SPAL gjorde det först. Benevento sedan. Båda lagen lyckades som nykomlingar gå upp från Serie B, och till sällskapet kan nu även Parma ställa sig. Laget från skinkstaden gjorde det dock som nykomligar i tredjedivisionen Lega Pro och är ett stort steg närmare en comeback i Serie A.
Det blev alltså Parma som inte helt oväntat vann det stentuffa och långa kvalspelet om en plats i Serie B. Ett kvalspel som inleddes med 24 lag för några veckor sen och som avslutades med finalen Alessandria-Parma.
På Artemio Franchi i Florens tog Parma ledningen redan efter tolv minuter genom Manuel Scavone. Parma visade sig vara det bättre laget från start till mål även om Alessandria inte saknade målschanser.
En nervös Hernan Crespo (som bor i Parma) och ett stort Parmafölje på läktaren kunde andas ut med dryga halvtimmen kvar. Efter en sällsynt tilltråcklad situation kunde Manuel Nocciolini nästan omedveten göra 2-0 till de gulblå.
Mest lättad och lycklig över avancemanget kanske lagkaptenen Alessandro Lucarelli är. Han följde som enda spelare med ner när Parma under förnedrande omständigheter degraderades till Serie D 2015.
Den 39-årige försvararen såg det som sin plikt att stanna i Parma. Det hade han inte gjort om klubben inte vunnit playoff-finalen, men en pension från fotbollen kanske får vänta när det nu blir Serie B.
Den yngre brodern till Cristiano Lucarelli minns tillbaka när han själv stod framför åklagaren i konkurshärvan ”åt hela Parmas vägnar”, och två år senare är framme vid något han kallar ett ”mirakel”.
För de flesta är historien fortfarande fräsch i minnet. Parma FC gick våren 2015 i konkurs efter en lång period av problem både med ekonomin och ägarstrukturen. De återuppstod då som Parma Calcio 1913 i Serie D.
Ordförande blev Nevio Scala, den gamle tränaren som firade triumfer med Parma under storhetstiden på 90-talet. Han anställde ett par av sina tidigare spelare som tränare och sportchef, och lanserade begreppet calcio biologico, ekologisk fotboll.
Till en början gick allt bra för Nevio Scalas nya Parma. Klubben sålde 10 000 årskort på Ennio Tardini och vann Serie D 2015/16 utan att förlora en match. Inledningen på denna säsong blev svårare och i november sparkade styrelsen den gamle mittbacken Luigi Apolloni från tränarposten.
Nevio Scala surnade till på klubbens kortsiktiga tänk och avgick i protest. Parma ryckte upp sig under vintern men blev ändå distanserade av storsatsande Venezia i Lega Pros B-grupp. Venediglaget vann serien med tio poäng.
Att Scala ville se ett mer hållbart Parma var ingen slump. Så sent som 2004 gick klubbens dåvarande ägare, mejerijätten Parmalat, i konkurs och den nya klubben Parma FC tog Parma AC:s plats i Serie A:s toppskikt.
Parmalatkungen Calisto Tanzi hade samlat på sig ofattbara 14 miljarder euro i skulder, dolda på olika sätt under många år. Parmalat undvek konkurs tack vare en lag utfärdad av Berlusconis regering och sattes istället under tvångsförvaltning. Calisto Tanzi dömdes till 17 års fängelse för bedrägeri i denna oproportionerliga näringslivsskandal.
Provinsklubben som med mejeripengarna blev en av Italiens sju systrar och vann Europatitlar kunde nu glömma en historisk första scudetto. Konkursförvaltare drev klubben i 2,5 år innan affärsmannen Tommaso Ghirardi köpte klubben 2007.
Trots att Parma åkte ur Serie A året efter skulle klubben komma tillbaka och stabilisera sig som ett mittenlag i högstadivisionen. De ekonomiska bekymren upphörde inte för det. Men under Roberto Donadonis ledning kvalificerade man sig till Europa League efter en sjätteplats säsongen 2013/14.
Detta efter en spektakulär sista omgång när Torinos Alessio Cerci missade en avgörande straff på övertid mot Fiorentina. Sjuan Torino skulle ändå skratta sist. Parma fick inte komma till spel i Europa beslutade Uefa på grund av för sent betalda inkomstskatter. EL-biljetten försvann till Turin och Parmas fall började på allvar.
Klubben fick problem under hösten att betala ut löner till spelare och anställda, och Ghirardi sålde klubben i december 2014. Parma bytte ägare ett par gånger till de kommande månaderna. Men det enda ägarna hade gemensamt var att deras oseriösitet och brist på kapital. Konkursen blev ett faktum i mars 2015.
Skulderna den här gången var uppe i närmare 1,5 miljarder kronor. Tommaso Ghirardi och sportchefen Pietro Leonardi åtalades senare för förskingring. På planen drabbades Parma av minuspoäng och hamnade på en oundviklig sistaplats i tabellen.
Ersättare till tränaren Apolloni i höstas blev Roberto D’Aversa. Inte heller han har rent mjöl i påsen och har åkt fast för matchfixningsbrott. Men trots Nevio Scalas besvikelse kan man ändå inte säga att tränarbytet inte gett resultat. I en intervju med Offside (nr 1/17) får Alessandro Lucarelli frågan om det är möjligt för en klubb som Parma att stå för Scalas vision med ekologisk fotboll?
”Det är inte lätt. Il sistema calcio i Italien bygger på mäktiga intressen. Ibland är det stora företag i bakgrunden som agerar i det dolda. Men någon måste ju föregå med gott exempel om det ska kunna bli någon ändring”, svarade Alessandro Lucarelli.
De som äger Parma nu är en grupp investerare, där Guido Barilla är det tyngsta namnet. Barilla har sitt huvudsäte i Parma och väntade tills klubben var i Serie D innan företaget gick in och satsade på fotboll. Guido Barilla är noga med att påpeka att han använde sina privata pengar när han gick in i Parma Calcio 1913, inte företagets.
Det är ett mysterium hur en så framgångsrik näringslivsregion kunnat tillåta två ekonomiska katastrofprojekt med några få års mellanrum. Det är ett underbetyg till stadens entreprenörer att män som Tanzi och Ghirardi kunnat köra fotbollsklubben i botten. Det är uppdagat att Parmalat redan 1990 hade stora skulder när Parma AC köptes upp.
Vad säger att något kommer förändras i framtiden? Det är uppenbart att Parma kommer granskas under lupp av förbundet med tanke på klubbens ekonomiska historik. Det bör vara av godo för klubben att hela tiden vara medvetna om de måste hålla sig på rätt sida av balansräkningen.
Även om Serie B är en mycket attraktivare marknad än Lega Pro behöver vi inte förvänta oss en storsatsning av Parma om en tolkar ägarnas budskap. Klubbens attraktionskraft och stadens höga levnadsstandard borde vara tillräckligt för att locka dit spelare som åtminstone kan ta laget upp till Serie B:s toppskikt.
Vanskötseln har lämnat en bitter eftersmak hos många och det är inte säkert om vi får se Parma som en kvalificerad utmanare i den italienska toppen inom en överskådlig framtid. Men lojaliteten bland klubbens tidigare profiler verkar vara stark och Parma kan därför falla tillbaka på en stor dos fotbollskunnande.
Personligen hade jag inte brytt mig om Parma fått stanna i Lega Pro ett år till efter all vanskötsel. Men nu efter kvalvinsten känns det ändå rätt att unna dem Serie B. Förhoppningsvis är människorna bakom dagens Parma annorlunda gentemot tidigare ägare, och har tålamod i denna färd med målet Serie A.