Om många Juventusfans såg fram emot dubbelmötet mot Monaco med både glädje och tillförsikt, då var känslan ännu mer lättad inför avgörandet i Turin. Juventus noll insläppta mål i slutspelet vs Monacos över 90 gjorda hemma i ligan, i den första matchen var det Juves ramstarka defensiv vi mer än något annat fascinerades över.
På Juventus Stadium tog Monaco initiativet från början och verkade mer semifinalredo nu än på hemmaplan. De var mer offensivt lagda och pressade stundtals högt med deras trebackslinje. Trots den inspirerade inledningen skapade de inte särskilt många målchanser, och Juventus provade att skicka både längre bollar och ställa om snabbt från försvaret.
Mario Mandžukić började som forward tillsammans med Higuaín. Kroaten vann nästan alla dueller, löpte bra och var en gigant i luftrummet. Belöningen skulle komma i den 33:e minuten när han sprang sig fri på ett Dani Alves-inlägg och stötte in sin egen retur.
1-0, men var Monaco nere för räkning? De som snittar tre mål match i Ligue 1? Den matematiken blev bara relevant i drygt tio minuter. Dani Alves avgjorde dubbelmötet definitivt med ett vackert volleyskott minuten före paus. Finalen mot ett av Madridlagen (det vita blir det ju) var säkrad, och det var två spelare med bakgrund i andra spanska storheter som visade vägen.
Dani Alves fasades ut efter åtta säsonger i Barcelona och bytte land och mästarklubb till Juventus. Långt inpå säsongen turades han om med Lichtsteiner på högerbacksplatsen, den han gjort till sin nu efter några storartade insatser på sistone. Med sin inblandning i Juventus samtliga mål i semifinalerna och ett solitt spel defensivt, har Alves tillsammans med sina landsmän Marcelo och Alex Sandro visat att brasilianska ytterbackar med utpräglade offensiva kvalitéer är något av vårens grej i fotbollseuropa.
Mario Mandžukić kan också se sig som en av kontinentens mest profilstarka namn under våren. Ikväll lämnade han sin ytterroll och gick tillbaka till ursprungspositionen som toppforward, och gjorde det minst lika bra. Den hetlevrade Mandžukić hade ett karriärmässigt mellanår i Atlético Madrid 14/15 innan han kom till Juventus. Få trodde att han något år senare skulle bli en av lagets viktigaste spelare efter några ojämna höstmånader 2015.
Tidigt i matchen såg man också att Giorgio Chiellini skulle ha en match där han inte tillät någon passera i den vitsvarta försvarsmuren. Om Alves och Mandžukić fick varsin stund i rampljuset under matchen så var ögonblicksbilden från Chiellinis match lika stor som deras.
Vid 1-0 ledning kom ett lågt Monacoinlägg parallellt med Juvemålet någon meter från mållinjen. Trots det nästan obefintliga avståndet till målet lyckades Chiellini vinkla kroppen på ett sådant sätt att han styrde bollen utanför Buffons stolpe till hörna, just framför Falcao som stod beredd att raka in bollen i målen.
Situationen påminner inte så lite om Bonuccis brytning framför Higuaín i mötet Juventus-Napoli för lite mer än ett år sen. Chiellinis brytning var inte lika säsongsdefinierande som hans mittbackskollegas, Juve hade gått vidare ändå, men Chiellinis glädje och high-five med Buffon efteråt signalerade hur viktig prestationen var.
En annan spelare som bör få ett hedersomnämnande är monegaskernas målvakt Danijel Subasic. Ju längre halvleken led, desto mer exponerat blev Monacoförsvaret. Flera gånger var det Subasic som stod i vägen för ytterligare Juventusmål.
Med 2-0 i ryggen blev andra halvlek en transportsträcka för Juventus. Åtminstone var det så i tjugo minuter. En stund av okoncentration bland Juvespelarna räckte för att Kylian Mbappé skulle smyga in och sätta en reducering.
Än mer livat blev det när Monacos Kamil Glik, tidigare Torinokapten, ville dra derbypolemiken från i helgen ytterligare något varv genom sin stämpling på Gonzalo Higuaín. Glik retade sedan upp Mandžukić så till den grad att anfallaren blev varnad efter ett käbbel med polacken. Andra halvlek var annars ryckig och präglades av många avblåsningar.
Monaco var aldrig särskilt nära i detta dubbelmöte och för Juventus väntar nu den andra finalen mot tre år. Oavsett motstånd kommer chanserna att vinna pokalen vara större än sist. Juventus går till Cardiff med dålig finalhistoria i ryggen, men med plusstatistik i senare möten med Real Madrid (vinst i semin 2003 och 2015, förlust i finalen ’98).
Det enda negativa från matchen var den tidiga skadan på Sami Khedira. Tysken har varit skadefri ovanligt länge är känslan, och tyvärr åkte han på en hamstringskada innan säsongsslutet. Claudio Marchisio i all ära men till finalen behöver Juve Khediras lungor och ständiga offensiva löpningar. Det återstår att se hur allvarlig skadan är men han missar definitivt söndagens match mot Roma. Och vilken klubb som spelaren tillhörde innan Juventus? Real Madrid förstås.