Roma hade kunnat gå in till torsdagens Europa League-åttondel mot Lyon med mer muntra huvuden. För förra veckan riskerar att sätta djupa och avgörande spår i hela deras säsong. Förlust i cupderbyt mot Lazio med 0-2, sedan 1-2 hemma i ligan mot Napoli.
Effekten kan bli ödesdiger. 0-2 går att vända i returen ”hemma” mot Lazio, men svårighetsgraden ökar med några betydelsefulla procent med tanke på att Romderbyt är en väldigt speciell match att spela under speciella förutsättningar.
Efter förlusten mot Napoli ökade avståndet upp till serieledande Juventus till åtta poäng. Med elva omgångar tror jag att laget utåt sett fortfarande är inställda på en scudettojakt. Men innerst inne förstår nog både supportrar och spelare att Juventus är alldeles för starka för att hinna ikapp. Kvar återstår Europa League, som mycket väl kan bli den turneringen där störst fokus läggs.
I Roma råder titeltorka. Senaste pokalen lyftes 2008 (Coppa Italia) och sedan dess har man mest stolpat upp andraplatser i Serie A. Men efter elimineringen av Villarreal i förgående EL-runda har Roma seglat upp bland turneringens absoluta huvudfavoriter.
Manchester United får nog ses som det starkaste kvarvarande laget, men Roma är strax där bakom. Efter den duon skulle jag ranka Celta Vigo och just Lyon. Kollar man vidare bland de 16 lagen har även Schalke och Mönchengladbach en vinstchans, men då tyskarna ställs emot varandra kommer ett av lagen vara utslaget innan kvartsfinalerna. Det säger sig självt, Roma kommer vara favoriter mot samtliga lag vid avancemang förutom då United.
För att de ska nå så långt krävs dock en rejäl uppryckning. Efter förlusterna förra veckan kan man både skylla på inställningen ifrån laget, vilket främst blottades mot Lazio, och taktiska drag från Luciano Spalletti. Man kan diskutera varför han petade Mohamed Salah mot Napoli när det sedan blev så tydligt vilken positiv inverkan egyptiern hade på spelet när han väl kom in.
Det går också att ifrågasätta valet att peta succéyttern Emerson Palmieri och gå tillbaka till fyrbackslinjen som användes i början på säsongen. I stort sett samtliga lagdelar vek ned sig senaste veckan, men främst märktes det av i backlinjen där Manolas och Fazio inte stod att känna igen.
Roma har under vintern utvecklat en förmåga att plocka segrar trots att det inte på något sätt skett efter bländade offensivt spel. Istället har det stabila försvarsspelet legat som grund till att något mål från Edin Džeko ska räcka för en uddamålsseger (tre raka 1-0 segrar under januari). När denna defensiv grund verkar bortryckt, och man fortfarande hackar framåt, då är det inte så konstigt att Roma förlorar fotbollsmatcher.
Olympique Lyonnais ligger fyra i Ligue 1, rejält akterseglade av topptrion efter en ojämn säsong. De har vunnit borta mot serieledarna Monaco så sent som i januari och tagit poäng på Juventus Stadium. De har också förlorat hemma mot Juve trots man var en man mer nästan hela den avslutande halvleken. Det blir inget Champions Leaguespel för Lyon i höst, såvida man inte vinner Europa League i vår. Med andra ord är det ett lag som kommer lägga allt krut Europaspelet den närmaste tiden.
Att det finns kvalitet i truppen är odiskutabelt. Förre Romabacken Yanga-Mbiwa leder försvaret. På mittfältet finns både kraft och passningsskicklighet hos lagkaptenen Gonalons och Juve-önskade Tolisso. Offensivt har man finessen hos Depay och Fekir, och längst fram målsprutan Lacazette. Det blir en intressant duell mellan klubbarnas båda toppforwards. Lacazette och Džeko är spelare som enligt mig befinner sig i kategorin precis under de bästa anfallarna i världen.
Om Roma får med sig ett kryss från Frankrike så är chanserna hyfsat stora att de löser det hemma. På Olimpico är Roma otroligt starka och Lyon är säkert medvetna om att de behöver få med sig ett resultat om inte uppförsbacken ska bli för jobbig till returen. Men om nutiden känns besvärande för romanisti så kan de alltid blicka tillbaka till ett Lyonmöte för nästan prick tio år sedan.
OL hade då deras bästa upplaga under lagets storhetstid på 00-talet, med spelare som Abidal, Juninho, Malouda och en ung Benzema. Lyon var en av favoriterna till slutsegern i Champions League. Men det tog överraskande stopp redan i åttondelen mot Roma. Efter 0-0 i Rom gav Totti Roma ledningen på Stade Gerland. Minuten innan paus överstegade Mancini loss och dundrade in 2-0. Målet och kommentatorsvrålet glömmer varken jag eller OL:s högerback Revelliere i första taget.
För Roma hade det varit av största vikt att äntligen vinna någonting, nu när säsongen riskerar att sluta med besvikelse i både liga och cup. Om inte annat för att ge Francesco Totti något att glädja sig över i vad som kan bli Romaikonens sista säsong.
****
I tisdags kväll fick hela världen bekanta sig med neapolitansk läktarkultur på sociala medier, med klippen ifrån San Paolo timmar innan avspark. Napoli gjorde sedan en superhalvlek mot Real Madrid och arenan mullrade till när Dries Mertens satte 1-0. Tror jag. Eftersom ljudet från matchen var avstängt på puben där jag kollade (Arsenal-Bayern var i fokus…) så kunde jag inte ta del av stämningen.
Men Napoli stod upp mycket bättre än förväntat och det kändes som att avancemang var klart realistiskt. Sen ska man berömma Sergio Ramos för hans prestation och matchvinnaregenskaper. Det är ännu sjukare att han gjorde två mål i samma match för bara någon månad sen senast. Nu vilar allt italienskt Europahopp på de kvarvarande lagen Juventus och Roma.