Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Sju frågetecken inför mercatons andra halva

Med knappt halva transferfönstret som återstår går det att utskilja tendenser och mönster bland lagen i Serie A. Vissa har agerat passivt, andra har värvat som aldrig förr. Oavsett aktiviteten bland lagen finns det fortfarande en del frågetecken som hopas över klubbarnas sportsliga ledningar. Har de kunnandet och verktygen att räta ut dessa frågetecken? Jag går igenom några av de mest intressanta.

Finns det rum för en ”Mister X” i Milan?

Milan har värvat för över två miljarder kronor i sommar och slagit rekord som den mest spenderande Serie A-klubb under en transferperiod någonsin. Ändå kunde inte Milans förre mittfältsstjärna Zvonomir Boban låta bli att fundera på klubbens aktivitet. ”Jo, de har värvat många bra spelare, men inga top players”, sa kroaten för ett par veckor sedan.

Boom. Några dagar senare placerades en före detta vitsvart symbol på Casa Milan, en pjäs på 1.90 meter som verkade ha hämtas från rymden av folks förvåning att döma. Zvono Boban fick sin toppspelare, Leonardo Bonucci hade blivit rödsvart efter en av århundradets fräckaste transferkupper.

Men det behöver inte vara slut där. Milans hyllade VD Marco Fassone hintar om en till värvning av stora mått till klubben. Det lutar åt att det blir en forward, någon som kan avlasta pressen från unge 38-miljonersmannen André Silva. Milan behöver någon som för med sig målgaranti. Om det blir Kalinić, Belotti eller någon annan återstår att se.

Ett som är säkert är att Milan nu går för att utmana om scudetton. Utåt sett kommer de sikta på en Champions Leagueplats, men signalerna efter Bonuccivärvningen är övertydliga för utomstående; detta är en trupp som kan vinna ligan.

Den som ska få ordning på alla dessa nyförvärv heter Vincenzo Montella och står inför sin största tränarutmaning i höst. Det är han som ska få ihop alla spännande namn till ett lag, och hitta ett spelsystem att pussla in dem i. Huruvida han är kapabel att lyfta detta kommer vara höstens stora frågetecken i Milanland.

Drar någon i nödbromsen i Fiorentina?

Nämnde Nikola Kalinić fick ledigt från klubbens träningsläger och uppges vara på väg till Milano. Symbolspelaren Borja Valero har redan gjort den övergången, fast till stadens svartblåa lag. Florenspojken Federico Bernardeschi är överens med Juventus och nu verkar Fiorentina vara beredda att släppa honom till ärkefienden.

Det har varit en väldigt prövande sommar för Violafansen, och än tuffare kan det bli. Mittfältskuggarna Matías Vecino och Milan Badelj ryktas också ut, sedan tidigare har lagkaptenen Gonzalo Rodriguez släppts av klubben.

De som kommit in är okända namn från Brasilien, Portugal, Serbien, Norge och Bulgarien bland annat. De har för den sakens skull inte varit särskilt billiga, mellan 4-8M euro för de dyraste, men det är svårt att ingjuta en optimism med förankring i spelare vars kvalitet är svårbedömd.

Fiorentina får inte låta tåget spåra ur med fler spelartapp, om det ens ska bli realistiskt att behålla en plats på övre halvan.

Finns det spets att hämta till Roma?

Roma är ytterligare ett lag som brottats med tunga spelartapp. Men försäljningarna av trion Salah-Rüdiger-Paredes har bringat in över en miljard kronor till klubbkassan. För pengarna har nye sportchefen Monchi breddat truppen på ett fint sätt med Gonalons och Pellegrini som riktiga kap (Kolarov nästa på ingång), och satsat ungt men inte oansvarigt med Cengiz Ünder och Rick Karsdorp.

Ofrånkomligen har Roma blivit av med en hel del spets och behöver ersätta framförallt Mohamed Salahs alla poäng offensivt. Sassuololånet Gregoire Defrel är tänkt som en välbehövlig avslastning till Edin Džeko men är ingen startspelare.

Monchi har visat i Sevilla och nu i Roma att han kan sälja dyrt och köpa billigt. Men för att vara säker på att behålla en plats i topp-fyra behöver han attrahera namn som andas poänggaranti. Och förstås, behålla Radja Nainggolan.

Kan Inter rensa allt dödkött?

Inter har redan lyckats med deras viktigaste värvning, nämligen att få in en högkompetent tränare i Luciano Spalletti. Med honom kan de få igång en trupp som besitter odiskutabel kvalité, men som också innehåller onödiga element.

Spelare som Ranocchia, Nagatomo, Jovetić och Biabiany har underpresterat i Inter en längre tid och fyller ingen funktion i truppen. Gör de sig av med dessa får Inter in miljoner som kan bli viktiga i en Financial Fairplay-balans som redan ser bättre ut. Tänkbara ersättare till dessa kommer åtminstone kämpa för en framtid i svartblått, något som ovanstående inte har.

Startelvan ser bra ut sånär som på ytterbacksplatserna. Inter måste uppgradera någon av kanterna där Ansaldi och D’Ambrosio huserar. Med Spalletti och en stark trupp på plats finns alla förutsättningar för att återta en plats i Champions League. Då vore det synd om det skulle ske på bekostnad av icke-förstärkningar på ytterbackspositionen.

Inter får en del kritik för passivitet på mercaton, när den ofrånkomligen ställs i ljuset från deras Milanokonkurrent. Men de har värvat smart i Borja Valero och Škriniar, och kan faktiskt behålla Perišić trots alla turer under sommaren.

Är passivitet den rätta vägen för Lazio och Napoli?

Inte mycket har hänt i dessa ljusblå lag. Lazio har tappat kaptenen Lucas Biglia och ersatt med hans namne Leiva från Liverpool. Mittfältet har även förstärkts med Di Gennaro från Cagliari, men framtiden för Keita Baldé är fortsatt osäker.

Mönstret har vi sett från tidigare säsonger. Lazio gör ett starkt år, misslyckas på sommarmercaton, och får lida från spel på tre fronter med en dålig ligaplacering som tydligaste följd. Lotito och Tare får bestämma sig hur de ska gå vidare från den här fina plattformen som Simone Inzaghi har tagit Lazio till. Det finns ingen anledning att räkna bort dem från CL-platserna i nuläget.

På liknande sätt ska Napoli ta ställning till vad de vill bli framöver. Egentligen ingen ifrågasätter Napolis plats i topp-fyra trots den hårdnande konkurrensen. Men frågan är om de vill nöja sig med det. Flera spelare pratar om att gå för ligatiteln och president De Laurentiis förnekar inte den ambitionen.

De har en Reina-situation att lösa och hittills har Napoli bara breddat truppen genom Bordeauxyttern Ounas och Romas vänsterback Mario Rui. Förra sommaren präglades värvningsfilosofin av att skapa en trupp som kunde orka med spel på flera fronter.

Men för att Napoli ska kunna ta upp kampen med Juventus krävs ytterligare investeringar. Sarri har gjort det extremt bra med dessa medel och lagt en välfungerande grund. De skulle dock vara både honom och De Laurentiis till gagn om den senare lättade på plånboken under de sista sommarveckorna.

Förmår något av mittenlagen ett lyft?

Ett antal lag förväntas ligga och skvalpa kring tiondeplatsen, men med målsättningen att komma högre upp i tabellen. Ett av dessa är Torino. De har som lagen ovan varit passiva på marknaden och egentligen bara värvat in Osasunas eftertraktade ytterback Alex Berenguer för 5,5+1M euro.

Då laget har en viss Andrea Belotti kan detta lugn snabbt bytas ut mot något helt annat. Skulle anfallaren stanna vore det en bedrift av klubbledningen. Men jag ser gärna att fler namn kommer in ändå. Om Mihajlovic får köra vidare med ett nästan identiskt spelarmaterial ser jag inte honom kunna lyfta laget så många placeringar högre, även om det finns mycket utvecklingspotential.

Sampdoria har nästan fått in en halv miljard kronor för Bruno Fernandes, Luis Muriel och Škriniar. De jagade både Wesley Sneijder och Josip Ilicic – men gick till slut bet på båda. Sampdoria har trots det god täckning på dessa positioner. Dessutom är Patrik Schick fortfarande en Doriaspelare.

De flesta räknar med att han försvinner ändå (Inter är hetaste alternativet) och Samp behöver ytterligare något profilerat namn för att utmana om en Europaplats.

Udinese ståtar med med tre högklassiga målvakter, Scuffet, Meret och Karnezis- där den sistnämnde kommer lämna. Resten av laget ser inte lika spännande ut. Duvan Zapata försvinner och ersätts sedan tidigare av Carpis Kevin Lasagna. Detta stabila, men färglösa Udinese behöver vässa ambitionsnivån.

Ett litet varningens finger vill jag räcka åt Sassuolo. De grönsvarta har i stort sett inte gjort någonting, förutom på tränarposten. Efter fem framgångsrika år lämnade Di Francesco och ersattes av Perugias Christian Bucchi. Bucchi är ett spännande namn men har ingen rutin från denna nivå. Det finns inga garantier att förra höstens dåliga säsongsstart inte kommer upprepas med en ny tränare. Sassuolo har högre ambitioner än att sluta på nedre halvan.

Nykomlingarna- fortsätter de lika friskt?

Det är tre nykomlingar med hyfsade ekonomiska resurser som kommit in, och de har alla haft olika approach på mercaton. SPAL har blandat mellan att rekrytera rutinerade Serie A-spelare (Paloschi, Felipe, Viviani) och allsvenska (Väisänen, Konate) bland annat. Dock har de succékeepern Alex Meret återvänt till Udinese.

Hellas Verona inledde mercaton på ett allt annat än förtroendegivande sätt- tills de hittade en spelare från Atlético Madrids frysbox. Alessio Cerci tog den ovanliga trappan ner för att återfinna karriären, Cassano anlände från en annan frys i Sampdoria, och vips kunde Hellas formera Cerci-Pazzini-Cassano som anfallstrio.

Klubben gör två stora chansningar, särskilt i Cassanos fall, och ytterligare jobb återstår innan de har ett kapabelt Serie A-lag. Men om Cerci hittar sig själv och det spelet han hade i Torino, då kommer han ensam skjuta laget kvar i Serie A.

Lilla Benevento har värvat från Serie B:s topp, Coda från Perugia bland annat. De har även tagit in Cataldi från Lazio och Marco D’Alessandro på lån från Atalanta. Det är två spelare som famlar efter regelbunden speltid och det kommer båda få i Benevento.

Jag gillar den här vägen som Benevento tar med dessa två rekryteringar. Istället för att satsa på Serie A-rutin går de efter Cataldi och D’Alessandro som rimligen har många år i högstadivisionen framför sig. Nu gäller det för dem att visa att de kan bära ett bottenlag i Serie A för att ta nästa steg i karriären.

 

Erik Hadzic

Tre kinesiskägda klubbar – tre vitt skiljda förutsättningar

Så sent som för några veckor sen blev Serie B-uppflyttade Parma den tredje italienska klubben med majoritetsägare från Kina. Ingen kan ha undgått Kinas storsatsningar inom fotboll med den inhemska ligan på stark frammarsch och entreprenörer som börjar synas här och var i den europeiska toppfotbollen.

Nu har de nått Italien också. Noll klubbar blev tre på ett år. Men det är inte mycket som är likt bland dessa ägarkonstellationer. Jag går igenom hur Inter, Milan och Parma vände blad, och hur framtiden ser ut i dessa klubbar.

Inter

Köptes i juni 2016 av Suning Group som tog över 68,55 procent av andelen i klubben. Den indonesiske klubbpresidenten Erick Thohir sålde en stor del av hans innehav till Suning och Thohir äger nu 30 procent av Inter. Kostnaden för Inter landade på drygt 300 miljoner dollar.

Suning Group är en jätte inom hushålls- och kontorsprodukter, elektronik och kommunikation. Företaget började 1990 sälja fläktar och har med tiden vuxit snabbt. Suning marknadskapacitet värderas till 14,8 miljarder dollar och gick 106 miljoner dollar i vinst. Imperiet har även utökats till att omfatta fastigheter, finansservice och medier.

Huvudpersonen i Suning är den 54-årige grundaren Zhang Jindong, värd cirka fyra miljarder dollar. Med det är han Kinas 41:a rikaste man 2016. Skötseln i Milano har han lämnat över till sonen Steven. Endast 25 år gammal innehar han rollen som Inters vice-president, för er som är osäkra på utseendet är det alltså han som sitter bredvid Javier Zanetti när Inter spelar.

Steven Zhang är ingen fotbollskille från början men har sannerligen utvecklats till det. Det beskrivs hur han jobbar 18-20 timmar dagligen för att ta Inter tillbaka till fornstora dagar. Zhang Jindong har inte velat överexponera sonen, som i så fall skulle bli begränsad i sin roll och behöva söka fullmakt för saker hos Thohir.

Zhang den yngre ger ett moget intryck och säger att strategin och visionen bakom klubben är mycket viktigare än summorna som satsas. Steven Zhang ber Interfansen om tålamod och tillit efter besvikelsen under Sunings första säsong.

”Jag tvekar inte på att laget kommer prestera bra snart. Det är ett massivt, massivt ansvar… för mig personligen”, säger Steven Zhang.

Inter hade 400M euro i skulder när Suning tog över. Under det senaste året har de sålt ut träningsanläggningen Appiano Gentiles namn, som numera heter Centro Sportivo Suning, och sålt en reklamplats på träningsdresserna.

Sedan tidigare äger koncernen klubben Jiangsu Suning i hemlandet, där Fabio Capello nyligen blev huvudtränare. Som koordinator för Inter och Jiangsu har de utsett Romas förre sportchef Walter Sabatini, i en lite diffus roll.

En nyckelroll som en sorts knutpunkt kan ’82-världsmästaren Gabriele Oriali få. Lele är sedan 2014 team manager för det italienska landslaget och hade den uppgiften även i sommarens U21-EM. Inter har försökt lösa Oriali från det kontraktet till att bli nerazzurris team manager, klubben där han spelade 277 matcher för mellan 1970 till 1983.

Milan

Lagom till Milanoderbyt i april blev så den segdragna affären klar. Milan köptes upp av ett konsortium lett av den kinesiske affärsmannen Yonghong Li. Hans Hong Kong-baserade företag Sino-Europe Sports Investment la en första deposition på 100M euro till Milan i juni förra året, innan ytterligare tre betalningar tillkom på sammanlagt 150M euro.

Att detta var en affär som skulle ta flera svängningar stod klart tidigt. Li påstod först att övertagandet backades upp av Kinas regering, men några dagar innan dealen gick igenom hade Li ändrat planer.

Resterande del av affären på totalt 740M euro (skulder inkluderat) skulle betalas genom det nya Luxemburgbaserade holdingbolaget Rossoneri Sport Investment. Precis innan övertagandet hade Yonghong Li tagit ett lån på 300M euro från den amerikanska hedgefonden Elliott Management, vars typ av fond är en som tenderar att låna ut pengar till fallerande företag är beskrivningen.

Den rockaden hjälpte till att slutföra köpet och täcka kortsiktiga betalningar. Med det följde en räntesats på 11,5 procent som ska återbetalas till oktober 2018. Fortfarande är det svårt att hitta källor till Yonghong Lis exakta förmögenhet.

Det finns en rivalitet mellan Milanoklubbarna som tar sig i uttryck även på ägarhåll. Finanstidningen Shanghai Zhengquan, som styrs av delstaten Xinhua, rapporterade att de stod i centrum av ett så kallat ”pyramid-lurendrejeri”. Det ska ha lett till att mer än 800 investerare förlorade 90 miljoner pund i företaget Jade Valley Development.

Lis pappa Naizihi och hans yngre bror Yongfei dömdes till fängelse av delstaten, men undvek genom att fly till Hong Kong. Eftersom Yonghong Li var en delägare övervakades han av regeringens finanspolis, men Li har nekat en inblandning i fallet. Det kan vara en av anledningarna till att en handskakning mellan Milanokineserna aldrig ägde rum under Il Derby della Madonnina.

Alain Wang är en journalist baserad i Italien och jobbar för den kinesiska tidningen Titan Sports. I en intervju med The Guardian säger han att den kinesiska regeringen nyligen bedrev restriktioner på utgående utrikesinvesteringar, i syfte att det kan misstänkas för ursäkter att föra kapital utomlands.

”Det är därför Yonghong Li fick hitta alternativa vägar för finansiering i sista stund. Handel är en sak eftersom du importerar och exporterar. Men att köpa en fotbollsklubb är väldigt svårt eftersom det är omöjligt att göra vinst inom en nära framtid. Det är som ett stort hål som du fortsätter att fylla med pengar”.

”Vad kommer dessa personer göra i framtiden när de vill ha pengar tillbaka? Det finns inga andra valmöjligheter än att investera i fastigheter och använda Milans namn. Jag förväntar mig något i stil med ”Milan City”, innehållandes nya affärer och lägenheter. Det är omöjligt att tro att bara för kineser köpte Milan så kommer alla i Kina köpa en Milantröja”, säger Alain Wang.

Italienkorrespondenten Wang fortsätter med ett välkänt klubbexempel.

”Elliott Management är en vulture fund så de kommer inte vara intresserade av att investera i Milan. Med tiden kommer de bli de riktiga ägarna och hela processen kommer börja om igen”.

”När Glazers köpte Manchester United och belånade klubben var det en nästan garanterad intäktskälla. Med Milan och Inter är det annorlunda eftersom de förlorar mycket pengar varje år, exempelvis förlorade Milan 90M euro. Suning är en stor koncern i Kina och kan använda det i saker som marknadsföring, även om de inte förhastat sig i att öppna kommersiella nätverk i Europa än”.

Men folket bakom Milan har varit så hemlighetsfulla. Jag är säker på att det bakom Yonghong Li sitter många andra kinesiska investerare som inte vill gå ut med sina namn”, säger Alain Wang.

Parma

Klassiska Parma spelar till hösten i Serie B. Efter åratal av ekonomisk vanskötsel började ombildade Parma Calcio 1913 i Serie D för två år sedan. De som tog sig an uppgiften att återupprätta klubbens rykte var en grupp lokala affärsidkare, från staden som har en stark entreprenörshistoria.

Sedan några veckor tillbaka får de sällskap av ett antal andra i styrelserummet. Kinesiska Desports Group köpte 60 procent av klubben och de lokala entreprenörerna behöll 30 procent av deras andel i Parma. Resterande tio procent innehas av fansen och kommer så förbli kommande fem år oavsett hur mycket pengar som skjuts in.

Ägaren till Desports Group heter Jiang Lizhang. 37-åringen är född i en liten fiskeby och har en bakgrund som sportjournalist. Lizhang kom in på området sport och business 2004 genom ett sponsringsavtal med Luis Figo och det kinesiska klädmärket Seven Brand.

I maj 2016 köpte han spanska Granada från familjen Pozzo för över 37 miljoner euro. En månad senare blev han den kines som roffat åt sig störst del av franchisekakan i NBA, genom köpet av fem procent i Minnesota Timberwolves för cirka 45M euro. I januari köpte han dessutom 90 procent av klubben Chongqing Lifan i hemlandet.

Inte nog med det. I januari 2016 köpte Desports in sig i PPTV, Sunings tv-nätverk, och säkrade Champions Leaguerättigheterna för cirka 350M euro. I juli samma år sålde Jiang Lizhang företaget till den kinesiska kolossen Wuhan DDMC Culture, listat på Shanghaibörsen, för 107M euro. Han fortsatte att verka som överhuvud för koncernen. Med det räknas han som en av Kinas tre största entreprenörer inom sportbusiness, tillsammans med Zhang Jindong och förre NBA-stjärnan Yao Ming.

När affären blev klar skrev Parmas hemsida om den som ”en överenskommelse som öppnar intressanta prospekt inom tillväxt och investering”. Parmas vice-president Marco Ferrari förklarade att ”parallellt kommer det ge föreningen en viktig injektion av kapital till Parmas kassa, som kommer förstärka tillgångarna på ett hållbart sätt”.

Nio personer kommer Parmas nya styrelse bestå av. Fem från Desports, tre från det nuvarande ägandet och en som representerar fansen. En av de lokala männen heter Guido Barilla, och är fjärde generationens arvtagare till världens största pastatillverkare. Barilla-Vd:n är god för 1,47 miljarder dollar. Tillsammans med Ferrari kommer också Parmabosatte Hernan Crespo agera som en av två vice-presidenter.

FAKTA: Övriga kinesiskägda klubbar i Europas toppligor

Aston Villa Tony Xia, Recon Group (100%)

Birmingham City Paul Suen, Birmingham Int’l Holdings (50.6%)

West Brom Guochuan Lai (100%)

Wolves Guo Guangchang (100%)

–––––––––

Auxerre James Zhou, ORG Packaging (60%)

Nice Alex Zheng & Chien Lee (konsortiet inkluderar även amerikanska affärsmän 80%)

Sochaux Wing Sang Li, Ledus (100%)

–––––––––

Espanyol Rastar Group (56%)

Granada Jiang Lizhang, Link Int’l Sports (100%)

****

Till synes är Milan den klubben som det finns mest frågetecken kring, inte minst med tanke på deras otroligt intensiva inledning på mercaton. Det behöver inte bli så dystert som prognoser förvarnar om, mycket handlar om Milan får in intäkter inom en snar framtid.

Champions League om ett år är ett absolut måste. Annars kommer värdet falla på de spelare som tagits in för dyra pengar och då riskerar vi en ny ägarcirkus igen. Vem vet egentligen vad Silvio Berlusconi hade för motiv när han sålde Milan? Hade han viljan och orken att noggrant kolla upp vilka de nya ägarna var?

Berlusconi har sagt att han var ledsen när han lämnade över klubben. Men det var helt nödvändigt och tiden kommer utvisa om han gjorde rätt bedömning när han lämnade vidare.

Därför känns Inters ägandeformer mer sunda. Det är ett mer långsiktigt tänk över Inter även om de givitvis också är beroende av Champions Leagueintäkter bland annat. Inter har redan nu påvisat att deras Financial Fairplay-redovisning är i balans.

Det går heller inte att bortse från kraften som finns i Parma nu. Där frågetecknet istället varför Nuovo Inizio, som den lokala entreprenörsgruppen kallas, väljer att släppa in en majoritetsägare? Kanske är det handling som visar extra medvetenhet mot Parmas skandalfyllda historia. De tar en lösning som garanterar klubben ekonomisk stabilitet fastän mycket kapital redan finns i ägargruppen. Allt för att tidigare misstag inte ska upprepas.

Källor: The Guardian, Gazzetta dello Sport, Corriere dello Sport, CNBC, Forbes, CalcioeFinanza.it

Erik Hadzic

Från säsongsbesvikelse till totalt kaos – vad händer i Fiorentina?

Fiorentina upplever turbulenta dagar, som eskalerat under de senaste veckorna. Interna stridigheter mellan klubbledning, spelare och fans har gjort att klubben satts till försäljning. En negativ atmosfär som rådde runt klubben i stort sett hela säsongen har nu infekterat de allra mest betydelsefulla – nyckelspelarna i Fiorentina. Hur kunde allt gå så snett? Vi går igenom händelserna som lett till detta florentinska kaos.

28 maj

Daniele Martinelli blåser av matchen mellan Fiorentina och Pescara i säsongsavslutningen på Artemio Franchi. Fiorentina får bara 2-2 mot tabelljumbon och slutar på en intetsägande åttondeplats. Laget gör ett mindre ryck under våren mot sjätteplatsen som ger Europa Leaguespel, men sjabblar till det trots att Milanolagen ovanför i tabellen brottas med minst sagt tveksam form.

I Europa League åker Fiorentina ut i sextondelsfinal efter att ha tappat en sammanlagd 3-0 ledning mot Mönchengladbach, sedan tyskarna gjort fyra raka mål på Fiorentinas hemmaplan. Under avslutningsveckan säger klubbägaren Diego Della Valle att han ska utvärdera huruvida han ska fortsätta styra Fiorentina.

Hans bror Andrea, den andre delägaren, annonserar att han tar ett steg tillbaka från den ”ohälsosamma atmosfären i klubben”, och säger att han inte var beredd på denna utveckling.

”Jag kan inte göra det längre. Jag har levt mig igenom här med hjärta och pengar, så mycket pengar, men jag känner att balansen inte längre finns i staden. Jag behöver kopplas ifrån eftersom situationen får mig att må dåligt, och framförallt förstår jag inte händelsernas logik, säger Andrea Della Valle.

Inte bara ägaren säger farväl. Lagkaptenen Gonzalo Rodriguez meddelar ett par dagar innan Pescaramatchen att han lämnar klubben i sommar. Med tårar i ögonen förklarar argentinaren att han inte kommit överens med klubben om en förlängning.

Sportchefen Pantaleo Corvino får kritik för hanteringen av Rodriguez och hans påstådda ovilja att förlänga med spelare över 30 år. Corvino kontrar med att han känner sig förstummad av ”rekonstruktionen av sakernas tillstånd, som är ren fantasi”. Efter fem år i den lila tröjan återvänder Rodriguez under sommaren till hemlandet och San Lorenzo.

Som väntat får också tränaren Paulo Sousa gå. Portugisen levererade en femteplats under sin första säsong men blev fansens hackkyckling under Violas ojämna år två. Det spekulerades kring hans avgång i ett halvår, men den tidigare mittfältsstjärnan fick stanna säsongen ut.

”Jag gav mitt allt för Fiorentina och dessa killar. Kanske lyckades jag inte överföra min passion för fotboll till dem”, sa Paulo Sousa efter hans sista match.

5 juni

Allt är till en början inte bistert på mercaton. Fiorentinas första värvning blir mittbacken Vitor Hugo från brasilianska Palmerias för 8 miljoner euro. De värvar också högerbacken Bruno Gaspar, en 24-åring från Vitoria Guimaraes för 4M euro. Från FK Partizan kommer nittonårige mittbacken Nikola Milenković för 5M euro. I januari flyttar också hans lagkamrat Dušan Vlahović till Florens då han fyller 18 år.

Paulo Sousas ersättare blir Stefano Pioli. En glad och hoppfull tränare vill vända blad efter sparkningen från Inter, i klubben där han tillbringade många år som spelare. Utnämningen ses som klok av utomstående. In kommer en tränare som har starka band till klubben och vars profil bör passa Fiorentina bättre än Inter. Ryktena kring ytterligare spelarförluster cirkulerar och från Piolis sida är budskapet tydligt.

”Från och med idag börjar jag ringa alla Fiorentinaspelare. Jag behöver inte övertyga någon. Den som ger sitt yttersta för laget är välkommen, den enda fråga jag har är om de är beredda att ge allt för laget”, sa Stefano Pioli under sin presentation.

17 juni

Allt intensivare rykten talar om att Borja Valero ska lämna Fiorentina för Inter. Corvino nekar och säger att ”de aldrig satt spelaren på marknaden”. Presidenten Mario Cognini talar om ”fake news”. En annan av de styrande inom sportdelen, Carlos Freitas, är mer öppen och konstaterar att Valero ” är under kontrakt och, för tillfället, en del av laget”.

Några dagar senare lunchar ändå Corvino med Inter sportchef Piero Ausilio i Milano över en tänkbar försäljning av mittfältaren, som ska vara positivt inställd till en flytt. Fiorentinas prislapp sägs ligga på 10M euro medan Inter bara vill lägga drygt hälften på 32-årige Valero.

Prominent Interfolk som Massimo Moratti och Giuseppe Bergomi börja hylla den nära förestående värvningen. Inters nye tränare Luciano Spalletti jagade spanjoren redan under hans tid i Roma, och talar i en intervju om behovet av ledare och att laget ”behöver män som Borja Valero”.

Diego Della Valle, borgmästaren Dario Nardella och Mario Cognini under presentationen av klubbens nya arenaprojekt.

26 juni

Diego Della Valle deklarerar att Fiorentina är till salu. Modeentrepenören tog över ett bankrutt Fiorentina 2002 när klubben hade så tunga skulder att de tvångsdegraderades till Serie C2, den dåvarande fjärdedivisionen. Klubben började om och döptes till Florentia Viola. Så småningom köpte Della Valle tillbaka namnet Fiorentina och det tidigare klubbmärket.

Men under senare år började fansen tröttna på uteblivna satsningar från Della Vallebröderna. De har haft fog för deras besvikelse. Under den 15 år långa Della Valleeran har klubben i genomsnitt spenderat 14 miljoner euro varje säsong i spelartruppen. Diego Della Valle själv värderas till en förmögenhet på 1,46 miljarder euro.

Bröderna vill sälja klubben för 300M euro, den summan som Della Valle investerat i klubben under dessa år. De söker efter seriösa köpare och ”helst folk med florentinska kopplingar”.

”Jag köpte klubben men under ett antal år har jag varit helt frånkopplad klubbens managementdel. Även att se matcherna på söndagen har helt klart skapat stress, och jag lider vanligtvis inte av stress”.

”Rent ekonomiskt har Andrea utfört mirakel. Men frågan jag ställer mig själv är: var är det roliga i detta?”, sa Diego Della Valle några veckor innan försäljningsbeskedet.

En av dem som inte köper Della Valles offerroll är Roberto Cavalli. Den Florensbördige modedesignern beklagade sig över brödernas regim på Instagram.

”(…) Corvino tar fansen på en åktur med hjälp av Della Vallebröderna, som bara vill slippa tyngden på deras axlar. De köpte Fiorentina i hopp om att göra fastighetsaffärer med hjälp av dem som inte kunde hålla sina löften”.

”Nu är det upp till Corvino att monetisera allt som återstår. Jag är äcklad, eftersom jag vet om många andra problem som Della Valle jobbar på att monetisera. De tror att de är offren… de kan inte förstå hur stark kärleken är för detta lag”, skrev Roberto Cavalli.

29 juni

Sportchefen Pantaleo Corvino är inne på sitt andra år i sin andra sejour med Fiorentina. Hans popularitet är inte paritet med hans inledande år i klubben. Fiorentinas sportchef mellan 2005-2012 värvade spelare som Adrian Mutu, Stevan Jovetić, Luca Toni och Alberto Gilardino.

Nu anklagas Corvino för att tvinga bort Borja Valero från klubben. Spanjoren har under sin semester samtalat med supportrar och berättat att håller på att kastas iväg från klubben. Signar inte Valero för Inter kan det bli en säsong på läktaren, och det påstås att han förargat Corvino när han tackade nej till en kinesisk klubb i januari. Dagen efter lämnar Fiorentina en kommuniké där klubben förnekar ett borttvingande av Valero.

”I början av denna nya cirkel är klubbens linje att de som bär Violatröjan måste göra det med full belåtenhet, övertygelse och motivation. Bara i det motsatta fallet kommer vi ha i beräkning en spelares vilja att fortsätta karriären på annat håll”, lyder två meningar ur presstexten. Orden som används är påfallande lika de som Pioli använde under sin presentation några veckor tidigare.

Sidan FirenzeViola.it, som talade med Valero på semestern, kontaktar honom igen. Borja Valero svarar Fiorentinas statement med orden ”snart berättar jag sanningen. Alla Fiorentinafans behöver veta”.

2 juli

Det är inte bara Borja Valero som är i ropet. Även lagets främste målskytt Nikola Kalinić vill till storsatsande Milan och hemmasonen Federico Bernardeschi uppvaktas flitigt av ärkerivalen Juventus. Corvino säger att klubben är väldigt glada för Kalinić och Borja Valero och vice versa. ”Men om de vill lämna behöver de säga det till oss”, tillägger sportchefen.

Valero kom precis som Gonzalo Rodriguez från Villarreal för fem år sedan. Han har utvecklats till en symbol för laget och en fansfavorit. Därtill har Valero och hans familj omfamnat staden Florens och nyligen tatuerade spelaren in koordinaterna för bron och stadssymbolen Ponte Vecchio på sin arm. Nu påstår sig Borja Valero känna sig tvingad att lämna Florens.

”Jag måste för jag inte klarar inte detta längre. De har fått mig att gråta och förlora sömn över de senaste veckorna”, beklagade spelaren enligt Violanews.com.

Han önskar kunna prata ut om situationen men hindras av att han står under kontrakt till 2019. Det dröjde inte många timmar innan klubben kom med ett nytt pressmeddelande. Fiorentina skulle se över legala aktioner för att stämma spanjoren för förtal.

Borja Valero mot sina blivande (?) lagkamrater.

4 juli

Galenskapen förvärras. Efter att Fiorentina nekat Milan ett bud på 20 miljoner euro för Kalinić (de ville ha 30) kommenterar Corvino det hela med att ”han inte ville lyssna på budet, eller ens sätta sig runt förhandlingsbordet”. Kroaten tar då saken i egna händer och skickar ett meddelande till italienska Sky Sport.

”Tack Fiorentina för dessa två år och den chansen ni gav mig. Jag vet att Milan vill ha mig och detta är ett stort tillfälle. Jag vill ta nästa steg i min karriär. Jag ser min tid i Fiorentina som över och vill gå till Milan”, skriver Kalinić.

Anfallarens utköpsklausul ligger på 55M euro och det var en kinesisk klubb beredd att betala, men spelaren nekade en transfer. Samtidigt meddelar Corvino att Bernardeschi inte kommer förlänga sitt kontrakt som går ut 2019. Det rapporteras att Fiorentinaprodukten redan är överens om personliga detaljer med Juventus och vill bort från Florens.

Även förstemålvakten Ciprian Taturusanu sägs vara näste spelare redo att lämna det sjunkande skeppet. Fiorentina gör sig också av med den underpresterande slovenen Josip Iličić, som säljs till Atalanta för 5,5M euro.

En annan som varit på väg bort länge är mittfältaren Milan Badelj. Stämningen mellan hans agent Dejan Joksimović och klubben är så infekterad att agenten fastslår att Badelj lämnar Florens.

”Det jag med säkerhet kan säga är jag inte längre kommer prata med Fiorentina, för det enda dem vet är att dra lögner”, sa Joksimović under våren.

5 juli

Det kokar över på stadens gator. Framför Artemio Franchi protesterar en grupp på runt 400 supportrar mot Della Valle-familjens ägande. De skanderar att Della Valle ska försvinna och att fansen förtjänar bättre. Fansen konfronterar vice-presidenten Gino Salica på platsen.

Lögner, legala vägar och osanningar. Vi skäms över denna förening, nu stäms alla, löd en banderoll. Stora män pratar, små män stämmer. Lämna, stod det på en annan.

Gruppen gick sedan vidare till Borja Valeros hus där de sjöng hyllningssånger till mittfältaren, som svarade med att vinka genom sitt fönster. Gino Salica fick förklara sig till några supportrar.

”Vi håller på och jobbar. Fansen har sina anledningar men även vi har våra. Det är den femte juli, det återstår mycket tid. Vi har passion, det har vi visat. Det som förbittrar mig är denna uppdelning, vi är en öppen yta.”

”Pioli är lugn. I andra piazzor som präglas av mycket komplicerade situationer finns inte denna typ av vrede”, säger Gino Salica.

I skrivande stund är Borja Valero på väg till Milano för en läkarundersökning hos Inter. Fiorentina kommer stå kvar även utan honom. Men laget blir en stor symbol fattigare, och misstänksamheten mot de styrande ännu större. Med halva mercaton kvar är frågan snarare om klubben kan hejda sig och ställa upp med ett något sånär slagkraftigt lag till hösten.

Källor: Football Italia, Sport Mediaset

Erik Hadzic

Roma – en stormarknad med hjärna

”La Roma no es un supermercado”.

Orden yttrades av Romas spanske sportchef Monchi som svar mot kritiker och fans som ifrågasatte Romas ambitioner under transferfönstret. Frågan var sannerligen befogad. Klubben hade separerat med ikonen Totti, sålt Salah till Liverpool för över 400 miljoner, och ihärdiga rykten talade om mittbackstjärnan Manolas på väg bort.

Det senaste är den tyske landslagsmannen Antonio Rüdigers blivande transfer till Chelsea. Backen ska läkarundersökas i Los Angeles och kostar Chelsea 35 miljoner euro, och ytterligare några miljoner euro i bonusar.

Att fansen blir oroliga är inget konstigt. Med det storsatsande Milan, Inter som stärkt tränarposten i Spalletti, ett Napoli som tar små, stora kliv framåt, och ett gap som inte blir mindre till Juventus, då är risken påfallande stor att Roma faktiskt missar Champions League nästa år. Trots att Serie A får fyra direktkvalificerade klubbar dit.

Att missa den turneringen vore ingen katastrof. Det långsiktiga arbete som krävs när man anställer en ny sportchef (utan erfarenhet från Italien) och ny tränare (utan storklubbsmeriter) måste ges tålamod. Det är helt okej med ett mellanår i detta läge. Men jag vill ändå inte måla fan på väggen.

Leandro Paredes är ett exempel på smartheten i Romas business. För 23+4 miljoner sålde man den unge argentinaren i helgen till Zenit St. Petersburg. En mittfältare som aldrig uppfyllde den potential han bitvis visade. In kom på samma position den rutinerade Lyonkaptenen Maxime Gonalons och Romafostrade Lorenzo Pellegrini från Sassuolo.

Fransmannen satt på ett utgående kontrakt och köptes för 5M euro, för Pellegrini utnyttjade Roma en återköpsklausul på 10M euro. Innermittfältet ser numera starkare ut och man har gått plus efter försäljningen av Parades. Men även om man jämför med Milans haussade mercato ser affärerna lovande ut.

Hakan Calhanoglu köptes för 20M euro och Frank Kessiés prislapp kommer landa på 28M euro. Gonalons och Pellegrini är inte lika sexiga värvningar som dessa och kommer inte sälja lika många tröjor. Men sätt dessa spelare på ett innermittfält och jag är inte alls säker på att Milanduon presterar bättre. Då har Roma ändå spenderat runt 350 miljoner kronor mindre än deras konkurrent.

Gonalons ser dock ut att få svårt med en startplats. Risken finns att det blir en ny Clément Grenier i Roma. Mittfältaren kom i januari och det dröjde kanske tre månader innan jag såg honom bära Romatröjan. Då var han ändå kvitt sina efterhängsna skador.

Samtidigt har jag svårt att se en trygg ledare som Gonalons inta en fast bänkplats. Vi får se hur Di Francesco löser detta. Sen vill också Pellegrini in i den mittfältsekvationen. I Pellegrini får man in en romare och en spelare som var mycket bra i U21-EM.

Med detta sagt ska Roma vara försiktiga med vem de väljer att släppa framöver. En försäljning av Radja Nainggolan skulle ha ett stort symboliskt förlustvärde och definitivt skada mer än vad några ekonomiska plussiffror kan visa.

Om Kostas Manolas säljs har Roma förlorat, lite beroende på hur man ser det, hälften av den ordinarie backlinjen. Dessutom har Mario Ruis agent bekräftat att ytterbacken lär bli klar för Napoli i nästa vecka.

Att gå in till den nya säsongen med en till stora delar ny backlinje vore en chansning. Även om Rüdigers ersättare, mexikanen Hector Moreno från PSV (5M euro), säkert är en försvarare som klarar av pressen i Roma. Rüdiger är en talangfall men oslipad back, för den summan förstår jag att Roma säljer.

Gudarna ska veta att Roma haft köp-och säljfester tidigare. Under förre sportchefen Walter Sabatini var man glada i stora spelarrotationer inför varje säsong. Sabatini hade sina sidor, men han lyckades aldrig sälja spelare för mer än 350 miljoner kronor. Det har Roma gjort två gånger redan i sommar, vilket förstås kan ursäktas med att pengaflödet på brittiska öarna eskalerat ytterligare de senaste par åren.

Roma är något felbeslut ifrån att falla ner i ett bekymmersamt tillstånd. Men om Monchi fortsätter i denna stil finner jag ingen anledning att inte se framtiden med tillförsikt. Vill man hitta en riktig stormarknad kan man titta åt Fiorentinas håll och se det som pågår där. Där kan man prata om en klubb som håller på att demonteras och regelrätt talat säljer ut sig själv.

****

De gulröda har även värvat den nederländske ytterbacken Rick Karsdorp från Feyenoord. Tydligen kallas han ”tåget” i hemlandet. Karsdorp verkar vara en ärlig person och erkänner sin dåliga engelska och anser att hans defensiv kan bli bättre.

Romanisti kan hoppas att Karsdorp blir smidigare och snabbare än det havererande tåget som hette Bruno Peres förra säsongen. Rick Karsdorp kostar Roma 14 miljoner euro och fem i bonusar. De skickar också iväg forwardsfloppen Seydou Doumbia till Sporting i Portugal på lån.

I Hakan Calhanoglu får Milan in en mycket spännande mittfältare och en av världens vassaste frisparksskyttar. Priset på 20+4M euro är rimligt och turken kan spela på nästan alla offensiva positioner. Jag ser han i huvudsak som en mittfältare och Calhanoglu ska inte behöva flyttas upp i någon ytterroll. I så fall har Milan misslyckats med att hitta rätt ersättare till Deulofeu.

Efter fyra säsonger utan att ha satt något större intryck rör Andrea Poli på sig. Mittfältaren flyttar från Milan till Bologna, som får Poli på free transfer. Inter värvar Torinos reservmålvakt Daniele Padelli som därmed byter bänk. Även han går gratis. Lazio har gjort sitt första nyförvärv i en väldigt passiv mercatoinledning. Den montenegrinske högerlöparen Adam Marusic ansluter från belgiska Oostende.

Cagliari och Sampdoria har gör en bytesaffär där sardernas U21-landslagsman Nicola Murru flyttar till fastlandet. Cagliari får istället den en gång så lovande mittfältaren Luca Cigarini från Samp.

Atalanta har värvat den 24-årige mittfältsbrassen Joao Schmidt på free transfer. Schmidt som senast spelade för Sao Paulo. La Dea har också löst Josip Iličić från Fiorentina för 5,5 miljoner euro.

Den slovenske mittfältaren hade en överenskommelse klar med Sampdoria, men tvärvände i sista stund och valde svartblått istället. Sampdorias president Ferrero säger sig fortfarande vara ”förstummad” över spelarens beteende. Nog har han anledning att vara bitter.

Klubben tackade nej till Wesley Sneijder på inrådan av tränaren Marco Giampaolos, som bara ville ha Iličić. Sneijder som var beredd att kraftigt gå ner i lön för att gå till Samp rapporteras det. Och nu står Sampdoria där med varken Sneijder eller Iličić. Trots slovenens fulspel hoppas jag att han hittar jämnheten i Atalanta och oftare når de höga höjder vi allt mer sällan bjudits på i Fiorentina.

Till sist har även Napoli gjort deras första nyförvärv i den 20-årige vänsteryttern Adam Ounas från Bordeaux. Algeriern kostar 10+2M euro och var en del av det Bordeauxlag som fick en renässans under våren. Ounas ser ut att vara den nästa som följer i Napolis linje med små, tekniska och passningskickliga offensivspelare.

Erik Hadzic

Ingelsson näste svensk i Udinese – så har det gått för de andra

I helgen blev Kalmar FF:s mittfältare Svante Ingelsson klar för Udinese. Friuliklubben, som slutade på 13:e plats, har skrivit ett fyrårskontrakt med nittonåringen och affären sägs kosta sju miljoner kronor. Bra betalt för en spelare som precis inlett sin tredje allsvenska säsong, i synnerhet för ett Kalmar som har det ekonomiskt tungt. Under våren har spelat elva matcher, sju från start och mäktat med ett mål.

Ingelsson blir den nionde svensken att representera de vitsvarta färgerna och den sjätte på 2000-talet. Resultatet för hans föregångare i Friulien har varit föga imponerande och präglats av utlåningar till mindre klubbar. I och med Pozzofamiljens ägande av Udinese och Watford (tidigare också Granada) är utlåningsspiraler vanliga bland klubbens mindre namnkunniga spelare.

Nedan har jag gått igenom Udinesvenskarna sedan millennieskiftet och deras tid i Italien. Inom parentes visas år på plats i Udine.

Henok Goitom (2003-2005). Matcher/mål: 2/1

Svensk-eritreanen flyttade som 18-åring sommaren 2003 utan någon erfarenhet från Sveriges två högsta divisioner. Under hans två säsonger i Udine blev det bara ett framträdande i Coppa Italia och ett inhopp i Serie A. Debuten skedde inte i vilken match som helst utan mot Inter, och Goitom nickade in en kvittering på stopptid.

Goitom fortsatte karriären i Spanien och blev utlånad till Segundalaget Ciudad de Murcia i två säsonger mellan 2005 och 2007. Sommaren 2007 köpte nyuppflyttade Real Murcia anfallaren för 30 miljoner kronor från Udinese.

Udinese hade på den tiden ett starkt lag och slutade sjua respektive fyra (gick vidare till CL) under Luciano Spalletti. Spelare som konkurrerade om forwardspositionerna var bland andra Antonio Di Natale, David Di Michele, Vincenzo Iaqunita och Carsten Jancker. Ingen enkel samling att slå sig in bland för en svensk tonåring.

Andreas Landgren (2010-2011). Matcher/mål: 0 (11 matcher i Primavera)

Helsingborgaren Landgren var togs ut i Sveriges U21-trupp i hemma-EM 2009 och värvades till Udineses Primaveralag ett år senare. Det blev inga framträdanden i A-laget för mittfältaren som lånades ut till nederländska Willem II 2011. I januari 2012 köpte norska Fredrikstad Landgren, som sedan 2014 är tillbaka i HIF.

Joel Ekstrand (2011-2012). Matcher/mål: 20/0

Ett halvår efter Landgren kom en annan HIF:are till nordöstra Italien. Den då 22-årige Joel Ekstrand värvades för runt 15 miljoner kronor och fick ett fyraårskontrakt. Säsongen 2011/12 blev det elva framträdanden i Serie A och ytterligare fem i Europa League för mittbacken. Han konkurrerade med bland annat Mehdi Benatia i försvaret, i det Udinese som slutade trea och åkte ut i CL-playoff den säsongen.

Sommaren 2012 lånades Ekstrand ut till Watford i The Championship. Efter ett år tog Watford över kontraktet, en kort mellanlandning i Bristol City följde innan han gick till Championship-nedflyttade Rotherham där Ekstrand nu huserar.

Mathias Ranégie (2012-2014, 2017). Matcher/mål: 30/1

Ranégie hade öst in mål för Häcken och Malmö FF när Udinese köpte 28-åringen i augusti 2012. Anfallaren gjorde sitt första och enda mål för klubben i 2-1 vinsten mot Milan, en månad efter ankomsten till klubben. Göteborgaren får en hel del speltid inledningsvis, både i Serie A och Europa League, men får efter de inledande månaderna inte starta någon mer match i klubben.

Udinese hade en åldrande, men fortfarande sylvass Di Natale kvar, och hittade en ny anfallsstjärna i Luis Muriel. Dessutom fanns Odion Ighalo och Matej Vydra inom den stora organisationen, bägge skulle senare göra sig namn i Watford.

Där skulle också Ranégie hamna, i januari 2014. Ett halvår senare börjar en lånekarusell med utgångspunkt  Watford ta fart. Ranégie lånas ut till Millwall, kinesiska Dalian Yifang, Djurgården och till slut Udinese igen våren 2017. Mellan dessa lån är han bara i Watford ett par månader åt gången. Under våren har han stått utanför Udineses matchtrupp samtliga omgångar och sedan ett par dagar tillbaka är han kontraktslös.

Melker Hallberg (2014-2015, 2017-). Matcher/mål: 5/0

Mittfältaren blev som sextonåring den yngste startspelaren i Kalmar FF:s historia våren 2012. Två år senare var ett femårskontraktet med Udinese skrivet. Laget har stagnerat rejält och slutar först på en sextondeplats. Hallberg spelar fyra matcher i Serie A och sitter för det mesta på bänken under säsongen.

Hösten 2015 lånas han ut till Vålerenga och våren 2016 till Hammarby. 2016/17 inleder han i Serie B-klubben Ascoli. Hallberg åker in och ut från startelvan de första tio omgångarna och gör ett mål, men är från november ställd utanför laget.

Ascoli slutade på sextonde plats i tabellen (verkar vara ett nyckeltal i Hallberg-summeringen) och spelaren lånas på nytt ut efter nyår. Melker Hallberg kommer spela hela 2017 hemma i Kalmar FF och ska återvända efter säsongen till Udinese.

****

Det är alltså ingen upplyftande statistik svenskarna har på Stadio Friuli. Dock ska det betonas att Udinese kvalitetsmässigt haft helt olika förutsättningarna mellan dessa upplagor. Det säger sig självt att Goitom och Ekstrand fick betydligt svårare att slå sig in i ett Champions Leaguemässigt Udinese, än vad Hallberg och nu Ingelsson kommer ha i dagens i jämförelse gråa upplaga.

De senaste årens svenskar har också drabbats av Gino Pozzos spelarrotation mellan sina klubbar, vilket medfört att Udinese haft en extremt stor bas av spelare att tillgå. Ranégie är det bästa svenska exemplet på en som fastnat i Udine-Watfordlinjen, utan någon framgång.

Till Melker Hallbergs försvar har han haft otur under låneperioderna och hamnat i dysfunktionella/underpresterande klubbar. Under våren har Hallberg äntligen fått spela regelbundet men hamnat i ett lag på nedflyttningsplats.

Jag har sett väldigt lite av Svante Ingelsson och spontant har jag svårt att se honom som en större talang än Hallberg. Planen är att Ingelsson ska konkurrera om en plats i A-truppen men vi kan räkna med en utlåning direkt, förmodligen till Serie B.

Det är kul att svenska talanger tar chansen och flyttar till klubbar med större konkurrenskraft och bättre utbildning. Risken är så klart att det slår fel när konkurrensen blir ohållbar och spelaren berövas nödvändig speltid i en viktig karriärsfas. Eller fastnar i det utlåningsträsk som flera av Ingelssons föregångare gjort. Tiden kommer utvisa om Svante Ingelsson tog rätt beslut.

Erik Hadzic

Senaste tweets

Annons
Annons