Liv och död. Det senare har påverkat den italienska fotbollen i en allt för stor utsträckning de senaste veckorna. Först Davide Astori. Några veckor senare dog tränarikonen Emiliano Mondonico, 71 år gammal och känd från sejourer i Atalanta och Torino.
Förra veckan avled Ray Wilkins med ett förflutet i Milan hastigt vid 61 års ålder. I förrgår dog Sauro Tomà, den sista levande spelaren ur efterkrigstidens Grande Torino. Ett lag jämförbart med dagens Juventus gällande dominans och titlar.
Båda de kvarvarande Serie A-lagen ansågs vara, lite dramatiskt uttryckt, färdiga och begravda inför Champions Leagues kvartsfinalreturer. Roma levde dock häromkvällen upp som aldrig tidigare. Inför, efter och framförallt under den numera legendariska 3-0-vinsten mot FC Barcelona.
Förutsättningarna för Juventus att vända 0-3 mot Real i Madrid var ännu svårare. Men de vitsvarta hade inspirerats av Serie A-konkurrenten och inledde lika intensivt, mot en bättre motståndare. Efter två minuter hade alla högerbackars mardröm i luften Mario Mandžukić nickat in ledningsmålet.
Air Mario landade rätt även i den 37:e minuten. Ny nick förbi Navas, nytt mål och samma känsla av bubblade entusiasm som efter De Rossis straffmål på Olimpico infann sig även hos Juventus.
Det var Mario Mandžukić, de stora matchernas man, som visade vägen. Kroatens storhet har gång på gång visats i viktiga Champions League-matcher för Juventus. Tvåan var hans tjugonde mål i turneringen, tionde på nick.
Trean kom så småningom. Keylor Navas gjorde ett horribelt misstag och skänkte bollen framför Blaise Matuidis ständigt löpande ben. En bjudning av den graden som mycket väl kan leda till att målvakten visas dörren från Ciudad Real Madrid efter säsongen. Juventus var ikapp och en ny osannolik vändning gläntade.
Bianconeris lilla strimma av hopp på förhand låg i att Sergio Ramos skulle vara avstängd till returen. Juventus exponerade mittbackens frånvaro maximalt, precis som Real Madrid gjorde med Juves backlinje förra veckan när Mehdi Benatia saknades.
Den sista halvtimmen tog sig hemmalaget samma som en reaktion på det prekära läget de befann sig. De ägde bollen, kontrollerade och fick Juventus att koncentrera sig på försvarsspel. Massimiliano Allegri hade under den första halvtimmen gjort en perfekt match taktiskt och visat hans ibland bortglömda styrka som motivator.
Men under denna halvtimme fanns inget direkt motmedel mot Real Madrids dominans förutom att ligga rätt defensivt och vänta in en eventuell förlängning. Juventus hade byten kvar att göra mot ett allt tröttare Real Madrid när ett ohyggligt avgörande drabbade Turinlaget.
Den majestätiske Ronaldo vann en nickduell mot Sandro, inhopparen Vazquez störtade före Benatia, föll och domaren Michael Oliver dömde efter en del tvekan straff till Real Madrid i den 93:e minuten.
Direkt när jag såg engelsmannens unga ansikte på Bernabeu slog tanken mig hur Oliver, den skickligaste domaren på Öarna, lyckats få denna match men inte någon plats i sommarens VM. Bara Michael Oliver vet vad han såg under situationen, för jag kan omöjligt avgöra hur mycket kontakt det är mellan Benatia och Vazquez.
Det säger en del om domarnas svårighet när en inte blir så mycket klokare av att kolla på otaliga repriser på situationen. Oliver kan tyckas vara modig som dömde straff i det läget, men i många läger svartmålas han för att ”man inte kan döma straff i det avgörande skeendet”.
Detta var Cristiano Ronaldos dubbelmöte och med ett maxat självförtroende satte han straffen i krysset och räddade marängerna från en oviss förlängning. Gigi Buffon blev så upprörd att han bestraffades med ett rött kort för sitt kroppsspråk efter Olivers beslut. Buffon som aldrig tidigare fått rött kort för osportsligt beteende. Synen av att se 40-åringen vandra ut i raseri från hans kanske sista Champions League-match är mer smärtsam än sättet som Juve slogs ut på.
Extremt hårda ord riktades mot domaren från Buffon efter matchen men även mot Uefas domarbas Pierluigi Collina från Juventusbossen Andrea Agnelli. Den senare såg ett samband mellan en utebliven straffblåsning för Juve på tilläggstid i förra mötet och Arsenals skämt till straff mot Milan i förra EL-rundan, och uppmanade Uefa till att använda VAR. Mer rättvisa och mindre fåfänga för att kapsla in Agnellis ord.
Låt oss bara slå fast att VAR inte hade hjälpt i detta läge, utan bara lett till ännu fler diskussioner. Det tråkiga i detta efterspel är att Juventus formidabla prestation på planen nästan glöms bort.
Röster som förkunnat Serie A:s död har hörts under mer eller mindre hela 10-talet. Italienarna själva talade om en apokalyps när det otänkbara inträffade och landslaget missade VM i Ryssland. Men den här sällsynt spektakulära veckan har italienska fotbollslag visat hela världen att de är mer vitala än på länge.
Juventus och framförallt Roma visade under båda dubbelmötena att catenaccio är en förlegad mentalitet. Båda lagen vann genom att våga spela aggressivt, stå högt med försvaret, och formera offensiva uppställningar. Framförallt har de trott på sig själva och visat en järnvilja i kritiska lägen.
Roma gjorde det på sitt sätt och vann. Juventus förlorade slaget till slut men vann en erfarenhet som kan leda dem närmarare Champions League-erövringen inom en snar framtid.
Länge leve italiensk fotboll.
Twitter: @ErikHadzic