I helgen blev Kalmar FF:s mittfältare Svante Ingelsson klar för Udinese. Friuliklubben, som slutade på 13:e plats, har skrivit ett fyrårskontrakt med nittonåringen och affären sägs kosta sju miljoner kronor. Bra betalt för en spelare som precis inlett sin tredje allsvenska säsong, i synnerhet för ett Kalmar som har det ekonomiskt tungt. Under våren har spelat elva matcher, sju från start och mäktat med ett mål.
Ingelsson blir den nionde svensken att representera de vitsvarta färgerna och den sjätte på 2000-talet. Resultatet för hans föregångare i Friulien har varit föga imponerande och präglats av utlåningar till mindre klubbar. I och med Pozzofamiljens ägande av Udinese och Watford (tidigare också Granada) är utlåningsspiraler vanliga bland klubbens mindre namnkunniga spelare.
Nedan har jag gått igenom Udinesvenskarna sedan millennieskiftet och deras tid i Italien. Inom parentes visas år på plats i Udine.
Henok Goitom (2003-2005). Matcher/mål: 2/1
Svensk-eritreanen flyttade som 18-åring sommaren 2003 utan någon erfarenhet från Sveriges två högsta divisioner. Under hans två säsonger i Udine blev det bara ett framträdande i Coppa Italia och ett inhopp i Serie A. Debuten skedde inte i vilken match som helst utan mot Inter, och Goitom nickade in en kvittering på stopptid.
Goitom fortsatte karriären i Spanien och blev utlånad till Segundalaget Ciudad de Murcia i två säsonger mellan 2005 och 2007. Sommaren 2007 köpte nyuppflyttade Real Murcia anfallaren för 30 miljoner kronor från Udinese.
Udinese hade på den tiden ett starkt lag och slutade sjua respektive fyra (gick vidare till CL) under Luciano Spalletti. Spelare som konkurrerade om forwardspositionerna var bland andra Antonio Di Natale, David Di Michele, Vincenzo Iaqunita och Carsten Jancker. Ingen enkel samling att slå sig in bland för en svensk tonåring.
Andreas Landgren (2010-2011). Matcher/mål: 0 (11 matcher i Primavera)
Helsingborgaren Landgren var togs ut i Sveriges U21-trupp i hemma-EM 2009 och värvades till Udineses Primaveralag ett år senare. Det blev inga framträdanden i A-laget för mittfältaren som lånades ut till nederländska Willem II 2011. I januari 2012 köpte norska Fredrikstad Landgren, som sedan 2014 är tillbaka i HIF.
Joel Ekstrand (2011-2012). Matcher/mål: 20/0
Ett halvår efter Landgren kom en annan HIF:are till nordöstra Italien. Den då 22-årige Joel Ekstrand värvades för runt 15 miljoner kronor och fick ett fyraårskontrakt. Säsongen 2011/12 blev det elva framträdanden i Serie A och ytterligare fem i Europa League för mittbacken. Han konkurrerade med bland annat Mehdi Benatia i försvaret, i det Udinese som slutade trea och åkte ut i CL-playoff den säsongen.
Sommaren 2012 lånades Ekstrand ut till Watford i The Championship. Efter ett år tog Watford över kontraktet, en kort mellanlandning i Bristol City följde innan han gick till Championship-nedflyttade Rotherham där Ekstrand nu huserar.
Mathias Ranégie (2012-2014, 2017). Matcher/mål: 30/1
Ranégie hade öst in mål för Häcken och Malmö FF när Udinese köpte 28-åringen i augusti 2012. Anfallaren gjorde sitt första och enda mål för klubben i 2-1 vinsten mot Milan, en månad efter ankomsten till klubben. Göteborgaren får en hel del speltid inledningsvis, både i Serie A och Europa League, men får efter de inledande månaderna inte starta någon mer match i klubben.
Udinese hade en åldrande, men fortfarande sylvass Di Natale kvar, och hittade en ny anfallsstjärna i Luis Muriel. Dessutom fanns Odion Ighalo och Matej Vydra inom den stora organisationen, bägge skulle senare göra sig namn i Watford.
Där skulle också Ranégie hamna, i januari 2014. Ett halvår senare börjar en lånekarusell med utgångspunkt Watford ta fart. Ranégie lånas ut till Millwall, kinesiska Dalian Yifang, Djurgården och till slut Udinese igen våren 2017. Mellan dessa lån är han bara i Watford ett par månader åt gången. Under våren har han stått utanför Udineses matchtrupp samtliga omgångar och sedan ett par dagar tillbaka är han kontraktslös.
Melker Hallberg (2014-2015, 2017-). Matcher/mål: 5/0
Mittfältaren blev som sextonåring den yngste startspelaren i Kalmar FF:s historia våren 2012. Två år senare var ett femårskontraktet med Udinese skrivet. Laget har stagnerat rejält och slutar först på en sextondeplats. Hallberg spelar fyra matcher i Serie A och sitter för det mesta på bänken under säsongen.
Hösten 2015 lånas han ut till Vålerenga och våren 2016 till Hammarby. 2016/17 inleder han i Serie B-klubben Ascoli. Hallberg åker in och ut från startelvan de första tio omgångarna och gör ett mål, men är från november ställd utanför laget.
Ascoli slutade på sextonde plats i tabellen (verkar vara ett nyckeltal i Hallberg-summeringen) och spelaren lånas på nytt ut efter nyår. Melker Hallberg kommer spela hela 2017 hemma i Kalmar FF och ska återvända efter säsongen till Udinese.
****
Det är alltså ingen upplyftande statistik svenskarna har på Stadio Friuli. Dock ska det betonas att Udinese kvalitetsmässigt haft helt olika förutsättningarna mellan dessa upplagor. Det säger sig självt att Goitom och Ekstrand fick betydligt svårare att slå sig in i ett Champions Leaguemässigt Udinese, än vad Hallberg och nu Ingelsson kommer ha i dagens i jämförelse gråa upplaga.
De senaste årens svenskar har också drabbats av Gino Pozzos spelarrotation mellan sina klubbar, vilket medfört att Udinese haft en extremt stor bas av spelare att tillgå. Ranégie är det bästa svenska exemplet på en som fastnat i Udine-Watfordlinjen, utan någon framgång.
Till Melker Hallbergs försvar har han haft otur under låneperioderna och hamnat i dysfunktionella/underpresterande klubbar. Under våren har Hallberg äntligen fått spela regelbundet men hamnat i ett lag på nedflyttningsplats.
Jag har sett väldigt lite av Svante Ingelsson och spontant har jag svårt att se honom som en större talang än Hallberg. Planen är att Ingelsson ska konkurrera om en plats i A-truppen men vi kan räkna med en utlåning direkt, förmodligen till Serie B.
Det är kul att svenska talanger tar chansen och flyttar till klubbar med större konkurrenskraft och bättre utbildning. Risken är så klart att det slår fel när konkurrensen blir ohållbar och spelaren berövas nödvändig speltid i en viktig karriärsfas. Eller fastnar i det utlåningsträsk som flera av Ingelssons föregångare gjort. Tiden kommer utvisa om Svante Ingelsson tog rätt beslut.