En titt på mercatons första affärer

Leonardo Pavoletti var Genoas stjärnstriker och går för 15M euro till Napoli. Det har snackats om en Pavoletti-affär mellan de två broderklubbarna i flera månader och idag blev anfallaren officiellt presenterad av Napoli. Den 28-årige Livornosonen har spenderat medparten av sin karriär i Serie B och lägre divisioner. Han blev näst bästa målgörare med Varese i Serie B under 2013/14 med 24 mål, och gick ett halvår senare till Genoa. Under de två åren i hamnstaden gjorde Pavoletti 23 mål på 44 matcher, en period då han drabbades av skador till och från.

“Sparvhöken”, som han kallas för sina egenskaper i straffområdet, kommer till en ganska speciell anfallssituation i Napoli. För två månader sen, då affären mer eller mindre sades vara färdig, kunde Pavoletti ställa in sig på att agera ersättare till knäskadade Milik. När Pavoletti nu väl är på plats i södern ser det annorlunda ut. Dries Mertens har visat sensationell målform från centerpositionen i december, och Miliks rehab går snabbare än väntat. Polacken väntas bli spelklar redan i februari.

Där står Pavoletti, tänkt vice-Milik, och är förmodligen en vice-Mertens i dagsläget. Jag har extremt svårt att se tränare Sarri peta Mertens från centerplatsen, eller flytta ut honom till kanten och bänka någon av Insigne/Callejón. Fördelen Pavoletti har är förstås att han är en naturlig center, till skillnad från Mertens och den andre anfallsvikarien Gabbiadini. Den senare kommer med all sannolikhet flytta från Neapel efter den misslyckade hösten. Manolo Gabbiadini kom till Napoli som ett ganska hajpat namn för 13M euro i januari 2015. Varifrån? Jo, från Genoas ärkerival Sampdoria.

Genoa säljer också sin mittfältskrigare Tomás Rincón för 8M euro till Juventus. Jag har i ärlighetens namn sett för lite av spelaren för bedöma honom. Rincón är lagkapten för Venezuela och blev utsedd till bästa spelare i Copa America 2011. Det är en spelare som fört en ganska anonym tillvaro i Serie A och beskrivs som en fysisk bollvinnare med mycket grinta. Många juventini verkar ställa sig fundersamma till prislappen (som kan stiga) och om Rincón är da Juve, det vill säga tillräckligt bra för ligans bästa lag.

Jag tänker inte avfärda värvningen och tro att han att kommer bli fast hela våren på bänken. Trots allt behöver Juve en bollvinnare på mittfältet. Men faktum är att de allra flesta hade velat se Axel Witsel på den positionen istället. Belgaren var som bekant i Turin på deadline-day i somras, men fick se sin transfer stoppad eftersom Zenit inte hittat en ersättare till honom. Under hösten räknade man med att Witsel skulle lösas i januari istället, men Juventus blev återigen blåsta när Witsel valde att flytta till kinesiska Tianjin.

Witsel får runt 180 miljoner kr i årslön, en astronomisk summa som är svår att tacka nej till. Det jag ställer mig mycket frågande till är Witsels sportsliga ambitioner när han som 27-åring väljer bort en av Europas största klubbar för den kinesiska ligan. Men att pengar varit centralt i Witsels val av adress kan man om inte annat se i övergången från Benfica till Zenit 2012. Witsel var redan då mogen för bättre klubbar än Zenit.

En annan som drar österut är Milans floppbrasse Luiz Adriano, som är klar för Spartak Moskva. För 1,5 år sedan kom han som Sjakhtar Donetsks bästa målskytt genom tiderna, och fick en hel del speltid i början. Luiz Adriano tog dock aldrig chansen och hamnade längre och längre ner i hierarkin bakom Bacca och senare Lapadula. Milan lär vara glada över att slippa den löneutgiften.

Till sist noterar vi att Cesare Prandelli avgått som tränare för det sjunkande skeppet Valencia. Det blev bara tre månader i La Liga för italienaren som ansåg att löften brutits från klubbledningen, och som dessförinnan kritiserat inställningen hos flera Valenciaspelare. Det har gått ganska mycket neråt sedan VM-fiaskot 2014 för Prandelli, men i detta fall verkar det vara tydligt att han valde en sjuk förening snarare än att han själv misslyckades. Hur stor klubb kommer nappa på honom framöver?