga höjder.  

Bologna (8-13), placering 19/20: tolva. 

Förra säsongen blev som väntat tuff i kölvattnet av tränaren Sinisa Mihajlovics kamp mot leukemin. Bologna landade till slut en okej tolfteplats och har till den här säsongen i stort fått behålla samma startelva.  

Försvaret kommer profitera mest på det och det finns förutsättningar för att laget kan flyga lika högt som under våren 2019. Offensiven är alltjämt stark och januariförvärvet Musa Barrow gjorde stor succé med nio gjorda mål.  

Nyckelspelare: Den som binder ihop råkomponenterna i anfallsspelet är Rodrigo Palacio. En otroligt smart spelare som inte visar någon vilja till att sakta in vid 38 års ålder. 

Placering: 11. Det finns risk för att det blir ännu ett mellanår för Bologna. Känslan är att de behöver ytterligare ett nyförvärv av klass, om inte de ska behöva lite allt för mycket på Riccardo Orsolinis poängproduktion (8+8 ifjol). 

Erik Hadzic

Inter är favorit i Serie A – bara Conte-bomben inte briserar

Twitter: @ErikHadzic 

Det har stormat på olika sätt i både Inter och Juventus efter att de avslutade Serie A-säsongen 2019/20. Som vinnare till nästa långlopp med start i helgen tror jag på Inter. Och det är inte bara för att Facebook i natt påminde mig om att det är fyra år sedan jag såg Inter besegra Juventus med 2-1 på San Siro.  

Det var andra tider då. Inters kvitteringsskytt Mauro Icardi flydde till Paris med svansen viftandes under lejontatueringen på torson. Tränaren Frank de Boer skulle få sparken 1,5 månad senare. Juventus var trots förlusten på väg mot sitt klimax under Max Allegri och spelade Champions League-final senare den säsongen.  

Tränarna har fortsatt en stor del i varför jag tror på ett tronskifte. Juventus utnämning av Andrea Pirlo ger ingen känsla av övertygelse. Samtidigt har Antonio Conte rökt fredspipa med Interledningen och skaffat sig närmast managerlikanande befogenheter i klubben.  

Men först rasade Conte inte bara en, utan två gånger i augusti mot de styrande i Inter. Tillbaka i Italien efter Europa League-finalen hölls ett möte med presidenten Steven Zhang och vd:n Beppe Marotta, och på något sätt kom trion överens om att jobba vidare tillsammans.  

Att sparka Conte och ta in någon annan (läs Max Allegri) var aldrig något ekonomiskt alternativ för ledningen, som har hans föregångare Luciano Spalletti på lönelistan ytterligare ett år. Treårsplanen med Conte fortsatte trots tränarens vresiga utbrott.  

Conte har dock eldat igång Inter på olika sätt. Zhang tog sig utanför Kina för första gången sedan coronarestriktionerna för att vara på plats även under Europa League-slutspelet, där Inter förlorade finalen mot Sevilla. En symbolisk grej i sig som vittnar om 29-åringens ambition med Inter.  

Den kolugne och kloke Marotta har även aktivt lyssnat på Contes hesa stämma under transferfönstret. Inter var nära att säkra Brescias mittfältare Sandro Tonali, bara för att vrida om siktet mot Barcelona och gå för Arturo Vidal (som Conte haft i Juventus) i en affär som väntas gå i lås snart.

Samtidigt har Conte fått förhålla sig till att löneposterna ökat i Inter med nästan 60 miljoner euro bara på ett år. 34-årige Aleksander Kolarov har värvats från Roma men Inter har gått bet på Hellas Veronas eftertraktade mittback Marash Kumbulla som valde den italienska huvudstaden.  

Vidal ville Conte ha redan i vintras men gick på ledningens inrådan efter Christian Eriksen i ett läge där Inter behövde spets och skulle få det till en bra prislapp. Nu finns det inget slut på de centrala mittfältsalternativen med Radja Nainggolan och João Mario tillbaka från utlåningar.  

Det finns en risk att vara en tränare så tillmötesgående i transferpolitiken. 51-årige Antonio Conte lär knappast stanna i Milano efter de här tre säsongerna och har endast kortsiktiga resultat i tankarna, till skilland från Zhang och Marotta.  

Det finns inga garantier för att Conte ens är kvar säsongen ut. Inte med tanke på hans missnöjesyttringar som både pyrt och blossat upp under det senaste året. I slutändan bör risken inte vara så stor – Conte har själv inget att vinna på lämna i ett läge med Juventus inom behörigt avstånd.  

För Conte är en vinnare, och vill inget hellre än att smyga upp bakom den gamla damen och få den att trilla av ledarpallen. I spelarväg finns alla verktyg för att Inter ska hindra Juventus från att ta klubbens tionde raka scudetto. Nu är det upp till Antonio Conte och de andra att hålla huvudena åtminstone tillräckligt kalla. 

Erik Hadzic

Tonali – Pirlokopian som idoliserar Gattuso

Twitter: @erikhadzic

Dragkampen är över. Den mest eftertraktade italienska innermittfältstalangen sedan Marco Verratti har bestämt sin framtid. Den ligger tio mil väster om Brescia för Sandro Tonali, i Milano. Men den är inte hos Inter utan i favoritlaget Milan. 

För 35 miljoner euro har Milan säkrat 20-åringens tjänster i fem år framöver. Sandro Tonali utsågs som tonårig mittfältsdirigent till Serie B:s bästa spelare 2018/19, men kunde inte rädda ett svagt Brescia från att ramla tillbaka ner i andradivisionen förra säsongen.  

Prislappen är nästan tre gånger större än den som Paris Saint-Germain betalade Pescara 2012 för Verratti. Hajpen är lika stor. Sandro Tonali stod för en sensationellt mogen debutsäsong i Serie A och fick landslagsdebutera för Italien redan förra hösten.  

Jämförelsen med Andrea Pirlo är den vanligaste dock. Båda har gått igenom Brescias och även Milans led nu, och spelar på samma tillbakadragna mittfältsposition. Tonali sportar samma frisyr som Pirlo men har den mer piggare uppsynen i kontrast mot Pirlos koalaögon.  

En liknande skillnad finns på fotbollsplanen mellan de båda. Där den nye Juventustränaren Pirlo var en klassisk regista så är Tonali mer av en komplett innermittfältare. Tonali gillar att tackla och löpa, samtidigt som den taktiska begåvningen och spelblicken är stor.  

Faktum är att Sandro Tonali hade den tidigare Milanmittfältaren Gennaro Gattuso som idol när han var barn, enligt La Gazzetta dello Sport. Tonalis tränare i U19-landslaget Federico Guidi säger till att The Athletic att han “ser mer Daniele De Rossi i honom än Pirlo”.  

Den fysiska sidan av Tonalis spel har alltid varit framhävande. Det är med andra ord inget konstigt att en så komplett, ung mittfältare väcker enorma förväntningar. De kommer inte bli mindre när han angör Milan.  

I rossoneri kan då boosta Serie A:s mest spännande innermittfältspar med Tonali och den 22-årige Ismaël Bennacer. Samtidigt har Milanorivalen Inter gått efter Antonio Conte-favoriten Arturo Vidal som är nära en återförening med sin tidigare tränare i Juventus.  

Nu när bruset kring Conte dämpats och han fortsätter även nästa säsong som Intertränare är vägen väldigt tydligt utstakad med dessa affärer som fond. Conte ska vinna Serie A kommande säsong och väljer en kortsiktig mittfältslösning i Vidal.  

Milan, som nobbade klubbens tänkta chefsideolog Ralf Rangnick i somras, väljer istället en långsiktig väg i Sandro Tonali. Och vem kan klandra de? Inter må stå med en scudetto nästa vår, men Milan har potentiellt säkrat Italiens mittfältsframtid.  

Nyanserna är dock fler och Inter har redan två spelare av den nya typens italienska, dynamiska mittfältare i Stefano Sensi och Nicolò Barella.

Sandro Tonali är ingen garanti för en efterlängtad Champions League-plats för Milan.  Men han är en prestigevärvning som signalerar att Milan återigen kan värva de bästa unga italienska spelarna. De får en ödmjuk, ung man som fått sin drömtransfer igenom.  

Ryktet säger att Tonali först frågade Napolitränaren Gattuso innan han tog “Rinos” gamla nummer åtta i Milan. Tonali kommer inte vara lika artig gentemot Milans motståndare denna höst.  

Erik Hadzic

Inter är laget att bryta Sevillas finaldominans

Twitter: @ErikHadzic 

Med sex raka segrar inför säsongens avslutande match är det så harmoniskt som bara kan bli i Inter. Det är som att orkanen som Antonio Conte blåste igång för tre helger sedan aldrig ödelade något i sin väg.  

Juventus åkte ur Champions League mot Lyon och klubben tillsatte en annan tränare än Antonio Conte, som hotade med att stämma tidningen La Repubblica för uppgiften om att Intercoachen hört sig för bland Juvefolk om Maurizio Sarri eventuella sparkning.  

Conte fick snällt sitta kvar på sin egen bänk och se Inter bli Italiens enda kvarvarande representant efter kvartfinalerna i de två europeiska turneringarna. Inters kolugne vd Beppe Marotta har till och med sagt att Contes raseri mot klubben efter den sista Serie A-omgången “är glömt”.  

Det bästa sättet att sminka över interna konflikter är genom att vinna fotbollsmatcher. Inter har gjort det på ett övertygande sätt med segrar mot Getafe och Bayer Leverkusen i Europa League innan 5-0-krossen i semin mot Sjakhtar Donetsk, den största italienska semifinal-marginalen sedan AC Milan trasade sönder Real Madrid i Europacupen 1989.  

Conte har spelat exakt samma elva dessa tre matcher. Milan Skrinar har tappat sin plats i backlinjen till en Diego Godín som spelat upp sig under sommaren och slovaken är till och med säljbar numera.  

På mittfältet har Conte backat Christian Eriksen mot kritiken som dansken fått. Trots det finns inte tid att pussla in honom i det här skarpa läget. Conte har föredragit balans och dynamik med Marcelo Brozovic, Nicolò Barella och Roberto Gagliardini på centralt mittfält, flankerat av Ashley Young och Danilo D’Ambrosio.  

Att Inter slipper hetsen i Milano och får jobba ostört i västra Tyskland är säkerligen en stor faktor till framgången. Conte har lyckats med ytterligare en sak efter uttalandena i början av augusti, nämligen att få presidenten Steven Zhang att lämna Kina för första gången sedan pandemin bröt ut. Frustrationen hos Conte har minskat när den högsta beslutsfattaren faktiskt är plats och mottaglig för tränarens önskemål.  

Ikväll är det ändå på planen allting ska avgöras och i Europa League-sammanhang finns inget svårare motstånd än Sevilla FC. Den femfaldiga vinnaren var ett par klasser bättre än Roma i åttondelsfinalen, visade styrka mot Wolves i kvarten och var effektivare än Manchester United senast. 

En kan ifrågasätta betydelsen av en Europa League-titel för en klubb som Inter. Klubben har dock inte vunnit någonting överhuvudtaget sedan Coppa Italia 2011 och det är bara att titta på kvällens andra finallag för att se vad vilken skillnad en pokal kan innebära.  

När Sevilla besegrade Middlesbrough i Uefacup-finalen 2006 hade klubben vandrat 60 år utan vunna titlar. Målvakten Andrés Palop liknar i en intervju med The Athletic segern vid en återfödelse för klubben, som blev beroende av att spela och vinna fler finaler. Sevilla vann ytterligare fyra titlar i samma turnering de kommande tio åren.   

Ett grundproblem för Inter har varit bristen på vinnare i truppen. I den väntade finaluppställningen är det bara Young och Godín som vunnit tunga titlar. Eriksen och Romelu Lukaku är prestigefyllda stjärnvärvningar men några vinnare har de inte bevisat sig vara.  

Att få in den här vinnarvanan är fundamentalt för att glappet till Juventus ska överbryggas i Serie A och själva anledningen till att Conte och Marotta anställdes. Om Inter tar sin första titel på nio år så har Antonio Conte lyckats med ett delmål och framförallt slagit ner ett mentalt hinder i truppen.  

De onödiga poängförlusterna och utbrotten under sommaren kommer vara glömda då. Antonio Conte har ett lag som kan bryta Sevillas finaldominans i turneringen, och ett gyllene tillfälle att skapa en perfekt uppladdning till nästa säsong.  

Erik Hadzic

Pallotta är borta – tio spelare som definierat Roma 2012-2020

Twitter: @ErikHadzic 

I måndags blev AS Romas ägarbyte officiellt. Amerikanen James Pallotta lämnar klubben efter åtta år som huvudägare och ersätts av The Friedkin Group med Toyota-miljardären Dan Friedkin i spetsen.  

Pallotta kommer gå till historien som kanske den mest impopulära Romapresidenten någonsin. Under hans period lyckades Roma komma på Serie A:s pallplats i fem av åtta säsonger. De gick till Champions League-semifinal för två år sedan och var ett mål ifrån att ordna en förlängning mot Liverpool.  

Samtidigt blev klubbens plats i näringskedjan mer cementerad för varje år, inte bara på grund av den växande klyftan till dominanten Juventus. Roma under Pallotta blev en klubb som kunde kalkylera en stor spelarförsäljning varje sommar till större klubbar. Ibland var de fler.  

Det leder till den ömmaste punkten: Roma vann inga titlar dessa år och inte på de fyra år som föregick James Pallotta heller. Men med färgstarke Walter Sabatini, sportchef mellan 2011-2016, så hade Roma alltid ett brokigt spelargalleri.  

Sabatini älskade att köpa, byta, och sälja spelare. Ibland borde han låtit bli, men då hade inte den här listan kunnat skrivas. Här är tio rekryteringar som definierat Roma under James Pallottas tid – på gott och ont. 

Marquinhos, mittback, 2012/13, 30 matcher/noll mål 

Roma värvade en tanig 18-åring från brasilianska Corinthians för 5,7 miljoner euro efter att ett halvår tidigare köpt den offensive mittfältaren Marquinho för att göra laguppställningarna lite roligare.  

Marquinhos var den lysande stjärnan i ett försvar som släppte in 56 mål i Serie A när Roma slutade på sjätte plats. Sommaren 2013 lockade Paris Saint-Germain över tonåringen för 31,4M euro, där han idag skolats till defensiv mittfältare och gör mål i avgörande CL-matcher.  

Den åtta år äldre Marquinho spelar numera i Série B-klubben Figuierense hemma i Brasilien. 

Michel Bastos, vänsterback, 2014, 17/1 

Sabatini var inte främmande för att försöka tina upp spelarkarriärer. Bastos var i VM 2010 Brasiliens förstaval före Marcelo och hade en skott som få andra vänsterbackar. Efter succén i Lyon började formen dala under lånet hos Schalke 04 och fransmännen sålde Bastos till Al-Ain i Förenade Arabemiraten 2013.  

Han stannade bara ett halvår då samtalet från Roma kom. Bastos spelade 17 matcher under våren 2014 men var inte samma spelare som tidigare och Roma avböjde ett permanent kontrakt.  

Bastos blev mest känd för att ha plockat upp och tagit på en halsduk med okvädningsord mot Lazio under sin presentation, vilket fick Roma att gå ut med en officiell ursäkt.  

Juan Iturbe, ytterforward, 2014-2018, 68/5 

Serie A-versionen av musikbegreppet “one hit wonder”, bara det att Iturbe aldrig fick det att svänga på Stadio Olimpico. Argentinaren gjorde dundersuccé hos nykomlingen Hellas Verona på lån från FC Porto säsongen 2013/14. Verona köpte loss Iturbe för 15 miljoner euro och tjänade tio när de sålde till Roma sommaren 2014. 

Iturbes självförtroende sjönk snabbt efter en dålig start i Roma. Han försökte återuppliva karriären med lånesejourer i Bournemouth och Torino men började redan ses som skadat gods. 2018 lämnade han Roma för den mexikanska ligan och är trots den krokiga karriärsbanan blott 27 år gammal. 

Wojciech Szczesny, målvakt, 2015-2017, 81 matcher/23 nollor 

Szczesnys status i Arsenal var på botten sommaren 2015. Polacken hade inte vuxit ut till den världsmålvakt klubben hoppats att han skulle bli och var tredjeval bakom Petr Cech och David Ospina när säsongen skulle börja. Lösningen blev en utlåning till Roma, som förlängdes med ytterligare ett år sommaren därpå.  

Det var under tiden i Rom som Szczesny började slipa bort misstagen och formades till en världsmålvakt. 2016/17 var han förstavalet före Alisson Becker som en säsong senare såldes till Liverpool för över 600 miljoner kronor. Szczesny hade då gått vidare till Juventus och Arsenal lämnades med dumstruten och 15 miljoner euro i ersättning.  

Mohamed Salah, forward, 2015-2017, 83/34 

Den hajpade egyptiern hade en tuff tid i Chelsea och lånades ut till Roma 2015/16 för att sedan köpas loss för 15 miljoner euro. Efter genombrottet i FC Basel etablerade sig Salah på den högsta nivån i Roma. Salah var bra, men inte fantastisk och kännetecknades minst lika mycket för farten som för de sumpade målchanserna.  

Därför kändes övergången för knappa halvmiljarden till Liverpool som en bra affär för Roma. Nästan hundra mål senare i “The Reds” är det bara att konstatera att britterna gjorde ett kap.  

Bruno Peres, högerback, 2016-, 88/4 

Två starka säsonger med Torino gjorde att Roma köpte den anfallsglada och löpstarka Bruno Peres. Nio år tidigare värvade Roma hans landsman Cicinho från Real Madrid och högerbacken ses fortfarande som en av klubbens sämsta köp genom tiderna.  

Bruno Peres skulle heller inte infria förväntningarna utan hamnade i Alessandro Florenzis skugga. Men när Florenzi lånades ut till Valencia i januari ändrades allt. Peres fick sin första säsongsstart i mitten av februari och har varit bofast i elvan sedan dess.  

Som högermittfältare har 30-åringen fått ett en osannolik renässans och är det närmaste jag kommer Romas kroniska svängningar nerkorkat i ett enda namn.  

Stephan El Shaarawy, forward, 2016-2019, 139/40 

Med noppade ögonbryn och en förlaga till Lautaro Martínez-frisyren axlade El Shaarawy manteln som AC Milans tonårshopp efter Alexandre Pato. Precis som för brassen stannade målskyttet av för “Faraonen” som hamnade i Roma efter en sväng i Monaco. 

Ganska tidigt blev det uppenbart att 27-åringen inte skulle uppfylla de högt ställda förväntningarna. Men under den miserabla fjolårssäsongen var El Shaarawy bland de allra bästa i laget när han utvecklades till något mer än bara en avslutare.  

Mot sin vilja och efter många olika bud blev ytteranfallaren såld till kinesiska Shenhua förra sommaren. Synd. 

Patrik Schick, forward, 2017-, 58/8 

Att ett ungt storlöfte inte klarar av den heta Romaatmosfären är Patrik Schick varken först eller sist med. Det som brände in en floppstämpel på 24-åringen är förstås övergångskostnaden på 42 miljoner euro när han flyttade från Sampdoria. 

Det gör honom till Romas dyraste nyförvärv genom tiderna och den prislappen har tjecken inte varit i närheten av att leva upp till. Den gånga säsongen var Schick utlånad till Red Bull Leipzig där han fått någorlunda rätsida på karriären igen. Om han har kraft för att rentvå ryktet i Roma 2020/21 återstår att se.  

Javier Pastore, mittfältare, 2018-, 32/4 

Lite längre ner på listan hittar man Pastore på sjunde plats bland Romas dyraste nyförvärv. Om Schick har en sista chans att bevisa sig för i romanisti så får det antas vara kört för den 31-årige Pastore.  

Argentinaren inledde Romakarriären med att klacka in ett mål mot Atalanta – helt i enlighet med genialiteten han besitter. Därefter har det blivit flera skador och bara tre mål. Pastore kom inte ens med i Romas Europa League-trupp mot Sevilla och fick bara 70 minuters speltid hela sommaren. Ett tråkigt och ovärdigt spelaröde.  

Radja Nainggolan, mittfältare, 2014-2018, 203/33 

James Pallotta misslyckades både med att inleda spadtagen till Stadio della Roma och att köpa en tur-och-returbiljett från Boston mer än någon gång per år. Dessutom avverkades klubbikoner som Francesco Totti och Daniele De Rossi utan att få värdiga avslut på deras Romakarriärer.  

Hans impopularitet måste ändå varit störst sommaren 2018 efter säsongen med CL-semi. Då bestämde sig klubben för att sälja Kevin Strootman, Alisson och, även mot hans vilja, Radja Nainggolan till Inter.  

Belgaren kom heller aldrig till rätta i den nya omgivningen i Milano. Men det var Nainggolans mål mot Empoli förra våren som säkrade en CL-biljett till Inter och klubben kunde inleda en storsatsning under Antonio Conte.  

I den tränarens planer fanns ingen plats för en person som Nainggolan. I samma bytesaffär fick Roma tonårstalangen Nicolò Zaniolo som lyste upp mörkret under 2018/19-säsongen. Om Friedkin visar sig vara annorlunda Pallotta kanske Zainolo inte behöver gå samma oundvikliga väg som alla Romastjärnor före honom. 

Erik Hadzic

Med Lukaku saknar ingen Icardi i Inter

Twitter: @ErikHadzic 

Uefacupen/Europa League har länge ansetts som en turnering av svårbegriplig betydelse för italienska klubbar. Inställningen, och kvaliteten på deltagarna från Serie A, har lett till att Italien förlorat värdefulla poäng på Uefa-rankingen och till sist blev av med en fjärde Champions League-plats.  

Inte sedan Parma finalslog Olympique de Marseille i Uefacupen 1999 har ett italienskt lag gått till turneringens slutmatch. På fredag är det dags igen sedan Inter tuggat sönder Sjakhtar Donetsks passningsfotboll och spottat ut ett 5-0-reslutat i Düsseldorf.  

Lautaro Martínez var med sina två mål matchens lirare tillsammans med den evigt löpande Nicolò Barella. Men den som kommer vara omslagspojken till finalen mot Sevilla är anfallaren Romelu Lukaku, vilket den senaste tidens “Luka-King”-rubriker i Italien redan hintar om.  

I måndags gjorde belgaren Inters mål nummer fyra och fem innan han satte sig på bänken. Lukaku har slagit ett turneringsrekord med mål i tio raka matcher, lika fördelat på Inter och tiden i Everton. Totalt har det blivit 33 mål för Lukaku i alla turneringar under debutsäsongen och det är sex mål bättre än under hans första år i Manchester United.  

27-åringen har gjort det genom fördela målen jämt över hela säsongen, precis som en ledande målskytt ska göra. Hösten visade en Lukaku som anpassade sig väldigt snabbt i sitt nya lag men vid den tidpunkten var det Lautaro Martínez som överglänste nyförvärvet på planen.  

Men sedan argentinaren tappat nästan all form under 2020 efter att ryktena om Barcelona börjat viskas ivrigare har Lukaku dragit ett större lass för ett lag som stundtals hackat under året. Samarbetet de två anfallarna emellan har närmast varit en total succé ändå.  

Rollerna är väldigt tydliga med den aggressive och listige Lautaro som leder presspelet men också har oberäkneligheten som klassanfallare besitter. Lukaku som tar inte lika många löpmeter per match står istället för explosiviteten. 

De som sköt pilar mot hans extrakilon i början av säsongen kan kolla på framryckningen vid 5-0-målet och hur Lukaku i matchens slutskede enkelt springer förbi Sjakhtar-försvararen. Lukaku är därmed inte bara en jobbig targetspelare att möta utan har passningskvalitéer på offensiv planhalva också. Tillsammans har detta bidragit till att “Lu-La”-samarbetet producerat över femtio mål.  

“Bara jag vet jag behövde göra för att få hit Lukaku”, sa tränaren Antonio Conte i ett av hans ökända utspel efter Serie A-avslutningen mot Atalanta. Det krävdes 75 miljoner euro och en hel del annat bevisligen för att rekrytera Lukaku från Man United.  

Conte fick också sin favoritspelare och någon som kan kräva det bästa utav lagkamraterna,  likande tränarens egen anda, men också har spelförståelsen att höja medspelare. Att Lukaku gav bort en straff till den formsvage Lautaro under sommarens inledande omgångar är ett exempel på det (låt vara Lautaro missade och Inter förlorade mot Bologna). 

Idag är det lätt att glömma ramaskriet förra våren när hans föregångare på anfallsplatsen Mauro Icardi blev av med lagkaptensbindeln och slutade spela för Inter. Argentinaren lämnade Inter med stämpeln som egoist och trubbelmakare, och 124 mål under en av nerazzurris svåraste år i modern tid blev lättglömda.  

Icardi lånades ut Paris Saint-Germain och köptes loss för “rabattpriset” 50 miljoner euro. Mellanskillnaden som Romelu Lukaku kostat har ändå visat sig vara värd anfallsbytet. Samir Handanovic är kaptenen, men Lukaku är med sin totala närvaro anfallsledaren som laget inte haft på väldigt länge.  

Brasilianaren Ronaldo avslutade sin debutsäsong 1997/98 i svartblått med att göra mål när Lazio 3-0-besegrades i Uefacupfinalen på Parc des Princes, platsen som är Mauro Icardis nya hemvist. “Il Fenomeno” stannade på 34 mål den säsongen och Lukaku har mot Sevilla chansen att slå Ronaldos rekord.  

Romelu Lukaku kommer spela Europa League-final och Mauro Icardi i Champions Leagues avslutande match den här veckan. Icardi kan få skratta sist, från PSG:s bänk kanske, men ingen saknar honom med en ny idol på plats i Inter.

Erik Hadzic

Lyon vilade sig till avancemang - överlever Sarri detta?

Twitter: @erikhadzic

Det vill sig inte för Juventus i Champions League, i år heller. Trots hemmaplan i returmötet mot Lyon, och fast de säkrade den italienska ligatiteln ett par veckor innan kvällens ödesmöte.

I en rent ut sagt dålig första halvlek av Juventus stal den tyske domaren Felix Zwayer all uppmärksamhet tillsammans med sina VAR-kollegor. Tio minuter hade spelats när bortalaget tilldömdes en straff efter en klockren glidtackling i Juves straffområde.

På reprisen kunde man se (med mikroskop eller förstoringsglas) en liten, liten knuff på den inlöpande Lyonspelaren. Memphis Depay skedstraffade in 0-1 och stängde öronen för det gapande tomma Juventus Stadium.

Än mer oförklarlig var straffen som Juventus skaffade några minuter innan pausvilan när Miralem Pjanic prickade Depays arm i muren, och Cristiano Ronaldo kunde ge Juventus en livlina med sin kvittering.

En kvart in på andra halvlek demonstrerade Ronaldo sin vänsterfot från distans och Juventus var bara ett nytt CL-hattrick av portugisen (eller något annat) ifrån ett pliktskyldigt avancemang mot fransmännen.

En Ronaldomotor som varvar igång, kunde ni känna lukten av bragdvändningen mot Atlético Madrid 2019 repriseras? Juventus hade sin bästa period i matchen då, men klarade inte i slutändan av att skapa tillräckligt många målchanser för att forcera in ett tredje mål som skulle innebära kvartsfinal.

Federico Bernardeschi startade på ytterkanten i vad som kan bli hans sista match i vitsvart och byttes ut efter 70 minuter. Gonzalo Higuaín hade en misslyckad match som center – tillsammans kostade duon närmare en och halv miljard i ett försök att komma närmare titeln som Juve inte vunnit på 24 år.

Lika många år har gått sedan Olympique Lyonnais senast missade Europaspel. OL gick in till den här matchen med sin tyngsta säsong i bagaget och ett tränarbyte som de inte fått någon effekt på.

Men Rudi Garcia kan Italien, och han kan Juventus. Efter förlusten har den franske tränaren minusstatistik mot Juve och det kan han leva med. Därför att inför matchen så hade den tidigare Romacoachen tre vinster och en oavgjord på sju matcher mot Juve.

Han lyckades förbereda sitt Lyon – som spelat en enda tävlingsmatch på fem månader – till en utomordentligt bra genomförd prestation där de såg rappa ut offensivt och välorganiserade i försvarsled.

Receptet att vila sig i form fungerade. Det kommer stärka ligakonkurrenten Paris Saint-Germains moral inför lagets kvartsfinal mot Atalanta, och strör ytterligare salt i såren hos zebrorna från Turin.

Att åka ut på bortamål i en åttondel mot Lyon är ett fiasko, corona eller inte. Den stora frågan nu är om tränaren Maurizio Sarri överlever detta?

Lo scudetto vanns i hög utsträckning av Ronaldos och Paulo Dybalas individuella briljans. Det är bra i sig att vinna titeln under sin första säsong under ett övergångsår. Men i Juventus är bra inte tillräckligt och 2019/20 kommer bli ihågkommet för kvällens insats och inte för saker som hände under en elva månader uttänjd Serie A-säsong.

Maurizio Sarri har inte utvecklat spelet och de på planen individuellt tillräckligt mycket för att sitta säkert till nästa säsong. Samtidigt kan det tyckas märkligt för Juventus att eventuellt gå ifrån den här ombyggnadsmodellen spelmässigt efter bara ett år.

Historiskt har dock Juve aldrig varit främmande för att ta obekväma beslut i tränarfrågan. Jag var kritisk till sättet som Chelsea valde att göra sig av med Sarri efter en säsong där han fixade Champions League-spel och en Europa League-titel.

Det skulle visa sig att Chelsea bedömde situationen rätt som chansade med Frank Lampard. Det är ytterligare en faktor som inte ligger Sarri i fatet när han imorgon vaknar till klibbighet av värmen och frustration i luften.

Erik Hadzic

Säsongens elva i Serie A 19/20

Twitter: @ErikHadzic

Serie A-säsongen tog slut ungefär elva månader efter att den inleddes. Det borde vara svårare än tidigare att ta ut en rättvis elva, särskilt under ett år då de individuella prestationerna offensivt var bättre än på mycket länge. Här är min säsongselva:

Formation: 3-4-1-2 

Målvakt 

Wojciech Szczesny, Juventus, 29 matcher/elva nollor, snittbetyg i La Gazzetta dello Sport: 6,36/10 

De som läser den här spalten vet redan hur högt jag skattar 30-åringen. Den här säsongen hade han ett svajigare Juventusförsvar än tidigare framför sig och klarade uppgiften, med undantag från något misstag i säsongsinledningen, galant.  

I sommarens 3-3-möte med Sassuolo stod Szczesny för sju stycken räddningar, vilket inte hänt någon Juvemålvakt sedan Gigi Buffon gjorde det under en match 2014. Sakta men säkert jobbar Szczesny sig mot en topp fem-status bland världens bästa målvakter.  

Backar 

Rafael Tolói, Atalanta, 33 matcher/ två mål/ sju assist, 6,23 

Den aggressive brassen har tagit mittbacksspelet till en ny nivå offensivt. Tack vare hans ständiga löpningar in på motståndarens planhalva förvirrar han även försvarskollegor i andra lag. Det har bevisligen gett resultat, även om det bara blev två poäng efter omstarten.  

Stefan de Vrij, Inter, 34/4/3, 6,35 

28-åringen är en annan med stora kvalitéer offensivt, låt vara mer konventionella än Tolóis. De Vrij är även denna säsong bland Serie A:s allra bästa backar och den enda i Inters tremannaförsvar som inte åkte på någon formsvacka under året. Nederländaren är den största anledningen till att Inter släpper in minst mål av alla i serien.  

Theo Hernández, Milan, 33/6/5, 6,3  

22-åringen var spelaren som bar Milan offensivt från sin vänsterbacksposition innan Zlatan Ibrahimovic anlände och Ante Rebic kom igång. Väldigt tidigt gjorde Hernández det tydligt vilket anfallsvapen han besatt, och under sommaren har defensiven sett något bättre ut.  

Får han försvarsbitarna på plats är det mycket troligt att fransmannen utvecklas till världens bästa västerback. Ja, till och med bättre än brorsan Lucas, som kostade sisådär 60 miljoner euro mer när båda lämnade varsin Madridklubb förra sommaren.  

Mittfältare  

Luis Alberto, Lazio, 36/6/16, 6,61 

Spanjoren var Serie A:s bästa spelare fram tills avbrottet. När säsongen summeras står Luis Alberto på en delad seger i assistligan men ingen scudetto som Lazio började drömma om i vintras. Under de första matcherna efter omstarten såg 27-åringen ut att på egen hand bära lagets titeldröm.  

Till slut fick Lazio krypa över mållinjen med en utnött trupp och nöja sig med fjärdeplatsen. Det hindrar inte från att laget och dess magiker ska vara otroligt nöjda med säsongen.  

Sofyan Amrabat, Hellas Verona, 34/1/2, 6,51 

Säsongens bästa värvning i Serie sett till prislapp (3,5 miljoner euro). Så bra att det bara dröjde ett halvår innan nästa klubb fick bråttom att knyta till sig marockanen – för den tredubbla summan nästan.  

Fiorentina kan glädja sig åt att ha Amrabats tjänster i fyra år framöver och Hellas Verona över den skickligaste spelaren som burit den gulblå dressen sedan Luca Tonis dagar. Amrabat bildar ett potentiellt supermittfält nästa säsong tillsammans med Gaetano Castrovili och Arsenalryktade Lucas Torreira.  

Marcelo Brozovic, Inter, 32/3/5, 6,28 

Mittfältaren kom skadad till sommaren och missade de fyra första matcherna. Slutintrycket av hans säsongen blir därför inte lika positivt som det innan avbrottet – ändå är hans plats i denna elva tämligen given.  

Kroaten har fått se mittfältskompanjonerna Stefano Sensi och Nicolò Barella gå skadade i perioder samtidigt som Christian Eriksen famlat efter en plats. Brozovic är fortsatt väldigt viktig för Inter under tiden klubben löser sitt mittfältsrebus.

Robin Gosens, Atalanta, 34/9/8, 6,36 

Hamnar på sensationella siffror i poängprotokollet för en vänsterytter. Men så är 26-åringen inte vilken kantspringare som helst. Gosens har en målkungs tajming inne i straffområdet och ett huvudspel som sticker ut. Atalanta sägs vara redo att sälja tysk-nederländaren för bud runt 30 miljoner euro. Det skulle vara ett fynd för alla toppklubbar i Europa. 

Trequartista 

Alejandro “Papu” Gómez, Atalanta, 36/7/16, 6,69 

Det känns tufft att välja bort Josip Ilicic, som under coronan gått in i en depression och slutat träna med Atalanta. Sett över hela säsongen tycker jag att Papu Gómez varit Atalantas viktigaste spelare offensivt med den totala frihet han har på planen. Argentinaren är bland de ettrigaste spelartyperna som finns att möta och lämnar ingen motståndare oberörd under 90 minuter.  

Forwards 

Cristiano Ronaldo, Juventus, 33/31/6, 6,6 

Det är en smaksak att välja mellan Ronaldo och hans anfallslakej Paulo Dybala. I det här fallet går jag för Ronaldo efter hans brutala vinter och sommar där målen från 35-årigen är den största anledningen till att Juve vinner en ny scudetto. 35 år gammal besitter han en NBA-spelares spänst vilket demonstrerades i den närmast episka nicken mot Sampdoria.  

Ciro Immobile, Lazio, 36/36/8, 6,55 

De flesta har en åsikt om Immobiles storhet. Säsongen 2019/20 bevisade 30-åringen Fotbollseuropa att han hör till det yttersta skiktet i anfallseliten. Eller gör han det? En sak är självklar dock.  

Immobile har blivit en mycket bättre fotbollsspelare och är inte bara en målskytt. 47 poäng totalt den här säsongen bevisar det och rättfärdigar honom en plats i ovan nämnda kategori. 36 mål på en säsong är bäst någonsin tillsammans med Gonzalo Higuaíns facit från 2015/16. 

En (till) invändning mot Immobiles rekord är hans 14 straffmål jämfört med Higuaíns fem. Till Laziospelarens försvar bidrog han med sex fler assist än den förre Napolistrikern. Diskussionen fortsätter.  

Avbytare 

Salvatore Sirigu, MV, Torino, 36/7, 6,58 

Francesco Acerbi, B, Lazio, 36/2/2, 6,18 

Leonardo Bonucci, B, Juventus, 35/3/0, 6,18 

Lorenzo Pellegrini, MF, Roma, 27/1/11, 6,2 

Dejan Kulusevski, MF/FW, Parma, 36/10/9, 6,43 

Paulo Dybala, FW, Juventus, 33/11/11, 6,8 

Romelu Lukaku, FW, Inter, 36/23/2, 6,43 

Tränare 

Gian Piero Gasperini, 62 år, Atalanta 

Superlativen börjar ta slut för Gasperinis fyra år långa gärning i Bergamoklubben. Den här säsongen lyckades han ta laget ut i Champions League igen, en turnering de fortfarande är kvar i.  

Atalanta var dessutom någon minut ifrån att på allvar ge Juventus en kamp om scudettostriden. Inget lag i Europa vill möta frenesin i Atalanta, och det ska de tacka mister Gasperini för. 

****

Säsongen sammanfattas i veckans avsnitt av Poddario, där vi också tar upp röran i Roma och den Conte orsakat i Inter, bland annat. Med mig och SvenskaFans Johan Stistrup, gästar gör Nima Tavallaey från SempreInter.com

Finns där poddar finns!

Erik Hadzic

Ett bättre men osympatiskt Inter kanske bara får ett år med Conte

Twitter: @ErikHadzic 

Juventus säkrade lagets nionde raka scudetto med två omgångar kvar i Serie A, och Inter slutade till sist bara en poäng efter Turingiganten. Inter tryckte ner ett Atalanta med Champions League i tankarna och vann med 0-2 i den sista omgången.  

Läge att vara tillfreds efter en säkrad andraplats i tabellen? Inte om man heter Antonio Conte och tidigare citerats orden att “tvåan är enbart den första förloraren”. Tränaren utnyttjade mediatiden efter matchen till att ta fram staven och banka i taket så att vd:n Beppe Marotta och de andra kunde höra. 

“Vi behövde äta dynga i månader och fick noll skydd. Mitt bekymmer är att jag har en vision, jag ser vägen som vi behöver ta och vet vad som behöver göras. Häromdagen såg jag en intervju med (den förre tränaren) Luciano Spalletti från 2017. Nu är vi i 2020 och absolut inget har förändrats”, sa Conte till Sky Sport Italia när han blickade tillbaka på säsongen.

Conte fyllde dagen innan matchen 51 år och säger att det varit ett väldigt tufft år personligen. Han menar att hans arbete inte fått ett erkännande och att Juventus infrastruktur är betydligt bättre än de andra utmanarnas i Serie A-toppen. Samtidigt var Conte tydlig med att kritiken inte riktades mot spelare eller övergångar. 

Det har bara gått två veckor sedan Conte gjorde sin senaste stora “rant”. Då, efter 2-2 mot Roma, klagade han på ett “galet” spelschema som missgynnade hans lag. Ett rent felaktigt utspel och Conte fortsatte att beklaga sig över att Inter inte var tillräckligt närvarande när spelprogrammet sattes.  

Så här har det låtit hela säsongen från Interbänken. Under hösten, när Inter höll jämna steg med Juventus, klagade Conte på truppen som inte var bred nog. När nyförvärv sedan kom i januari med Christian Eriksen i spetsen riktades tränarens missnöje mot att han inte fått Arturo Vidal från Barcelona.  

Hans tidigare adept i Juventus passar Contes spelfilosofi bättre och tränaren har fått pussla in Eriksen på ett överbefolkat innermittfält under året, med ett utfall som lämnar en hel del övrigt att önska.  

Resultatmässigt har Inter presterat under sommaren efter en dipp under början på året och visat att truppen visst håller för ett titelrace. Det blev sju vinster på tolv matcher – det som har stjälpt i scudettojakten är förlusten mot Bologna och onödiga poängtapp mot Hellas Verona och Sassuolo.  

Inter har otvivelaktigt blivit ett bättre lag sedan Luciano Spallettis tid, vilket också andraplatsen i år visar om man jämför med Spallettis två fjärdeplaceringar. Laget har dock fått en osympatisk aura efter Contes gnällande och missnöje med en trupp som var hyfsat stark redan under Spalletti.  

Det är oklart hur Marotta och Conte går vidare nu och om de ens har samma syn på framtiden. Conte är en tränare för kort sikt med en brinntid som sällan övergår mer än ett par säsonger. En kan bara tolka lördagens utspel med att Antonio Conte är missnöjd med sin situation. Vill han bort redan, och hur länge har han velat det? 

Tidningen La Repubblica skriver att tränaren hört sig för bland Juventusfolk om Maurizio Sarris framtid där. Vi kan redan få ett svar på den frågan efter Juventus CL-retur mot Lyon på fredag, även om en återkomst för Conte i vitsvart vore den totalt motsatta vägen att gå efter anställningen av Sarri. 

Conte sades vara sugen på Juventus redan förra sommaren, och fick gehör hos klubbledarna Fabio Paratici och Pavel Nedved – men gavs tummen ner av presidenten Andrea Agnelli. Samme Conte som fick nog av Juventus och slutade två dagar in på lagets försäsongsläger 2014 efter tre raka ligatitlar.  

Den här krävande personligheten visades också i Chelsea, där Conte efter Premier League-titeln 2016-17 hamnade i dispyt med ledningen och bara stannade två år i Londonklubben.  

Samma sak kan upprepas i Inter. Skillnaden är att Conte blivit ansiktet utåt för Milanoklubbens satsning och påbörjade jakt på Juventus. Eftersom lördagens utspel inte grundade sig i värvningar så framställer det en djupare spricka mellan tränare och klubbledning.

Poängmässigt är Inters 82 pinnar en lika hög slutsiffra som under trippelsäsongen 2009/10. Då Antonio Conte gjort Inter till ett lag att räkna med igen vore synd om han brände sina broar efter bara ett år.

****

Mer om Contes raseri och framtiden i Inter blir det i veckans avsnitt av Poddario med mig och SvenskaFans Johan Stistrup, där vi sammanfattar Serie A-säsongen tillsammans med Nima Tavallaey från SempreInter.com.

Finns där poddar finns!

Erik Hadzic

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
NYHETLigor & turneringar
NYHETBloggar & poddat
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto