Roma och Napoli möter varandra på den, med Serie A mått mätt, udda avsparkstiden kl 15 en lördag. Det är lagen som närmast jagar Juventus på förstaplats, och två lag som prenumererat på andra- och tredjeplatsen de senaste säsongerna. Det är också två lag som led svidande nederlag i veckan, under de första mötena i Coppa Italias semifinaler.
Napoli åkte till Turin för att möta regerande cupmästarna Juventus. I en medioker första halvlek tog Napoli ledningen före paus genom Callejón. Napoli hade ett viktigt bortamål och hyfsad kontroll mot ett fantasilöst Juventus som körde 3-4-3, tre mittbackar plus Lichtsteiner och Asamoah på kanterna.
Det tog dock bara två minuter innan Koulibaly fällde Dybala och domare Valeri skulle döma matchens första straff. Dybala gjorde inget misstag och dryga kvarten senare gav Higuaín Juve ledningen från snäv vinkel, mål precis som i höstmötet mot hans förra arbetsgivare.
Några minuter senare fälldes Albiol av Pjanić i motsatt straffområde, utan någon reaktion från domaren. Higuaín vände spelet med genomskärare och bollen hittade småningom fram till inbytte Juan Cuadrado. Colombianen möttes av en utrusande Pepe Reina som tog boll och spelare. Domare Valeri dömde straff. Paulo Dybala lurade Reina och placerade bollen i samma hörn som den tidigare straffen. 3-1 och game over.
Om man kollar på den första straffen så är det inte så mycket att diskutera. Situationen med Albiol har jag inte sett efteråt och minns inte klart, men under matchen kände jag inte att det var straff. Sen blir det svårt. Reina tar helt klart först boll, och hindrar sedan Cuadrado från att fortsätta framåt. Jag kan köpa straff på grund av det senare, samtidigt som jag inte vet exakt vad regelboken säger i fallet. Jag kan förstå Reinas frustration och det är tufft att vara målvakt helt enkelt.
Dessa situationer, bland annat, fick ordentligt fart på eftersnacket kring matchen. Napolis twitterkonto uppmanade tittarna att stänga av ljudet i den statliga Rai-sändningen. Rai försvarade sig, men efterspelet skulle involvera inte helt okontroversiella kommentarer av mediehöjdare, Luciano Moggi, domare och, förstås, Zdeněk Zeman.
Diskussionen gav oss ekon från förr. Från Calciopoli, men också från säsongen 1997-98 och titelmatchen mellan Juventus och Inter. Juvebacken Mark Iuliano fällde Ronaldo i straffområdet men domaren vinkade för fortsatt spel. I anfallet efteråt fick Juventus istället straff och ett mål som skulle visa sig vara avgörande för att ta hem lo scudetto. Inte heller kommer det som en överraskning att det återigen delas ut straff för ”territoriell rasism”. Denna gång från Juvefans ramsor mot napoletani.
Otur vid avgörande situationer visst, men i sanningens namn får ändå Napoli skylla sig själva som vek ned sig under andra halvlek. De hade ett drömläge att få med ett bra resultat till returen och bryta en negativ trend mot Juventus. Försvarsmisstag fällde Napoli och de kom inte upp i nivå anfallsmässigt. Extra bittert blir det när de reflekterar och inser att Juventus inte ens var bra halva matchen. Till skillnad mot höstens 1-2 förlust där Napoli var bra men Juve ännu bättre.
Bittert är det också att vara gulröd i Rom just nu. Lazio vann cupderbyt med 2-0, deras första vinst mot Roma sedan finalmatchen 2013. Lazio var bättre på alla plan mot ett blekt Roma. Det hjälpte inte ens att byta in Francesco Totti på slutet för giallorossi. Genombrottsmannen Sergej Milinković-Savić gav Lazio ledningen i första efter en tempoväxling av Felipe Anderson.
Anderson såg väldigt pigg ut hela matchen men byttes ändå ut mot Keita Baldé i minut 67. Simone Inzaghi visste dock vad han gjorde och inte ens med Anderson på bänken bromsade Lazio in. Tio minuter senare spelade Baldé fram Ciro Immobile som satte 2-0 i öppen bur. Det vanligtvis stabila Romaförsvaret såg högst mänskligt ut. Edin Dzeko hade det tungt framåt och Nainggolan kunde inte plocka fram en briljant prestation igen.
Lagen ställde med tämligen starka elvor, framförallt Roma. I Lazio startade Bastos, Lukaku och olycksgubben från senaste derbyt, Wallace, på defensiva positioner. Samtliga skötte sig och jag vill framförallt lyfta fram Jordan Lukakus första halvlek. Den skadeförföljde belgaren gjorde det väldigt bra i båda riktningarna på sin vänsterkant och kommer få ännu mer speltid med den här formen.
Roma och Napoli har två mål att hämta in till returerna. Trots att de senare fick ett bortamål med sig känns Romderbyt som en betydligt öppnare affär. Det går bara inte att räkna bort Roma i en retur, eller förlita sig på att Lazio skulle vara tillräckligt stabila för att kunna se detta som nästan-klart. Biancocelesti har dock kanske brutit en barriär redan. Segern i onsdags var den första mot topplagen denna säsong (Atalanta undantaget).
Vid tillfället för returen kommer Napoli och Juventus möta varandra på San Paolo två gånger med några dagars mellanrum bara. Vilken match som Napoli kommer prioritera avgörs lite av resultatet i helgens möte med Roma. Matchen på lördag blir en som varken något av lagen har råd att förlora.
Roma får inte tappa mark till Juventus för att hålla scudettodrömmen vid liv. Napoli får inte förlora för att hålla avståndet till lagen där bakom som inte längre ser CL som ouppnåelig dröm. Det skiljer fem poäng mellan Roma och Napoli. Ändå tror de flesta att topp-tre i kommer att sluta så som tabellen visar nu.
Men andraplatsen innebär också en direktplats till Champions League. Eftersom ligan har en serieledare som för tillfället ser ostoppbar ut blir det en mindre, men inte oviktig morot att sträva efter för utmanarklubbarna. De är samtidigt i behov av lite titelvana för att utmana Juventus. Med det i åtanke hade även en vinst i Coppa Italia kunnat visa sig väldigt värdefull på sikt för Napoli och Roma.
****
Mark Iuliano… Jag kunde inte släppa det namnet. Låter mer som en romersk kejsare än en fotbollsspelare. Jag hade inte hört hans namn på 5-10 år, men en googling senare visade det sig att 43-åringen numera är tränare för bottenlaget Latina i Serie B.